Ser ni stjärnan på isen?

Vi har alla sett honom, njutit av honom och förstått att den här 18-åringen kan vara någonting alldeles extra. Någon vi kommer att minnas, någon vi kommer att nämna med stor respekt, någon vi kommer att berätta om att vi såg göra en SHL-debut som väckte förhoppningar. Ni vet redan vem det handlar om.

Lucas Carlsson.

Junior-VM i ishockey brukar betyda att det kommer fram någon ny ung spelare slår igenom i Brynäs. I år skedde det innan jul och dessutom på en position i laget som inte har någonting alls att göra med JVM.

På grund av Brynäs skadesituation tidigare i år fick Lucas Carlsson möjligheten att spela i SHL. När jag nu har sett honom göra några matcher kommer jag att tänka på vad Tomas Thelin, Brynäs utvecklingsansvarige, berättade för något år sedan. Han menade att dom unga spelarna som tog steget upp till a-laget inte ska fundera särskilt mycket på anpassning. Istället ska man fortsätta göra det man är bra på. Det spelas a-lagshockey från tidig ålder – om ni förstår hur jag menar.

Om Lucas Carlsson tänkte att han skulle fortsätta göra det han är bra på när han klev in på isen iförd a-lagströjan vet jag inte. Däremot kan jag konstatera att Lucas Carlsson i så fall är duktig på väldigt mycket.

Han tillhör den där typen av välutbildade spelare som kommer beredd till SHL. Han vet att han hör hemma där, han har respekt, men är inte rädd. Han vill delta, inte titta på. Han vill bidra, inte beundra.

Lucas Carlsson har fortfarande mycket att lära, men han lär också ut. Jag har sällan sett en så ung spelare ha ett så gott omdöme när det gäller att värdera situationer. Visst blir det fel ibland, men det har inget att göra med orutin. Det har med vår sport att göra. Man gör misstag.

Han kliver fram vid rätt tillfällen, han faller av när det krävs, han står upp när det är det rätta och han visar ryggrad varje sekund han får spela. Lucas Carlsson hade mot LHC den kanske enklaste uppgiften av alla på isen. Han spelade med Anssi Salmela och det skulle göra många bättre än vad man egentligen är, men det spelar ingen roll.

Lucas Carlsson var fantastisk. Han var rejäl, konsekvent, han spelade ett backspel som gjorde mig glad. Han över- och underordnade sig sina lagkamrater. Han chansade inte, han yrade inte runt. Lucas Carlsson spelade back på precis det sätt jag älskar. Han sökte inte det spektakulära, inte heller den avgörande tacklingen, passningen eller skottet. Ändå var hans spel spektakulärt, eller snarare; just därför var hans spel spektakulärt. 

Lucas Carlsson är långt ifrån färdigutbildad. Men han har en stor talang, fallenhet och besitter redan ett kunnande som gör mig mycket glad. Jag hoppas vi får följa hans utveckling dom kommande säsongerna och att han tillåts göra dom misstag alla unga spelare måste få göra för att utvecklas och att han inte bänkas, lånas ut eller på annat sätt hämmas i sin utveckling.

Ni som ännu inte sett Lucas Carlsson spela har gjort ett misstag. Skynda dig att skaffa en biljett. Du kommer inte att bli missnöjd. Tvärtom kommer du att få se hur en ny stor talang är på väg att slå igenom på allvar.

Jag antar att det är sådana här inlägg som kan skada en ung spelares ödmjukhet, men jag hoppas och tror att Lucas Carlsson behåller sin ödmjukhet. Han om någon vet vad som krävs för att lyckas på allvar.

Därför törs jag fråga er andra; ser ni stjärnan på isen?

Tänkte väl det.