Brynäs kan om Brynäs vill

Brynäs förlorade med 4-2 borta mot Växjö, men jag saknade varken Anssi Salmela och Anton Rödin. Jag saknar visserligen alltid Simon Bertilsson, men även en Bertilsson i storform hade inte räddat hem den här matchen. 

Nej. Brynäs fjärde raka förlust hade inget med skador att göra. Det har med helt andra saker att göra.

Jag vet att Brynäs har svårt mot Växjö och att Lakers dessutom är ett lag som är betydligt bättre än sitt tabelläge. Däremot kan ingen blunda för att Brynäs svårigheter att variera och anpassa spelet efter dagsaktuella förutsättningar är tydligt. 

Det finns ingen anledning att ta ifrån Växjö någonting. Vi fick se en motståndare som kunde variera sitt anfallsspel, som var konsekventa i sin defensiv och som har spetskompetenser som är njutbara – om än inte just i kväll. Det är bara att erkänna att Ville Leinos avslut på Växjös andra mål var sanslöst vackert och det går inte heller att blunda för att Sakari Salminens individuella prestation på deras fjärde mål var en prestation som jag jublat åt – om det varit en av Brynäs spelare som stått för den.

Att Brynäs skapar ett hyggligt historieboksresultat genom att göra två mål i slutperioden är i sig ett exempel på Brynäs spelmässiga avstånd till motståndarna. Det krävs att motståndarna slappnar av en aning, att Brynäs spelar något mer desperat och att formationerna görs om. Det är märkligt, men det är ishockey. 

Det är ingen nyhet att skadorna det ofta refereras till när det gäller Brynäs prestationer är ett problem, men ett lika stort problem är att laget inte justerar sitt spel efter dessa förutsättningar.

Jag säger inte att Berglund och de andra misslyckas med sitt uppdrag. Jag säger att jag gärna ser ett Brynäs som spelar en ishockey utifrån en dagsaktuell förutsättning och inte utifrån ett önskvärt tillstånd. 

Nåja. Brynäs förlorar igen. Det är smärtsamt, plågsamt och lärorikt. Det är i förlusterna vi får veta vilka vi är och vad vi står för. Just nu vill jag inte se ett Brynäs som knyter nävarna i någon byxficka, som tvekar på vad man kan eller ett lag som funderar på nästa säsongs kontrakt eller klubbval. Jag vill se ett Brynäs som erkänner att man inte spelar bra, som gör nödvändiga justeringar i sättet att spela och sedan går ut och visar vad klubben och den här årgången av Brynäs står för.

Jag blir emellanåt primitiv i mina tankar. Reptilhjärnan tar över och grumlar blicken. Det händer oss alla då och då, men skillnaden mellan de som väljer att vara kvar i det primitiva och de som väljer att omvandla frustration och irritation till något konstruktivt är framgång. Skillnaden mellan de som låter ansvaret för den kollektiva insatsen falla på någon annan än sig själv och de som vågar se sig själva utifrån kan bidra med lösningar som ger framgång.  

Det finns ingen anledning att ge några råd till Brynäs. Man kan det här, men ändå; Våga ändra. Det är en styrka att förändra något som inte fungerar. Det är ledarskap, det är en nyckel till framgång.

Det kan Brynäs om Brynäs vill. 

Tre saker efter Växjö – Brynäs

Växjös finska mål var njutbara om än smärtsamma.

Zanettis passning till 1-4 målet. Vackert. Gör det tidigare i matcherna. Våga.

Petr Vraná är fortfarande en favorit hos mig. Det är så lite som skiljer honom från ett brakgenombrott. Hoppas det kommer.

 

Slutspelet börjar mot Växjö

Ärligt talat har chansen om en sjätteplats försvunnit. Efter den förra veckans resultat och spel har Brynäs skaffat sig en rejäl uppförsbacke om en given kvartsfinalplats ska bli verklighet. Jag tror alla göra bäst i att ställa in sig på åttondelsfinaler. Synd med tanke på det läge Brynäs hade för bara en vecka sedan, men sådan är idrotten. 

Nu väntar hur som helst en bortamatch mot Växjö. Ett något blekare Växjö än vad många trott. Växjö har inte varit och är inte heller Brynäs favoritmotståndare. Brynäs har haft förtvivlat svårt att vinna mot Lakers och frågan är om trenden bryts den här gången. Jag är tveksam.

Brynäs alltför endimensionella spel har inte fungerat den senaste tiden. Det är ett kostsamt sätt att spela ishockey på och det kräver sina spelare. Den uppgivenhet som smittat även mig tar sig många uttryck. 

Spelare som inte ser irriterade ut när det går emot är ett tecken, tränare som lutar sig tillbaka mot plexiglaset när slutminuterna infinner sig i ett fullsatt Gavlerinken ett annat. Jag vill för ordningens skulle vara mycket noggrann att det bara är synliga tecken som jag tolkat utifrån mina begränsade kunskaper och avsaknad av kunskap hur spelare och ledares kroppsspråk ska tolkas.

Nog om det som varit. Nu blickar vi framåt. Slutspelet börjar nu. Varje match under slutet av seriespelet kommer att ha stor betydelse. Om inte för sjätteplatsen så för hemmaplansfördel i åttondelen. 

Därför kommer bortamatchen mot Växjö väldigt lägligt. Det är bara att trampa på framåt. Det finns ingen som helst anledning att invänta någon sorts storform. Nej. Det Brynäs ska visa upp i slutspelet finns inom gruppen, laget och på varje träning som genomförs.

Växjö har mött formstarka lag den senaste tiden. Vunnit några knappt, förlorat andra knappt. Med andra ord är det Lakers ett lag att räkna med trots ett tabelläge ovärdigt regerande mästare. 

När Ollas prioriterar rätt och är på plats när familjen Ollas ska bli fler gör Brynäs några förändringar i laget. Jag har förhoppningar på att Brodecki nu får lagkamrater som gynnar honom, men å andra sidan får han nog inrikta sig på att hålla ihop den här formationen defensivt.

Ärligt talat tror jag inte särskilt mycket kommer att hända med Brynäs trots förändringarna. Det är inte i hur laget sätts samman som är lagets utmaning. Det är hur man spelar. Jag skulle vilja se ett försvarsspel liknande det Djurgården visade upp i lördags och jag skulle vilja se ett anfallsspel som liknar något.

Jag sätter mina förhoppningar till att Blomqvist, Alcén, Enterfeldt och Lindblom manar på laget med sitt spel. Jag drömmer om att Nick Johnson tackar för förra säsongen genom att i sällskap med Vraná, Enterfeldt, Blomqvist och Pudas få till det i numerärt överläge och jag vill se ett majestätiskt, traditionellt och enkelt försvarsspel där forwards inte fuskar med sina uppgifter och där Kilström går före i det fysiska spelet. Det är vad jag hoppas. Vad jag tror är en helt annan sak.

Men en sak är säker. Slutspelet börjar nu. Inte sedan. Nu. Slutspelet börjar mot Växjö Lakers. 

Tre saker inför Växjö – Brynäs

Felix Starkbaum får inte ha någonting annat än en bra kväll. Ordnar du det, Pecka Alcén?

Lucas Carlsson får gärna göra nya drömmål. Vem försöker jag lura? Han får göra skitmål också. Det får alla i laget göra. Jag bryr mig inte så länge det blir mål.

Med seriens bästa boxplay skulle jag uppskatta ett mer rejält fysiskt spel än det vi fått se den senaste tiden. Riskera en utvisning behöver inte betyda baklängesmål, men gör inget dumt. Inget dumt, men gärna något rejält är en arbetsbeskrivning.

Frågan är inte om utan när?

Det finns inget värre man kan påstå eller säga till en spelare eller ledare än att dom inte vill, inte tar i och inte försöker. Jag håller med om det. Jag skulle aldrig hävda det. Problemet är bara att det ibland ser ut så.

Nog vill Brynäs vinna matcher, nog tar man i och nog försöker man. Däremot märks det inte så väl när poängen ska fördelas efter 60 minuter. Alla spelare vill, kan och kämpar. Ibland ser det bara inte ut så. Ishockey är en märklig sport.

Det finns kvällar när det enkla blir svårt, det svåra omöjligt och det finns kvällar när tvivlet är starkare än tilltron till sig själva. Matchen mot Växjö var en sådan. 

Bryter vi ner orsakerna tar det så mycket plats att ingen vill läsa. Allt som gick lekande lätt i oktober ser svårt ut i januari.

Thomas Berglund har hyllats av många. Nu står han inför sin största prövning sedan han kom till Brynäs. Smekmånaderna är över. Tidigare prestationer av laget har skapat förväntningar för honom att hantera när det just nu inte fungerar. 

Brynäs kommer att spela slutspel den här säsongen. Frågan är bara om det börjar med en åttondels- eller kvartsfinal? Jag tror på det första.

Det finns inte mycket som tyder på att Brynäs är bättre än Växjö, Djurgården eller Färjestad. 

Ur ett långsiktigt perspektiv kan det här bli den viktigaste perioden i Stefan Bengtzéns och Thomas Berglunds ledarkarriärer i Brynäs. I medgång är det alltid enklare att leda, peka ut färdriktning och uttala sig om hur det ska gå. Det är i motgången hantverket ledarskap utsätts för tryck. Det är nu kyla, karaktär och målmedvetenhet prövas.

Matchen då? Ja, vad ska man säga? Det kändes som om vi sett den förut. Hyggligt spel varvas med enkla misstag. Ungefär så. Jag är glad över att målskyttarna hette Scott och Johnson. Två professionella hockeyspelare som visar varför dom är på plats i Gävle. Jag är mindre glad över försvarsspelet och den bristande kylan i avgörande lägen. 

Brynäs har lite mer än lite att fundera på den närmaste tiden. Trots det är det inte tid för fundering. Det är tid för något annat. Jag har valt att inte stirra mig blind på tabelläget. Det viktiga nu är att hitta ett spel, ett sätt att vara tillsammans som leder framåt och en känsla som gör det möjligt att misslyckas tillsammans. Endast när längtan efter framgång är starkare än rädslan att misslyckas kan man lyckas.

Det finns kvällar när det enkla blir svårt, det svåra omöjligt och det finns kvällar när tvivlet är starkare än tilltron till sig själva. Matchen mot Växjö var en sådan. Det kommer att bli en ändring på det.

Frågan är inte om utan när?

Tre saker efter matchen mot Växjö Lakers

Sondre Olden var tillbaka från start. En bra start på något som jag hoppas fortsätter. Förtroende göder framgång.

Viktiga målskyttar. Scott och Johnson. Ska några skjuta Brynäs till framgång vilar mycket ansvar på dessa två spelare.

Det är ingen fara. Brynäs är inte Modo och inte Karlskrona. Det hade med andra ord kunnat vara värre. Mycket värre.

Det värsta är spelare som tänker

Det som oroar är inte skadorna utan den oro och tveksamhet några av spelarna i Brynäs uttryckte efter matchen.

Ishockey är vid sidan av kombinationen av fysik och teknik också ett mentalt spel. Den som tror på sig själv brukar lyckas bättre än den som tvivlar.

En god vän sa en gång att det värsta han visste var spelare som tänker. Det låter kanske cyniskt, men jag förstod då vad han menade och kanske är det värt ett försök att sluta tänka. 

Alla spelare kan och vill spela ishockey. Nästan alla vill inte göra någonting att spela spelet och alla vill vinna matcher. Alla vet vad dom ska göra på isen och alla – precis alla – vill bidra.

Om spelarna i Brynäs måste tänka på något skulle jag önska att dom mindes varför dom en gång blev förälskade i spelet, hur dom längtade till isen, hur många finaler dom avgjorde genom att låta sista målet vinna när man mötte kompisarna. Minns det, tänk på det. Det räcker. 

Brynäs kommer hem till Gävle efter en tur till Göteborg och ska nu möta Växjö Lakers. Ett Lakers som bitvis under säsongen spelat riktigt illa. Inte som ett lag som ska försvara sin titel, inte som ett lag som är sugen på en ny, men som trots det krånglat sig fram till en hygglig position i tabellen.

Växjö tog övertidspoängen senast hemma mot Örebro efter comebackhockey och med tanke på hur man spelat matcherna före det får det anses som en framgång och kanske en mental vändning. Med andra ord; varningen är utfärdad. 

Brynäs har – som alltid – allt att vinna. Matchen i Göteborg är historia och även om förlusten där var klar och tydlig menar jag fortfarande att det i större utsträckning berodde på ett mycket skickligt Frölunda än på ett ineffektivt Brynäs. Jo. Det är klart att ett lag är ineffektivt när man inte gör något mål, men Brynäs gjorde inte alls någon dålig prestation.

 

Brynäs har en mycket svår uppgift framför sig. Växjö skuggar i tabellen och med bara en tredjedel av matcherna kvar i seriespelet är varje match oerhört viktig. 

Sondre Olden spelade visserligen bara några minuter mot Frölunda, men han kommer att – eller åtminstone borde – spela mer än så mot Lakers.

Brynäs skapade tillräckligt många chanser i Göteborg senast för att en bra dag vinna en sådan match och med tanke på hur bra Frölunda var då påstår jag att om Brynäs skapar lika många möjligheter mot Växjö är poängchansen god. Men man måste göra en lika bra match igen. 

Jag är inte orolig. Det som oroar mig är att några spelare har uttryckt oro.

Tre saker inför Brynäs – Växjö

Jonathan Pudas. Hade han några bröder? Pudas imponerar just nu. Hoppas det håller i sig och håll koll på Zanetti. Han är viktig för Pudas framgång.

Målvaktsspelet. Inga returer, inget hjältemod, stå bara i vägen.

Powerplay. Visst fanns det väl något mycket intressant i det powerplayspel Brynäs visade upp i Göteborg. Det får gärna vara mer än intressant mot Växjö.

 

 

Den här matchen hade jag redan sett

Brynäs förlorade. Igen. Förlusten var tydlig och som flera gånger tidigare under dom senaste veckorna över redan några sekunder in på den andra perioden.

 

Smärtan som uppstår när det egna favoritlaget är chanslöst mot det för dagen aktuella motståndet är en alldeles särskilda smärta. Den går inte att beskriva på något rättvisande sätt. Den som upplevt den vet hur det känns. Den som inte har gjort det kan aldrig förstå.

 

Innan nedsläpp hade några av oss förhoppningar om det lilla steget framåt. Innan den andra perioden var över konstaterade vi att vi redan sett den här matchen. Flera gånger. Mot Djurgården, mot HV71, mot Leksand och några matcher till.

 

Tränare, sportchefer och spelare tävlar i att toppa sina uttalanden om hur besvikna man är över lagets insats, hur heder är bortblåst, hur man skäms och hur uppträdandet är oacceptabelt. Jag tycker det visserligen är bra att man uttrycker sin frustration och skickar signaler till alla dom som undrar om vad man tycker om den egna insatsen – men ska jag vara helt ärlig – tycker jag det vore bättre om gruppen slöt sig samman, löste utmaningen och gjorde justeringar som fick effekt på isen.

 

Ni som känner mig vet att jag inte ser värdet i att förlöjliga och nedvärdera ett lags insats offentligt. Jag försöker skriva saker som jag kan säga ansikte mot ansikte till dom det handlar om.

 

Vad är då lösningen? Sparka spelare, tränare och andra i och kring laget? Tror jag inte. Om någon inte längre tror att dom kan prestera sitt maximum för laget och klubben ska dom givetvis berätta det. Då kan klubb och spelare i samråd hitta alternativa lösningar. Det är en sak, men att få till stånd en förändring endast genom att visa någon sorts handlingskraft genom att låta några eller någon gå tror jag inte är lösningen.

 

Svaret finns inom gruppen. I början av dagens match visade laget mod. Trots trycket utifrån, kraven inifrån och förhoppningen från någonstans mittemellan presterar Brynäs en klart godkänd inledning. När 2-0 kommer känns matchen ändå avgjord. Det fanns ingen övertygelse i spelet, inga spelare som själva kunde förändra matchbilden och inget taktiskt genidrag att ta till. Verktygslådan stod där tom. Alla verktyg var redan använda.

 

Jag vet att jag låter nedslagen, utan hopp och utan tilltro. Så är det inte. Ett lag som kan bättre än det vi sett dom senaste veckorna har det spelet fortfarande kvar i laget, men man verkar inte riktigt komma ihåg var man lagt det.

 

Nu väntar ett landslagsuppehåll. Ett uppehåll där tillfälle ges till ett kollektivt letande efter spelet. Ett uppehåll jag hoppas inte blir dagar av ord. Jag vill se handling. Jag vill inte höra något om besvikelse, skam eller heder. Jag vill veta hur ord som stolhet, hunger, engagemang och gemenskap ser ut i verkligheten och på isen.

 

Jag vill inte att jag sent på kvällen den 13 november efter att Brynäs besökt Karlstad ska tänka – den här matchen hade jag redan sett.

 

Tre saker efter matchen mot Växjö

  • Den tog slut.
  • Vilan är här.
  • Längtar till nästa nedsläpp.

 

 

 

 

Vet inte om jag tycker om det jag ser

En hygglig beskrivning av matchinledningen mot Växjö är avvaktande. En mer riktig beskrivning är tempofattig, utan kamp och initiativlös. Det var inte ett hemmalag som ville visa att man bestämde.

 

När Brynäs väl fick chansen i anfallszon kändes det segt, omständligt och överlåtande. Jörgen Sundqvist säger i pausen att Brynäs måste spela rakare och enklare. Han har rätt, men för det krävs det spelare som fattar beslut.

 

Det tog 19 sekunder in på den andra perioden innan svaret kom. Sebastian Enterfeldt gör målet, men egentligen är det tre spelare som gör det. Enterfeldt trampar runt målet och slår in pucken, men Jens Lööke vinner kampen framför mål medan Daniel Brodin får med sig sin bevakning ut i sarghörnet. I sin enkelhet ett mål för lagidrottare.

 

Brynäs blir bättre när tempot höjs. Vi vaggas in i en sorts trygghet som hos mig skapar oro.

 

Desto längre perioden gick  desto mer slafs och hafs fick vi se. Lite som en McDonalds-restaurang en sen lördagkväll. Ni förstår. Enkel mat utan finess, men som fyller sin funktion.

 

Tidigt i den tredje perioden får Brynäs spela med en man mindre. Växjö sätter ett oerhört tryck mot en storspelande Berhard Starkbaum och ett brynäsförsvar som med disciplin reder ut stormen. Då och där kändes det matchavgörande.

 

I slutet av matchen fick vi se ett försvarsspel som var så uppoffrande att jag påminde mig själv om Tommy Melkersson. Men det skulle inte räcka.

 

Respekten för motståndaren och lojaliteten med matchplanen tog nästan tre poäng åt Brynäs, men med tre sekunder kvar av matchen dundrar och kvitterar Tomi Kallio för Växjö.

 

Matchen avgjordes med straffar och extrapoängen tog bussen till Växjö.

 

Jag vet inte om jag tyckte om det jag såg. Det finns en del att göra.

 

Tre saker efter matchen

  • Men oj vad jag tycker om hybridicing.
  • Respekten för motståndaren får aldrig vara så ödmjuk som den var under den första perioden.
  • Oskar Lindblom och Jens Lööke. Titta på dom med, men också i spelet utan puck. Dom kan bli något.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Hoppas på väl godkänt

Brynäs har spelat två matcher i årets SHL. En förlust och en vinst. Laget har haft flera skador och fått förlita sig på sin egen bredd. Lägg till att personliga angelägenheter dessutom stört laguttagningen. Går det då att dra några provisoriska slutsatser?

 

Nej, det gör det inte.

 

Mot ett riktigt bra Frölunda hade man inte mycket att hämta och mot ett betydligt sämre Leksand dröjde en klar seger till ett sent avgörande. Jag skulle vilja påstå att det är motståndet som gett Brynäs två olika utseenden.

 

Brynäs ska nu möta Växjö – dom blivande svenska mästarna om man ska tro mig och några till – och det ska onekligen bli riktigt intressant hur laget presterar mot Lakers.

 

Lukas Kilström är tillbaka och då får vi nästan se den backuppsättning Tommy Jonsson & co tänkt sig spela med under inledningen. Nästan därför att det finns en spelare vi fortfarande saknar – och kanske sett för sista gången. Jag tänker givetvis på Christian Djoos.

 

På forwardssidan saknas Jesper Ollas mer än vi förstår och om också Greg Scott spelade skulle forwardsformationerna få en annan tyngd och ett annat utseende. Om ni så vill; ett bättre lag.

 

Ingen ska medvetet missförstå mig och påstå att jag inte låtit mig förundras över hur skickliga ungdomarna som kliver in i laget presterar. Tvärtom har jag svårt att ta in att klubben kan fostra spelare efter spelare efter spelare som med någon sorts självklarhet kliver in och faktiskt inte bara avlastar utan faktiskt presterar. Däremot är jag inte lika säker – om än inte tvärsäker – att dom skulle klara det kväll efter kväll, vecka efter vecka.

 

Nu väntar Växjö i nästa match. Om matchen mot Leksand var ett läxförhör är den här matchen mer ett diagnostiskt prov på hur väl Brynäs hemmaspel står sig i konkurrens med ett tänkt topplags bortaspel.

 

Jag hoppas betyget ska bli väl godkänt, men då krävs det ytterligare något mer än det vi fick se i segern mot Leksand.

 

Tre saker inför Brynäs – Växjö

  • Vesterholmarna kan trivas men Blomqvist får gärna komma in i matchen.
  • Centerspelet kan avgöra. Om så blir fallet kan Brynäs centerbredd vara den spets som avgör.
  • Växjö har en mästarmålvakt i Christopher Nilstorp. Får han stå? Gör han det kan den farhåga om bristande kreativitet bli skillnaden mellan lagen.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

 

 

 

Man måste förlora en final för att vinna en

Växjö Lakers vinner SM-guldet i ishockey säsongen 2014/2015.

 

Om någon påstått det för några år sedan hade jag dragit på munnen en aning och därefter hade jag med en lite överlägsen skakning på huvudet mumlat något om naiva supportrar. Idag säger jag det själv. Om än med viss tvekan.

 

Växjö Lakers är inget fenomen. Klubbens framgång är ett resultat av inköpt spetskompetens, nybyggaranda, hängivenhet och en stor påse pengar.

 

Det finns inget småländskt snålt över Växjö. Om Anton Svensson – Emils pappa – suttit med i Växjö Lakers ledning skulle han alldeles säkert ha utbrustit i ett ”köpe och köpe, aldrig hör jag någe annet”.

 

Nu är Anton Svensson inte en del av ledningen. Det är mer troligt att det är Emils ord som väger tyngst.  ”När jag inte har pengar då kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag köpa sockerdricka?!!”

 

Med andra ord; Växjö Lakers har dom ekonomiska möjligheterna och dom använder pengarna på ett intressant sätt.

 

Svensk elitishockey  – all elitidrott för övrigt – är ingen tävling i ekonomisk jämställdhet. Tvärtom erbjuder både reglementen och civildomstolar olika förutsättningar. Att jag däremot är för ett lönetak är en annan sak. Nog om det.

 

Växjö Lakers har gjort – och gör fortfarande – ett imponerande arbete. Genom kloka värvningar har klubben, steg för steg, tagit sig allt närmre den absoluta toppen i svensk ishockey. Man har värvat spetsspelare med rutin, karaktär och professionalitet.

 

Lakers fjolårssäsong imponerade på mig. Faktisk mer än vad Skellefteås gjorde. Att Skellefteå AIK skulle prestera och vinna kom inte som någon överraskning. Det var en förväntning som långt fler än bara skelleftebor hade på laget, men att Växjö skulle utmana om en finalplats utmärkte sig i en säsong där det mesta andra var ganska slätstruket.

 

Inför årets säsong har Växjö tappat flera viktiga spelare. Förlusten av Dennis Rasmussen kommer naturligtvis att bli kännbar, men den stora förlusten vill jag påstå är en annan spelare.

 

Johan Markusson gjorde nio säsonger i Växjö. Sex av dom som lagets kapten. När han kom till klubben var man ett allsvenskt lag i mängden. Han har gjort resan mot stabilt SHL-lag. Han har varit en kulturbärare, en slitvarg och ett exempel att följa.

 

Målskyttar går att ersätta, men det är svårare att finna nya ledare av den typ som Johan Markusson tillhör. Spelare som Markusson går sällan att ersättas av en spelare. Tvärtom måste det till både två och tre nya spelare för att täcka upp de kompetenser som gått förlorat.

 

Växjö Lakers är ingen främlingslegion eller stjärnparad. Lakers är ett lag som består av artister, grovarbetare och bänknötare som alla vet vad det gemensamma uppdraget är. Den gamla sanningen om att man måste förlora en final för att kunna vinna en kan komma att bli en osanning någon gång i april 2015.

 

Under lång tid betraktade jag Växjö Lakers som ännu ett exempel på allsvenska ekonomiska riskbyggen. Det är möjligt att det fortfarande är ett riskbygge, men i så fall är det ett riskbygge som i mina ögon har stora möjligheter att vinna SM-guldet i ishockey 2014/2015.

 

Tre saker Brynäs måste ta med sig ut på isen när man möter Växjö Lakers

  • Ödmjukheten. Det är inte Rögle eller Örebro på andra sidan. Det är ett lag med både ambition, kunskap och vilja att gå till historien.
  • Cynismen. Det defensiva spelet kommer att vara viktigare än det offensiva.
  • Kampen. Växjö går att kämpa ned dom dagar då spelet inte fungerar.

Det finns matcher jag bara vill ska ta slut

Brynäs har inte förlorat på ett mer tydligt sätt den hör säsongen än vad man gjorde i Växjö. Inga passningar fungerade, inga tacklingar satt där dom skulle och Brynäs mötte ett riktigt, riktigt bra Växjö.

 

Jag går så långt som till att säga att om Växjö spelar på samma sätt resten av säsongen kommer dom att vara en mycket värdig utmanare till titeln. Jag menar det. Växjö Lakers kan vinna SM-guld.

 

Efter den första perioden var det svårt att tro att det bara stod 2-0 till hemmalaget. Om det stått 4-0 hade åtminstone inte jag varit överraskad.

 

Brynäs missade när Växjö träffade. Brynäs hann inte med när Växjö hade bråttom.

 

I pausen mellan den första och andra perioden var det enda jag tänkte på vilken reaktion från Brynäs vi skulle få se. Det kändes som om reaktionen skulle avgöra säsongen. Jag ville se kampen, jag ville se laget komma tillbaka, jag vill se en reaktion. Vad jag fick se?

 

Jag fick se ett Brynäs som var noga med detaljerna. Brodin reducerade tidigt. Passningen vid sargen från Jonathan Granström var ett exempel på en sådan detalj. Brodins avslut ett annat. Några minuter vinner Greg Scott en kraftfull tackling i offensiv zon som inleder det kvitteringsmål Jesper Ollas gör. Scotts tackling var också en sådan detalj.

 

Plötsligt hade Brynäs kvitterat i en match som redan var avgjord. En märklig upplevelse. Plötsligt trodde vi oss ha fått ett svar på den första periodens frånvaro av skärpa i detaljerna. Det var en synvilla, en illusion och en lögn.

 

Växjö arbetade sig tillbaka och innan perioden var över var också matchen över. Några markeringsmissar och tveksamheter senare hade Växjö visat hur stabilitet och tilltro till sitt eget spel kan se ut.

 

Jag ville se hela matchen. Inte för att jag trodde på en vändning till. Jag ville se Växjö.

 

Jag är mycket imponerad av Växjö Lakers. Jag kan bara hoppas att dom får en framgång i slutspelet.

 

När jag för mig själv sammanfattar intrycken från matchen konstaterar jag: Den beundrande känsla jag har för hur Växjös spelar ishockey, lika undrande veckar sig min panna inför hur Brynäs uppträdde.

 

Tre saker efter matchen

  • Jesper Ollas borta? Det tar aldrig slut.
  • Johan Holmqvist. Du stod för mycket av det jag vill se. Tack.
  • Ikväll vann Växjö Lakers mer än matchen. Man vann mig.