Den historiska nationaldagen

Igår firade vi Sverige. Det var en historisk dag. Kanske inte på ett nationellt plan. Men för mig var det historiskt, för jag lärde mig varför vi firar vår nationaldag, och varför vi firar just den 6 juni. Länge har jag haft orden från lågstadiet ringandes i huvudet -”det är kungens födelsedag”. Trots att jag så småningom insett det orimliga i att ett land har nationaldag pga den aktuella regentens födelsedag, så har jag inte sökt information om något som säger emot detta.

Jag har också firat den amerikanska nationaldagen på plats i USA flera gånger. Det trevligaste amerikanska minnet är då vi var ett gäng vänner som grillade på toppen av en kulle i Brooklyn och satt där och tittade på fyrverkerierna som skickades upp i skyn från Manhattan, och även flera andra ställen utanför den centrala ön.

Vi skulle aldrig kunna göra något så vackert och mäktigt för att fira vår nationaldag i Örebro. Vi skulle heller aldrig ha militärer med k-pister som patrullerar runt omkring oss för att bevaka att nationaldagsfirandet går rätt till. Eller, det kanske vi skulle. Om Sverigedemokraterna får bestämma så har vi snart kulsprutorna mitt ibland oss. För att värna om det svenska.

Jag hade hellre suttit på den där kullen i Brooklyn och riskerat en terroristattack, än behövt titta på båtarna som patrullerade längs East river och Hudson river med tung beväpnad militär, eller behövt titta på helikoptrarna som flög nära marken för att kunna visa hur mycket vapen som fanns ombord.

Vi har det bra som kan dansa polska och sjunga om Rönnerdahl utan att behöva ha män med gevär i närheten.

Var stolt över Sverige. Och dela med dig!

Att sjunga vitt eller svart

På 80-talet startades i Örebro en kör med namnet ”Svart på vitt”. De blev snabbt kända för sin förmåga att sjunga så att inte hudfärgen avslöjades av röstklangen. Idag pratar vi inte lika mycket röstklang i förhållande till hudfärg, vilket är väldigt bra. Men likväl är det en obeskrivlig känsla att få vara en vanlig svensk, kanske till och med ganska blek, som sitter bland de oftast betydligt mörkare sångarna i en gospelkör i hjärtat av Queens, New York. Det är lätt att se vilka som tillhör Gospel Journey i detta videoklipp. Vi är blekare.

PS ”Svart på vitt” värnar fortfarande om den genuina gospelklangen med den äran, och kan upplevas live av och till i Örebro-trakten.

Shut up

Vi startade en chat-grupp i smartphone-applikationen Whatsapp som gjorde att vi smidigt kunde kommunicera med alla i Gospel Journey-gänget när vi rörde oss på New Yorks gator. Ganska ofta blippar det fortfarande till i telefonen och någon har något att säga i denna chat-grupp, eller en bild att skicka. Någon råkade kalla applikation ”Shut up” istället för Whatsapp, men det är inte en särskilt passande felsägning. Det är härligt att kunna hålla liv i gemenskapen med modern teknik.

Här står några av oss och använder smartphone-kamerorna i toppen på Freedom Tower.

2016-03-24 09.42.57

27 mars – 3 april 2018 är nästa resa. Om du är intresserad av följa med besöker du www.gospeljourney.se.

Boris i Vivalla

I höstas hade jag glädjen att framföra en akustisk version av Örebro-låten ”Bit för bit” tillsammans med den karismatiske artisten Boris René, vilket jag då också skrev om i denna blogg. Den gången satt bland annat Fredrik Reinfeldt i publiken. Kanske lyssnade den förre statsministern när Boris sjöng i Melodifestivalen också? Han var i alla fall inte i Vivalla i söndags. Det var däremot Boris René och en massa andra som var inbjudna på initiativ av Sånglärkan och Karin Svärd.  Barnkören IMK One Piece backade upp Boris, och sjöng några egna låtar.

Jag gick själv i högstadiet på Vivallaskolan, och minns en helt annan typ av centrum. Redan då bodde många nysvenskar i området, men de var tydligare gäster i den svenska förorten. I söndags kände jag mig som att jag var gästen. Kanske borde jag skriva något sorgligt om segregation i samband med det. Men det var faktiskt kul och fräscht. Boris var fantastisk på att välkomna alla in i gemenskapen, och barn är ju barn. De bryr sig inte varifrån man kommer.

Det är en rikedom att vi har så många nya kulturer att lära känna i vårt land!

Kolla in web-TV från evenemanget här.

Mother’s day

Här, från Brooklyn Bridge, skymtar du Frihetsgudinnans siluett medan solen sakta sjunker över East River. Hon är egentligen ingen modersgestalt, men idag, på Mors dag, får hon bära den rollen.

frihetsgudinnan siluett

Hon är en gåva från Frankrike, designad av Gustav Eiffel, som också designade tornet i Paris som bär hans efternamn. På vår New York-resa tog vi Staten Island-färjan som passerar intill Liberty Island, där den legendariska fackelbäraren står. Idag tänker man inte så mycket på all historia runt hennes existens, eller på alla människor som startade sitt liv som amerikaner på grann-ön Ellis Island, den ö som immigranterna först fick komma till.

Än idag flyr människor över hav för att komma till ett bättre ställe. Idag, på Mors dag, tänker vi lite extra på alla mödrar som försöker hålla ihop en familj på flykt.

 

 

 

Ikväll, tisdag, på Örebro konsthall

Vår stad, Örebro, är rik på musik. Det har sagts otaliga gånger. Vi har många körer. Det har också påtalats. Idag pausar jag från gospel-rapporteringen och New York-guidningen, för att tipsa om att den anrika Örebro-kören Primula Veris har konsert på Örebro Konsthall den 24 maj kl. 19.00. Och jag har äran att dirigera.

Det blir vårkänslor, glädje, lätt och svår musik, gammalt och nytt, och en sån där smaskig blandning av genrer som vi örebroare är bortskämda med i vår hemstad.

Information om konserten

 

 

Sött majsbröd

I helgen träffades vi igen. Vi som gjorde gospelresan till New York tillsammans. Carina och Anétte hade lagat mat ur kokboken som Carina köpte på Sylvia’s restaurang i Harlem. Sylvia’s är en av de mest legendariska Soul Food-restaurangerna i hela USA. Det fanns foto-bevis på att vi satt vid samma bord som president Obama hade ätit revbensspjäll med händerna ihop med Al Sharpton. Bara en sån sak!?!?!

obama

Som klassisk svensk turist tog jag kort på min egen tallrik. Här syns potatismoset med örter och vitlök, något som Carina och Anétte återskapade hemma hos Barbro i fredags.

2016-03-28 14.38.34

Vi bjöds till och med på det söta majsbrödet, ett slags muffin, som vi svenskar inte förstår att man äter till huvudrätten i USA. Maten som serveras på Sylvia’s har sitt ursprung i de amerikanska slavarnas matkultur, och har i modern tid fått namnet Soul Food, bl.a. för att främst afro-amerikanerna för traditionen vidare.

New York i Örebro

Terminens sista träff med Gospel Journey blev en blandning av uppfräschning av vår senaste repertoar, försök att minnas den äldre repertoaren och ett glatt sjungande i största allmänhet. Lite anekdoter delades också och förstås peppade vi inför höstterminen.

Sist kvar i körrummet var New York-resenärerna som planerar en helg med minnen från vår resa, då även de långväga deltagarna kommer med. Bland ska vi äta Soul Food, maten som har sitt ursprung i de amerikanska slavarnas matlagning. Kanske kommer vi till och med åka upp i Svampen för att uppleva känslan av hög byggnad?

LLDKSL_1_0324093015219_DAYTIME

Carina, Anna-Karin, Anette, Joakim, Angeli, Ingela, Jenny, Charlotte, Maria, Gunnel, Barbro, Marita och Frida längst upp i World Trade Center.

Äntligen dags igen!

Ikväll ses vi för terminens sista övning. Tanken var att vi skulle öva inför lördagens mångkulturella körsatsning, men den blir i höst istället. Kontakta Studieförbundet Bilda om du har frågor om detta.

Själv har jag peppat väldigt inför gospel i ett mångkulturellt sammanhang under ungefär en månad. Under ett par veckor, då New York-gospel-bloggen vilat lite, har jag rest runt i Spanien och haft körhelger med spanska gospelsångare. Mer om detta senare. Dessutom har New York-gruppen i min Whatsapp-app plingat tätt inför vår återförening nu i helgen. Detta kommer det också mer om. Många olika kulturer som samsas runt dessa härliga låtar!

Men ikväll ses vi och sjunger i Immanuelskyrkan på Ekersgatan i Örebro. Förutom mycket gospel, kommer vi att prata om kommande resor och projekt. Kanske hänger du på efter sommaren?