Vill du vara med och sjunga eller resa?

Nu är 2017 i full gång! Vill du vara med?

Vi kan se fram emot många tillfällen då det kommer att kännas bra att sjunga om det goda här i världen.

Den öppna gospelkören i Örebro hade första övningen igår kväll. Vi övade på en klassisk Negro Spiritual och en av 90-talets mäktiga gospelballader –”I almost let go”. Vill du vara med så skicka ett mail till info@gospeljourney.se.

 

Vi har även redan börjat prata om nästa resa till New York, och lite andra kul projekt. Mer info finns på hemsidan, www.gospeljourney.se.

Gospel Journey 2017

GJ bloggar om amerikanska valet -Tyskland

November 9th 2016 we celebrate 27 years since the fall of the Berlin wall.

I have brought many groups from Germany to the USA to learn about worship in American churches and meet the people who live there. I have done this for about 15 years and the groups have ranged from 10-60 in number of travelers. Almost every German person who visits the USA gets at least one question about Hitler. This is rude beyond comparison, but not every American understands that. I have never spoken about it openly or addressed any American regarding this ignorance. Now is the time.

Out of all the people I have gotten to know through my international work, the Germans are the nicest. It’s the truth. The Germans, as a people, are nicer than Swedes, Americans, Spaniards, Russians or others I frequently spend time with. My theory is that Germans were humbled by mistakes in the past. They went through hell and came out of it as a more loving nation. This inspired a friendly attitude for generations to come.

Adolf Hitler gained political success in a time when there was no digital distribution of information. When Germany was hurt after world war one, it seemed right to follow a leader who claimed he could make Germany great again. With control of the media the leader could manipulate an entire nation, and it did happen.

Today all Americans and Europeans have access to more news sources in the world than ever before in history, plus we have social media where we can spread information faster than the wind blows. If we are manipulated by media, it is because we choose to be manipulated. We choose which news channel ”tells the truth” rather than investigating the actual truth. We choose to ignore the multitude of news sources that are out there, and that there is software that can translate news that come in other languages. We choose to ignore that it is our responsibility to search the truth, not the reporters responsibility to print it.

November 9th 2016 the American people, with eyes wide open, elected Donald Trump to govern the most powerful nation in the world. This does not have to be a disaster. Something good can come out of this. Because God is greater than all of us. Let us see this as an opportunity to make one thing official:

”November 9th 2016 is a good day to mark the end of Americans harassing Germans over political history.”

Share if you agree.

#betheplan

Dagens blogg skrevs på engelska, eftersom jag riktat den och använt den till fler än svenskar. 

/Joakim

GJ bloggar om amerikanska valet -Bob Dylan

För att få tillbaka musiken in i Gospel Journey’s bloggande använder jag Bob Dylan idag. Är denne amerikanske artist aktuell i Sverige för att han ska ta emot Nobel-priset? Eller är han aktuell för att han verkar ointresserad av Nobel-priset? Jag återkommer till det i slutet av dagens politiska kommentar.

Bland svenska vänner som inte bor i USA, men ofta reser dit, är det vanligt att vi uppmuntrar varandra till att inte prata politik. Den kultur och de värderingar en svensk växer upp med är ofta annorlunda mot USA på ett sådant sätt att man riskerar en värdefull vänskap om man ger sig in i en debatt där man med ett semantiskt krumbuktande och övertygande källhänvisningar försöker få sin amerikanske vän att ”förstå” hur det egentligen är. Vi svenskar tror ju gärna att vi förstår. Likväl är amerikansk politik så spännande att debattera med amerikaner.

En sak som är svår att debattera är begreppet socialism. En svensk har ett ganska enkelt förhållande till socialism. De flesta svenskar vet att det parti som idag heter Socialdemokraterna byggde det svenska folkhemmet och mycket av svensk välfärd är grundad i den svenska socialism som präglade Sverige under 1900-talet. Även politikerna på högerkanten ger höga betyg till svensk socialism i mitten på förra århundradet. En amerikan däremot tycker gärna lika illa om socialism som om nazism eller andra extrema ideologier.

Därför var det spännande när jag i somras, på ett café i St Petersburg, mötte Jeff, en amerikansk 29-åring som studerar ”krig” (jag minns inte vad den egentliga benämningen på studierna var, men han studerade just ”krig” och fokuserade på Rysslands roll i världskrigen) på universitetet i St Petersburg. Begreppet socialism kom upp, och jag kunde inte låta bli att fråga honom vad han anser att socialism är för något. Det visade sig att just denne amerikan även hade studerat i Uppsala och han började föreläsa för mig om begreppet svensk socialism på ett sätt som var både mer välartikulerat och relevant än det mesta vi läser i svensk media idag.

Jeff började redan med fattiga Sverige på svenskt 20-tal. Enligt honom började det svenska folkhemmet byggas av kyrkorna. I ett Sverige som var mer eller mindre alkoholiserat på 20-talet, något som vi också kunde se i SVT:s Historieätarna,  med Erik Haag och Lotta Lundgren, startades olika nykterhetsrörelser för att få bukt med missbruket. I stort sett alla rörelser samarbetade på något sätt med den svenska statliga kyrkan eller frikyrkan, för där fanns redan en inställning och en organisation som främjade tillnyktrandet. I politiska sammanhang föddes de som vi idag kallar Kristdemokraterna. Men det svenska socialistiska partiet, som var det största, hade även de ett nära samarbete med kyrkan och nykterhetsrörelserna. Istället för att använda tron, eller icke-tron, på Gud som ett slagträ i politiken, så etablerades ett konstruktivt samarbete mellan kyrka och stat. Den svenska välfärden fick den någorlunda stadiga grund som idag är känd i hela världen.

Detta var Jeffs beskrivning av tillkomsten av svensk socialism. En svensk socialdemokrat idag skulle kanske inte nämna kyrkans roll. Idag är det politiskt korrekt att inte nämna kyrkan på det sättet, och det är mer korrekt att lämna hål i historien, så att kristen tros positiva påverkan på ett samhälle kan undvikas. En del kallar det religionsfobi.

Bob Dylan blev kristen 1978. Han gjorde några tydligt kristna skivor innan han blev less på den amerikanska kristna skivindustrin och valde att inte spela dessa hycklare i händerna. Hans vänner berättar om en stark tro som finns än idag, och det speglas fortfarande i hans låtar. Men på samma sätt som kyrkans betydelse för det svenska folkhemmet inte nämns i svensk media idag, vill inte svensk media skriva om trons betydelse för Bob Dylan.

Ett stort antal svenskar har svårt att acceptera Bob Dylans ointresse för Nobelpriset. Men om man har möt Gud är kanske ett Nobelpris inte så märkvärdigt?

Om mig:

Jag, Joakim Arenius, har arbetat med amerikansk gospelmusik nästan hela mitt liv. Jag har besökt den afro-amerikanska kulturen regelbundet sedan tidigt 90-tal. Under det år som det George W.Bush blev vald till president (året med det misstänkta valfusket) bodde jag och min fru i New York. Hon arbetade på FN, och jag var kyrkomusiker. Mitt nätverk bland afro-amerikanska kyrkorna i Harlem, Brooklyn, Queens, New Jersey och även i vissa andra delstater, håller jag vi liv genom mina regelbundna gospelresor med Gospel Journey.

Under de närmaste veckorna använder jag Gospel Journeys blogg för att skriva om det amerikanska valet utifrån afro-amerikanernas perspektiv, så långt som jag förstår deras kultur. Jag är också kristen och kommer att beröra hur man som kristen svensk reagerar på hur amerikanska kristna framställs i media.

Min röst i det amerikanska valet ligger på samma person som de flesta andra svenskar. Men hellre än att prata för eller emot en persons lämplighet som president, vill jag tala för att man försöker närma sig varandra, oavsett vem som får flest röster.

Mitt arbete just nu handlar om BE THE PLAN, ett projekt jag har initierat och en skiva som precis har släppts. Temat är att erbjuda sig själv som en plan för fred, istället för att vänta på andras insatser.

www.joakimarenius.com/betheplan

GJ bloggar om amerikanska valet -swing states

Varför finns det inte flera swing states?

Eftersom detta i huvudsak är en musikblogg kanske någon läsare tänker att swing states syftar på platser där man lyssnar på Duke Ellington eller Glenn Miller. Men det handlar om de stater där utgången inte är självklar, och vi förundras varje gång över att det är så få stater i USA där utgången inte är självklar.

Jag var lärare på Karolinska skolan i Örebro under nästan 17 år. I klassrummet där kunde alla möjliga åsikter uttryckas med alla möjliga sorters formuleringar. Just musiken var ett bra sätt att uttrycka en åsikt. När jag undervisade på Lancaster Bible College 2014 var det långt ifrån samma blandning av ståndpunkter bland eleverna, som på Karro. Faktum är att efter jag utmanade eleverna i en avgångsklass att inte bara ha Fox News som sin nyhetskälla, så var det en elev som bad att slippa gå på mina lektioner. Fox News är republikanskt färgade och den enda sanningen, enligt många.

Min spontana reaktion, som utlänning, är att eleverna på denna skola är hjärntvättade. Men faktum är bara att många amerikaner växer upp i en miljö där en avvikande politisk åsikt är lika främmande som att man skulle gå klädd i kortbyxor när det snöar. Det är bara osannolikt, helt enkelt.

Pennsylvania, där Lancaster ligger, är en swing state. Eftersom jag vet att hela Lancaster County är Trumpland, så måste någon plats i delstaten vara lika full av Clinton-fans. Annars skulle denna stat vara en av de förutsägbara.

julgran

Om vi vill försöka förstå hur självklart det är för många att rösta så som tidigare generationer på samma plats har röstat, så kan vi jämföra med hur självklart det är för oss att ha julgran på julafton och midsommarstång på midsommar. Man skulle ju kunna göra tvärtom, men man gör det bara inte. Det skulle vara för konstigt.

GJ bloggar om amerikanska valet -kristna högern

Vilka är egentligen de som media kallar ”den kristna högern” i USA? Finns det en ”kristen höger” i Sverige?

Svensk media använder detta begrepp med självklarhet. Det har blivit ett samlingsnamn för amerikaner (oftast vita) som röstar republikanskt och har en typ av kristen tro som står för det som den liberale svensken kallar gammeldags värderingar, framför allt när det gäller samkönade relationer och abort. Av namnet framgår att tro och politik blandas ihop.

En svensk kristen höger är inte lika tydlig. Men när KD ska tillsätta ny partiledare använder media det uttrycket om vissa av kandidaterna för partiledarskapet. Det finns en rädsla för att någon som är ”kristen höger” ska få ha en maktposition i Sverige.

En stor skillnad på Europa och USA är att alla de krig som utkämpats med kristna inslag på vår kontinent har lärt oss en läxa. Kanske bara tillfälligt, men likväl pågår inte just nu några korståg. Religionskriget förs just nu av muslimer, anser många västerlänningar. Men medan europeiska kristna söker vägar till fred, är en stor del av USA, och då främst den kristna högern, aktiva i att ”lösa” detta med vapen.

En förenkling av problemet är att säga att USA:s kristna ligger efter. Det är en förenkling med mycket sanning i. USA fick inte uppleva sådant trauma av andra världskriget, som Europa fick. Om du frågar vissa amerikaner så kan det till och med låta som att de är nöjda, för att de fick gripa in i ett riktigt världskrig på 40-talet, och ”lösa” situationen.

Jesus själv var alltid noga med att inte blanda ihop tro och politik. Kanske var det just för att han aldrig uttryckte ilska mot den romerska ockupationsmakten, som många blev besvikna på honom som ledare.

picture-jesus-christ-greg-olson-light-world

En amerikansk kristen tillhör verkligen inte automatiskt den kristna högern. Årets val är väldigt tufft för USA:s kristna, och också spännande för oss, för att Donald Trumps sätt att representera högern är både oväntat och i stort sett omöjligt att veta hur man ska förhålla sig till. Vare sig man gillade far och son Bush, John McCain eller andra republikanska presidentkandidater, så var det i alla fall enkelt att veta att det inte kunde gå fel om man röstade på högeralternativet. Det är annorlunda i år.

Bland mina afro-amerikanska vänner hittar jag endast en kvinna som tänker rösta på Trump. Hon deltar till och med i s.k. pep rallies,  där de raggar republikanska röster, och hon sjunger med några väninnor under namnet ”the Trumpettes”. Just kvinnor bland minoriteter är inte Trumps stora väljarskara. Det som slår mig när jag kommunicerar med henne är hur hon tappat kontakt med många gamla vänner för att hon valt att öppet stötta Trump.

clinton_trump

Så det som blir tydligt, återigen, är inte hur galen Trump är. Inte heller reflekterar jag över Hillary Clintons lämplighet som president. Men det groende hatet mot oliktänkande är det som är tydligt och slår hårt i årets val.

Vill du ha musik som passar till denna text, så kom låtarna jag skrivit på detta tema ut på Spotify i förra veckan:

Be The Plan

 

GJ bloggar om amerikanska valet -hysterin

Vem vann?

Igår var tredje och sista debatten mellan presidentkandidaterna och båda utropade sig själva till vinnare. Rekordmånga, 70 miljoner, tittade på debatten. Ett annat rekord sägs vara att debatt nr 2 var den smutsigaste i USA:s historia. Hade debatt nr 3 slagit rekord i antal tittare om inte debatt nr 2 hade slagit rekord i smuts? Är det smuts vi vill ha? Och varför är till och med vi svenskar med och delar hysterin?

Det börjar kännas mindre och mindre viktigt vem som vinner. Nästa period i Vita huset kommer att vara kantat av kaos, hur det än går. 

Jag har berättat för några afro-amerikanska vänner att jag bloggar om valet utifrån min tid som new yorker, verksam bland afro-amerikanerna. De jag varit i kontakt med bekräftar vad jag nyss påstod -det spelar ingen roll. Men de uttrycker en rädsla för att de som verkligen bryr sig, alltså bryr sig till den grad att de kan ta till vapen för att påverka valet, är större i antal detta år.

Jag har redan lyft fram Martin Luther King som en förebild för fredliga samtal. Nu frågade jag om det finns någon sådan gestalt bland republikaner eller demokrater. Jag fick inget namn. Efter att ha gjort lite research på mina vänners Facebook-sidor inser jag att humor är ett vanligt vapen hos de som kanske skulle ha följt Dr Kings fredliga linje och sjungit sånger framför Washington Monument på 60-talet. Fast humorn är ofta bitsk. Lite för bitsk.

hil-don

GJ bloggar om amerikanska valet -snacket

Hur går snacket?

Pratar amerikanska grannar politik med varandra? Oftast inte. Att fråga vad någon röstar på är lite som att fråga vad någon har i lön här i Sverige. Men det finns en stor paradox där. På många, kanske de flesta platser, i USA, finns en förutbestämd politisk riktning. Vi svenskar läser om vågmästar-staterna, dvs de stater där utgången inte är given vid varje val. Det intressanta är egentligen att det finns så många stater som inte är vågmästar-stater.  På många platser i t.ex. Texas så pratar man inte politik för att man förutsätter att alla röstar så höger det bara går. Den som avviker från normen håller sin åsikt för sig själv, och det blir ännu en anledning till att grannar inte pratar politik med varandra.

Som jag nämnt tidigare så är man på de flesta platser mer engagerad i valet av sina lokalpolitiker. Grannar emellan kan prata om Trump/Clinton, ungefär som vi svenskar pratar om ”Bonde söker fru” eller att Bob Dylan ska få nobelpris. Man vet att man pratar om verkliga personer, men samtalet har mer än känsla av att man beskriver en saga eller en film.

Snacket om politik har försvunnit helt på många håll. En god vän, en 25-årig afro-amerikansk man, som fått jobb i New Jersey har fått vidgade vyer pga den nya rutten till jobbet. Helt plötsligt upplever han det mytiska Manhattan, arbetarklassens New Jersey och sina egna kvarter i Brooklyn, varje dag. Vem vill han se som president? Precis som när vi pratar om ”Bonde söker fru” så har han en favorit, men han är också övertygad om att det inte spelar någon roll vem som vinner. Så går snacket.

GJ bloggar om amerikanska valet -svenskar vs amerikaner

Är det mer cirkus ”over there”?

Vi kallar det för valcirkus, både här hemma och när vi följer vägen till ny president i USA. Många svenskar ger uttryck för att svensk politik har spårat ur, och en av de saker man syftar på är just att det börjar bli en cirkus likt den amerikanska. Folket sitter runt en arena och tittar på när politikerna uppför sig som clowner. De flesta av oss är överens om att amerikanarna har en ”sjukare” cirkus. Är det sanningen? Kanske är det så att det sjukaste är att alla vi andra väljer att tro att vi kan vara åskådare, att vi inte är delaktiga i cirkusen och att vi har rätt att peka på och skratta åt de som försöker göra något för att blidka oss andra.

Sverige har de facto ännu inte börjat pumpa sån extrem mängd pengar i det teatraliska dramat runt ett politiskt val, som USA har. Men i USA har de ingen idrott där man pumpar så mycket pengar i det teatraliska dramat som sker mellan supporters i samband med sportevenemang. Så vi är kanske människor av samma sort? Vi har bara olika kanaler?

Läs denna artikel om svenska män och idrott.

 

GJ bloggar om amerikanska valet -polisen

Är amerikansk polis mer benägen att använda våld mot en svart man, än mot en vit?

Enligt viss amerikansk media har polisens våld mot svarta ökat de senaste åren. Om det rasistiska våldet generellt har ökat beror på vem som är din nyhetskälla. Men de mest uppmärksammade fallen är män som har skjutits till döds, och det finns vittnen eller bildbevis som visar att situationen inte krävde skottlossning. Till följd av detta har det demonstrerats och ofta till och med lett till upplopp. Politikernas insats mot detta har haft varierad framgång. En del politiker fokuserar på polisvåldet och andra på upploppen, och lokalbefolkningen tycker förstås oftast att politikerna satsar fel. Men det finns många exempel på lyckade satsningar, som vi inte får höra talas om. Ökade resurser till polisen på många orter, t.ex. i North Carolina, har använts på ett sätt som ökat möjligheten till kommunikation mellan polis och lokalbefolkning. På andra platser känner sig lokalbefolkningen ännu mer utpekad. Polisen patrullerar mer i där det bor fler svarta invånare, och då anser man att det blir bakvänt. Det finns en oro att de patrullerande poliserna tillhör de som vill använda sina vapen.

Donald Trump kablar ut bilder från upploppen och vill visa hur det går när en demokrat är vid makten. Vad han inte visar, och vad vi svenskar inte får så stor chans att se, är alla de anti-våldsorganisationer som leds av framför allt afro-amerikaner, i samma anda som Martin Luther King på 60-talet. Hillary Clinton är bättre på att påpeka detta, men framför allt undviker hon att göra polisvåldet till ett slagträ i president-debatten. Det är smart eftersom frågan är svår och inte går att skylla på politisk tillhörighet.

Här i Sverige kan vi inte sjunga ”We shall overcome” utan att minnas fadäsen på Sergels torg på 90-talet. Men den låten, som användes i de svartas fredliga protester på 60-talet, är fortfarande populär i liknande rörelser idag. Allt det goda som händer i Amerikas ghetton, människorna som framgångsrikt jobbar för fred, når inte oss på andra sidan Atlanten.

Om mig:

Jag, Joakim Arenius, har arbetat med amerikansk gospelmusik nästan hela mitt liv. Jag har besökt den afro-amerikanska kulturen regelbundet sedan tidigt 90-tal. Under det år som det George W.Bush blev vald till president (året med det misstänkta valfusket) bodde jag och min fru i New York. Hon arbetade på FN, och jag var kyrkomusiker. Mitt nätverk bland afro-amerikanska kyrkorna i Harlem, Brooklyn, Queens, New Jersey och även i vissa andra delstater, håller jag vi liv genom mina regelbundna gospelresor med Gospel Journey.

Under de närmaste veckorna använder jag Gospel Journeys blogg för att skriva om det amerikanska valet utifrån afro-amerikanernas perspektiv, så långt som jag förstår deras kultur. Jag är också kristen och kommer att beröra hur man som kristen svensk reagerar på hur amerikanska kristna framställs i media.

Min röst i det amerikanska valet ligger på samma person som de flesta andra svenskar. Men hellre än att prata för eller emot en persons lämplighet som president, vill jag tala för att man försöker närma sig varandra, oavsett vem som får flest röster.

Mitt arbete just nu handlar om BE THE PLAN, ett projekt jag har initierat och en skiva som precis har släppts. Temat är att erbjuda sig själv som en plan för fred, istället för att vänta på andras insatser.

www.joakimarenius.com/betheplan