Nu är säsong 2 igång!

Igår kväll träffades vi för första gången denna höst. Ungefär hälften hade varit med förra terminen och sjungit, och resten var med för första gången. Vi värmde upp med lite gospelklassiker, fräschade upp en låt från i våras och hann nästan lära oss en ny låt. Stämningen blev hög på en gång.

Några funderade över vilken stämma man ska sjunga och jag pratade om varför många gospellåtar går i ett läge som känns högt för rösten.

Naturligtvis tog vi lite tid att prata om New York. Det är många som inte har möjlighet att vara med i kören, men ändå ska med på resan och det är viktigt att alla får samma information. Men framöver sköts den mesta New York-informationen via mail.

Både kul och spännande att vara igång igen, tycker jag!

Apropå att många  låtar går i ett högt läge för rösten -spana in originalet på den låt vi sjöng igår kväll, framför allt den andra halvan:

Svenskar är INTE rasister

Jag befinner mig i ett s.k. medelhavsparadis i södra Spanien och har precis nåtts av nyheten att Sverigedemokraterna är Sveriges största parti (enligt en undersökning som sedan avfärdats). Jag frågade en svensk kvinna (lite över 50 tror jag), som bor vid spanska medelhavskusten större delen av året, vad hon känner när hon läser artikeln om SD:s framgångar. Hon är ju själv invandrare i Spanien och har kanske en intressant åsikt. Hon jämför snabbt SD med nazisterna, sedan är konversationen över. Det intressanta är att hon ett par minuter senare ger sig på ryssarna med en rasistisk jägarinstinkt som i mina öron hör hemma bland SD-väljare. Här i Denia (där jag jobbar på veckans gospel-retreat) är det mest tyskar och britter som köpt semesterhus. Men de senaste åren har ryssarna kommit i stort antal och enligt den något förargade kvinna jag samtalar med har ryssarna ingen koll på hur man gör affärer med spanjorer, och därmed ställs hela samhället (8000 invånare) på ända. Hon skulle förmodligen rösta på ett politiskt parti som verkar för att ryssar blir bättre på att anpassa sig efter de regler som ”riktiga” turister i södra Spanien känner till. Hon är självklart inte rasist, men om det dyker upp ett parti som heter Denia-demokraterna och som fokuserar på problemet med ryss-invandringen, så anar jag att hon ger sin röst till dem.

Det är en naturlig reaktion hos människan att hitta någon att skylla sina besvikelser på. Om man dessutom är flera som tillsammans skyller på samma sak, så känns det som att man har hittat en sanning. Kristna, en grupp som jag själv tillhör, har pekat ut olika typer av människor som sanktionerade syndabockar genom åren. En pinsam verklighet. I andra fall är kristna den utsatta gruppen. Människor med sverigedemokratisk frustration över att saker inte blir som man vill har valt att peka ut mig och mina trosfränder som orsak till diverse problem. Inget att förundras över. Sån är människan och har alltid varit.

Man kan välja att flyta med strömmen, ge upp sin barndoms tro på det goda och istället styras av sina fördomar och impulser. Man väljer att inte lära av historien eller känna ansvar för framtiden. Eller också väljer man att gå den svåra vägen. En väg som tyvärr varken jag eller någon annan har en tydlig karta till, men man vet att resan måste göras tillsammans med människor som man helst inte skulle vilja resa tillsammans med.

I värsta fall får Sverige uppleva en våldsam upplösning på det nuvarande politiska klimatet. I bästa fall segrar kunskapen på ett fredligt sätt. Men i båda fallen kommer Sverigedemokraterna att försvinna, och framtidens fegisar kommer att hitta nya sätt att organisera sig mot människor som representerar en främmande kultur. Så har historien upprepat sig sedan mänsklighetens vagga och det finns inget som antyder att det skulle vara annorlunda nu.

Jag är inte rasist. Du är inte rasist. Men både du och jag agerar ibland primitivt och skadar vår omgivning med primitiva utspel, trots att vi menar väl. Ett arabiskt ordspråk säger att Gud gav oss två öron och en mun för att vi skulle lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Kanske kan lyssnandet vara det som hindrar mig från att agera utifrån mina fördomar?

Jul i sommaren

På Torals musikläger i Spanien är det tradition att lära ut en ny julsång som sedan ska kunna användas på skolor, i kyrkor och av de som vill. Detta år var det ”The Star” som jag skrev och spelade in med Praise Unit för ett par år sedan. Så här lät det på en av konserterna i Spanien:

 

Staten Island

Förra veckan träffade jag flera av mina New York-vänner då jag arbetade på ett sport och musikläger i Oslo. Staten Island var min hem-ö när jag bodde där, och de jag mötte i Oslo är stolta SI-invånare. Just denna ö har inte varit intresserade av turister, historiskt sett, och har velat gömma sig från broschyrer, guider och hemsidor. Men sedan ett par år har de tänkt om. Det senaste verkar vara att bygga en exakt kopia av ”The eye”, Londons enorma pariserhjul. Kanske är det redan på plats? Har inte sett det själv ännu.

Annars rekommenderas Staten Island mer för den som vill bo i New York, inte för den som vill ha en vecka där som turist.

Allsång som når långt

En av Örebros kommunpolitiker slår sig för bröstet på Facebook och menar att allsången i Örebro slår både Skansen och Liseberg. Kanske sant, jag hade inte möjlighet att vara där.

Denna blogg har haft lite semester pga dålig tillgång till Internet. Under en liten stund med nätkontakt förra veckan påbörjade jag, från mitt rum i den ko-doftande byn Toral, en story om den spanska gospeln. Men när jag satte mig ner för att avsluta den hade jag redan lämnat Spanien och var i Oslo på nästa uppdrag. När jag nu försöker blogga för tredje gången har jag precis fastnat i internetbilder från allsången i samband med Örebros 750-årsfirande. Tråkigt att inte vara där på plats. Det verkar som om både sommaren och feststämningen är på topp i Örebro just nu.

Det finns anledning för örebroare att skryta med sin allsång och över huvudtaget vårt musikalisk arv. Det är inte bara i Spanien förra veckan, eller nu i Norge, som jag tänkt på de resurser vi har i Örebros skolor, bland körerna i våra kyrkor, eller på de olika scenerna. Det kanske inte finns något rekord som slogs under jubileumsallsången (jag vet inte), men jag tror att det var mer njutbar sång än de flesta andra liknande initiativ på vår planet. Vi slår inte bara Skansen och Liseberg. Vi slår de flesta. Inget skryt, bara ett stillsamt konstaterande.