Till dig som inte var där

Vi fick uppleva lite av den riktigt gamla sångtraditionen från den amerikanska södern, när Patricia Hogue, Marlos mamma sjöng ”Lord I know I’ve been changed” i Immanuelskyrkan. Marlo själv sjöng en av sina nyaste låtar. Kören, som jag och Marlo repat med under lördagen, hade en helt ny repertoar men ändå hunnit göra varje låt till ”sin”, så att när vi väl sjöng i kyrkan var det både personligt, starkt och underbart att lyssna till. Det bästa, enligt mig själv, var ändå att känna hur varje del, varje individ som medverkade denna söndag förmiddag. bidrog till en fest, där vi både hade plats för omtanke om Europas flyktingar och Trollhättans sorg, och plats för gospelfest och hopp om framtiden.

Detta hände i lördags och söndags i Immanuelskyrkan.

Nästa konsert är den 27 November på samma plats. Vill du medverka eller komma och lyssna så kan du uppdatera dig på www.gospeljourney.se .

Höstens gospelhelg -denna vecka!

På lördag får vi äntligen träffa Marlo Hogue i Örebro. Du har möjlighet att vara med och sjunga! Det kostar 100:- för medlemmar i Gospel Journey och 150:- för icke medlemmar. Fika ingår.
Övning Lördag 24 oktober från 9.00-16.00
Medverkan i Immanuelskyrkan, Örebro, söndagen den 25 oktober

Gospelhelgen innehåller även information om resan till New York i vår och möjlighet att anmäla sig till den.

Under helgen som avslutades igår gjorde Marlo och jag ungefär samma koncept i Zaragoza, Spanien. Här är några klipp från detta.

Först från avslutningskonserten:

Här sjunger Marlo tillsammans med sin mamma, som också kommer med till Örebro:

Den spanska kören övar en av Marlo’s låtar:

Du vet väl om att du kan följa med till New York?

Nu har jag svensk mark under fötterna igen. Kroppen är i jetlag, men just nu känner jag mig pigg och sitter med datorn och en kopp kaffe och summerar förra veckans upplevelser. Påsken 2016 ska Gospel Journey göra en liknande resa till New York. Jag vill så klart ha med det bästa från gospelresan jag precis avslutat med de 50 sångarna från Tyskland, samt lära mig av eventuella misstag.

Vill du med på resan så ska du skicka ett mail till info@gospeljourney.se, så får du mer information.

Förra veckans höjdpunkter är svåra att definiera, vilket förmodligen betyder att det var helheten som var bäst. Programmet var lite mindre späckat än tidigare gospelresor jag anordnat. Istället fanns det fler frivilliga aktiviteter. Detta verkade uppskattat. Läs de senaste blogginläggen om du vill veta lite om vad dagarna innehöll.

På minus-sidan kan jag bara säga att det är tråkigt att så lite av amerikanarnas skattepengar går till underhåll av vägar och kommunaltrafik. Vi drabbades av stillastående på både vägar och tunnelbana, pga konstruktion. Man skulle kunna säga att det inte är något märkligt med det. Men i New York händer så ofta så att det verkligen är märkligt. Fast… det är kanske ett i-landsproblem?

Skönt att vara hemma i Sverige igen, med så många härliga minnen och nya vänner. Kanske vi ses på nästa resa?

 

Att fira

Sista dagen i New York bjöd på det där lilla extra, som gör att man som researrangör pustar ut och är tacksam över hur lyckat det blev. Pastorn i den kyrka där vi befann oss för att medverka råkade fylla år just denna dag. I en gospelkyrka som denna innebär pastorns födelsedag att gudstjänsten tar tre timmar, för det är så många körer, artister och dansare som vill medverka i firandet. Man kan säga att vi bjöds på en konsert med gudstjänstliknande inslag, snarare än det vi vanligtvis förknippar med kyrkan en söndag förmiddag. Vi sjöng två låtar själva, vilket uppskattades högljutt av människorna i lokalen.

Kyrkan bjöd på en lätt lunch och sedan bar det av till flygplatsen för hemfärd.

If you don't believe me -just watch!

När vi pausar från gospelmusiken sprider gruppen ut sig på olika evenemang, och här finns ju faktiskt något för alla. Det är inte en nyhet. Flera har sett musikal på Broadway, några såg en japansk pianist som jag tyvärr glömt namnet på, men som ska vara stor inom den nyskrivna konstmusiken, och några vill bara vila öronen en stund. Själv gillar jag de lite oförutsägbara funk-klubbarna:

 

October Gospelfest i New Jersey

Den här kvällen var den tyska gruppen (motsvarigheten till Gospel Journey) en av gästerna på October Gospelfest i södra New Jersey. Det tog ett tag att komma till konsertplatsen med vår buss (vi åkte så klart fel på vägen) och jag såg att många kände sig trötta, både av bussfärden och en knapp veckas intensiva upplevelser i New York. Men när vi väl var igång fylldes salen med den där energin, som jag själv tror är gudomlig, och som ger ny kraft om och om igen. De tyska sångarna gjorde ett fantastiskt jobb, och de andra körerna bjöd på sång som inspirerades oss av många anledningar. Vi fick uppleva en tonårsgrupp som dansade hip hop i en slags danskåpor, och vi fick uppleva tandlösa seniorer som smattrade fram komplicerade gamla psalmtexter till kompet av flåsande house-beats. Ett varierat program, med andra ord.

Av någon anledning blir det nästan alltid lyckat när människor från olika kulturer samarbetar, bara alla parter ser ett gemensamt mål och inte vaktar om sitt eget. Så även denna gång.

Här lär gospelartisten Craig Hayes ut en av sina låter till oss, innan konserten:

 

Här framför ”the German Gospel Choir” låten, två timmar senare:

 

Och här sjunger en av de lokala grupperna:

 

Meadows ever bleeding

Idag har de tyska New York-besökarna haft ledig dag, vilket innebär att jag har haft det också (nästan). Lite vanlig tursim har jag hunnit med, men min personliga höjdpunkt på dagen var möjligheten att få överraska min kära vän och f.d. kollega Christoffer Wadensten på en spelning som han hade här ikväll som avslutning på sin USA-turné. Han gör fantastisk musik under namnet Meadows ever bleeding, vilket många örebroare känner till och fler borde känna till. I Europa växer hans fanskara, och förmodligen gör den det i USA också. Både musik och text, samt mellansnacket fungerade otroligt bra i ett amerikanskt format på den lilla klubb där han spelade. Det är bara i New York en sån här överraskande kväll kan kännas naturlig.

2015-10-08 23.13.29

Hemma i Harlem

Stämningen är hög i bussen efter det mycket lyckade besöket i en av Harlems mest välbesökta gospelkyrkor. Vi fick delta på en körövning, vilket var mäktigt så klart. De tyska sångarna, som jag ansvarar för, satt blandade med de lokala sångarna för att få den rätta stämningen.

Kyrkans körledare hade bett mig lära ut ett av mina arrangemang på julklassiker. Det är väl ok, tänkte jag.  Först nu börjar jag känna hur häftigt det var att leda en av Harlems gospelkörer i ett arrangemang som jag skrivit själv. Vägen till detta från att jag en gång i tiden tyckte så illa om sång generellt och körsång i synnerhet, har varit minst sagt spännande. Jag måste nog gotta mig i det en stund innan jag somnar.

Jag lärde ut denna låt i Harlem ikväll (framfört av Praise Unit med Sofia Alm på solosång).

O Holy Night

 

Backstage på Broadway

Musikupplevelserna duggar tätt denna vecka. En ny kontakt, som jag fått genom vänners vänner, är ledaren för en gospelkör som består av musikalartisterna på de olika Broadway-showerna som spelas här i New York. De träffas på sin fritid för att få sjunga tillsammans. Igår fick vi besöka dem och vara med på en repetition. Mycket inspirerande!