Vem är Trump?

Tidigare har jag bloggat om förmånen att få besöka USA mitt i valcirkusen och uppleva nyhetsrapporteringen från ett närmare perspektiv. Just att vi ska till New York när just Donald Trump försöker bli president är spännande bara det. Människorna som växt upp i New York känner honom som en av de rika som tävlar med Rockefeller och några till om att märkas mest på Upper West Side Manhattan. Det är nog ingen infödd New Yorker som suttit med några kompisar på ett café och tänkt -”hörrni, borde inte Donald Trump vara den som leder vårt land bäst”?

Men det amerikanska valet handlar ju ganska lite om att hitta den lämpligaste presidenten. Det är showen runt maktspelet som är det viktiga, och där passar Trump in perfekt. Han är erfaren skådespelare. I julas såg vi ”Ensam hemma” igen, och upptäckte att han dök upp i en biroll där, och det har han gjort i flera filmer.

Manhattan är den perfekta kulissen för en miljardärs lek med presidentposten. Det är skrämmande. Vi som snart ska stå i de kulisserna för att sjunga gospel, är förstås nyfikna på hur mycket vi kommer att märka av den politiska kampen…

Gatorna i New York

När man läser populärmusikhistoria får man ofta höra talas om musik som skapats ”på gatan”. Det kan kallas för ”arbetarnas musik” och andra gånger ”de arbetslösas musik”. Det handlar om ett fenomen som sprids utan avsikt att vara kommersiellt, för att så småningom upptäckas av någon producent med sinne för affärer.

Väldigt ofta är detta sant, och när man går på klubb i New York kan man faktiskt ibland känna att man sitter i en lokal där musikhistoria skapas. Framför allt på nedre Manhattan möts musikaliska genier, som formats av musiken som myllrar likt stadens råttor mellan väggarna i kvarteret. Någon tar med sina beats som man skapat i någon av de guldtandade hip-hopparnas miljondollarstudios. Någon tar med ackordprogressioner från farfars vinylskivor. Någon tar med melodier från sitt hemlands folkmusik. Och väldigt många vill bara stå mitt i detta och skaka sitt hår och sina höfter och känna att man lever. Ibland står där också en vanlig enkel örebroare och tycker att livet är riktigt härligt.

Att ge sig ut i världen

Nu är vi nära avfärd, vi som ska fira påsken bland New Yorks gospelkörer. Under dagen har jag, med hjälp av Google maps och allehanda guider, kollat in lämpliga restauranger nära vårt hotell i Williamsburg. Det ser lovande ut! Jag varvade nät-turismen med att läsa Nerikes Allehandas rapport från valet i New Hampshire, och plötsligt slog det mig att just där, just i det landet där Trump, Clinton och de andra slåss om makten -där ska jag vara om några få veckor.

Att ”ge sig ut i världen” är ett märkligt begrepp. Man kan resa jorden runt och betrakta allt som en åskådare. Har man då varit i världen? Man kan engagera sig i ”världen” som kommer hit i form av människor som lämnat sina hem i andra länder. Då känner man plötsligt att man ger sig ut i världen bara man går utanför sitt hus.

Det känns som en bonus att få uppleva det amerikanska valet under några dagar i New York. Kommer det att påverka oss? Kommer vi svenskar få stå till svars för att Bernie Sanders upphöjer Skandinavien? Kommer vi få uppleva det politiska spelet på nära håll? På något sätt kommer det att kännas som att vi har hamnat mitt i något som annars bara förkommer på TV. Och det ska bli spännande!!!