Digga New York

Förutom ”var kan man höra bra gospel”, så är ”var finns det klubbar med bra musik” den vanligaste frågan jag får av folk som ska spendera tid i staden som aldrig sover.

På vår resa verkade alla överens om att ägna en kväll åt något som gärna skulle vara mycket soul, mycket funk, kanske lite jazz, men framför allt svängigt. Jag kollade runt bland klubbarna i mina favoritkvarter, och Gospel Journey hamnade till slut på Groove. Det var två band denna kväll. Huvudakten hette ”the Kennedy Administration”, och kvinnan på bilden hette just Kennedy i efternamn. Otroligt svängigt och underbart, enligt mig. Fröken Kennedy hade lite attityd-problem enligt några i vårt gäng, men hej… vi är ju i New York, duh?

Gospel Journey fick ett eget långbord. Eftersom det är så mycket turister där hela tiden, så kändes det inte konstigt att sitta med dagens shoppingpåsar i knät.

2016-03-26 22.24.51

More Gospel

Jag har precis spelat in en låt med en artist från Nigeria, Amos Obasohan, som arbetar som pastor i Madrid. Om några minuter kommer Janelle från Brooklyn, där vi nyss var med Gospel Journey, för att spela in en annan låt som jag vill ha hennes röst på. Igår spelade jag in Juan från Peru, och honom bjöd jag på lite svensk lunch, som jag lagat åt det amerikanska värdparet jag bor hos.

Livet är fantastiskt och jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara utan gospel? Vad skulle jag då ta mig till? Någon kanske vill kalla det för ”bara en musikstil”, men när man är mitt i det, så är det så mycket mer. Det känns i själ och hjärta, och förklaras oftast bäst genom att man sjunger igen och igen.

More gospel!

Örebroare bereder plats för svenska gospelintresserade

Snart kommer vi ha möjlighet att följa Gospel Journey’s äventyr i New York via web-TV och amerikansk lokal-TV. Det första av två reportage om New Yorks guldgruvor, gällande gospel, ska snart publiceras på TV och Internet. Gospel Journey är navet i båda reportagen. Producenten bakom reportaget är Per-Anders Brolin, som i tidningen Plaza nyligen var med på en lista över 50 svenskar som lyckats i New York:

PA plaza

Prince död

Det är ganska sannolikt att många av de som just nu summerar, eller hedrar, artisten Prince liv och karriär gör ett bättre jobb än jag skulle göra här. Det är också svårt att få in Prince i det forum som denna blogg ska vara. Men han var en av de personer som påverkat mig mest musikaliskt, och jag vill ta chansen att bidra till att göra hans livsgärning odödlig.

Jag ska ju blogga om New York, och jag tänker att det enkelt borde gå att få in Prince i det sammanhanget. Det första som poppar upp i mitt huvud är första januari år 2001. Jag har lyckats övertala min fru och flera vänner att följa med mig in till Irving Plaza på Lower Manhattan för att lyssna på Maceo Parker. Maceo var ledare för James Browns blås-sektion, sedan George Clintons, och senare, när hans egen karriär var igång, började han samarbeta mycket med Prince. På Irving Plaza spelade han denna kväll ”Baby knows”, en låt som finns inspelad med både Maceo och Prince och var ett samarbete mellan de två.

Varken min fru eller någon annan jag kände var dock med mig på konserten. Första januari 2001 hade New York mer snö än på flera decennier. Vi utnyttjade genom spela fotboll (amerikansk sådan) i snön. Precis som små barn fick vi massor av snö innanför kläderna, och det var väldigt skönt att sedan sitta med en kopp varm choklad, framför brasan, och njuta av det trevliga sällskapet. Maceo skulle inte börja spela förrän 23.00, och när det väl gällde var det bara jag som var tillräckligt fanatisk för att ställa muggen med varm choklad åt sidan, sätta mig på 47:ans buss till färjan mellan Staten Island och Manhattan, och sedan ta tunnelbanan upp till Union Square.

Mina vänner prioriterade något annat (jag vet faktiskt inte vad) framför den fantastiska möjligheten att åka lokaltrafik i vinternatten och avrunda med en skön alt-saxofon som alltid hittar hem på ettan, oavsett hur många synkoper och altereringar det har funnits runt tvåan, trean och fyran.

Det var en fantastisk natt! Kanske känner jag att mitt envisa fokus på att få uppleva funk i New York-natten speglas i Prince envisa fokus på att vara originell och kreativ?

Här Maceo’s version:

 

Som sagt, hon är liten…

2016-03-24 09.32.13

Där står hon. Frihetsgudinnan. Redan i höstas bloggade jag om att hon för de flesta är en besvikelse. Man tror att man ska komma upp i facklan och kunna känna sig som att man står i toppen på Eiffeltornet. Men istället köar man flera timmar för att stå och titta på hennes fötter. Det var förresten Gustav Eiffel som designade även Frihetsgudinnan. Hon är en present från Frankrike, men det visste du väl?

Denna bild är tagen från toppen på det nya World Trade Center, på vår resas första morgon. Där kan man tala om att vara högt uppe. Några av oss i gruppen fick kämpa med höjden, men vi var i alla fall uppe där allihop.

Lite Spanien också

Det finns mycket mer att skriva om New York-resan vi nyligen kom tillbaka ifrån och vad vi har med oss hem till Örebro. Reflektioner, bilder och filmsnuttar kommer att rulla vidare. Men dessutom…

Under resten av april och stor del av maj kommer jag att befinna mig i Spanien och arbeta med gospel. Den som vill följa det arbetet kan läsa på www.areniusfamilia.blogspot.com.

Under denna vistelse ska jag bl.a. rekognoscera för Gospel Journey’s räkning. En vacker kursgård bland apelsinodlingarna utanför Sevilla vill att jag leder ett internationellt gospel-läger där. En sådan företeelse skulle kunna bli den perfekta blandningen av sol, bad, kultur och gospelsång. Något för Gospel Journey, eller hur?

Knark och sånt

Den som var i New York på 70- eller 80-talet känner inte igen sig idag. Framför allt fick man höra att Times Square skulle undvikas då. Idag är det området navet för turism på Manhattan. För 30, 40 år sedan var droger och prostitution nästan lagligt, för att polisen inte hade resurser att jaga allt som hände i dessa slumkvarter. Robert De Niro‘s sorglige karaktär i Taxi Driver hänger på porrbiograferna runt Times Square. Gängen som slåss i West Side Story huserade i Hell’s Kitchen, numera Clinton, som gränsar till detta område.

Idag är flera av de f.d. porrbiograferna hem för olika Broadway-shower, eller restauranger. Flera har också blivit kyrkor, och den mest legendariska är nog Times Square Church. David Wilkersson, som grundade denna kyrka, blev känd över hela världen genom boken ”Korset och stiletten” som är den sanna berättelsen om några av New Yorks värsta gängmedlemmars väg ut ur våld och droger. Nicky Cruz, huvudpersonen, är idag själv pastor och reser överallt och berättar om sin omvändelse.

Times Square Church fick genom sitt läge en betydande roll i förändringen av Manhattans centrala delar. Europeisk media gillar sällan att skriva positivt om en kyrka och därför framhålls mest polisens arbete i centrala New York. Men när man är på plats och hör amerikanerna själva berätta, så finns det ingen tvekan om vad alla frivillig-insatser från Times Square Church har betytt för att förändra både kvarteren och människorna som bor där.

David Wilkersson startade så småningom Teen Challenge, för att kunna fortsätta det arbete han inledde tillsammans med Nicky Cruz. Teen Challenge är idag en global organisation som arbetar med unga som fastnat i, eller är på väg in i drogmissbruk.  I mängden tillfrisknade drogmissbrukare räknat är detta den mest framgångsrika organisationen i världen.

Jag tog inte många selfies på vår resa. Men här står jag i Times Square Church. Kyrkan var helt tom, så när som på vännerna i Gospel Journey och min vän Per-Anders, som släppte in oss. Jag står på samma estrad som David Wilkersson och Nicky Cruz stått och berättat om sina resor. Det är för övrigt samma lokal som världens dyraste och världens mest kortlivade musikal, Legs Diamond, sattes upp, strax innan pastor Wilkersson fick köpa lokalen för en blygsam summa.

2016-03-24 15.52.07

Alla vill prata om New York

Den som är på väg till New York för första gången behöver inte leta länge för att få tips på vad man kan göra där.  Alla som har varit där minst en gång berättar gärna och länge om sina bästa upplevelser. Jag själv är inget undantag. Vi som reste med Gospel Journey ska träffas i samband med vår konsert den 21 maj, för att titta på bilder och prata minnen. Vi har förstått att vi behöver varandra. Det är inte alltid så att omgivningen uppskattar att höra våra historier lika mycket som vi älskar att berätta dem. Men vi var som var där förstår ju varandra.  Just vår resa präglades dessutom så mycket av musik, som vi både kan lyssna på och sjunga tillsammans igen. Så även musiken blir en möjlighet att hålla minnena vid liv.

Gött att vara hemma igen

Det var härligt att träffas igen! Det var tre veckor sedan senaste övningen med Gospel Journey, och det var en skön känsla att se de bekanta ansiktena och sjunga våra låtar. Bland oss som var med på New York-resan bubblade reseminnena över ibland under kvällens övning, och det är bara att inse att det bubblar. Förhoppningsvis smittar vi oss på resten av gruppen på ett positivt sätt.

Ikväll var också några nya sångare med. Det kommer att vara en kördag den 21 maj, då flera körer deltar. Vi erbjuder den som vill sjunga gospel att hänga på Gospel Journey denna dag. Några hakade på detta redan denna tordagskväll, vilket kändes kul.

Jag tror inte jag har kommit ens halvvägs in i alla de upplevelser jag avsett att blogga om från New York. Men det var bra att ikväll känna att det kan vara riktigt ”gött” att träffas och sjunga gospel hemma i Örebro också.

www.gospeljourney.se