GJ bloggar om amerikanska valet -Bob Dylan

För att få tillbaka musiken in i Gospel Journey’s bloggande använder jag Bob Dylan idag. Är denne amerikanske artist aktuell i Sverige för att han ska ta emot Nobel-priset? Eller är han aktuell för att han verkar ointresserad av Nobel-priset? Jag återkommer till det i slutet av dagens politiska kommentar.

Bland svenska vänner som inte bor i USA, men ofta reser dit, är det vanligt att vi uppmuntrar varandra till att inte prata politik. Den kultur och de värderingar en svensk växer upp med är ofta annorlunda mot USA på ett sådant sätt att man riskerar en värdefull vänskap om man ger sig in i en debatt där man med ett semantiskt krumbuktande och övertygande källhänvisningar försöker få sin amerikanske vän att ”förstå” hur det egentligen är. Vi svenskar tror ju gärna att vi förstår. Likväl är amerikansk politik så spännande att debattera med amerikaner.

En sak som är svår att debattera är begreppet socialism. En svensk har ett ganska enkelt förhållande till socialism. De flesta svenskar vet att det parti som idag heter Socialdemokraterna byggde det svenska folkhemmet och mycket av svensk välfärd är grundad i den svenska socialism som präglade Sverige under 1900-talet. Även politikerna på högerkanten ger höga betyg till svensk socialism i mitten på förra århundradet. En amerikan däremot tycker gärna lika illa om socialism som om nazism eller andra extrema ideologier.

Därför var det spännande när jag i somras, på ett café i St Petersburg, mötte Jeff, en amerikansk 29-åring som studerar ”krig” (jag minns inte vad den egentliga benämningen på studierna var, men han studerade just ”krig” och fokuserade på Rysslands roll i världskrigen) på universitetet i St Petersburg. Begreppet socialism kom upp, och jag kunde inte låta bli att fråga honom vad han anser att socialism är för något. Det visade sig att just denne amerikan även hade studerat i Uppsala och han började föreläsa för mig om begreppet svensk socialism på ett sätt som var både mer välartikulerat och relevant än det mesta vi läser i svensk media idag.

Jeff började redan med fattiga Sverige på svenskt 20-tal. Enligt honom började det svenska folkhemmet byggas av kyrkorna. I ett Sverige som var mer eller mindre alkoholiserat på 20-talet, något som vi också kunde se i SVT:s Historieätarna,  med Erik Haag och Lotta Lundgren, startades olika nykterhetsrörelser för att få bukt med missbruket. I stort sett alla rörelser samarbetade på något sätt med den svenska statliga kyrkan eller frikyrkan, för där fanns redan en inställning och en organisation som främjade tillnyktrandet. I politiska sammanhang föddes de som vi idag kallar Kristdemokraterna. Men det svenska socialistiska partiet, som var det största, hade även de ett nära samarbete med kyrkan och nykterhetsrörelserna. Istället för att använda tron, eller icke-tron, på Gud som ett slagträ i politiken, så etablerades ett konstruktivt samarbete mellan kyrka och stat. Den svenska välfärden fick den någorlunda stadiga grund som idag är känd i hela världen.

Detta var Jeffs beskrivning av tillkomsten av svensk socialism. En svensk socialdemokrat idag skulle kanske inte nämna kyrkans roll. Idag är det politiskt korrekt att inte nämna kyrkan på det sättet, och det är mer korrekt att lämna hål i historien, så att kristen tros positiva påverkan på ett samhälle kan undvikas. En del kallar det religionsfobi.

Bob Dylan blev kristen 1978. Han gjorde några tydligt kristna skivor innan han blev less på den amerikanska kristna skivindustrin och valde att inte spela dessa hycklare i händerna. Hans vänner berättar om en stark tro som finns än idag, och det speglas fortfarande i hans låtar. Men på samma sätt som kyrkans betydelse för det svenska folkhemmet inte nämns i svensk media idag, vill inte svensk media skriva om trons betydelse för Bob Dylan.

Ett stort antal svenskar har svårt att acceptera Bob Dylans ointresse för Nobelpriset. Men om man har möt Gud är kanske ett Nobelpris inte så märkvärdigt?

Om mig:

Jag, Joakim Arenius, har arbetat med amerikansk gospelmusik nästan hela mitt liv. Jag har besökt den afro-amerikanska kulturen regelbundet sedan tidigt 90-tal. Under det år som det George W.Bush blev vald till president (året med det misstänkta valfusket) bodde jag och min fru i New York. Hon arbetade på FN, och jag var kyrkomusiker. Mitt nätverk bland afro-amerikanska kyrkorna i Harlem, Brooklyn, Queens, New Jersey och även i vissa andra delstater, håller jag vi liv genom mina regelbundna gospelresor med Gospel Journey.

Under de närmaste veckorna använder jag Gospel Journeys blogg för att skriva om det amerikanska valet utifrån afro-amerikanernas perspektiv, så långt som jag förstår deras kultur. Jag är också kristen och kommer att beröra hur man som kristen svensk reagerar på hur amerikanska kristna framställs i media.

Min röst i det amerikanska valet ligger på samma person som de flesta andra svenskar. Men hellre än att prata för eller emot en persons lämplighet som president, vill jag tala för att man försöker närma sig varandra, oavsett vem som får flest röster.

Mitt arbete just nu handlar om BE THE PLAN, ett projekt jag har initierat och en skiva som precis har släppts. Temat är att erbjuda sig själv som en plan för fred, istället för att vänta på andras insatser.

www.joakimarenius.com/betheplan

Publicerat av

Gospel Journey

Gospel Journey

Gospel Journey kombinerar glädjen i att sjunga och resa tillsammans. Jag, Joakim Arenius, som skriver i bloggen arbetar med gospel i en handfull olika länder och arrangerar resor till några av dem. Bloggandet präglas också livets stora frågor, dit vi räknar musik och resor, samt de frågor som ofta väcks i en sång eller på en resa.

En reaktion på “GJ bloggar om amerikanska valet -Bob Dylan”

  1. GRymt inlägg i hyckleri debatten. Dylan var ju också sedd i en Victorias Secrets reklamfilm men kommenterade aldrig varför. Fler borde göra som Dylan. Låta tystnaden tala.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *