Vi gjorde det! Rysslands första gospelfestival!

St Petersburg Gospel Festival 2017 kan nu skrivas in som ett nytt kapitel i de ryska historieböckerna. 

En affisch med några av de medverkande.

Vi har haft några fantastiska dagar. Väldigt mycket som skulle kallas ”strul” i Sverige, men som är vardag i Ryssland, och därför inte sänkte arbets och sångarglädjen alls. Första kvällen fick vi flytta hela festivalen pga att rör gått sönder i vår tänkta byggnad, så ingen toalett fungerade. På lördagen fick Praise Unit en extra inbjudan till spontant framträdande mitt på dagen, och det löste vi tillsammans. De finska medverkande satt 10 timmar i tullen, och försenade allas schema, men vi hade annat att göra under tiden vi väntade.

Vi var 10 från Praise Unit, 6 från Gospel Journey och undertecknad från Sverige. På plats var den Ingermanländska Lutherska kyrkan värd och det mesta arbetet leddes av Nina Elisheva och de två existerande ryska gospelkörerna.

Här är ett inslag från rysk TV:

St Petersburg Gospel Festival 2017

 

 

Ligger Ryssland efter?

Från politik till schlager. Det är i många läger inne att hacka på Ryssland just nu. Är vår lilla gospelturné ett sätt att åka och visa upp oss och tala om hur musik låter i ett land där musikalisk evolution har fått spira ”fritt”?

Som nämnts tidigare är vi motiverade av vår egen historia. Vi har sett vår egen stad påverkas positivt av att man i Immanuelskyrkan på Väster, någon gång på 60-talet vågade pröva gospel, denna suspekta, exotiska musikstil. Nu har vi kommit en bra bit in på det 21:a århundradet och känner stor glädje i att sprida dessa upplevelser till våra grannländer.

Ryssland har begränsats av förmynderi, oavsett vilken typ av politiskt styre man har haft. Musiklivet har därför utvecklats på helt annat sätt, och vi svenskar skulle förmodligen se det som att vi ligger före. Ur ett annat perspektiv kan man se att ryssarna varit oerhört mycket bättre på att bevara sin egen musik och egen kultur.

Rockmusik är i Ryssland i första hand en musik som sjungs på ryska. När den engelska rocken gjorde sitt intåg, efter kommunismens fall, så fick den ”riktiga” rocken namnet ”rusrock” för att göra en distinktion. .

Att vara svensk och vara med och introducera gospel, en afro-amerikansk musikstil i ett land som Ryssland är en av de oerhört spännande delarna av detta uppdrag. Vad händer när Ryssland anammar gospeln och gör den till sin egen?

Första upplagan av Praise Unit under en av de första Tysklands-konserterna.

 

Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

 

Lyckat genrep!

 

Visst är det spännande att kämpa med att få sin visum-ansökan godkänd, planera själva resrutten och försöka hitta ett ok ställe att bo på. Men när vi möter människorna som kommit för att lyssna till vårt spelande och sjungande känner vi så klart att det här som är kärnan i arbetet. I söndagskväll hade vi ett öppet genrep inför en väldigt uppmuntrande publik på väster i Örebro. Igår kväll hade vi ett sista planeringsmöte, och just nu sitter faktisk jag (som utgör förtruppen) på tåget på väg till Arlanda. Om några timmar har jag lunch med två av de musikaliska ledarna för St Petersburg Gospel Festival, och ikväll 20.00 möter jag kyrkans män och några kommun-gubbar. Spännande! Resten av Praise Unit och Gospel Journey ansluter på fredag.

Från vårt öppna genrep in för St Petersburg Gospel Festival.

 

Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

Evert Taube eller gospel

Varför är vi några som gör en så stor sak av att introducera gospel till Ryssland?

Du som delar vår passion för den här musiken och den typ av gemenskap som den medför har förmodligen inga problem med att förstå upphetsningen över att dela med sig av detta till ett av de mest mytomspunna, och ibland stängda, länderna i vår planets historia. Men du som inte har så mycket till övers för själva musiken och kanske inte dess historia heller, kanske ser på vårt engagemang med mer undran än beundran.

Kort svensk musikhistoria

Vi svenskar har värnat dåligt om vårt eget musikaliska arv. När ungdomskulturen började få ett eget liv i USA efter andra världskriget, kunde vi följa utvecklingen där via radio och TV. Vi blev så fascinerade så att vi till och med anammade det amerikanska, och den svenska folkmusiken och vistraditionen blev istället en subkultur. Idag är svenskar kända för att göra bra rock och pop (ABBA, Max Martin, Avicii, Roxette, m.fl.). Vi har också ett gospel-arv som talas om runt om i världen. Pga de religiösa texterna har inte gospel nått mainstream media i Europa, och så kommer det förmodligen vara ett tag till.  Men varje kväll i veckan går svenskar i tusental till en lokal kör och sjunger gospel. Något som är unikt. När vi nu reser, 17 personer, till Ryssland och sjunger gospel, så tillhör vi en generation som upplever att detta sätt att sjunga och dessa låtar är närmare vår egen själ, än Evert Taube och andra stora svenska kompositörer.

Här sjungs gospel av Samuel Ljungbladh och kören By Grace, under ledning av Daniel Stenbaek, på prinsens bröllop.

 

Kort politisk inblick

Slavarna från Afrika förbjöds att föra sina egna musik-traditioner vidare. De tvingades sjunga ”vit” musik. Många slavar fann glädje, hopp och tro i sångerna som fanns i kyrkans psalmböcker, och så föddes gospeln (lite förenklat). Det fascinerande i denna musikstil är att den skapades av människor som levde i ett extremt förtryck, och ändå valde att sjunga sånger där både melodier och texter uttrycker en gränslös glädje. Just förmågan att känna längst inne i det brustna hjärtat, och därifrån lyfta en människas hela existens, verkar vara kärnan i den gospel som först sjöngs av slavarna i Nordamerika och sedan anammats av så många människor runt om i världen. Där i kaoset mellan mänskligt förtryck och gränslös glädje föds längtan efter gospel, och även längtan att dela gospel med andra. Längtan att resa till Ryssland och sjunga!


Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

 

Riskerar vi fängelse?

Kan vi åka fast?

Igår publicerade jag namnen på de som kommer att resa till St Petersburg och sjunga gospel. I samma blogg-inlägg skrev jag om Immanuelskyrkans inblandning i resan och festivalen. En läsare som följt utvecklingen av Putins angrepp på religion det senaste året uttryckte oro för vårt välbefinnande. Riskerar vi något genom att avslöja var vi kommer ifrån?

Bakgrund

I juni 2016 införde Putin s.k. anti-terroristlagar. De innebär bl.a. att möjligheten att praktisera sin tro begränsas. Bara för ett par veckor sedan förbjöds Jehovas Vittnen helt att få vara verksamma, och landet verkar gå mot en inskränkning som liknar den som fanns under kommunist-åren. Officiellt vill man komma åt fundamentalister som skulle kunna planera illdåd mot landet. Inofficiellt är det lite oklart vad det innebär och kommer att innebära. Men det råder ingen förföljelse (ännu). Det finns några märkliga incidenter, t.ex. ett amerikanskt par som levt stor del av sitt liv i Ryssland och besökte sin gamla hemförsamling i Moskva i höstas och gav då en hälsning framifrån talarstolen. De fick böta 150 Euro för att det råkade finnas en representant för lagens långa arm i församlingen, och den representanten ansåg att hälsningen gick över gränsen för religionsyttring. Men den som har varit mycket i Ryssland vet att denna typ av ”böter” dyker upp i alla möjliga sammanhang, utan att man vet säkert varför.

Hur går det för oss då?

De 17 svenskarna som reser till St Petersburg kommer aldrig att vara involverade i något som staten kan titta snett på. Att vi kommer och presenterar gospel tas emot med öppna armar, så långt som vi har förstått. Om vi skulle riskera att bli osams med ryska staten skulle vi inte göra denna resa, och framför allt skulle jag inte skriva om den så öppet här.


Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

 

 

Den svenska truppen

Vilka ska representera Sverige när Ryssland gör sin första officiella gospelsatsning?

Att prata om festivalen i St Petersburg den 19-21 maj som om det vore första gången olympiska spelen arrangeras i Ryssland, kanske inte är en jämförelse som passar alla. Men gospel påverkar ett samhälle på ett sätt som ingen annan musikstil, något som kommer ägnas ett eget blogg-inlägg åt.

Vill DU veta vad DU ska göra för att ingå i truppen nästa gång? Kolla in den kontakt-information som finns i slutet på varje blogg-inlägg.

Vilka artister har ryssarna bjudit?

Ja, ärligt talat är det mer Immanuelskyrkan i Örebro som har gjort artistbokning eftersom den lokala arrangören ännu inte har någon annan kontakt. Och vi har har helt enkelt preparerat ett team tagna ur den egna brunnen, full av av fantastiska gospelsjungande örebroare, som verkar vara aldrig sinande.

Navet i den ryska festivalen är örebro-sångarna Linda Nowén (fd Sjöberg), Tezzla Flormo, Sara Bornedal, Sophia Andersson, Philip Axelsson och Jacob Bergemalm. Musiker är Erik Nilsson, Patric Wermeling, Ricki Ejderkvist och Pelle Fernros. Gruppen förstärks av Per Alexandersson (musikpastor i Immanuelskyrkan), Peter Appelskog, Susanne Falk, Maria Bergman, Anneli Mencin och Carina Halleby. Sex personer som valde att haka på erbjudandet att följa med och sjunga i den ryska festivalens ”mass choir” (det engelska uttryck som används när sångare från alla möjliga sammanhang kommer tillsammans och bildar en enda stor kör).

Från vänster:
Patric Wermeling, Erik Nilsson, Pelle Fernros, Ricki Ejderkvist

Tillsammans med den öppna kören Gospel Journey gör vi ett öppet genrep i Immanuelskyrkan, Örebro, kl. 20.00 den 14 maj. Du är välkommen!

Utöver svenskarna

På festivalen deltar också Chantea Kirkwood och Chris Mazen, två amerikanska gospelartister. Dessutom ett band från Finland och den ryska gospelkören Total Praise, som presenterats tidigare i denna blogg. För deltagande i mass choir kommer tillresande från Vitryssland, Estland och flera ryska orter.

Jag, Joakim Arenius, representerar Immanuelskyrkan och samarbetar i St Petersburg med den Ingermanländska Lutherska Kyrkan, Mussorgsky College of Music, Sofar Sounds och St Petersburg Christian University.


Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

Svenskarna på frammarsch

Man lyssnar på oss.

Du som har besökt New York vet att det vid FN-huset finns flera platser uppkallade efter den svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, och meditationsrummet, där alla världens religioner har plats och tillåtelse att be på sitt sätt, nämns inte av turistguiderna utan att de samtidigt nämner att det var Dag Hammarskjölds idé.

Inom musiken är ABBA, Roxette och Max Martin bara toppen den svenska musikens isberg som gjort avtryck runt hela världen. Långt innan ABBA var de svenska jazzmusikerna populära. Alice Babs samarbete med Duke Ellington nämns t.ex. gärna av amerikanska guider när man passerar Duke Ellington-statyn vid Central Parks nordöstra hörn.

Nu håller svenskarnas tolkning av gospel på att sprida sig på liknande sätt. Jag fick vara med på ett hörn när detta uppmärksammades förra helgen. Läs här. 

Gospeljourney-bloggvinjett-2016

 

New York, på vägen till Göteborg

I Vårgårda finns en sån där genuin svensk gospelkör. Kan man säga så? Passar de orden i samma mening? Ja, Sverige utvecklade under 90-talet en egen, visserligen Amerika-influerad, form av gospelmusik, något som har nämnts ofta i denna blogg. Denna kör i Vårgårda, ”No name but Jesus”, lever ut den traditionen. De både låter bra och har en viktig roll, både kulturellt och socialt i Västergötland med omnejd.

Några av sångarna i kören var med på senaste resan till New York med Gospel Journey. Det verkar bli fler som följer med nästa gång.

Efter att jag blivit upphämtad vid Göteborgståget, som var ganska exakt lika långt som perrongen på Vårgårda station, tog vi grusvägen till de lilla kapellet där vi har sjungit hela dagen idag. New York i all ära, men det är något visst med att öva svängiga synkoper på den västgötska landsbygden.

Tack för idag!

#betheplan