Glädje och smärta i ett av de mest mytomspunna länderna i vår planets historia

Så hur var det att introducera gospel på bred front till ett folk vars musik förknippas med kosack-dans eller schlager-kontrovers?

Den historia som jag återkommer till, även utanför Ryssland, är det unika med gospelns kommunikation av glädje och smärta. De afrikanska slavarna i USA som utstod sådan smärta och ändå kommunicerade sådan glädje i gospelsångerna. Vi mötte mycket smärta i St Petersburg den gångna helgen, och det var helt fantastiskt att få glädjen i ögonen på de människor som vi visste kämpade på liv och död varje dag.

Våra amerikanska gäster, Chantea Kirkwood och Chris Mazen, är de första amerikanska gospelartisterna som deltar i ett gospelsammanhang i Ryssland (då exkluderar jag när Harlem Gospel Singers kom och sjöng Michael Jackson-låtar). De konstaterade om och om igen att USA och Ryssland kämpar på ytan med så helt olika saker, men att inuti har vi alla samma behov.

Chantea Kirkwood och Chris Mazen från USA värmer upp inför konserten.

Det sägs att ryssar är tveksamma till utlänningar, och det har vi också erfarit. Vi från Immanuelskyrkan i Örebro har samarbetat med en klick människor i St Petersburg i många år, för att bygga upp förtroende. Nu var det möjligt för Chris och Chantea, och även Praise Unit och Gospel Journey, att bara glida in och vara en del av det förarbete som gjorts. Vi såg även på plats hur människor drogs till musiken och och oss som arbetade där, på ett spontant sätt som vi inte sett förut.

Praise Unit soundcheckar i Annenkirche, kyrkan som var festivalens centrum.

Vi hoppas så klart vara ännu fler som åker nästa gång. Ryssland har plats för fler, och vi kände att vi var väldigt varmt välkomna tillbaka.