Glädje och smärta i ett av de mest mytomspunna länderna i vår planets historia

Så hur var det att introducera gospel på bred front till ett folk vars musik förknippas med kosack-dans eller schlager-kontrovers?

Den historia som jag återkommer till, även utanför Ryssland, är det unika med gospelns kommunikation av glädje och smärta. De afrikanska slavarna i USA som utstod sådan smärta och ändå kommunicerade sådan glädje i gospelsångerna. Vi mötte mycket smärta i St Petersburg den gångna helgen, och det var helt fantastiskt att få glädjen i ögonen på de människor som vi visste kämpade på liv och död varje dag.

Våra amerikanska gäster, Chantea Kirkwood och Chris Mazen, är de första amerikanska gospelartisterna som deltar i ett gospelsammanhang i Ryssland (då exkluderar jag när Harlem Gospel Singers kom och sjöng Michael Jackson-låtar). De konstaterade om och om igen att USA och Ryssland kämpar på ytan med så helt olika saker, men att inuti har vi alla samma behov.

Chantea Kirkwood och Chris Mazen från USA värmer upp inför konserten.

Det sägs att ryssar är tveksamma till utlänningar, och det har vi också erfarit. Vi från Immanuelskyrkan i Örebro har samarbetat med en klick människor i St Petersburg i många år, för att bygga upp förtroende. Nu var det möjligt för Chris och Chantea, och även Praise Unit och Gospel Journey, att bara glida in och vara en del av det förarbete som gjorts. Vi såg även på plats hur människor drogs till musiken och och oss som arbetade där, på ett spontant sätt som vi inte sett förut.

Praise Unit soundcheckar i Annenkirche, kyrkan som var festivalens centrum.

Vi hoppas så klart vara ännu fler som åker nästa gång. Ryssland har plats för fler, och vi kände att vi var väldigt varmt välkomna tillbaka.

Lyckat genrep!

 

Visst är det spännande att kämpa med att få sin visum-ansökan godkänd, planera själva resrutten och försöka hitta ett ok ställe att bo på. Men när vi möter människorna som kommit för att lyssna till vårt spelande och sjungande känner vi så klart att det här som är kärnan i arbetet. I söndagskväll hade vi ett öppet genrep inför en väldigt uppmuntrande publik på väster i Örebro. Igår kväll hade vi ett sista planeringsmöte, och just nu sitter faktisk jag (som utgör förtruppen) på tåget på väg till Arlanda. Om några timmar har jag lunch med två av de musikaliska ledarna för St Petersburg Gospel Festival, och ikväll 20.00 möter jag kyrkans män och några kommun-gubbar. Spännande! Resten av Praise Unit och Gospel Journey ansluter på fredag.

Från vårt öppna genrep in för St Petersburg Gospel Festival.

 

Under slutet av våren 2017 bloggar jag, Joakim Arenius, om Rysslands första gospelfestival, Örebros betydelse för denna och lite historia som kommer att beröra musik, politik och religion.

Res med Gospel Journey till Ryssland 18-21 maj 2017, Grekland 15-22 oktober 2017, New York 27 mars – 3 april 2018, www.gospeljourney.se.

Ikväll, tisdag, på Örebro konsthall

Vår stad, Örebro, är rik på musik. Det har sagts otaliga gånger. Vi har många körer. Det har också påtalats. Idag pausar jag från gospel-rapporteringen och New York-guidningen, för att tipsa om att den anrika Örebro-kören Primula Veris har konsert på Örebro Konsthall den 24 maj kl. 19.00. Och jag har äran att dirigera.

Det blir vårkänslor, glädje, lätt och svår musik, gammalt och nytt, och en sån där smaskig blandning av genrer som vi örebroare är bortskämda med i vår hemstad.

Information om konserten

 

 

Musiken och vad den gör med oss

På Valborgsmässoafton hade vi ledigt. Detta innebär att när vi ses nu på torsdag är det två veckor sedan förra övningen. Jag gav sångarna minutiöst detaljerade instruktioner om hur de skulle hålla rösten i form dessa två veckor. Även hur de skulle öva på texterna för att kunna allt utantill och lyssna på inspelningar för att sätta alla detaljer perfekt. Men, å andra sidan… jag tror de har lärt känna mig tillräckligt bra för att veta att jag egentligen tycker att det viktigaste vi gör inte är resan från capo till fine. Det handlar mer om allegro och vivace (über-musikaliska ord för inlevelse). Visst har vi kämpat med detaljer ibland, men vi har mest fokuserat på att förmedla det man upplever inom sig när man sjunger eller lyssnar. Utan känslan blir musiken ganska meningslös. Det vi har gjort med Gospel Journey på torsdagskvällarna har handlat om använda sången som ett sätt att sprida och ta emot glädje. Jag kommer att vara väldigt förlåtande mot den som råkar sätta en synkop i halsen.

Under terminen har vi använt uttryck som ”älska de höga tonerna” och ”om du inte vet vad du ska göra -bara sjung”. Uttryck som speglar känslan mer än tekniken.

Torsdag kväll är sista övningen innan konserten på fredag. På den övningen har vi dessutom bjudit in allmänheten att delta, så det blir en spännande torsdag. En spännande upptakt till konserten på fredag.