Allt fler tomma plånböcker

Det är alltid något som fattas, bröd, smör eller juice. Därför blir det nästan dagligen en sväng till affären på väg hem. Samma krumma gestalter sitter där utanför med sina tomma pappmuggar. De hälsar och ler lite förväntansfullt, men det klirrar till allt färre gånger.
Mängden sedlar och mynt i cirkulation i Sverige har minskat med 40 procent. Det är många tomma plånböcker som går ut och in i affärerna. Trots det är köpkraften intakt. Nu görs transaktionerna medelst kort som blir så använt att det nästan naggas i kanterna eller genom trapptryckningar på telefonen. Swhish eller som det heter i Norge: vipps.
Kontanter har nästan blivit en styggelse. Det fick den Gävlebo erfara som sålde sin bil och fick en packe 500-kronorssedlar som köpeskilling och försökte reducera sin skatteskuld med kosingen. Stopp och belägg. Banker tar bara emot 10 000 kronor i sedlar i veckan. Allt för att förhindra tvättning av svarta pengar, vilket måste ha varit en lukrativ industri för bedragare när alla tidigare svängde sig med kontanter.
Nu undersöker Riksbanken vilka effekter införandet av en digital valuta skulle få i Sverige. E-kronan kan komma att tas i bruk om två år, rapporterar Financial Times. Bitcoin finns ju redan även om jag har svårt att förstå hur allt det där fungerar.
Dock älskar våra banker allt som handlar om digitala tjänster. E-kronan, om den blir verklighet, kommer säkert gillas av varenda nu mot kontanter ståndaktige tjänsteman. Men hur ser man på den digitala slanten om den är sann eller falsk, svart eller vit?

Budbäraren borde skjutas

En man berättar om sin mödosamma resa till ett land där han hoppas kunna bygga upp en ny tillvaro för sig och sin familj undan bomber och dödsrädsla. Men när flyktingpolitiken skruvas åt omintetgörs planerna på familjens återförening. De nya reglerna tillämpas retroaktivt.
Det ligger en värdering, en subjektiv bedömning, i valet att ta upp ämnen. Är detta allmängiltigt eller irrelevant är frågan man ställer sig. I det här fallet, som ni kunde läsa om i förra veckan, fanns det inga tvivel. Är man själv förälder blir identifikationen starkare, även om den förtvivlan som den fastlåsta situationen skapar är svår att föreställa sig.
Men i sociala medier löper den röda draken amok och mejlkorgen blir snabbt full. Särskilt sent på lördagskvällen plingar det till. Raseriet är utbrett, invektiven haglar (en del passar sig inte i tryck) och budbäraren borde omedelbart ställas mot en vägg och skjutas.
Det är en ny tid vi lever i där polarisering och misstänksamhet legitimeras av företrädare med snyggare kostymer, intagande sätt och bättre vokabulär, men där det underliggande budskapet inte går att ta miste på.
Allt går och ska kritiseras, åsikter och argument ska brytas mot varandra, men när oförsonligheten tornar upp sig som en tegelvägg och det bara finns en sanning – vad gör vi då?
Vi vaknar på morgonen och inser att Orange is the new black.
Och genast blev november ännu kallare och mörkare.

Fortsatt hegemoni eller Dr Strangelove?

Bush, Clinton, Bush, Obama, Clinton.
Pappa och son, herr och fru.
Ser man det så där uppställt verkar ju den amerikanska presidenthegemonin lätt skrämmande. Byt ut namnen till svenska, tankeexperimentet svindlar, det skulle väl aldrig kunna hända här, eller?
Namnen på rad säger lite om avståndet mellan folket och de valda. Det parlamentariska kontrakt som vi svenskar kanske känner tycks helt saknas på andra sidan Atlanten. Avståndet till Washington och makten är lika långt som till månen. Ni där uppe, vi här nere. Avskyn mot det politiska etablissemanget är grundmurat, vilket skoningslöst drabbar Hillary Clinton. Om det nu inte är hennes mejl, makens moral eller överdrivet flirtande med finansiärerna på Wall Street som lägger krokben på vägen tillbaka till Vita Huset.
Där i hålrummet finns utrymmet som den politiska oskulden och fullblodskapitalisten Donald Trump lagt beslag på. Sin egen lyckas smed, det är sådant som går hem i de breda lagren. De ständiga klavertrampen, kvinnosynen och skattefifflen blir i sammanhanget inte befarade bakslag utan snarare tillgångar som ytterligare spär på populariteten. Något som vi sett prov på även vid vår svenska horisont.
Trumptåget leder kanske ända fram till Vita Huset.
Svaret får vi tidigt på onsdagsmorgonen.
Vem sa förresten något om Dr Strangelove?