Värd sin vikt i guld

Göran Persson kommunaliserade skolan och sanerade svensk ekonomi. Många minns hur han förnedrad fick gå med tiggarhåven bland flinande finansvalpar på Wall Street i hopp om att skaffa pengar för att vi skulle ta oss igenom krisen i det tidiga 90-talet. Perssons motto löd emellertid: Den som är satt i skuld är inte fri, vilket kanske han är mest ihågkommen för från sin tid som svenskt politiskt överhuvud.
Kanske om detta och det politiska och ekonomiska nuläget i övrigt pratar han om när han reser runt och håller föredrag. Nyligen besökte han en norsk kommun strax söder om Oslo där han för 45 minuters arbete kvitterade ut 140 000 kronor.
Många norrmän tycker det är i mesta laget och kritiken bygger särskilt på det faktum att det dyrköpta föredraget hölls i det område i Norge som har lägst tillväxt och högst arbetslöshet.
Göran Persson är säkert värd sin vikt i guld, men han är långt ifrån andra politikers omtalade arvoden. Den brittiske före detta premiärministern Tony Blair inbjöds att tala vid World Hunger Forum i Stockholm, men arrangörerna kunde inte mätta hans krav på 4,3 miljoner kronor. Däremot fick ex-presidenten Bill Clinton 5,5 miljoner kronor för sitt deltagande i Handelsbankens Capital Market.  De pengarna behövs säkert. Dottern Chelseas bröllop gick på 30 miljoner.
En politisk aristokrati.
Annat var det förr. Det sägs att när Tage Erlander avgick som statsminister lämnade Aina tillbaka bläckpennorna som var märkta ”Tillhör statsverket.”

Sillsallad går inte till spillo

Nu dignar julborden av allsköns delikatesser. Många har representerat eller glatt sig i arbetskamraters sällskap och möjligen redan ätit sig mätta innan det är dags att sätta sig till bords där hemma. Det kan bli för mycket av det goda. Kanske en del går till spillo.
En tredjedel av alla mat som produceras i världen äts aldrig upp. Det är förfärande siffror egentligen, men nya rön gör gällande att de inte är vi konsumenter som är de ensamma syndarna. Livsmedelsbranschen gör sig av med enorma mängder helt i onödan, till exempel missfärgade varor eller kantstötta förpackningar. Men hur stort det svinnet är hålls dolt för konsumenterna. Det är hemligt och så borde det inte vara.
Konsumentmakt!
Återhållsamhet kan nog vara en nyttig egenskap att luta sig mot när nu kockmössan träs på och slevarna tas fram. Även så tänker jag mig ändå återuppliva en delikatess från förr.
I köket var mamma obeveklig. Det var bara till jul och påsk som hon serverade sillsallad, gjord, som hon sa, på en höft. En klassiker bestående av sill, rödbetor, rödlök, potatis, äpple och saltgurka – omsorgsfullt skurna i små bitar. Till detta kryddpeppar och kaffegrädde vilket gav anrättningen ett smakfullt rosa skimmer. Det var först när sillsalladen stod på bordet som allt kunde börja.
Nu ska jag försöka övertyga andra om sillsalladens förträfflighet. Kanske kommer det att gå även om jag befarar att det bara blir en blek kopia. Men jag är säker på att hon skulle le tröstande om hon kunde se mina ambitioner att återskapa smaken av julen från förr.

Morgonstund i december

Debatten om svenska värderingar och traditioner har inslag som både bildligt och bokstavligt kan beskrivas som främmande. I särskild blixtbelysning blir de synliga vid den här tiden på året. Det kan gälla vem som ska få klä ut sig till ljusets drottning, presentera Kalle och de andra i SVT och ringa in det nya året på Skansen.
Även om julkalendern råder det delade meningar. En del har fångat folkets alla hjärtan, andra har blivit utskällda efter noter. Men de berör. Snart en hel livstid har det pågått, från Gösta Knutssons Titteliture 1960 fram till dagens Selmas Saga.
Alla har vi våra favoriter; Klart spår till Tomteboda, Sunes jul, Herkules Jonssons storverk, Fem myror, Lasse-Majas detektivbyrå, Mysteriet på Greveholm, Trolltider, och förstås Teskedsgumman.
Blott Sverige svensk julkalender har.
Det är en viktig stund varje morgon. Frukosten är uppdukad. Nu kan det börja. Två personer på livets andra halva sitter bänkade och följer Selmas och von Trippelhatts vedermödor i sin ambition att hitta Tomtens land där vetenskaplig ära väntar och kanske även hjälp för en familj i nöd.
Det är ett självklart förehavande framför teven, trots att hemmet tömts på barn. De har vandrat hela vägen från spädbarnstid till vuxenliv och hittat sina värv både här och där och ända där borta.
Men vissa vanor är svåra att avvänjas ifrån. Och kanske kan man förstå livet lite bättre om man i bland betraktar det med barna­ögon.