Golf är ”överdrivet ätande och drickande”

Alla som kritiserat golf för att mest vara en sport för de bättre bemedlade har nu fått åtskilligt med vatten på sina kvarnar. Kina har beslutat att stänga över hundra golfbanor. Främst handlar det om ett sätt att spara på vatten och jordbruksmark, men i undertexten ryms även ett visst mått av kritik mot sporten.
För drygt tio år sedan fanns det omkring 200 golfbanor i Kina. Försvinnande lite egentligen med tanke på befolkningsmängden, ungefär 1,4 miljarder människor. Men även där, precis som på många andra ställen i världen, har golf också varit ett sätt att få affärskontakter att mjukna och överenskommelser att göras tack vare en stunds skön avkopppling i rogivande miljö.
De understundom rigida myndigheterna gillade inte utvecklingen och införde ett stopp för nya golfbanor. Trots det har antalet tredubblats. Nya golfbanor har byggts under täckmanteln av att vara parkområden eller sportanläggningar tillgängliga för allmänheten.
Men under den kinesiske ledaren Xi Jinpings korståg mot den utbredda korruptionen har golf åter hamnat i fokus. Golf är en sport som liknas vid ”överdrivet ätande och drickande” och går inte ihop med det kommunistiska partiets principer.
Det är påståenden som rättroende kineser bara har att böja sig inför.
Hellre en pingisracket i handen än tio klubbor i bagen.

Jag stod i katalogen

Erkänn: när slog du i telefonkatalogen senast?  Snart är det helt förbi. I dagarna har Eniro tryckt sin sista upplaga av Din Del. För fem år sedan upphörde tryckningen av rikstelefonkatalogen. Så sent som 2007 levererades 14,1 miljoner kataloger runt om i Sverige.
I dag slipper man bläddra, nu räcker det med några knapptryckningar. Och man får inte bara telefonnumret. Informationen är omfattande; en gatubild på mottagarens bostad, medelinkomsten i området, senast köpta bil, var de politiska sympatierna ligger och bild på singlar som söker kontakt.
1880 gjordes ett register på de 156 medlemmarna i Stockholms telefoniförening, men det var 1899 som den första rikstäckande telefonkatalogen gick till tryck. Fram till 1972 sorterades telefoninnehavarna utifrån titel. Då kostade det också en krona att bli väckt. Numret till morgonpigga telefonister löd 90 110.
När jag var barn och den svarta bakeliten pinglade till sa vi alltid 527 35. På mindre orter räckte det med de två sista siffrorna för att uppringaren skulle veta att den kommit rätt. Nu demonteras koppartrådarna och de fasta telefonerna blir allt färre. Mobiltelefonerna har tagit över.
Därför behövs ingen telefonkatalog längre och ingen behöver göra sig bred över bringan genom att riva sönder den.
När två skepp nu möts på ett romantiskt hav är avskedsfrasen också en annan.
I stället för ”jag står i katalogen” heter det ”jag finns på facebook”.