Att kunna lita på sin mamma

Vi tar plats i scenrummet. Det är utformat som ett kafé. Vi bjuds på kaffe och små handgjorda bakelser. Vi känner oss mer som inbjudna gäster än publik. I en upphöjd fåtölj börjar den blonderade Margit på skånska berätta om den ljuva tilldragelsen 1966 när sällskapet färdades i taxi genom boulevarderna och hon på en av Paris förlossningsavdelningar blev mormor. Sedan börjar berättelsen vindla genom åren, det är både dråpligt och mycket känslosamt. Om en frånvarande mamma och en mormor som försöker men inte räcker till, om ljuva drömmar om lyx och flärd som löper parallellt med stunder av misär och brist på mat.
Projekt: mamma har iscensatts av skådespelaren Alexandra Zetterberg Ehn på Folkteatern. Det är hon som är barnet som allt kretsar kring och berättelsen har utgått från den dagbok hennes mormor lämnade efter sig. Hon har gjort en resa fylld av smärta, men också med ambitionen att söka möjlig försoning och förståelse. Hon spelar själv rollen som Margit och fick välförtjänt Gefle Dagblads kulturpris strax före jul för sitt projekt.
Om man inte kan lita på sin egen mamma, vad finns det då att hålla tryggt i handen i denna värld?
Men vad vet jag om sådant.
Jag känner fortfarande doften av min egen mamma och hennes nygräddade kanelbullar. Hon tog alltid av sig sitt mjöliga förkläde och lät mig sitta en stund i hennes knä efter varje skoldag. ”Jag har längtat efter dig mamma”, brukade jag säga mellan tuggorna, innan det var dags att springa ut och spela fotboll.
Hon hade alltid tid för de sina.
Skänk en tanke till alla mammor på internationella kvinnodagen på onsdag 8 mars.
Både de närvarande och de frånvarande.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *