Fem år med nuet i handen

Nästan på dagen för fem år sedan såg Mitt Gävle dagens ljus. Det var resultatet av ett intensivt arbete som pågått i bara sex veckor. Svårare än så var det inte att starta en tidning med en hel koncern i ryggen.
Högst upp under takåsarna i tidningshuset på Hattmakargatan placerades en liten redaktion som inte bara levererade en gratistidning varje vecka utan även ­nöjesmagasinet Nöjesmix och näringslivsbilagan Affärer som delades ut med Gefle Dagblad och Arbetarbladet.
Vi var sju som hjälptes åt, producerade text och bild och satte samman allt till färdiga produkter.
I dag finns bara en kvar.
Det är han som skriver dessa rader.
Nöjesmix lades ner samma år som tidningen firade tjugo år. Affärer försvann samtidigt efter att ha distribuerats i tio år. Kanske inte direkt sörjda, men åtminstone saknade av några.
Tidens tand tär på mediaprodukter som de traditionellt har sett ut. Upplagorna för prenumererade tidningar sjunker kraftigt när transformering står högst på agendan. När allt mer konsumeras digitalt, måste branschen anpassa sig till de förändrade medievanorna.
Men fortfarande finns det papperskramare.
En tidning är att hålla nuet i handen, ett tvärsnitt av något beständigt som står i kontrast till det flyende digitala flödet.
”Står det i tidningen så är det välan sant”, som herr Lindeman en gång sa.
Är det något vi tvingats lära oss i dag så känns meningen inte direkt överförbar till det digitala bruset.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *