Alltid något visst med sex

Sundsvall hade man ju varit till, där fanns både mostrar och en rulltrappa på Epa. Men längre söderut än så hade det inte blivit, förrän vi fjortisar fick åka på en fotbollsresa till Danmark. E4 gick genom Gävle på den tiden och jag trodde aldrig att Kungsgatan skulle ta slut. Ständiga stopp vid trafikljus (bara en sådan sak), och rader av affärer och myllrande gästrikar att glo på. Våra näsor satt som klistrade mot bussens fönster under den evighetslånga genomfarten.
I veckan gick Gävle från att vara ”stor småstad till liten storstad”. Åtminstone är det budskapet som den välfyllda kommunikationsavdelningen velat sprida. Även om föregående mening kan uppfattas ha en lätt ironisk anstrykning så är även jag, nu en inbiten Gävlebo, också glad. Det är alltid något visst med sexsiffrigt.
Gävle växer, Sverige växer – det var ju alldeles nyligen vi blev fler än 10 miljoner invånare – och världen växer.
Städerna tenderar att bli regioner, vilket gör befolkningssiffrorna hisnande. Störst är Tokyo, eller Kanto storstadsregion som det officiellt heter, med 36,9 miljoner invånare på en yta av 14 034 kvadratkilometer. Därefter följer Jakarta, 30,2 miljoner, och Delhi, 25,7.
Gävles yta är ju betydligt mindre, 1 783 kvadratkilometer, vilket innebär en befolkningstäthet på 62.
Exakt samma yta har Lahore i Pakistan. Men där bor 6,3 miljoner, vilket innebär 3 566 invånare per kvadratkilometer.
Men det är ändå inget jämfört med Manilla på Filippinerna där 12,9 miljoner invånare trängs på en yta som är en tredjedel av Gävles; 20 247 invånare på varje kvadratkilometer.
Då krävs det många höghus.
Säkert högre än de som håller på att byggas på ­Muréngatan.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *