Nyhetsanorexi, kattsyndrom och lokalpest är inte pressens sjukdomar

Föreställningen om att gulliga djur ersatt seriös journalistik har varit en av de mest gångbara myterna i ett pressat medielandskap där dagspressen kämpar för nya intäktsmodeller samtidigt som den traditionella printverksamheten fortsätter att upprätthållas.
Någon effekt måste detta rimligtvis ha, och så uppstår nya fenomen som nyhetsanorexi, kattsyndrom och lokalpest. Många vanligtvis kloka pannor har vässat bekymmersrynkan extra djup inför de befarade följderna av den digitala omställningen i medievärlden, i synnerhet inför lokaltidningarnas situation. Hoten har varit många och oöverstigliga:
– Färre journalister måste leda till att antalet artiklar har minskat kraftigt. Nyhetsanorexi!
– I jakten på intäkter försvinner djup och insikt. Snuttifieringen har ökat lavinartat på bekostnad av samhällsjournalistiken. Kattsyndromet!
– Lokalkontor stänger och istället för lokal journalistik har Tidningarnas Telegrambyrå tagit över. Lokalpesten!
Vi publicister som beskylls för detta vansinne känner inte igen oss. Vi gör faktiskt mer journalistik än någonsin – närmare, snabbare och vassare, och vi förmår avslöja i flera kanaler samtidigt. Varken nyhetsanorexi, kattsyndrom eller lokalpest har drabbat oss, även om våra journalister jobbar hårdare och mer mångfacetterat nu.
Vårt problem är inte gulliga katter – förutom en jakt på nya intäktsmodeller i en ny konkurrenssituation där våra journalister är i en ständig digital skola så möter vi en illa fungerande digital distribution där varken kattungsmjuka eller stenhårda nyheter når läsarna där de av demokratiska skäl har rätt att förvänta sig nyhetsförmedling.
Men pratar jag inte i egen sak nu? Absolut. Men min partsinlaga, grundad på empiri, får stöd i den största kvantitativa studie som gjorts av nyheter. Det är Retriever som i en unik undersökning studerat och analyserat 15 miljoner svenska tidningsartiklar från över 100 källor publicerade i print och online de senaste fem åren, majoriteten av dessa är lokaltidningar som Gefle Dagblad och övriga Mittmediatidningar.
– I vår medieanalys ser vi att det inte är så stora skillnader i innehållet och antalet artiklar och längden på dem har inte förändrats nämnvärt de senaste fem åren, säger Linda Larsson, medieanalytiker på Retriever.
Undersökningen, som presenterades av Tidningsutgivarna igår i ett sommargrönt och solvarmt Almedalen slår hål på det lösa tyckandet genom rena siffror, uppbrutna över en femårsperiod vars kurva har en talande odramatisk raksträcka istället för den ättestupa som beskrivits.
– Analysen är ett gott betyg till dagstidningarna och visar att de upprätthåller sitt samhällsuppdrag och fortsatt klarar av att leverera kvalitetsjournalistik, säger Per Hultengård, Tidningsutgivarnas VD.
Vi klarar alltså av uppdraget till och med i dessa tuffa tider. Med den rent fysiska leveransen är det värre. Vi kommer nämligen inte fortsatt att kunna leverera kvalitetsjournalistik på medborgarnas villkor om den nya distributionen inte fungerar, det spelar ingen roll hur mycket vi än livesänder, direktrapporterar och pushar nyheter om läsarna inte kan ta del av dem där de befinner sig. Sveriges lands- och glesbygd är svarta hål på den digitala kartan, där vi som lever och verkar inte har samma möjligheter som storstadsregionerna att vara uppkopplade och mobila. Vår rörlighet är allt annat än fri, den är bunden vid de platser där vi kan gå online och betala räkningar, läsa nyheter, ta betalt av kunder, låna e-böcker från biblioteket, handla, söka information, se barnens skolresultat, anmäla sjukdom till försäkringskassan och deklarera. I delar av Norrland är yttäckningen tio procent, i Stockholmsregionen är den närmare hundraprocentig.
Det är ett demokratiproblem, det finns inget annat sätt att beskriva det när en stor del av landets medborgare inte har samma möjlighet att ta del av samhällslivet. Inte heller tillvaratas den teoretiska möjligheten att i ett digitalt samhälle kunna leva, arbeta och verka från hela landet – att låta periferin vara centrum. Det minskar valfriheten, det ökar miljöpåverkan, det stjälper företagande och det skapar ett nytt klassystem där de uppkopplade har tillgång till en annan värld än de som lever i den digitala skuggan.
Det är varken rimligt eller rättvist, och det borde stå högt upp på agendan för både kulturministern och andra beslutsfattare.
Anna Gullberg, chefredaktör Gefle Dagblad @gullrunn
ALMEDALSTIPSET: Imorgon tisdag 17-19 på Sjöbergs bakgård, Strandgatan 18 i Visby, ordnar Mittmedia ett seminarium här i Almedalen med titeln Ett uppkopplat Sverige – en förutsättning för demokratin. Medverkar gör Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith, kulturchef Gunilla Kindstrand, Per Olsson, statssekreterare kulturdepartementet, Isobel Hadley-Kamptz, kommunikationsansvarig Digitaliseringskommittén, Anna-Karin Hatt, fd it- och energiminister och tillträdande vd för Almega, Lars Stjernqvist kommunalråd Norrköping (s), Hampus Brynolf, strategichef Intellecta, Mikael Ek, vd Svenska Stadsnätsföreningen, Henrik Toremark, fd stabschef kulturdepartementet och public affiarschef MTG. Moderator är Eva Cooper, New Republic. På plats finns också jag och Sundsvalls Tidnings och Allehandas chefredaktör Anders Ingvarsson. Kom och prata med oss!

Kommentar: Mittmedia och Schibsted planerar ny koncern

Gefle Dagblad och Svenska Dagbladet kan komma att samsas i en gemensam koncern, det är avsikten med det Letter of intent som Mittmedia och Schibsted undertecknade på tisdagen.

Samtalen har pågått en längre tid, men formaliseras nu – ett tecken på att planerna är långt framskridna. Mittmedias och dotterbolaget Promedias sammanlagt 28 lokala morgontidningar och Schibsteds riksmorgontidning Svenska Dagbladet ska ingå, och i förslaget ska Mittmedia äga 70 procent.

Det här är en oerhört spännande nyhet, som kan vara gynnsam för båda parter tror jag. Mittmedia kan hjälpa Schibsted att öka finmaskigheten i det nät över Sverige som rikstidningen har, det lokala tillsammans med det större perspektivet kan säkert korsbefrukta. Den kvalitetsjournalistik som prisbelönta Svenska Dagbladet står för passar väl ihop med den lokala kvalitetsjournalistik som GD och övriga sajter och morgontidningar inom Mittmedia står för.

Flyttar man ner det i det ytterst lokala perspektiv som Gefle Dagblad verkar i vore ett journalistiskt samarbete kring undersökande journalistik ett drömläge. GD, vars näringslivsbevakning av Sandvik är ytterst kompetent, var faktiskt först med att avslöja den dyra jet som Sandvik och SCA delade, före Svenskan. Dock ledde SvD:s bevakning djupare, och till mycket stora avslöjanden. Ett samarbete i ett grävprojekt som både är lokalt och globalt vore något att se fram emot.

Samtidigt är den nyhet som presenterades idag inte främst en journalistisk satsning, utan istället en stor teknisk och ekonomisk möjlighet. De utvecklingsmuskler som Svenskan via Schibsted sitter på är enorma, och i detta fall är det storleken som har betydelse. Snabbare innovation i ett läge där snabbhet är viktigare än någonsin kan ge Mittmedia en ytterligare skjuts framåt.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det också gynnsamt, med nya annonslösningar, som ger säljet bättre möjligheter. Det är viktigt inte minst när vi tävlar mot annonsjättar som Google och Facebook.

Tidsplanen är inte klar, men avsiktsförklaringen är att hålla ett högt tempo. Samtidigt finns det stora frågor att reda ut innan ett avtal kan tecknas.

Mittmedia blir en allt viktigare spelare på den nationella marknaden, men samtidigt som Gefle Dagblad och övriga morgontidningar är lokala är vi alla i högsta grad påverkade av att vara i en global medievärld där Google och Facebook håller i taktpinnen. Ett nytt möjligt samarbete med jätten Schibsted har faktiskt möjlighet att gynna den lokala journalistiken.

Anna Gullberg, chefredaktör Gefle Dagblad

 

 

Dagbladet kämpade hårt, men gick inte att rädda

Dagbladet läggs ned, men fortsätter leva i delar i Sundsvalls Tidning, det stod klart halv elva i förmiddags när Dagbladets personal vid ett möte fick veta att den lilla s-tidningen i Sundsvall upphör att ges ut från och med 1 mars.

Beslutet fattades i fredags, men hotet har vilat över tidningen i flera år. Den senaste krisen var 2011-2012 då nedläggningsbeslutet var nära. Sedan dess har Dagbladets redaktion, under ledning av chefredaktör Patricia Svensson, gjort en stor och imponerande digital utvecklingsresa, men tiden hann ikapp Dagbladet. Tidningen, som haft en kraftigt rabatterad upplaga, och starkt vikande antal prenumeranter, visar röda siffror.

Papperstidningen och sajten Dagbladet upphör, men den lokala journalistiken består i Sundsvall med omnejd. Hur det gamla Dagbladet ska inlemmas i Sundsvalls Tidning är inte klart, men delar kommer att bestå. Gamla prenumeranter erbjuds möjlighet att fortsätta med Sundsvalls Tidning, som kommer att ha s-märkta kolumnister med daglig krönika från mars.

Dessutom förstärks ST i Dagbladets starka områden, Ånge och Timrå:

– Sundsvalls Tidning kommer att utöka bevakningen av Ånge och Timrå där många av Dagbladets prenumeranter finns, säger Anders Ingvarsson, chefredaktör för Sundsvalls Tidning.

Men idag är det Dagbladets personal som vi tänker på. 17 journalister som gjort en fantastisk insats genom att göra lokaljournalistik under tuffa förhållanden, i nya publiceringsformer. Det går att vara ledsen för att den satsningen inte bar sig ekonomiskt – samtidigt så kommer Sundsvallsborna även fortsättningsvis att erbjudas lokala nyheter av Mittmedia i en redaktion vars storlek vida överstiger den som public service idag erbjuder, en journalistik som görs i en mängd olika former och på flera plattformar.

115 år av Dagbladets historia går i graven, men den lokala nyhetsförmedlingen och åsiktsbildningen består. Viktigt att komma ihåg i den omvälvande digitala omställningstid som tidningsbranschen befinner sig.

MER LÄSNING:

Trots att det bara gått ett par timmar sedan beskedet fylls branschmedia av nyheten. Klockan 15.00 hålls en chat på Dagbladet och Sundsvalls Tidning med chefredaktörerna Patricia Svensson och Anders Ingvarsson.

Här skriver svt Mittnytt om beskedet.

”Jag är tagen av detta” säger Patricia Svensson till tidningen Journalisten.

”Styrkan sitter inte i sidhuvudet utan i journalisterna” Dagens Media

Branschen sörjer Dagbladet, i Resumé

 

Extremt trevliga nyheter – ett hälsoproblem

Positiv pepp eller  rak samhällsinformation till medborgarna, både uppgiften och storleken på kommunernas kommunikationsavdelningar har förändrats radikalt på senare år – varumärkesbyggande har blivit en mångmiljonkostnad för skattebetalarna.
GD inleder nu en granskning av Gävle kommun, som årligen lägger över 40 miljoner kronor på kommunikation.

”Vår strategi för att stärka bilden av Gävle är enkel. Berätta det som är bra och sprida det i våra egna kanaler i flera olika format”, är beskrivningen av kommunikationsuppdraget i Gävle när avdelningen rekryterar ny personal.

Men är det kommunens uppgift? Om uppdraget är att berätta det som är bra, riskerar man inte lämna det dåliga då? Och hur rimmar det med medborgarnas förväntan på sin kommun?

Kommunens kommunikationschef Johan Adolfsson intervjuas i ett tv-inslag på gd.se.

Vi fortsätter granskningen hela veckan, och mycket kommer att sägas om detta, men jag går in på www.gavle.se och gör ett stickprov för skojs skull. Hur ser det ut? Just nu toppar Gävle kommuns hemsida med fem positiva nyheter:

  • Följ Gävle på Instagram (trevliga bilder på en trevlig stad)
  • Gävle nominerat till årets stadskärna (mycket trevlig nyhet)
  • Vinnaren utsedd i arkitekttävlingen (ännu trevligare)
  • Möt våra gävleambassadörer (en trevlighetsuppgift)
  • Påverka ditt Gävle (en riktig trevlig grej, där man genom att gå en stadsvandring och träffa gävlerepresentant kan få delge synpunkter)
Min högst ovetenskapliga bedömning, grundad på över 20 år inom den oberoende journalistiken, är att detta är höggradigt trevliga nyheter, så kallade rundisar. Inget fel i rundisar, även journalister berättar massor med positiva, harmlösa nyheter dagligen, men för mycket av det goda blir i längden hälsovådligt och skadligt för medborgarna.
Hur ser det då ut hos den granskande nyhetsförmedlaren?

Samtidigt som kommunen lyfter runda trivselnyheter rapporterar Gefle Dagblad om att pelarekarna nu har fällts, att svenskt näringslivs vd oroar sig för det dåliga företagsklimatet i Gävle, om grävarbeten i trafikmiljön som ställt till problem, att ett företag säger upp 20-talet anställda, att Gävle kommun har svårt att hitta lärarvikarier, att oppositionen vill bjuda in Amnesty för att lära kommunledningen om bristen på mänskliga rättigheter i Kina, och att det är vanligt att kommunens tjänstemän och politiker får gratisbiljetter, något som ifrågasätts.

Nyheten om pelarekarna, ingen kioskvältare direkt, ett dött träd och ett gammalt träd till som ska fällas, hittar jag inte på startsidan, den ligger i ett pressmeddelande som vilar under gävle/kommun-politik/ pressmeddelanden.

Forskaren Dalia Mukhtar-Landgren säger till GD:s reporter att den marknadsförande kommunikationen med syfte att sätta kommunen på kartan har ökat:

– Den delen har absolut ökat. Avsikten är att skapa en positiv bild och tillväxt, men det kan bli en krock om medborgarna tycker att lokalpolitikerna är blinda och inte ser problem som arbetslöshet och social utslagning, säger Dalia Mukhtar-Landgren.

GD:s ledarskribent David Nyström problematiserar kommunikationssatsningen i Gävle här.

Jag är rädd att Dalia Mukthar-Landgren har rätt. Men GD fortsätter granska kommunen, och berätta alla slags nyheter. Vårt jobb är viktigare än någonsin.

SvD rasar mot DI – men GD var solklar SCA-nyhetsetta!

När de stora drakarna bråkar om vem som var först med att avslöja SCA-skandalen måste det påpekas att det var Gefle Dagblads eminente näringslivsreporter Jonas Harrysson, som bevakar Sandvik i Sandviken, som först av alla avslöjade lyxjeten – redan i augusti 2013.

Det är mer än 1,5 år sedan GD kunde berätta om att Sandvik, SCA och Industrivärden köpte lyxplanet. Ur Gefle Dagblads artikel:

Snart slipper Sandvikledningen flyga reguljärt på sina resor över världen. Sandvik är på väg att gå in i ett bolag som i stället kommer att erbjuda Olof Faxander och kompani exklusivt privatflyg – bland annat i ett Falcon 7X-plan.

– Det är ett plan för statsöverhuvuden, säger flygexperten Jan Ohlsson till Gefle Dagblad.

Utgifter kommer det dock att bli men hur stora vill inte Sandvik avslöja. Bolaget vill inte heller avslöja vilka de andra bolagen som är med och bildar det nya flygbolaget är.

Enligt uppgifter till GD ska det dock handla om skogsblaget SCA och Industrivärden. Det sistnämnda bolaget är storägare i både Sandvik och SCA. Industrivärden får en mindre del medan Sandvik och SCA delar på resten.

I det nya bolaget kommer det att finns två, tre plan och tanken är att minst ett av dem ska vara det mycket exklusiva Falcon 7X. Det är ett tremotorigt plan med mycket lång räckvidd.

Enligt flygexperten Jan Ohlsson, chefredaktör på webbtidningen Travelinsider, är det ett plan för ”fint folk”. Bland annat var det ett sådant plan som tog kronprinsessan Viktoria och prins Daniel till Söderhavet på smekmånad. Det planet ägs av affärsmannen och miljardären Bertil Hult.

Samma typ av plan användes också av den förre franske presidenten Nicolas Sarkozy.

Men smakar det så kostar det. Nytt kostar ett Falcon 7X i grundutförande runt 325 miljoner kronor men Jan Ohlsson menar att det kan vara fyndläge på begagnatmarknaden för tillfället.

 Dagens Media berättar här att GD var först med nyheten om planet:

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3883597.ece

Här är GD:s nyhet, signerad Jonas Harrysson:

http://www.gd.se/gastrikland/sandviken/sandviks-hogtflygande-planer

 

 

 

Vi måste gå vid den räddes sida och inte vara rädda

Det blir yttrandefrihetens vardagshandlingar som räknas nu. Inte bara stora manifestationer, inte världsomspännande Je Suis Charlie-kampanjer, de är viktiga symboler men det är vardagsslitet som kommer att vara viktigast när vi tillsammans ser till att inte rädslan tar oss och förändrar oss. Vi måste gå vid den räddes sida och inte vara rädda. Vi får inte avstå från att rita en bild, skriva en artikel, lufta en tanke, visa religionstillhörighet – och för oss som varje dag fattar mängder av journalistiska beslut – inte låta minsta lilla spår av osäkerheten påverka våra publicistiska val och vår publicistiska vardag. Små förflyttningar och glidningar, göra tillvaron lite mindre osäker, lite slätstruknare och väldigt mycket tystare.

Gefle Dagblads politiska redaktör Karin Bergkvist beskriver det så väl i den här texten:

http://www.gd.se/opinion/ledare/vi-schackrar-inte-med-yttrandefriheten

Attackerna i Köpenhamn igår vid seminariet om yttrandefrihet och i natt utanför den judiska synagogan, i skuggan av terrordåden i Paris, gör att Europa skakar igen, och nu känns ännu närmare för oss i Sverige. I Paris var det en redaktion med satirtecknare och en judisk butik som attackerades, I Köpenhamn en konstnär i ett seminarium om yttrandefrihet och en judisk synagoga. De uppenbara parallellerna mellan de två händelserna gör att det blir ännu mer skrämmande, finns det ett mönster som riskerar att återkomma? I så fall, vilka står i riskzonen näst? Hur ska den judiska befolkningen skyddas? Rättssamhället är under attack och poliser beskjuts och skottskadas.

Det är den rädslan som måste stävjas nu. Frågor om säkerhet kommer att hamna i fokus, och det i sig kan inskränka allas vår frihet och vår vardag. Samtidigt måste alla som verkar under yttrandefrihetens flagg kunna fortsätta att våga förarga, provocera, ställa alla obekväma frågor, visa på det annorlunda, det misshagliga, det problematiska, ta perspektiv som inte är önskade av majoriteten.

Men idag tänker jag främst på alla judar. Hur stark rädslan nu kommer att bli hos många av dem för att visa vilka de är, tankarna på att det kan innebära en risk att gå till affären eller till synagogan, enkla vardagshandlingar som kan vara farliga.  Jag har själv kallats judesvin tillräckligt många gånger, utan att vara jude, för att veta vilken kraft det finns i hatet mot judar, vilken besinningslös avsky. Då har det varit högerextrema nazister, såna som i veckan misstänks ha hotat Expressen, nu är det islamistiska beväpnade terrorgrupperingar som dödar, men varifrån och vem spelar ingen roll – inget av det här kan vi tillåta.

 

Björn Häger och mörkret

I en serie artiklar i Expressen diskuteras just nu mediernas tillstånd. Senast ut är Publicistklubbens ordförande, Björn Häger, som vid ett besök hemma hos sin gamla mamma läst papperstidningen och förfasat sig. Papperstidningen är för tunn. Nyheterna för få. Läget är mörkt.

”Slutar man bry sig om sina viktigaste kunder, bör man inte bli förvånad om de till slut tröttnar” klämmer Häger till med.

Ja det låter mörkt, absolut. Nattsvart.

Men pratar vi journalistik eller distributionsform här? När prasslet från papper bedöms viktigare av publicistklubbens ordförande än det journalistiska innehållet så kan vi tala om ett verkligt mörker.

Det görs mer lokaljournalistik än någonsin inom Mittmedia, och presentationsformerna är många.

Jag och mina chefredaktörskollegor åker alla ut i verkligheten och träffar läsarna.

Vi lär dem logga in och använda oss digitalt, och de köar för att få lära sig.

Även de äldre, som Björns mamma, har smarta telefoner och läsplattor och tar till sig mediautvecklingen. De blir väldigt glada när de ser allt som finns.

Det borde Björn också bli.

Istället för pappersdepp kanske det är läge för lite digital pepp för publicistklubbens ordförande?

Journalistiken finns ju där. Dygnet runt numera, och inte bara på morgonen. Ganska ljust tycker jag.

PS. Frågan kring lokaljournalistikens framtid diskuteras för övrigt på Publicistklubben i Stockholm ikväll, deltar gör främst journalister med Stockholmsperspektiv. Inbjuden är också Mittmedias vd Thomas Petersohn.

 

GD:s lucia – ingen skönhetstävling

Min elvaåring kom hem från skolan i förra veckan och berättade om att hennes kompis Hanna blivit lucia i årskurs fem. Eftersom hon gärna själv hade gått först i tåget lät hon lite missnöjd.

Men att beslutet var rättvist, det tyckte hon ju. På mellanstadieskolan är det lottning som gäller, med självklarhet. Det är själva framträdandet som är poängen, ett stämningsfullt tåg med tärnor, stjärngossar och en lucia längst fram, stämsånger på kända melodier som ger oss ljus i själen den tid på året när vi behöver det bäst.

Jag älskar luciatåg. På dagis, i skolan, på torget, i teven. Men jag avskyr tanken på att det ska vara något som liknar en skönhetstävling, och det är precis vad det under många år varit, på många platser i landet.

Det är inget jag ställer upp på.

Sedan 23 år tillbaka har Lions tillsammans med oss på Gefle Dagblad utsett Gävles lucia. Det vill vi gärna fortsätta med. Men inte under rådande former. För  att GD ska fortsätta vara huvudsponsor måste sättet vi utser lucian på göras om, och fokus i den externa presentationen inte bli på bilder utan på sång – som faktiskt är huvudsaken i den uttagningsprocess som genomförs. Här råkar vi numera ha fantastiska digitala möjligheter som inte stod till buds när arrangemanget en gång i världen drog igång.

Jag har inlett en dialog med Lions luciaansvariga i frågan, och under 2015 kommer vi att titta på nya lösningar för att utse kandidat.

Gävles lucia sprider glädje och musik i juletid, och pengarna som samlas in har gjort otroligt mycket gott genom åren. Det vill vi på GD fortsätta med, på ett sätt som tydligare speglar moderna värderingar. Det tycker jag att alla de duktiga sångare som sökt till luciatåget förtjänar.

Anna Gullberg, chefredaktör

 

Ta vara på din rätt att tycka – det kan förändra allt

barnen25

IDAG ÄR DET 25 ÅR SEDAN BARNKONVENTIONEN SKREVS. Jag skriver till barnen som läser Gefle Dagblad och GD.se idag. Och vi har träffat ett helt gäng av dem förstås. (Webbteve här)

KRÖNIKA
Jag tror att du är klok, barn brukar vara det. Jag tror också att du redan vet en hel del om barns rättigheter. De är ju inga konstigheter.
Alla barn har rätt till mat och en varm säng till exempel.
Alla barn har rätt att gå i skolan, och att aldrig bli slagna, retade eller mobbade.
Jag tror till och med att din lärare kan ha läst upp artikel två i FN:s barnkonvention för dig, den som kom till för 25 år sedan just i dag och som på enkel svenska lyder så här:
Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Men vet du det här då?
Du har rätt att tänka vad du vill. Du har rätt att tycka. Du har rätt att föra fram dina åsikter – och du kan faktiskt kräva av oss vuxna att vi ska lyssna på dig.
Det här är grunden i det vi som jobbar på tidning kallar yttrandefrihet och den gäller också dig som är barn.
Samtidigt som det är en lyx för många barn (och vuxna) i världen som saknar den rättigheten så är den en möjlighet för dig.

Ta vara på den. Den kan förändra allt.

Anna Gullberg, chefredaktör Gefle Dagblad

Löfte till GD-läsarna: bättre koll på Gävle och Brynäs

LÖRDAGSKRÖNIKAN I Gefle Dagblad 15 november

Vad händer i min stad? Vad kan jag hitta på idag?  Finns det något att göra eller se som piggar upp en grå novemberdag? Tidningen har alltid varit nära läsarna med sin koll på både det lilla och stora.

Det ska vi nu bli ännu bättre på.

Lagom till första advent och allt som händer i juletid så återinför vi därför ett dagligt kalendarium i Gefle Dagblad. Det blir en förtida julklapp till alla de läsare som hört av sig och saknat tips och information om vad som händer i Gävle och Gästrikland.

Vi kallar det för Idag, och redaktör för Idag kommer Håkan Östergren att vara. Du är välkommen att mejla in tips till idag@gd.se redan nu. Berätta vad som händer, vem som arrangerar, när och var det inträffar och vem det är riktat till. Ange också en kontaktperson med mobilnummer.*

Många av er reagerade på att GD tog bort kalendariet och samtalen och breven har kommit i en strid ström till redaktionen och insändarsidorna. Den starka reaktionen har visat hur uppskattat och väl läst det här materialet är, och hur viktigt det är för små organisationer och föreningar utan kommersiell vinning, därför har jag bestämt mig för att hörsamma läsarnas uppmaning.

Nu vädjar jag också till er läsare om hjälp att göra den nya Idag-sidan så aktuell, intressant och överraskande som möjligt.

Och du som har något kul på gång, bjud gärna in mig också så får jag se vad ni håller på med. Jag ser fram emot att få se ditt Gävle.

Bättre samlad koll ger vi dig nu från och med nu också på Brynäs. Sportchef Stisse Åberg och hans redaktion bevakar gävlehockeyn i både print, webb och webbteve – men det räcker inte för oss. Vi vill ge dem mer utrymme, och dig bättre bevakning.

Med premiär i veckan introducerade GD och Mittmedia därför smartphone-appen Hockeypuls, för att kunna bli ännu vassare för de riktigt inbitna brynäsfansen. Sådana som min egen familj, där min svärfar, svåger och alla kusiner är galna i Brynäs sedan barnsben. Sådana som en majoritet av GD:s läsare.

Via Hockeypuls väljer du ditt favoritlag och får full fokus på ditt lag: nyheter, statistik och spelscheman. Du hittar spelarinfo, nyhetsflöden med allt om Brynäs och webbteve förstås.

Ikväll möter Brynäs serieledande Frölunda. Den som inte är där kan så klart följa det som händer via vår nya app, ett utmärkt tillfälle att testa den.

Anna Gullberg, chefredaktör

* Gefle Dagblad förbehåller sig rätten att säga nej till arrangemang, och kommer inte alltid att ha plats för allt som skickas. Evenemangen måste vara öppna för allmänheten. Inskickat material kommer att behandlas av redaktören, vilket betyder att vi fritt stryker i det.

Du som vill försäkra dig om ett visst utrymme, ett datum och ett eget budskap väljer istället en privatannons. Dessa bokas som vanligt via vår kundservice på www.gd.se.

Veckans tre  glada…

Koll dygnet runt

GD har som tidigare meddelats numera dygnet runt-bevakning av Gästrikland. Våra webbredaktioner släcker aldrig lampan. Det betyder att du alltid kan få reda på vad som händer, när det händer. Lyx för en nyhetsknarkare.

Glädje som smittar

Sandvikentjejerna Mimmi Gälldin och Lina Nordin som blev så glada så de grät när de vann en halv miljon kronor i tv-programmet Bytt är bytt. Programledaren Renee Nyberg grät hon med. Genuin lycka.

Istället för matlåda

Det finns nåt för alla – fläskig hantverkarhusman, Vindaloo så het att gommen bultar, finfina surdegsbagerier och superlokala ekologiska krypin, Gävle har ett brett utbud av lunchställen upptäcker en utomsocknes. Gilla.

Podden: avsnitt två av GullbergNordström handlar om insändarskribenten Rulle, lokala profilerna Gunilla Kindstrand, Robert Rosén, Kennet Lutti och många andra. Vi pratar namngivningar och klickmonster. Och finns numera att prenumera på i Itunes Podcaster.