Man lär så länge man lever

Har man som jag ett långt liv bakom sig och med minnen från 1940-talet så händer det inte sällan att jag får en aha-upplevelse vid läsning av någon bok. I memoarer och biografier kan man läsa om hur författaren själv upplevde en situation som massmedia för länge sedan gjort ett scoop av. Bränd av folkskolans historielektioner har jag inte förrän senare i livet intresserat mig för historieberättelser.

I ett tidigare inlägg berättade jag om familjen Hult från Oregon. Ur deras familjebok ”Gold and green timber” kan jag läsa att Nils Peter Hult, 1844 – 1925, kom till New York den 9 april 1865. Han hade lämnat Sverige för att ta värvning i Union Army, nordstatsarmén, där hans äldre bror varit soldat ett år tidigare men sårats och dödats. Inbördeskriget utkämpades i Nordamerika från 1861 till 1865. Kriget var sydstaternas svar på Abraham Lincolns kamp att avskaffa slaveriet. Abraham Lincoln valdes till USA:s president 1861.

Min bild av invandrande svenskar till Amerika har jag, som många andra, fått från Wilhelm Moberg och i viss mån från Britt-Marie Mattssons nyutkomna bok ”När kriget kom till Lyckhem”. Aldrig hade jag hört att svenskar for dit för att kriga, besynnerligt.

Förklaringen fick jag emellertid från en annan bok (talbok) ”Den nya världen” av Lennart Pehrson.

”Den nya världen” inleds när Sverige under sin stormaktstid 1611 – 1718 var med och koloniserade den nordamerikanska östkusten. Vi får veta om svenskkolonin New Sweden på 1800-talet och om svenskarnas aktiva deltagande i självständighetsrörelsen och i inbördeskriget. Bitarna föll på plats. Nu såg jag plötsligt ett sammanhang till bröderna Hults motiv att delta i frihetskampen.

Nils Peter Hult, som kom till New York samma dag som kriget tog slut, hann aldrig göra en insats. Han for istället till en vän i Illinois där han under några år arbetade vid järnvägen och med lantbruk. En annan svenskfödd som däremot fick stor betydelse för nordstaternas seger var John Ericsson, ett tekniskt geni född 1803 i Värmland. Han hade konstruerat en pansarbåt, Monitor, som besegrade sydstaternas flaggskepp Merrimac 1862.

Kurt

Immigranter i Oregon

Möten med svenskamerikaner.

I februari 1971 tar jag de första stapplande stegen på amerikansk mark. Jag skulle på teknisk utbildning i COM utrustning hos en mindre firma i Silicon Valley, ett centrum för dator- och elektronikindustrin i Kalifornien. Efter två veckor informerade de mig om att företaget var sålt till Pertec Computer, ett betydligt större företag. som låg i Irvine söder om Los Angeles. Som tur var hann jag se San Francisco innan jag reste vidare.

En anställd på Pertec hälsade mig var morgon med ett ”goda goda”. Jag frågade honom efter några dagar om han talade svenska. Nej, det gjorde han inte, men hans släkt kom från Sverige. Han presenterade sig som Peter Cornay och släkten hade utvandrat från Döderhult i Småland.

Jag blev närmare bekant inte bara med Peter utan även hans syster Beverly och hans mor Ida Mathilda Frideborg, en givande bekantskap skulle det visa sig. Wilhelm Moberg beskriver den svenska invandringen till Minnesota. Nu träffade jag själv ättlingar till en svensk invandrarfamilj men de hade bosatt sig västerut i Oregon.

Frideborgs far kom till New York 1865. Han fick namnet Hult i Amerika när han sa sig komma från Döderhult. Efter en präriebrand i Nebraska, där han blev illa bränd, hamnade släkten Hult som så många andra svenskar i Colton Oregon. Där byggde de upp företaget ”Hult Brothers Lumber Company”. Jag besökte Frideborg i Colton och såg vilket avtryck Hults hade gjort där. En väg bar namnet Hult Road och Frideborg själv hade startat ett äldreboende för svenskättlingar.

Peters syster Beverly var gift med en man som deltog i ett projekt för delstaten Kalifornien. Man ville utreda möjligheten att flytta ett isberg från sydpolen och placera det utanför Los Angeles kust för stadens vattenförsörjning. Planerna var också att bygga ett nöjesfält på isberget. Projektet lades dock ner. Transporten från sydpolen skulle påverkas för starkt av jordrotationen och havsströmmarna och skulle därför inte vara genomförbar. Tanken var ändå svindlande.

Under ett veckoslut bodde jag på ett litet hotell, Fog Horn i Marina Del Rey, världens största konstruerade småbåtshamn. Jag såg en man promenera ner till vattnet med en surfingbräda under armen. Han tog av sig skor och strumpor, kavlade upp byxbenen och reste en mast på brädan och seglade ut i hamnen. Jag fick se min första vindsurfare. Frisbee var en annan företeelse jag aldrig mött tidigare. Inte heller hade jag sett fritidsbåtar tillverkade av armerad betong.

Små lätta flygplan fanns det gott om vid alla flygfält. Peter som hade flygcertifikat hyrde ett litet plan och bjöd mig med på en flygtur över berg och öken. Efter cirka en halvtimme flög vi in över vad jag tyckte såg ut som en oas. Det var Palm Spring som idag har nära 50 000 innevånare.

Vid ett senare tillfälle berättade Peter om två ”guys” som försökte konstruera en ”Home Computer”. Jag kan tala med dem, sa han, du kanske kan bli deras återförsäljare i Europa. Jag avböjde emellertid hans idé. Dels beroende på att jag jobbade för Esselte och vi vände oss inte till privatmarknaden och dels kunde jag inte engagera mig personligen, jag var där i jobbet. Några år senare påminde jag Peter om hans förslag och frågade hur det gick för grabbarna och deras Home Computer. Det går bra sa han. De har nu startat ett företag, Apple.

Kurt

PS
Mina blogginlägg från tidigare bland andra:

”Så var det på stenåldern” En biografi i 11 avsnitt.

”Utmaningar jag ställdes inför i arbetsliv” En biografi i 12 avsnitt.

finns tyvärr inte med här. En del av dem har jag gjort tillgängliga på annan plats.

Klicka här för att komma till BolggArkivet.

Kolbäck vid Kristi födelse

“Så var det på stenåldern” 11:e och sista avsnittet.

Gå till 1:a avsnittet.

När såg Kolbäcksbygden dagens ljus?

Jag har i det föregående berättat om mitt liv och leverne på ”1900-talets stenålder”. I senaste numret av Tidskriften Spaning (22-23/2014) berättas om ”Forntid i Västmanland”. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Vid den äldre stenåldern, för cirka 10 000 år sedan, låg halva Västmanland under vatten. Landhöjningen gjorde emellertid att strandlinjen successivt flyttades söderut med tidens gång. För cirka 6 000 år sedan hade vattnet sjunkit ner till en kustlinje från Kolsva i väster till Tillberga och Sevalla i öster.

För cirka 2 000 år sedan, omkring Kristus födelse, började människor i Kolbäcksbygden kunna gå torrskodda. Något som belägger detta är Borgby Skans samt fyndigheter vid utgrävningar i Amsta, daterade till bronsåldern cirka 500 år f. Kr. Hembygdsföreningen har gjort en avbildning av en funnen ring, Amstaringen. Den blev föreningens souvenir.

I Kolbäck finns två geologiskt viktiga lämningar efter inlandsisen, en grusås och en vattenled. Dessa följs åt på långa sträckor. Vattenvägarna var de forna människornas enda kommunikationsmöjlighet. Kolbäcksån som är tio mil lång var en viktig transportled speciellt för järnbruken i Bergslagen. Höjdskillnaden är 100 meter från källflödet till Mälaren varför vattenfallen kunde utnyttjas som kraftkälla för kvarnar och sågverk.

På norra sidan av Mälaren fanns på medeltiden, för cirka 1000 år sedan, en väg kallad Eriksgatan. Den som från Västmanland ville färdas landvägen till Södermanland, följde Kyrkbyåsen söderut till Kvicksund, där man kunde färja sig över till Södermanland. Ingen annanstans är Mälaren så smal som vid Kvicksund.

Samhället Kolbäck började bebyggas först när järnvägen anlades på 1870-talet Dessförinnan fanns bara ett gästgiveri och några bondgårdar. Kombinationen grusåsen, vägarna och att det fanns ett gästgiveri och skjutsstation var till Kolbäcks favör när det beslutades var järnvägen skulle dras fram. Eric Ericsson, född 1834, berättar livfullt sina minnen om livet i Kolbäck.

År 2001 fyllde Kolbäck 750 år. Biskop Kol var en av aktörerna i slaget vi Herrevadsbro 1251. Han hade lockat folkungarna till platsen. Efter slaget gav han, för att döva sitt samvete, Kolbäck en ny kyrka. Den händelsen räknas därför som Kolbäcks tillblivelse.

Kurt

”Utmaningar jag ställdes inför i arbetsliv” En biografi i 12 avsnitt.

Samhället i mitten av 1900-talet

“Så var det på stenåldern” 10:o avsnittet.

Gå till 1:a avsnittet.

Den tidens samhälle

Den socialdemokratiska fördelningspolitiken fördes i allmänhet i ganska stor politisk enighet med de fackliga organisationerna som starka pådrivare. Folkhemmet utvecklades med olika trygghets- och servicesystem för medborgarna. Levnadsstandarden ökade påtagligt för stora grupper löntagare. Svensson hade råd att köpa bil och att åka på semester. Bönderna kom däremot på efterkälken. Hur skulle småbrukare, som mina föräldrar, kunna ta semester? Korna skulle mjölkas två gånger om dagen. Hur ordna en reglerad arbetstid för bonden, som sades vara fri, men ändå fjättrad vid arbetet?

Att ta emot hjälp från det sociala var en skam förr i tiden, man skulle klara sig själv. Tiderna förändrades emellertid och vi har fått en mindre homogen befolkning i landet. I dag gäller mer att bevaka vad samhället kan göra för dig än omvänt. Välfärdsreformerna blev och blir överutnyttjade. Regeringarna måste till slut sätta ned foten då kostnaderna skenade.

Massmedia, som är medborgarnas informationskälla, förklarar sällan objektivt orsaken till nödvändiga kursförändringar i politiken och indragningar av välfärden. De belyser oftast enskilda händelser då människor kommer i kläm. Sådant som säljer. (Hörde häromdagen att positiva nyheter nu också skulle publiceras.) Jag måste till slut konstatera att inga åldringar tidigare haft tillgång till den omsorg vi har i Sverige i dag.

Produktion till konkurrenskraftigt pris är välfärdens fundament.

Därmed är min beskrivning av ”livet efter stenåldern” slut för denna gången. Slumpen har gjort att min skrivarstuga i kvarteret Åbrinken ligger på samma koordinatpunkt på jorden där min mamma arbetade som mejerska för snart 100 år sedan.

Kurt

PS

Visste du att halva södra Västmanland låg under vatten på den riktiga stenåldern, för 10 tusen år sedan? Läs om det i mitt nästa inlägg.

DS

”Utmaningar jag ställdes inför i arbetsliv” En biografi i 12 avsnitt.

Uppväxt i mitten av 1900-talet

“Så var det på stenåldern” 9:o avsnittet.

Gå till 1:a avsnittet.

Mina föräldrar som småbrukare

Jag är född av ovanligt hederliga föräldrar. Den beskrivningen har jag lånat av Albert Engström då den stämmer så bra på mina. Jag har en känsla av att människor över lag var hederligare förr.

Varken i mina föräldrars generation, eller i min egen för den delen, uttrycktes kärleken till barnen i verbala termer eller i sådana proportioner av leksaker och aktiviteter som det görs idag. Några curlingföräldrar hade vi inte. Även om vi hölls i strama tyglar förekom ingen aga.

Min mamma och pappa var ett par bland dessa ont slitande bönder som levde i självhushållens och marknadskrafternas tid. De producerade och försörjde sig själva med det mesta som hörde till livets nödtorft, utan nutidens faciliteter som kyl o frys, tvättmaskin och vvs. Deras arbetande kapital var korna i ladugården och hönsen i hönshuset. Kontanter var det ont om.

Varje lördag for mamma, på cykeln eller med bussen, de två milen till Bondtorget i Västerås för att sälja ägg. Det trivdes hon med då det blev hennes andningshål mot världen. Ett exotiskt och omtyckt inslag i torghandeln var fruarna till den italienska arbetskraften som importerades av ASEA i början av 1950-talet. Italienskorna sökte sig till torget för att köpa ägg och höns och ville naturligtvis pruta på priset vilket blev en kulturkrock. Men den löstes till ömsesidig uppskattning och respekt då hönsen och äggen höll god kvalité. Fler än 500 från Italien sökte sig till Västerås under 1950-talet.

Jag kan konstatera att min generation har växt upp i ett samhälle i ständig expansion. Vi har kunnat kosta på oss allt vi haft pengar till och mer därtill verkar det om man tittar på TV-programmet Lyxfällan. (Nu för tiden behövs inte ens pengar, ett kreditkort fungerar t.o.m. bättre.) Det där med miljön och naturresurserna kommer i andra hand. Dessutom låter vi den yngre generationen betala vår åldringsvård.

Kurt

Vallby-1952Larssons hemman i Vallby Säby 1952

”Utmaningar jag ställdes inför i arbetsliv” En biografi i 12 avsnitt.