Vi skriver år 1866 i Kolbäck socken

Den 32-årige Eric Ericsson hade under fem års tid slitit hund på Kyrkbyns Herrgård. Förutom det fysiska arbetet mellan klockan fem på morgonen och åtta på kvällen, något som gällde för honom likväl som för ett tjugotal statare och drängar, skulle han sköta de administrativa göromålen inom gården. Så hade det blivit bestämt inför giftet med dottern i huset, Margareta Charlotta Larsdotter. Och svärfadern, en stor sträng man, tänkte inte låta honom slippa undan.

Erik minns arbetet som yngling på åker och äng hemma i Forsta. Det var hårt kroppsarbete som gällde. Att skriva och räkna behövdes inte för att sätta ut rågångarna och det lilla han kunnat glömdes snart bort. När man var klar på gärdena för dagen gick man hem nöjd och glad, ofta under sång. I Forsta arbetade man likväl längre och hårdare än i Kyrkbyn.

Någon ordnad skolgång fanns inte i Forsta när Eric var barn. Det var först 1842 som skolreformen lagstadgades i Sverige. Inför konfirmationen var dock barnen tvungna att lära sig katekesen. När Erik vid 27 års ålder kom till Kyrkbyn måste han lära sig skriva och räkna på nytt för att kunna klara arbetet som rättare och de påtagna uppgifterna med räkenskaperna.

Att komma från små omständigheter och gifta sig med dottern på herrgården var naturligtvis stort. Erik fick dock ingenting gratis skulle det visa sig. Både han och hans fru fick tjäna som dräng och piga de första sju åren innan de fick köpa gården av svärföräldrarna. Trots ringa skolunderbyggnad blev Eric Ericsson på Kyrkbyn en tillgång för hela bygden. Därom vittnar hans CV.

Landstingsman flera år.
Ordförande i Kolbäck Gästgiveri Skjutsförenings styrelse.
Ordförande i Kolbäcks sockens kommunalstämma.
Ordförande i Kolbäcks Mejeriförening.
Huvudman i Västmanlands Läns Sparbank.
Ledamot av Snäfringe Härads Tingshus direktion.
Ordförande i Snäfringe Härads Allmännings styrelse.

Eric Ericsson var född i en brygghuskammare 100 år före min egen födelse 1934. Vid 79 års ålder 1913 satte han sig ner och skrev sina ”försent började memoarer”. Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om min barndom och mitt arbetsliv. Det är därför roligt att på mitt sätt här ovan få återge hans berättelse: ”Några ord till mina efterkommande”, och även göra den tillgänglig i sin helhet.

Kurt

Erik_Ericsson
Eric Ericsson, Kyrkbyn Kolbäck

Bosse Larsson

Det är alltid trist att bli påmind om sin dödlighet när någon gammal bekant och jämnårig har gått bort. Och man får nästan en känsla av nationalsorg när man följer medierna. Jag träffade Bosse Larsson och hans fru Lisbeth första gången i början av 1970-talet hos gemensamma vänner i Västerhaninge. Han var då i början av sin karriär som allsångsledare.

Nära 40 år senare träffade jag samma glada och trevliga Bosse Larsson då han efterträdde Thore Skogman som konferencier och allsångsledare vid det traditionella nationaldagsfirandet på Kolbäcks Gästgivargård. Han berättade då om en resa i Evert Taubes spår till Argentina, Pampas och Samborombon. Sjunga kunde han och försökte också lära sig dansa tango, det ingick i resan, det försöket gav han emellertid upp.

Sång, även om det bara blir en vers, är något som ofta tillhör svenskarnas umgängesliv. Så var det också i det seglargäng på Dalarö som jag och min familj tillhörde. Vid seglatser och i familjen Malmstens sommarhus träffades vi ofta och sång fanns alltid på menyn. Vid varje tillfälle Bosse Larsson deltog fick vi en försångare som kunde alla verserna på visorna, de flesta av Evert Taube. Dessa sångaftnar saknar jag numer.

Kurt

 

bosse_larssonBosse Larsson, vid nationaldagsfirandet 2008

Hembygdsdetektiverna

macken

Till hembygdsföreningen får vi ibland in gamla saker men oftast gamla bilder som folk vill ha identifierade och tolkade. Nyligen kom ovanstående bild från 1940-talet till oss för ett utlåtande.

Jag visade bilden för flera personer i åldersgruppen 70-80 år men fick inget entydigt svar om macken. Kerstin Hall kunde emellertid identifiera en man på bilden: Den reslige Fritiof Malmsten. Fritiof tillhörde Malmstenstruppen, ett artistsällskap som turnerade i folkparkerna på 1940-talet.

Sista chansen var nu att visa bilden för 96-årige kolbäckaren Artur Pettersson. Han kunde berätta för mig att det var Kolbäcks första bensinstation, en Esso mack. Den hörde till Emil Anderssons Speceri & Diversehandel på 1920-talet. Inför en tankning tillkallades expediternas uppmärksamhet med en klocka. Det var service på den tiden vid bensinmackarna.

Arthur berättade vidare att hans slöjdlärare tillika kyrkvaktmästare gjorde ritningarna till BP macken som uppfördes på 1930-talet. På 1940-talet hade Kolbäck fem bensinmackar och en taxistation.

Kurt

 

Sommarläsning

För den som i likhet med mig var lyckligt okunnig om EU:s och Eurons utveckling
kan jag rekommendera Björn Elmbrants bok: ”Det skulle bli så bra”. EU är ett politiskt projekt men som nu styrs av finansmän och EU-domstolen. Om nu bara hälften av situationen är så illa som han framställer den i boken så kan man tappa tron på EU. Vad som händer efter Greklands folkomröstning blir en rysare oavsett utgången av den.

En trevligare bok att läsa är Bertil Torekulls: ”Att dansa med vargar”. Den handlar om relationen mellan slaven och slavägaren ex IKEA:s Ingvar Kamprad. I boken ger Ingvar Kamprad som affärsman ett till synes märkligt råd: Undvik till varje pris ett handslag för att bekräfta en uppgörelse. ”Ett skrivet kontrakt kan alltid någon jurist slingra undertecknaren från. Ett handslag däremot är omöjligt att kringgå …” Ett handslag innefattar – menar han förstås enligt författaren – den sorts småländsk kärnek som stavas hederlighet och god vilja att göra rätt för sig. Det springer man inte ifrån ens om det brinner.

Kurt