Hockeyallsvenskans toppmålvakter 15/16

axel-brage-var-bast-i-hasten-i

Ligans bästa målvakt? En sak är i alla fall säker, fortsätter Axel Brage vinna matcher åt sitt lag spelar han snart i SHL.

Här kommer min lista på hockeyallsvenskans bästa målvakter säsongen 2015-2016. Som vanligt har några lag värvat målvakter från diverse exotiska platser och dessa har jag inte hunnit med att se än, men de flesta har jag sett fler än en gång live. På förhand och överlag tycker jag att målvaktsnivån känns sämre än tidigare år. Missförstå mig inte, det finns många bra målvakter men jag saknar den absoluta toppen.

1. Axel Brage, HC Vita Hästen
Genomförde en makalöst bra säsong i fjol och jag upplevde framförallt att Brage hittade balansen mellan flaxiga rörelser och ett samlat målvaktsspel. Visade att han på egen hand kunde vinna matcher åt sitt lag och fortätter han på den inslagna vägen spelar han snart i SHL.

2. Magnus Åkerlund, IF Sundsvall Hockey
Målvakten är en stor anledning till att Sundsvall spelar i hockeyallsvenskan den här säsongen. Min bild av Åkerlund är att det är en extremt dynamisk målvakt, det vill säga: aktiv, explosiv och rörlig. Känslan är att han har blivit bortglömd inom svensk ishockey när han egentligen går in i sin ”prime time”, sett till ålder när en målvakt vanligtvis är som bäst. 

3. Robin Rahm, AIK
Jag har sett Rahm tagit små steg varje säsong sedan comebacken 2012-2013. Är en statisk målvakt som positionerar sig rätt och är duktig på att täcka av vinklar. För att ta ett kliv till skulle han kunna blanda sitt statiska målvaktsspel med att bli mer aktiv när situationen kräver det. Jag har ändå en känsla av att han den här säsongen kan bli en av ligans bästa.

4. Dan Bakala, IK Oskarshamn
Överraskade nog många förra säsongen när han visade sig vara en av hockeyallsvenskans bästa målvakter på en ganska skral meritlista. När Oskarshamn tappade Gasper Kroselj jublade man förmodligen över att Bakala fanns kvar på marknaden. Målvakten, som inte är särskilt stor, lever på bra reflexer och ett snabbt rörelsemönster.

5. Jonas Fransson, VIK Västerås HK
Om jag inte hade haft förmånen att följa Fransson på försäsongen hade han hamnat utanför den här listan. Men jag ser redan nu en mer ”hungrig” målvakt än vad jag gjorde under stora delar i fjol. Går in på det sista året på sitt kontrakt och det borde driva honom att höja sitt spel. Trots åldern ser han fortfarande ut att vilja utveckla sin ibland kantiga målvaktsstil till att bli mer modern. 

Spännande att hålla ögonen på:

Johannes Jönsson, Tingsryd AIF
VIK var intresserade men målvakten såg förmodligen en större chans till speltid i Tingsryd. Har ett fint rörelsemönster som jag på längre sikt tror kan mynna ut i ett SHL-kontrakt. Får Jönsson ett stort förtroende och känner att han hamnat i rätt omgivning kan det bära långt redan den här säsongen.
Linus Söderström, HC Vita Hästen
Målvaktstränarna dreglar över Söderströms storlek och tekniska briljans. Nu handlar mycket om att överföra kvalitéerna till seniorspel, lyckas han med det blir det en sevärd attraktion i hockeyallsvenskan.

Vad säger ditt målvaktsöga? Saknar du någon? Kommentera gärna i fältet nedan.

Berglund: "Det fanns inga alternativ"

patrik-berglund-nhl-toronto-maple-leafs-st.-louis-blues-850x560Patrik Berglunds resa efter operationen har precis börjat, nu dröjer det nästan ett halvår innan han är i matchspel igen. Bild: archauthority.com.

I onsdags meddelade Patrik Berglund att han skulle opereras med kort varsel. I torsdags satt jag på planet till St Louis och fredagen spenderades på ett sjukhus i samma stad. Jag är här som vän för att stötta upp vardagen de första dagarna efter operationen. Idag kan jag gladeligen meddela att operationen gick bra och att hans resa tillbaka har påbörjats. Det här är karriärens första stora skada och en ny utmaning för ”Bulan”, som berättar om skadan, förväntningarna på laget och ger sin syn på den nya ledningen i Tre Kronor.

Först och främst, vilken typ av skada är det som du har opererat?
– Det är min högra axel som inte har fungerat som den ska.

Hur länge har du känt av skadan?
– För två år sedan fick jag en tackling där axeln hoppade ur led. Jag var borta en kortare period men kunde därefter spela igång utan några större problem.

Har skadan hämmat ditt spel de senaste två säsongerna?
– Den har varit öm till och från men jag har ändå känt att jag har kunnat ge hundra procent. Annars hade jag gjort operationen tidigare.

Hur kommer det sig att du tog beslutet att göra operationen nu?
– Jag gick på is i början på augusti och under ett träningspass hoppade den ur led igen. Det blev en större slitning på axeln som gjorde att skadan förvärrades rejält. På träningarna efter så hoppade den ur led igen så jag fick helt enkelt acceptera att den inte skulle hålla för spel. I samråd med läkarna tog jag därför beslutet om att operera, det fanns inga andra alternativ.

Operationen är genomförd, hur gick den och när är du tillbaka?
– Enligt läkaren som genomförde operationen gick allt bra. Nu blir det fyra till fem månaders ”rehab” lite beroende på hur kroppen svarar på rehabiliteringen.

Vart kommer du rehabilitera axeln?
– I St Louis med hjälp av expertisen i organisationen.

Hur är känslan efter att ha gjort operationen?
– Eftersom axeln inte skulle hålla för spel så var jag tvungen att operera, så det känns skönt att det är gjort och att jag nu kan blicka framåt.

I somras blev den stora snackisen i St Louis att T.J Oshie tradades till Washington, vad tänker du kring det?
– Oshie är en av mina bästa vänner och jag kommer så klart sakna honom, det är en fantastisk människa och duktig hockeyspelare, Men jag tror att klubbytet gynnar både honom och St Louis, det blir en nystart för bägge parter.

Vilka förväntningar har du på ditt lag den här säsongen?
– Vi har återigen ett bra lag på pappret, men eftersom vi har åkt ut tidigt i slutspelen de senaste åren så är känslan att det är ”nu eller aldrig”. Vi måste ta ett kliv till som lag och visa att vi kan spela bra ishockey även i slutet på säsongen.

Tre Kronor gick i dagarna ut med sin nya tränarstab, din spontana reaktion?
– Att det var väntat. Det känns som att svensk hockey har hittat en modell för att tillsätta en förbundskapten. Min första reaktion var att det är en trio som kan komplettera varandra väl. Jag tror att Johan Garpenlöv kommer ha en större inverkan än vad många tror, han är en otroligt bra människa och har själv spelat på hög nivå.

Från ratad till NHL-stjärna

Det blir mycket VIK i hockeybloggen men jag tänkte idag bryta av med gamla minnen ifrån min egen hockeykarriär. Som bekant varade den inte länge men jag har ändå haft förmånen att uppleva en hel del roligt. Jag tänker framförallt på alla lagkamrater som man har spelat med och vilka resor vissa av dem har gjort.

Jag växte upp i en ort söder om Stockholm och där började jag spela ishockey i en klubb som heter Trångsund. Vi var tillräckligt bra för att möta dem bästa lagen men inte tillräckligt bra för att vara annat än ett bottenlag. Eftersom jag spelade som målvakt fick jag extremt mycket att göra varje match och det tror jag låg till grund för en bra start på karriären. Den stora stjärnan i Stockholm under den tiden var Dick Axelsson. Han var outstanding och sköt slagskott i plexit när våra spelare hade svårt att få upp pucken över isen. Forwarden som i den åldern representerade Hammarby och AIK var oftast med i lag som var äldre än honom själv. Det var en ruskig talang som tog pucken och dribblade igenom hela motståndarlaget.

Men Axelssons historia från där och då är rätt speciell. Efter min tid i Trångsund gick jag till Huddinge och blev lagkamrat med den forne talangen. I Huddinges ungdomslag var han nämligen en medelmåtta under ett par år och missade dessutom TV-pucken. Något som var otänkbart några år tidigare. De flesta trodde nog inte att han skulle komma tillbaka efter att överlägsenheten försvunnit, men jag har för mig att Axelsson hoppade av skolan och satsade allt på ett kort – ishockey. Från den tidpunkten så återuppstod den stora talangen och plötsligt tillhörde forwarden Sveriges toppskick igen. Och idag spelar han frekvent i Tre Kronor och tillhör en av toppklubbarna i Schweiz. Snacka om återhämtning, det är mycket ovanligt att en spelare i den åldern faller bort på det sättet och kommer tillbaka till den absoluta toppen.

En annan resa jag minns är den om NHL-stjärnan Nicklas Bäckström. När jag hade äran att representera Sveriges juniorlandslag i Tjeckien var ”Bäckis” uttagen. Landslaget för 87:or hade redan spelat några landskamper men om jag minns rätt hade inte Bäckström debuterat, turneringen i Tjeckien skulle bli hans första. Bäckström var med andra ord inte självskriven i landslaget utan fick ofta höra att hans skridskoåkning var för dålig. En rolig parantes är att dåvarande VIK-spelaren Jakob Mylläri (bror med Anton) hade en exakt likadan spelstil som Bäckström, och att de båda konkurrerade om ”samma plats” i landslaget.

Hur som helst blev i alla fall Bäckström uttagen till turneringen och han gjorde ingen besviken. Centerns insats var bland de häftigaste jag sett på en ishockeyrink. Jag minns hur han gång på gång tog upp pucken i banan och vickade bort sina motståndare, för att sedan leverera briljanta passningar. Ha i åtanke att den här överlägsenheten skedde mot världens bästa spelare i samma ålderskategori. Efter den turneringen var det ingen tvekan, när Bäckström kom hem tog karriären fart på riktigt. Han var dominant i Brynäs, självskriven i landslaget och är idag en av NHL:s bästa spelare.

Två annorlunda och lyckade resor värda att minnas.

Ser fysik men saknar spets

Efter den fjärde träningsmatchen som vanns av Linköping tycker jag mig börja se VIKs styrkor och svagheter. Det blir mer intressant när tempot dras upp och spelarnas kvalitéer och brister syns tydligare. När jag lägger ihop träningarna och matcherna är det två saker som sticker ut: VIK har blivit tuffare men saknar fler spelare med spetskvalité. Det är fler spelare som står för tacklingarna men jag är rädd att poängskörden ska fördelas på för få spelare, speciellt om skador dyker upp.

Spelarna som kommer stå för den största delen av det fysiska spelet den här säsongen:

Jonte Berg
Cody Murphy
Cristopher Fish
Stefan Gråhns
Douglas Alenbring
Anton Mylläri
Juha Uotila

Uotila visade fin timing och levererade flera fina tacklingar mot Linköping. Alenbring får gå på pluskontot då ingen hade några förväntningar kring honom. Jag är inte orolig för att VIK har tillräckligt många spelare som blir jobbiga att möta den här säsongen.

Spelarna som jag ser ska dra ett större lass i poängskörden den här säsongen är:

Jeremy Williams
Niklas Lihagen
Matias Myttynen
Eddie Davidsson
Jan Urbas
Fredrik Johansson

Jag plockar inte med några backar eftersom jag inte ser några självklara poänggörare. Och det är väl i sig lite oroande. En spelare som Jan Urbas förväntas säkerligen göra +30 poäng men han har sett lite frånvarande ut på försäsongen. Jag tycker framförallt slovenens fart från förra året har saknats och det känns oerhört viktigt att han kommer igång. I den här listan hade jag önskat minst två spelare till för att känna mig säker på att VIK ska tillhöra den absoluta toppen. Som jag tidigare skrev, VIK känns skadekänsliga på den här fronten.

En sanning med modifikation

Det har ramlat in många kommentarer kring nyheten om att VIK bryter kontraktet med Matt Leitner. Underbart med engagemang! Jag ska försöka besvara en del av era inlägg.

Mycket av det som skrivs riktar sig mot att VIK gjorde rätt som släppte Leitner, eftersom han inte klarade de fysiska kraven som klubben satt upp. I intervjuer går också sportchefen Niklas Johansson ut och berättar om VIKs tydliga fyskrav som alla ska uppnå, oavsett namn på ryggen. Det låter tydligt, rakt och ärligt.

Men för er som inte räknat ut det kan jag avslöja att det här är en sanning med modifikation. Det har funnits spelare i VIK som inte klarat fyskraven men som ändå fått vara kvar i laget, eftersom de har varit tillräckligt bra ishockeyspelare ändå. Så ja, det låter himla bra utåt, men jag kommer gå tillbaka till det hela tiden – det handlar om vad du presterar på isen och hur fungerar i gruppen. Självklart är den fysiska biten viktig i dagens hockey som är tät och intensiv, men jag skulle inte vilja säga att den är avgörande så länge du presterar.

Amerikanen Leitner var dåligt tränad redan när han kom och VIK ville ge honom en chans att träna ikapp. Vad man egentligen mena var att man ville se Leitner på isen och om hans hockeykunskaper kunde väga upp den dåliga fysiska statusen. Men han presterade inte på isen heller och då blev hans dåliga fysik en enkel anledning att plocka bort honom. Vad jag försöker förklara är: Om Leitner hade gjort sex poäng och sett fantastisk ut under försäsongen tror jag inte VIK hade nämnt ett knyst om att han var dålig tränad. Det är till största delen hans dåliga prestation på isen som gör att klubben tar chansen att bryta kontraktet. Jag vet faktiskt inte om resterande spelare i dagens VIK har klarat alla fystester, men jag är ganska säker på att vi inte får veta det så länge spelaren är kvar i klubben. Med det skrivet vill jag påpeka att den här situationen inte är unik för VIK på något sätt.

Var det på förhand rätt att värva Leitner? JA. Alla indikationer pekade på att det här kunde bli en bra spelare i hockeyallsvenskan. Collegespelare är dessutom billiga det första året i Europa.
Var det rätt att värva Leitner som en tilltänkt toppspelare? NEJ. Jag tycker VIK i fortsättningen ska passa sig för att värva tilltänkta toppspelare som man inte har någon större kunskap om, eller vet har levererat i likvärdiga ligor. Toppspelarna (1:a, 2:a femma och powerplay) ska uppta nästan hela spelarbudgeten. Ska VIK värva en spelare som Leitner får han gärna värvas för en tredjefemma med chansen att överraska oss alla.
Var det rätt att släppa Leitner? JA. Det fanns ingenting som pekade på att Leitner skulle lyckas.
Var det rätt att ge Leitner chansen att visa upp sig på isen, trots dåliga fysvärden? JA. Om han hade varit en gudomlig hockeyspelare hade ingen lagt någon vikt vid den fysiska statusen. Arlbrandt och Olausson var fruktansvärt bra på isen men gillade inte fysen under min tid i VIK. Ingen, förutom fystränaren, runtomkring la någon vikt vid det.
Ska VIK värva en ersättare? JA… Om rätt spelare dyker upp. Men jag tror klubben har juniorer som står och väntar på sin stora chans, och för mig känns det mer naturligt att ”chansa” med sina egna produkter. Nästa värvning måste gå in i lagets toppskikt och göra skillnad.

Följ hockeybloggen på twitter, @VLThockey & #VLThockey. 

Vinnaren av "Gissa rätt: Vems vinkel?"

Nyligen la jag ut en tävling där ni skulle gissa rätt på vilken klubbvinkel som tillhörde rätt spelare. Det inlägget hittar ni här. Och här kommer facit som har tagits fram av VIKs eminente materialare Tobias Hansson.

1. Myttynen
2. Gråhns
3. Williams
4. Cook

Jag sa att jag skulle bli ruskigt imponerad om någon gissade rätt på alla fyra och det var några enstaka som lyckades med den bedriften. Vinnaren den här gången är Jari Tilkkanen, bra gissat och grattis! Jag återkommer med hur du får tag i ditt pris.

VIK bryter med Leitner

Nu står det klart att VIK bryter kontraktet med Matt Leitner som inte har imponerat på försäsongen. Anledningen sägs vara hans dåliga fysiska status men i slutändan handlar det om att leverera på isen. Om Leitner hade varit en gudomlig hockeyspelare tror jag att hans fysiska status hade varit mindre viktig, men så var inte fallet och därför blev hans vistelse kortvarig.

Nu har VIK på kort tid gjort sig av med två spelare och det är naturligtvis inget önskescenario. Visserligen tycker jag det är helt rätt att klubben gör sig av spelare som man anser inte kommer göra någon nytta, men samtidigt lämnar det luckor att fylla och en ekonomisk förlust bakom sig. Uttalanden om att spelare som klubben gör sig av med inte kostar något är felaktigt, en sparkad amerikan innebär oftast en flygbiljett, utrustning, bil, bostad och månadslön innan beskedet kommer. Framförallt har VIK ödslat viktig tid på en spelare som varit alldeles för dålig redan från start. Matt Leitner var en tilltänkt toppspelare och sportchefen får nu ge sig ut på en svår marknad för att hitta en ersättare.

Jag pratade nyligen med Filander om hur klubben hittade Leitner och han sa att klubben fått goda referenser och tagit del av scoutrapporter. Leitner hade också spelat i en bra NCAA-liga där många av spelarna låg på gränsen till AHL/NHL. Eftersom VIK har värvat den här typen av spelare under ett antal år säger erfarenheten att den informationen inte räcker, för det kan sluta precis hur som helst. Hoppet att hitta en ny Broc Little finns alltid där, men jag undrar egentligen hur stor den chansen är.

Det ska ändå sägas att en spelare som Leitner inte kostar många kronor varje månad. Jag frågade Filander rakt ut om en sådan typ av spelare tjänar 20-25 tusen i månaden, fick ett rakt svar: ”MINDRE!”. Problemet är att svenska spelare, som oftast presterat sämre i sämre ligor ska ha mer betalt. Därför blir det lätt att plocka över collegespelare som vill påbörja proffslivet till en liten peng.

Jag har försökt och ska försöka få tag på Niklas Johansson för en kommentar. Tills vidare vill jag höra era åsikter i kommentatorsfältet!

Gissa rätt: Vems vinkel?

Bryter av analyser och allmänt tyckande med en tävling. Nedan ser du fyra olika vinklar på klubbor från VIKs a-lagsspelare. Nu har du chansen att vinna någon av dessa ifall du lyckas pricka rätt – vilken vinkel tillhör vilken spelare? En vinnare tas ut nu på söndag den 23/8 och det räcker med att ha gissat rätt på en av bilderna för att ha chansen att vinna.

Gör så här: 
Skriv i kommentatorsfältet nedanför alternativt på twitter (@VLThockey) vilket bildnummer som passar ihop med rätt spelare. Exempel: 2. Hampus Larsson (vilket jag här och nu kan meddela är fel svar). Du kan gissa på alla fyra bilder men endast en gång per bild.

Ledtråd: 
Klubborna tillhör två backar och två forwards.

1.11885372_10153140831386545_1282653767379029254_n

2.
11896103_10153140831436545_7072827425400707656_n

3.
11887896_10153140831511545_1842580568508007756_n

4.11903941_10153140831466545_7692038373970793917_n

Kedjorna som fungerat bäst & sämst

Det skulle ha blivit ett videoinslag med Mitell men det tekniska fortsätter att strula. Lovar att försöka åtgärda det så snart som möjligt så att jag kan leverera kommentarer från personer inom VIK.

Tre träningsmatcher är spelade och tre återstår. Jag pratade med tränarna tidigt på säsongen och det är en medveten taktik att spela så få matcher innan seriepremiären. Det är lätt att träningsmatcherna blir för många och att laget inte får ut någon effekt av att spela betydelselösa matcher. Då är det bättre att träna med kvalité och verkligen göra något bra av träningsmatcherna som spelas.

Likt förra året verkar inte tränarna vara så intresserade av att experimentera med laget alltför mycket. Visserligen är det tidigt på säsongen men jag tycker att det syns att vissa spelare redan nu behöver nya omgivningar. Det tydligaste exemplet är kedjan med Murphy, Davidsson och Leitner där jag tycker att de två sistnämnda har för dålig fart för att bli ett giftigt anfallsvapen i spelet fem mot fem. Framförallt Leitner skulle behöva en nya kedjekamrater för att möjligen komma igång efter en trevande start. Men det finns också spelare som redan ser ut att trivas med varandra, där kedjan med Myttynen, Lihagen och Williams sticker ut på ett positivt sätt.

Efter att ha sett VIK så här långt skulle jag i första seriematchen mot Björklöven formera laget enligt följande:

Fransson (Dahlbom)

Williams – Lihagen – Myttynen
Uotila – Cook

Kommentar: Visat fin kemi på försäsongen. Allroundbacken Uotila kompletterar offensive Cook, det här blir bra. På minuskontot finns intensitet och tyngd, orkar Lihagen stå för det själv?

Lantosi – Johansson – Urbas
Mylläri – Alenbring

Kommentar: Kedjeformationen har inlett bra men jag tror vi kan förvänta oss ännu mer. Lantosi, Johansson och Urbas är en skön mix av ungdomlig entusiasm, hög fart, ansvar och tyngd. Enda frågetecknet är målskyttet.

Murphy – Gråhns – Fish/Zetterberg
Jonsson – Lindelöf Nilsson

Kommentar: Släpp lös helvetet! Litet orosmoment är skadan på Fish, då skulle det vara intressant att se unge Zetterberg förvalta puckarna som den här kedjan gräver fram.

Svedlund – Davidsson – Berg

Kommentar: En solid fjärdeformation som underkastar sig jobbet över hela banan. Davidsson har hittills inte visat sig vara ett offensivt hot i spelet fem mot fem, men ska naturligtvis spela i någon av powerplay-formationerna.

Extra: A.Lidström (borde matchas in i kontinuerligt på Svedlunds plats).
Tveksamma till start på grund av skador: Borgman, Larsson.
Långtidsskadad: Rubins.
Övrigt: Leitner har inte visat tillräckligt för att ta en plats i laget.

Erbjud Mylläri kontrakt

VIK-Vita Hästen slutade 1-2 efter straffar.

* Backen Anton Mylläri visade framfötterna igen. Backens höga fart och goda puckkontroll leder till uppåkningar som motståndaren har svårt att försvara sig emot. Jag tycker Mylläri har visat tillräckligt och att VIK ska erbjuda ett permanent kontrakt, annars är risken att någon annan klubb blandar sig i.

* Douglas Alenbring är ytterligare en spelare som ser intressant ut. Backens enkla och fysiska spel känns klockrent så här långt. Jag var orolig att han skulle gå bort sig med sitt ständigt fysiska spel, men hittills har han klarat sig galant.

* Matt Leitner fortsätter att förbrylla och frågan är om inte Filander ska prova honom med nya kedjekamrater. Annars tror jag det kan bli svårt att bryta den här trevande starten.

* Målvakten Marcus Dahlbom gjorde sin andra match i VIK och gör det bra såhär långt. Stod ibland sysslolös men vass så fort lägena dök upp. Jag är inte orolig för VIKs målvakter den här säsongen.

* Myttynen levererade flera bra passningar och jag fick för första gången upp ögonen för honom på allvar. Dock väntar jag med hyllningarna tills han levererar när det gäller som mest.

* Forwarden Robert Lantosi är i ständig fart men för att kunna utnyttja sin snabbhet måste han växla tempo ibland. Det ska bli spännande att se vad han kan uträtta den här säsongen.

Tre bästa VIK-spelarna mot Vita Hästen
Mylläri
Myttynen
Alenbring