Tre aktuella namn för sportchefsrollen

Mitt uppe i VIKs jakt på en seger pågår en annan viktig jakt. Det är nämligen hög tid att rekrytera en sportchef, eftersom det redan pågår värvningar och förlängningar med spelare inför nästa säsong. Klubbchefen Johan Fägerblad får vid varje intervju frågan om när en ny sportchef är på plats, och ger svaret att det behöver ske inom kort men att processen ska gå rätt till. Han vill helt enkelt få tag på rätt person som kan bygga det ”nya” VIK efter Niklas Johanssons tid i klubben.

Sedan Johansson fick lämna föreningen så har jag hört tre namn som är aktuella för sportchefsrollen – Patrik Juhlin, Fredrik Nilsson och Patrik Zetterberg. Tre ex-VIKare som alla står för det Fägerblad nämner mellan raderna, kontinuitet och lokal förankring. Personer som har hjärtat i föreningen och förståelse för klubbens historia. Om något av dessa tre namn stämmer tycker jag att klubbchefen är rätt ute i sitt övergripande tänk, utan att gå in specifikt på varje individ.

Jag tror nämligen att en utomstående sportchef skulle ha mindre förståelse för klubbens situation, samt få mindre tid på sig att leverera resultat. Börjar däremot klubben en resa med starkt lokalt förankrad person som sportchef, där man presenterar en långsiktig plan för hela elitverksamheten, säger mig något att det kan bli en häftig resa som tillåter mer tålamod. Självklart kommer resultaten i a-laget alltid spela in, men jag tror att vi den här säsongen insett hur många andra viktiga värden det finns – speciellt när förlusterna radas upp.

Jag har spelat med Juhlin, Nilsson och Zetterberg och gillar alla tre som personer. Ingen har tidigare erfarenhet som sportchef för ett a-lag, men det som skiljer sig är att Zetterberg är den enda som har varit insatt i föreningens elitverksamhet fram tills nu. Han är en slags sportchef för juniorverksamheten och ingår i sportgruppen tillsammans med Lidström och Bäckman. Därför tror jag också att det skulle vara det bästa alternativt. ”Z” har följt föreningen på nära håll och erhåller förmodligen en del viktiga nycklar för att bygga en framtid. Han har en relation till styrelsen, sportgruppen och tränare både i junior- och a-laget. Dessutom har han sett massvis med a-lags och juniorhockey i ABB arena den här säsongen, som gör att han har en klar bild om vad han vill ändra på till nästa säsong.

Jag vill inte påstå att nästa sportchef har någon lätt uppgift framför sig, tvärtom. Han kommer in i ett läge då föreningen pratar långsiktighet medan fansen, media och till viss del sponsorer vill se resultat. I åtanke finns också att det är ett tiotal spelare från årets trupp som är under kontrakt nästa säsong. Därmed är nästan hälften av lagbygget redan färdigt. Därför tror jag, som jag tidigare nämnt, att det är ytterst viktigt att VIK kommunicerar ut en tydlig plan för hur resan framöver kommer se ut. För att skapa rätt tålamod och mentalitet kring ishockeyn i stan.

Den viktigaste uppgiften för nästa sportchef är att skapa ett lag som är mer lokalt förankrad, med en blandning av unga och äldre spelare. Därtill behöver han addera spets, inte en lika bred som tidigare, men en rejäl spets som verkligen höjer laget på några positioner. Nu återstår det att se vem det är som får jobbet och om han delar min syn på hur nästa lag ska byggas.

Dahlbom kan ta över

Målvakterna är en i raden av alla ämnen som diskuteras flitigt just nu, där VIK i dagsläget har Koval, Dahlbom och Fransson under kontrakt. Ledningen har hittills visat tydliga signaler om att det är den sistnämnde som ligger sämst till att få spela matcher, genom att den senaste tiden sätta honom på läktaren. Fransson inledde säsongen lika bra som övriga laget, men hade svårt att göra de avgörande räddningarna i matcher när utespelarna underpresterade. Dahlbom fick då chansen och lyckades rädda tre poäng åt laget vid några tillfällen. Sedan dess har inte VIK haft en målvakt som har räddat laget, och istället har den målvakten funnits på andra sidan planen.

Men att hävda att det enbart är målvakternas fel att VIK rasar i tabellen är fel. Ingen av målvakterna är dåliga men har samtidigt inte visat sig vara ”räddaren i nöden”. Dahlbom är sett till förväntningarna den som kommer undan med godkänt i det här läget. Det känns också på något sätt som att laget ställer upp lite extra när 25-åringen vaktar målet, vilket brukar vara fallet när ett lag spelar sin tilltänkta andramålvakt.

Målvakten Vitali Koval värvades och hade, som jag tidigare uttryckt, alla möjligheter att erövra förstaspaden. Appelgren gav honom även en rejäl chans genom att spela honom tre matcher i rad, trots att laget förlorade de två första. Koval ska, precis som de andra målvakterna, inte lastas själv för någon förlust under säsongen, men hade samtidigt en ypperlig möjlighet att bli matchhjälte. Istället var det, återigen, motståndarmålvakterna som gjorde räddningarna som krävdes för vinst.

VIK har med andra ord tre ungefär lika bra målvakter, där alla är bra men inte tillräckligt bra – just nu. Det känns inte heller självklart vem det är som ska kliva fram och vara den målvakten, vilket borde sporra alla tre till att prestera. I kväll kommer Marcus Dahlbom vakta målet och han har tidigare vunnit poäng åt laget i Norrköping. Gör han det igen så kommer säkerligen ledningen vara redo att satsa vidare på honom. En ytterst fin chans för en målvakt som innan säsongen förväntades göra enstaka inhopp. VIK har hamnat i ett läge där det nästan är ett måste att man får igång någon av sina målvakter, för att på allvar vända den negativa trenden. Där har ni vikten av att lösa målvaktsfrågan.

VLTs Hockeypodcast #5 "Ta hem VIK till Västerås"

Gäst nummer fem i VLTs Hockeypodcast är klubbchefen Johan Fägerblad, som med sin öppenhet pratar om sig själv och sin tid i VIK. I över en timma ger han sin syn på en ganska turbulent tid som klubbchef, där en lång formsvacka och tuffa beslut har skapat en rejäl prövning. Hör honom berätta om sin passion för VIK, hanteringen av utlånade Lukas Zetterberg och dygnen när han tillsammans med styrelsen valde att avsätta Martin Filander och Niklas Johansson. Dessutom avslöjar han ett tränarnamn som var aktuellt innan Andreas Appelgren fick jobbet, och hur den nya huvudtränaren tillsattes efter ett möte i Örebro.

Programledare: Johan Thalberg
Producent: Johan Thalberg
Ljudproducent/musik: Fredrik Thalberg
Gäst: Johan Fägerblad

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/243840474″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”450″ iframe=”true” /]

Så skulle jag formera laget

Det blir ändringar i kedjeformationerna inför kvällens match mot Björklöven, där bland annat Jeremy Williams är avstängd efter huvudtacklingen som han delade mot Timrå. Snipern missar totalt tre matcher. Assisterande tränaren Tomas Mitell säger också till VLT sport att laget inte vinner några matcher och nu vill hitta på något. En ändring som han avslöjar är att Cody Murphy kommer spela tillsammans med Jan Urbas och Fredrik Johansson. Om jag väljer att behålla den kedjan så skulle jag formera resten av laget såhär:

Myttynen-Lihagen-Fish
Sorkin-Gråhns-Davidsson
Svedlund-Andersson(junior)-Berg

Cook-Uotila
Matushkin-Alenbring/Jonsson om han är spelklar
Borgman-Larsson

Extra: Korhonen, Cutta

Hur vill du se laget spela?

Fördjupning i Zetterberg-gate

Beskedet om att Lukas Zetterberg lämnar VIK förvånar mig inte, eftersom jag under en tid hört att det funnits en besvikelse kring uteblivna chanser att visa upp sig i a-laget. Men situationen har varit rätt komplex och jag tänkte göra ett försök att gå lite djupare i vad det var som hände.

Den talangfulle forwarden spelade U18-VM så sent som säsongen 2014/2015 och fick då tävla med och mot världens bästa spelare. Auston Matthews, Patrik Laine och Matthew Tkachuk var några av stjärnorna som deltog och som nu tippas gå högt i sommarens NHL-draft. Alltså, mitt bland dem, en ur-Västeråsare som vi stolt kan säga representerade Sveriges landslag under turneringen. En häftig bedrift som lovade gott inför framtiden.

Men att spela den här typen av turnering är egentligen bara ett förmånligt tillfälle att mäta sig mot världens bästa, inför mängder av scouter och annat viktigt ”hockeyfolk” . Det är ingen garanti för att du senare ska spela i något a-lag, landslag eller NHL-lag. Den resan kommer spelaren själv ansvara över. Förhoppningsvis kan spelaren också lämna turneringen med värdefulla nycklar om hur ishockey ska spelas och vilka insatser som krävs för att tävla mot världens bästa. Lukas Zetterberg fick med andra ord ett tillfälle att visa upp och lära sig inför sin fortsatta hockeyresa. Men som jag tidigare skrev, det är ingen garanti för att han om tio år tävlar på isen mot världens bästa. Däremot kan jag garantera att världens bästa spelare vid det tillfället inte ser ut som det gjorde vid U18-VM.

Men förutsättningarna för att Zetterberg ska lyckas finns eftersom forwarden besitter en del spännande verktyg. Framförallt skottet och förmågan att göra mål i kombination med hans högerfattning får många hockeytintresserade att dregla lite extra. Varför förvaltade VIK inte dessa egenskaper? Varför tog inte Zetterberg chansen? Vad var det som gick fel? Det här kunde i bästa fall blivit en framgångssaga där en spelare från byn sköt laget till SHL, men istället representerar han numera ett hockeylag cirka 744 km bilväg härifrån.

Om vi börjar med den här säsongen så fick Zetterberg spela den första träningsmatchen mot Karlskoga. Där fick han en klubba alternativt en puck i ansiktet som gjorde att han först klev av och sedan spelade vidare. En situation många ishockeyspelare kan hantera, men där en junior som för första säsongen använder visir kan bli skärrad. Det blev han, som jag har hört i efterhand. Matchen blev ett vakuum och det var också startskottet för en ganska krokig första a-lagssäsong. Efteråt hade talangen svårt att ta plats i laget och på träningarna övertygade han inte enligt ledarstaben. Det defensiva arbetet var för dåligt och han var inte tillräckligt stark framåt för att konkurrera om en plats i toppkedjorna. Han behövde bevisa mer för att konkurrera ut någon på träningarna, för att sedan bli uttagen till match.

Jag köper dåvarande lednings argument, delvis. Zetterberg behöver absolut förbättra sin defensiv och även utveckla sin offensiv, men han ska inte behöva slå sin gubbe på träning för att få en ärlig chans under match. Det kanske låter märkligt men låt mig förklara varför. Den talangfulle forwarden har nämligen en ganska unik spelstil likt Jeremy Williams, och skulle ni till exempel se en träning så skulle ni snabbt inse att Williams inte är en av de mest framstående. Kanadensaren kommer istället bättre till pass under match, i powerplay och bredvid två riktigt bra spelare som kan leverera rätt passningar. Hans spelartyp kräver det på något sätt. Det gör Zetterbergs också. Den unge talangen har med sin spelstil därför svårt att på träning slita sig till en plats i VIK.

Det kändes istället som om det var meningen att han skulle konkurrera ut spelare som Jonte Berg eller Linus Svedlund för att få speltid, men det är en för mig en ofattbar tanke eftersom dem är två helt olika spelartyper. Zetterberg är inte i närheten av deras arbetsinsats eller defensiva insatser, och därför var han inte nära en plats i laget om han på träning skulle bevisa sig starkare än dessa två. Däremot är junioren bättre offensivt och skulle egentligen ha tävlat om platserna i första- och andrakedjan. I den här situationen hade han rent krasst behövt slå ut spelare som till exempel Williams eller Korhonen. Det vill säga två spelare med offensiva roller och speltid i powerplay (vilket Korhonen haft till och från). En svår uppgift men med tanke på exempelvis Korhonens bleksamma insats, ingen omöjlighet. Jag undrar, hade det inte varit bättre att satsa på Zetterberg istället för Korhonen? Jag menar, finländaren har knappast glänst på träningarna heller och borde väl egentligen ha samma kravbild som juniorerna – om inte en ännu större.

Istället visade ledningen att om du är en spelare utifrån med ett större kontrakt och bättre meriter så får du mängder med chanser att misslyckas, på bekostnad av spelare som Zetterberg. Med det skrivet vill jag understryka att jag inte på något sätt tror att Zetterberg kunde ha frälst laget redan den här säsongen, däremot hade jag haft mer tålamod med hans insatser eftersom det finns potential. Jag tror det hade kunnat blivit bra framöver. Men jag är mer tveksam till att Korhonen utvecklas och blir en toppspelare nästa säsong, dessutom är han inte från staden och har förmodligen svårare att bygga ett klubbhjärta.

När klubbchefen Johan Fägerblad på presskonferensen berättade att Zetterberg begärt att få lämna klubben för att spela för Skellefteå, betonade man att det handlade om en utlåning. Ett sista försök att balsamera ett misslyckande med att förvalta klubbens för tillfället största talang. Dagen efter var Zetterberg tydlig: ”Jag är i Skellefteå för att spela till mig ett kontrakt här”. En tydlig indikation på att han helst inte vill återvända nästa säsong, även fast jag vet att hans VIK-hjärta är stort. Det känns bara fel. Klubbchefen Fägerblad fick också frågan om han såg det här som ett misslyckade från klubbens sida, och svarade: ”Det är ett misslyckade både för klubben och Zetterberg”. Ett bra svar, när Zetterberg skrev på för VIK hade han säkert ett annat mål än vad utgången blev – oavsett vad som låg bakom så nådde han inte enda fram.

Sammanfattningsvis – Zetterberg fick tidigt under säsongen veta att han inte hade vad som krävdes för att spela i a-laget, vilket är en ganska naturlig kritik för en junior. Under säsongen har han ändå utvecklats ytterligare och med tanke på lagets prestationer tycker jag det borde varit självklart att ge honom en ärlig chans i någon av toppkedjorna och i powerplay. Jag tror inte att den insatsen hade varit sämre än Korhonens och vi kanske hade fått bevittna killen från byn som sköt upp sitt eget lag till SHL. Inte den här säsongen, kanske inte nästa, men därefter. Det är så du bygger drömmar, hopp och en klubbidentitet som fans, sponsorer och media kan relatera till.

Till sist, jag är trött att höra uttalanden om att det inte handlar om att ”ge chansen” utan att juniorerna ska ”förtjäna chansen”. Det låter fint men efterlevs sällan när det gäller hela laget, och därför blir det inte trovärdigt. Det är snarare att anmärka på ord. Alla är helt införstådda med att det är prestationen som huvudsakligen styr, men att andra faktorer också spelar in när en spelare får istid.

"Laget gav inte upp"

Om VIKs första period mot Leksand var bland det bästa laget presterat, så blev starten ikväll både krampartad och energilös. Men jag förväntade mig ingenting annat, laget har åkt på några riktiga smällar på slutet.

Appelgren valde att ändra om i formationerna och fick ut en liten effekt. VIK lyckades hämta in 1-3 till 3-3 och det är dessa halmstrån som laget måste gripa sig fast vid.

På presskonferensen lyfte Appelgren fram det som han var glad över – att laget inte gav upp. Han nämnde även att han ska googla ”hjärnkirurgi”, eftersom mycket av det som går emot sitter i huvudet. Även spelarnas trötthet tror huvudtränaren är kopplat till att laget är mentalt sargade.

På fråga om vilka som leder laget i det här tuffa läget, nämnde Appelgren bland annat ”Fredda”, Gråhns, ”Janne” och Murphy. Med betoning på ”Fredda”.

Jag är inte förvånad att det är Fredrik Johansson som kvitterar till 3-3, hans ständiga slit utöver det vanliga gav och kommer ge utdelning.

Sista avgörande målet är rent ut sagt ett skitmål, men samtidigt avgörs inte matchen där. VIK måste undvika att sätta sig i situationer där små marginaler avgör.

Vitali Koval har startat med två förluster och som gammal målvakt vet jag hur viktigt det är att bli matchhjälte. Visserligen måste flera spelare i laget kliva fram, men någonstans ska en bra målvakt vinna hockeymatcher åt sitt lag. Det blir som en ventil i ett pressat läge.

Ville Korhonen är ett mysterium, antingen så är SM-Liiga sämre än jag trodde eller så har han tappat allt självförtroende. Förmodligen är det en dyr värvning som också har kontrakt över nästa säsong.

En stor snackis efter matchen var att Lukas Zetterberg lånas ut till Skellefteås J20. Klubbchefen var tydlig efteråt: Lukas har begärt att bli utlånad för att prova vingarna i en ny miljö, men har kontrakt med VIK nästa säsong. Meningen är då att forwarden ska återvända till sin moderklubb. Fägerblad ser utlåningen som ett misslyckande, både för klubben och Lukas. Samtidigt uttrycker han att Niklas Johansson fick lämna med anledning av att klubben har kommit för långt ifrån sina juniorer, och att man från och med nästa säsong ska göra en större insats för att minska avståndet. Men nu handlar det om att vinna hockeymatcher.

Nu väntar en viktig träningsvecka och laget måste fokusera på att komma ihop som grupp. Taktiska bitar och byten av kedjeformationer är viktigt men sekundärt, prio är att på något sätt lyfta killarna mentalt.

Hur ska stora VIK spela?

”Vi ska spela med fart och vara aggressiva över hela banan” – Ni har säkert hört den förut eftersom 99% av alla tränarna uttrycker sig så eller med liknande termer. Men jag undrar om alla lag är gjorda för att spela med fart för att slå motståndaren. Efter förra matchen hamnade jag i en diskussion med en hockeykunnig person som tyckte att VIK gjorde en bra första period, men sedan blev trötta i den andra. Min synpunkt: VIK orkade inte hålla tempot uppe, spelarna såg trötta ut och spelade inte längre med samma intensitet. Krutet var bränt och det är säkert ännu lättare att bli slutkörd när resultaten har gått emot under en längre period.

När jag besökte VIKs träning under måndagen så träffade jag huvudtränaren Andreas Appelgren efteråt. Sammanträffande tog han upp scenariot med att laget gjorde en riktigt bra första period mot Leksand. Men samtidigt ställde han sig frågan om truppen verkligen orkar spela på det sättet över en hel match. Han nämnde en viktig sak: VIK har stora spelare och dessa har lättare att bli trötta och dra på sig mjölksyra. Ett exempel som han tog upp var forwarden Jan Urbas, som vanligtvis matchas ungefär 18-19 minuter per match. Då ligger han oftast högt i banan och jagar puck, samtidigt som han alltid gör en gedigen arbetsinsats. Konsekvensen av detta är att han blir trött och inte är pigg nog att utnyttja sina offensiva egenskaper till fullo. Appelgren menade på att den typen av spelare kanske snarare ska ha 15 minuters istid per match, men istället vara pigg för att utmana motståndarens försvar. En intressant synvinkel.

Forwarden Patrik Berglund är ett bra exempel på det Appelgren pratar om när han nämner Urbas. Kommer ni ihåg när NHL-forwardens stora kropp var inne lite för länge på isen i ABB Arena? Då sprutade mjölksyran och under resten av matcherna blev han trött väldigt snabbt. Nu var han ändå tillräckligt skicklig för att dominera isen, men visst kunde han ha utnyttjat sina krafter bättre. För att knyta ihop säcken så tror jag att VIK har en för tung spelartrupp för att slå motståndaren med fart. Jag tror snarare att laget ska spela på ett sätt så att spelarna får utnyttja sina tyngd, exempelvis genom att ta pucken till mål och vinna kampen där oftare. Appelgren nämnde också att han vill se laget spela mer pulserande, alltså att man inte ska gå på hela tiden utan istället välja sina lägen för att spara kraft. Intressant att se om det här kan ge resultat och om lagets prestation kan bli jämnare över 60 minuter. Något som varit problematiskt tidigare under säsongen.

Rejäl prövning för VIK

Vitali Koval blev inte en matchvinnare i sin debut, trots att det var upplagt för en drömstart när laget ledde med 3-1. Gjorde några fina ingripanden men hamnade ur position på två av målen.

VIK gör sin bästa period i den första men faller sedan tillbaka i gamla mönster. Till slut låter man små marginaler avgöra och när laget är ur form är det en svår väg att gå.

Fredrik Johansson går i bräschen när laget går tungt . Ligger rätt i banan, skapar lägen och sliter något kopiöst. Beröm!

Andreas Borgman tog återigen en onödig utvisning i slutet när matchen står och väger. Jag är säker på att han inte gör det med mening, men någonstans måste han göra en avvägning som inte riskerar att laget hamnar i boxplay.

VIK tog i alla fall mindre burskydd den här matchen, det ser jag som positivt. Nu hoppas jag att Appelgren kan hitta andra positiva ändringar i spelet.

Matias Myttynen är den mest svårlästa spelaren i VIK. Blandar briljanta passningar med att rada upp felbeslut. Ikväll var det en kväll med mestadels misstag.

Murphy-Davidsson-Sorkin är en kedja att bygga vidare på. Davidssons smarta centerspel hamnar väl till pass mellan dessa två bulldozers.

Christopher Fish utgick av okänd anledning och med tanke på hans prestation var det ett rejält tapp. Han hade behövts när Leksand stångade på som mest.

Laget är inne i en rejäl prövning just nu, får ingenting med sig och det här med dukat bord existerar inte. Matchen visar att det kommer krävas en otrolig insats från samtliga inblandande för att vända det här.

Jag måste passa på att hylla er som lyfte stämningen i ABB Arena. Magiskt att få uppleva det här då och då.

Oj vad viktig den här matchen var. Oj vad viktig nästa match blev. Eller jag avslutar nog så här: bara viktiga matcher kvar. Laget måste förbereda sig för krig.

Appelgren ger Mitell ny roll – direkt

Idag leddes det första ispasset av den nya ledningen och innan träningen tog sig huvudtränaren Andreas Appelgren sig tid för media. Han verkade skönt inställd på att bli pepprad med frågor och förmedlade ett lugn när han rörde sig i spelarbåsen. Mellan intervjuerna pratade jag lite löst med Appelgren som berättade några intressanta saker som jag tänkte dela med mig av här:

Appelgren berättade att han hade fått flera tränaranbud som han tackat nej till, när VIK erbjöd ett kontrakt blev det tillräckligt intressant för att hoppa på. En stark spelartrupp var en av anledningarna.

– Huvudtränaren sa att han har sett många matcher med VIK den här säsongen och tycker sig ha koll på laget. Några saker vill han ändra på direkt är bland annat mindre burskydd och snabbare spelvändningar. Överbelastningen i egen zon (som många nämnt som ett problem) ansåg sig han inte tycka vara ett problem, efter att ha kollat igenom en mängd baklängesmål. Annars var hans spelidé i det stora delar väldigt likt det som har funnits tidigare. Det är med andra ord mindre justeringar som kommer att göras.

– Coacherna kommer också ha tydliga roller. Mitell kommer nu byta till att coacha backarna under match (har tidigare coachat forwards). Appelgren tycker att Mitell som gammal back, också ska coacha backarna. Johan Rosén kommer coacha forwards och han själv kommer ha en överblick samt ha mer ansvar att läsa av motståndarens spel. Om Jan Hammar ska stå kvar i båset var högst oklart, det kan bli problem eftersom det finns en limit för hur många ledare som får stå i båset under match.

– Han berättade också att kedjorna på träningen kommer se ut som senaste matcherna. Dels för att han ville se spelarna på närmare håll och dels för att han hört att laget haft något bra på gång de två sista matcherna. Därför kan också laget mot Leksand formeras som det gjordes mot Tingsryd, och att han efter ha sett spelarna i match göra ändringar. En ändring som han vill få till är att han vill hitta flera olika spelartyper i kedjorna, som kan utnyttja varandras egenskaper.

– Något positivt som jag lärde om Appelgren var att han gärna vill skapa känslan av alla är med. Oavsett roll som ledare och spelare ska varje individ ha känslan av att varje insats kan vara direkt avgörande för om laget vinner matchen. Han vill att alla ska ta ansvar och att hans roll som huvudtränare är att sätta riktlinjerna. Ordet tillsammans nämnde han flera gånger.

Mitt första möte med VIKs nya huvudtränare Andreas Appelgren var… Mycket positivt!

Önskemål för framtiden

Ny dag och en spännande tid väntar. Först och främst för att se vilka ändringar som sker på kort sikt, men framförallt vilken plan som finns på längre sikt. Nu har klubben verkligen chansen att göra flera ändringar och påbörja en ny resa. Som jag skrev har jag några önskemål om hur nästa kapitel skrivs, och det här dyker upp ”top of mind”.

Kortsiktigt
– Förbättra kommunikationen utåt.
– Hitta ett spännande koncept för resten av säsongen, likt VSK Fotbolls ”drömhösten”.
– Ta fram en sportslig handlingsplan för olika scenarion för resten av säsongen.
– Besök och informera sponsorerna i en högre utsträckning.
– Skapa dialog och engagemang för att hemmapubliken direkt ska bli en del av den nya resan.
– Förändra spelidén så att spelarna inte blir lika låsta som tidigare.
– Gjut mod i spelarna.
– Tillsätt en sportchef som passar in på klubbens filosofi.
– Påbörja arbetet med nästa säsongs spelartrupp.
– Stärk upp styrelsen.

Långsiktigt
– Ta fram en tydligare strategi för sportdelen, som genomsyrar hela föreningen.
– Ta fram en ny strategi för hur föreningen ska kommunicera utåt.
– Ta ett ännu större samhällsansvar.
– Ta fram en handlingsplan, exempelvis på 3 år som berättar vilka krav och vilken vision som finns för a-laget.
– Gör en analys av varför färre juniorer kommer fram, åtgärda efter resultat.
– Hitta nycklar för att skapa en bättre relation med media, publik och sponsorer.
– Utveckla marknadssidan för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för den sportsliga verksamheten.
– Se till goda exempel i näringsliv och andra föreningar, och ”mappa om” framgångar så att de passar den egna verksamheten.

Vad tycker ni? Jag är säker på att era åsikter syns för rätt personer, eftersom den högsta ledningen ofta kommenterar min blogg!