Slutbetyget på VIKs säsong

Jag sitter och inväntar förlängningen mellan VIK-Tingsryd medan jag påbörjar det här inlägget. Loppet är redan kört. VIK klarar inte ens playoff den här säsongen. Olikt förra årets misslyckande var inte ens laget nära att ta sig till SHL den här gången. Det pratades tidigt om en ny satsning mot SHL men istället blev det som jag förutspådde. I min sista krönika i fjol skrev jag att det väntade en tuff tid för klubben, där finalserien mot Karlskrona och efterföljande batalj mot Rögle gav alla involverade en rejäl törn. Få inom klubben ville ta till sig av det jag skrev och det med all rätt, de ska självklart tro sig själva, men jag saknade ändå någon som såg allvaret i situationen. Det finns en mental aspekt som jag tror sitter djupare än vad inledningen på serien visade, den kom istället ikapp när laget började förlora och då kom också klubben i gungning.

Jag lider med hemmapubliken som verkligen ställde upp för sitt lag i den sista matchen. VIK har länge blivit sänkta av motgångarna men hade ändå en chans att gå på knockout i den sista ronden. Laget borde ha vunnit på ordinarie matchtid mot ett Tingsryd som inte hade något att spela för. Men som vanligt den här säsongen har det funnits många ”VIK borde..”, jag tror vi alla måste inse att laget inte är bättre än så här. Kolla bara på statistiken som finns på swehockey.se, i hur många kategorier hittar du laget i topp? Kanske någon. Men i de flesta parkerar VIK i mitten eller botten. Den sammanlagda statistiken ljuger inte och därför slutade laget nia i serien. Laget har haft en tendens att sätta sig själva i lägen då det avgörs med små marginaler. Det är också då det har pratats om skador och andra tillfälligheter. Men redan där har det gått fel. Laget har inte varit moget att hantera pressade situationer och borde redan från början undvikit många individuella misstag och utvisningar. VIK borde… igen. Laget är inte bättre än så här.

När VIK vaknade till för ett par omgångar sedan sa jag att det vore för jävligt om laget övertygade i slutet men missade playoff. Det hände också. Men det finns ingenting som heter att ”falla med flaggan i topp” när du är en av favoriterna och slutar på den undre delen av tabellen. Med lite distans kommer vi nog alla minnas den eviga formsvackan snarare än att laget sprattlade till på slutet. Underkänt blir slutbetyget.

Hockeyallsvenskan har varit sämre än på många år och VIK fick ihop ett namnstarkt lagt. Dels tack vare lönerna som man kunde erbjuda men också för att laget blivit respekterat i hockeysverige. Många ville spela i klubben. Här kan det finnas en fara inför kommande säsonger, jag tror nämligen att VIK inte kommer kunna erbjuda samma löner. Och visst har föreningen tappat status också. När tränare och sportchef sparkas, spelare tillkommer och lämnar, så är det inte bara i Västerås man upplever situationen som turbulent. Därför blir de nya sportsligt ansvariga avgörande för hur trovärdig nästa säsongs satsning blir, både ut mot fans, sponsorer, media och spelare runtom i Sverige.

Vem ska leda det nya VIK framåt? Först och främst måste klubben tillsätta en sportchef. Eller presentera en, något säger mig att han redan kan vara klar. Han i sin tur måste bilda en stark enhet som ska driva det sportsliga framåt. Jag har många tankar idéer på hur det skulle kunna gå till, men ni får låta mig återkomma i den frågan. Många har frågat mig vilka som ska avgå till följd av säsongens misslyckande, jag skulle istället vilja vända på det. Vilka namn finns tillgängliga och kan höja organisationen och laget? I så fall skulle jag vilja påstå att det är många positioner som är utbytbara.

Jag träffade klubbchefen Johan Fägerblad innan matchen. Han sa att ekonomin kommer slå hårt mot klubben efter den här säsongen. Det har förmodligen varit många dyra och misslyckade värvningar som legat till grund för den största kostnaden. Hur som helst är inte det heller ett bra tecken. Klubbchefen är ytterst ansvarig. Självklart måste han ta sitt ansvar också.

Fish: "Timrå får det tufft"

Det har väl inte undgått någon som följer VIK att laget har gjort två riktigt bra prestationer efter en lång formsvacka. En stor skillnad är beslutsamheten och det framförallt i den sista tredjedelen på banan. Symbolen för det sättet att spela är för tillfället Jan Urbas, som likt en trimmad ångvält tar sig över banan. Just nu är det också han som får många av rubrikerna. Men där bakom finns det flera spelare som har presterat väl, bland annat Cristopher Fish som går från klarhet till klarhet. Vilken säsong forwarden har haft. Något som överraskar mig lite extra är hans distinkta och snabba handledsskott som verkar ställa till det för målvakterna. Inför morgondagens rysaromgång säger succéspelaren så här:

– Förhoppningsvis har vi samma fina spel som förra matchen och går in i playoff med bra form. Känslan i gruppen kommer vara skön om vi lyckas ta oss vidare.

Hur laddar du upp inför den avgörande matchen?
– Det blir som vanligt, ner till hallen på förmiddagen och gör det jag känner att jag behöver göra, det vill säga stretch, cykel eller is. Efter det lunch och en powernap, sen är jag redo!

Om ni lyckas ta er över strecket, vilket lag hamnar under?
– Jag tror Timrå kan få det tufft mot Asplöven. Förhoppningsvis blir det så.

Hur slutar er match mot Tingsryd?
– Vi vinner med 4-0.

Vem blir matchhjälte?
– Det blir två matchhjältar, Urbas och Fransson.

I morgon kan ni se LIVE-TV med uppsnack inför VIK-Tingsryd, med start 15:30. Efter det kan ni följa och kommentera händelserna på vlt.se. Vi ses! 

 

Urbas visade vägen

Tre anledningar till att VIK vann mot Oskarshamn med 7-1:

Aggressiviteten.
Beslutsamheten att ta pucken till mål.
Effektiviteten. Speciellt viktigt att laget tog ledningen i matchen.

Matchens prestationer:

Andreas Borgmans genomåkning och passning till Fishs 2-0.
Jan Urbas hattrick.
Pelle Gustafssons frieri i mellan den andra och tredje perioden.

Matchens frågetecken:

Oskarshamns målvakter som jag tycker är ett av seriens bästa par, hade ingen bra kväll.

Jonas Fransson – 4

Charlie Cook – 2
Johan Jonsson – 3
Jan Urbas – 5
Fredrik Johansson – 3
Jeremy Williams – 2

Juha Uotila – 3
Maksim Matushkin – 3
Christopher Fish – 4
Eddie Davidsson – 2
Nick Sorkin – 3

Hampus Larsson – 2
Andreas Borgman – 3
Matias Myttynen – 2
Niklas Lihagen – 3
Stefan Gråhns – 3

Alex Lindelöf-Nilsson – 2
Cody Murphy – 2
Linus Svedlund – 3
Jesper Andersson – 2

VLTs Hockeypodcast #6 ”Jag hade mer att ge”

Gäst nummer 6 i VLTs Hockeypodcast är VIK-legendaren Marcus Söderkvist. När jag innan avsnittet skulle välja gäst, tänkte jag noga igenom vem som kan klubben utan och innan. Söderkvist blev det självklara valet. Anledningen är att han har gått igenom många prövningar med föreningen och jag ville ha svar på hur han ser på klubbens utveckling och framtid. I avsnittet berättar han dessutom om att han ska göra comeback, varför han motvilligt lämnade VIK och vilka spelare han minns bäst ifrån karriären. Om ni inte har lyssnat på något avsnitt ännu, så rekommenderar jag er att göra det nu. Söderkvist delar med sig av många intressanta tankar och spännande historier.

Programledare: Johan Thalberg
Producent: Johan Thalberg
Ljudproducent/musik: Fredrik Thalberg
Gäst: Marcus Söderkvist

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/248533005″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”450″ iframe=”true” /]

Gråhns uttalande var äkta

Förlust igår. Nu är det tufft läge och laget måste gå från ord till handling. Jag vet inte hur många som sett Stefan Gråhns intervju efter matchen. I all denna djävulskap som laget går igenom tycker jag att den var härlig på något sätt. Den förmedlade äkta känslor och det behövs om VIK ska kunna vända det här. I nästa VLTs Hockeypodcast pratar jag om vikten om trovärdiga uttalanden från spelare och ledare, det avsnittet planerar jag att släppa under tisdagskvällen alternativt onsdag. Håll utkik här på hockeybloggen för att ta del av det.

Intervjun med Stefan Gråhns kan ni se genom att klicka på länken.

3359560449Stefan Gråhns gjorde inte sin bästa match, men står heller inte och säger annat i intervjun efteråt. 

Fransson & energin var skillnaden

1-0 vinsten mot Pantern var annorlunda på något sätt, störst skillnad var det på energin och målvaktsspelet. Efteråt satt Panterns tränare Stephan Lundh på presskonferensen och berömde sin motståndare för en bra prestation i ett utsatt läge. VIKs huvudtränare Andreas Appelgren stämde in och sa att det är precis därför han tror på den här gruppen – ”Laget vinner i vinna eller försvinna matcher”.

Innan matchen fick jag höra att spelarna hade blivit glada över beslutet att Jonas Fransson skulle återvända till laget. Bara det var en boost i sig. Vitali Koval har underpresterat och dessutom inte tillfört någonting i omklädningsrummet, därför tror jag att det var skönt för gruppen att lojale Fransson var tillbaka. Innan matchen skrev jag också att han hade stor chans att bli matchhjälte, och som han tog den. Han presterade verkligen i förhållanden som inte går att förbereda sig på, eller som Appelgren uttryckte sig efteråt: ”Bara en klassmålvakt klarar av att göra det Fransson gjorde idag”. I samma mening gav också huvudtränaren föreningen intern kritik ”Jag tycker det är pinsamt att han ens har varit härifrån”. Men nog om det. Målvakten är tillbaka och det med besked. Efteråt kramade alla spelarna matchhjälten och det säger väl allt om vilket stöd han har i gruppen.

En stor skillnad när VIK vann den här gången jämfört med tidigare, är att laget nu gjorde tydliga förändringar innan matchen. Koval och Korhonen hamnade på läktaren och Myttynen fick sitta på bänken. Det är alltså en ny grupp som påbörjat något. Mot Sundsvall fanns inte den typen av förändringar och då hamnade laget snabbt i gamla mönster matchen efter. Nu höjde sig också flera kritiserade spelare – Eddie Davidsson gick rakt på mål och tryckte in 1-0, Niklas Lihagen fick puck i fart och tog in den i anfallszon, Jeremy Williams sköt fler skott än han gjort på länge. Jag kan med lätthet nämna några till. Prestationer som inte på något sätt var glimrade, men som ändå var en höjning som gjorde skillnad mot tidigare matcher. Framförallt var energin på en helt annat nivå.

VIK har ett tufft matchschema kvar. VIK har ett tufft tabelläge. Men nu har laget en insats och vinst att bygga vidare på.

Finskt på sidan mot Pantern

Match på hemmaplan mot Pantern ikväll, och nu händer det saker i truppen. Så här tränade VIK under gårdagen och de ställer förmodligen upp med samma lag ikväll.

Fransson (Dahlbom)

Urbas-Johansson-Williams
Sorkin-Davidsson-Fish
Gråhns-Lihagen-Murphy
Berg-Svedlund-Andersson

Uotila-Matushkin
Larsson-Borgman
Cook-Jonsson

Extra: Nilsson-Lindelöf, Myttynen
På läktaren: Koval, Korhonen

Powerplay-uppställningar
Johansson-Gråhns-Urbas
Williams-Matushkin

Fish-Davidsson-Sorkin
Cook-Borgman

Följ VIK-Pantern LIVE på vlt.se, matchstart 18:40. 

"Finns ingen annan utväg"

Jag fick tag på backen Maksim Matushkin som satt i spelarbussen på väg hem efter förlusten mot Mora.

Hur upplevde du dagens match?
– Vi visste att Mora skulle komma ut hårt och forechecka med tre man, men efter den första perioden har vi 1-1 och det tycker jag vi får vara nöjda med i det här läget. I den andra perioden får de långa anfall och vi får inte tag på pucken, och de går ifrån till 3-1. Sen får vi ett mål från ingenstans och ger oss själva chansen inför sista. I den tredje perioden gör vi 3-3 direkt och det känns som att vi är bättre än Mora första tio minuterna. Från ingenstans gör de sedan 4-3 på en gammal beprövad variant. Det studsar helt enkelt inte med oss och 5-3 kommer som ett brev på posten. Vi försöker in i det sista men det räcker inte, tråkigt men så är det.

Är matchbilden liknande som tidigare?
– Svårt att säga, men när Mora gör 4-3 när vi har momentum i matchen så börjar man känna igen mönstret från tidigare.

Det är väl ingen hemlighet att gruppen är tyngd, men hur skulle du beskriva känslan i den?
– Vi är professionella ishockeyspelare och tycker inte synd om oss själva. Det är inte heller så dåligt som det borde vara i gruppen, vi går in inför varje match och tror på vinst. Förlusterna tär men inte är inget överdrivet negativt i gruppen.

Vad säger ni i omklädningsrummet efter matchen?
– Det är så klart en stor besvikelse. I omklädningsrummet händer saker bakom stängda dörrar som media inte ska ta del av. Men jag kan säga att det finns ett lag som verkligen vill vinna. Vi har inte gett upp, det finns inte i vår grupp.

I det här läget, är det bra att matcherna duggar tätt?
– Det är en fördel, nu kan vi sura men sen är det match om 48 timmar igen. Imorgon ska vi gå igenom videoklipp och se vad som var bra och vad som kan bli bättre. Sen finns det ingenting annat än att vinna nästa match, det finns ingen annan utväg, vi ska göra allt för att ta tre poäng.

Tycker du att ni ska byta kedjor till nästa match?
– Det är inte upp till mig att avgöra det, fråga tränarna.

Fans och gamla spelare pratar om att man ska sätta in juniorer i det här läget, är det rätt väg att gå tror du?
– Jag förstår att folk är besvikna, det är vi också. Men det är omöjligt att säga om det är rätt att skicka in fem juniorer, det går inte att veta hur det blir. Alla har rätt att tycka men i slutändan är det tränarna som tar ut laget och det är spelarna på isen som måste bärga tre poäng.

Vad tycker du, ska VIK spela med fler juniorer kommande matcher? Kommentera nedan!

Kovals agerande är respektlöst

Koval

Häromdagen tog jag upp det positiva beskedet om att Anton Mylläri stannar i VIK, och att förlängningen ligger helt i linje med klubbens nya vision. Tvärtom infann sig en negativ känsla över att se målvakten Vitali Koval förkasta allt vad respekt för klubbmärket betyder, under gårdagens match.

Låt mig börja i änden när målvakten värvades. Jag tycker först och främst det var rätt av VIK att värva en ny målvakt, de som fanns i klubben skänkte inte tillräckligt med trygghet i försvarsspelet och laget saknade en matchvinnare. Problemet ligger i att klubben har värvat Koval som är sämre än Jonas Fransson och Marcus Dahlbom. VIK saknar fortfarande en matchvinnare längst bak, vilken är en del i att laget nu halkar neråt i tabellen.

När jag fick frågan om Koval skulle göra succé när han värvades svarade jag: ”Det är upp till honom själv, men han kommer få alla förutsättningar att lyckas. Här finns det en möjlighet att bli hjälte och bidra med något som saknats”. De förutsättningarna har han också fått. Huvudtränaren Andreas Appelgren har spelat honom trots att han underpresterat, allt för att målvakten på något sätt ska komma igång. Med fyra spelade matcher kan vi konstatera att han inte är bättre än så här just nu. Siffrorna visar det, men framförallt har vi som sett honom i matchspel insett att det saknas en hel del i teknik och tajming.

Huvudtränaren har därför valt att återgå till att satsa på oprövade Dahlbom. Jag tror det har skett av två anledningar, han är för tillfället bättre än sin konkurrent och har kontrakt nästa säsong. I min bok är det rätt beslut. Koval har med andra ord blivit en uttalad andremålvakt och det var förmodligen inte vad han räknade med. Han är naturligtvis frustrerad, besviken och förbannad och något annat vore konstigt. Men konstig blir situationen när han under gårdagens match väljer att sätta sig längst ut på bänken och se ointresserad ut, istället för att öppna båsdörren. Vilka signaler sänder det till medspelarna? Publiken? Sponsorer? Jag tolkade det som att han inte bryr sig och att han nu ska sitta av tiden och håva in lönen. Ett hån mot alla som brinner för föreningen.

Nu kan det tyckas så här, vad spelar det för roll om Koval öppnar båsdörren eller inte? Men det är inte själva dörröppnandet jag kritiserar, det är hans sätt att visa sin besvikelse så att det går ut över andra. Det finns som i många andra klubbar en oskriven regel om att andremålvakten ska öppna båsdörren under matcherna. Det har Dahlbom, Fransson och tidigare Koval gjort under säsongen. Där finns det också en möjlighet att vid in- och utpassage engagera sig och lyfta sina lagkamrater. I den första perioden mot Karlskoga tog VIKs massör över jobbet som båsöppnare, i den andra perioden gjorde ingen det. Då fick spelarna själva öppna båsdörren. Längst bort på andra sidan bänken hängde Koval och såg helt ointresserad ut. Vem i laget kände att gruppkänslan blev bättre av det här agerandet? Med all säkerhet ingen. Istället ökade han avståndet mellan sig själv och övriga laget.

När jag själv var målvakt tog jag inte alltid de bästa besluten. Många gånger handlade det om att jag var ung och ofta agerade i affekt av en plötslig händelse. Exempelvis kunde jag bli förbannad och knäcka klubban när jag blev utbytt. Eller så gick jag ut i korridoren och skrek utav bara helvete. Men det var ett agerande som hände på grund av att jag ville så mycket, jag brann för laget och ville vinna till vilket pris som helst. Men efteråt stod jag alltid vid båsdörren och gjorde vad jag kunde för att laget skulle vinna utan mig på isen. Det är inte det jag ser i Kovals agerande. Han handlade inte i affekt, han har fått smälta beslutet och valt att ”straffa” laget/organisationen genom att öppet visa sig vara totalt ointresserad. Ett fegt agerande som jag fördömer, eftersom organisationen redan är i en pressad situation. Det här var inte vad man behövde.

Det här är också en ledarskapsfråga. Efter matchen fick både klubbchefen Johan Fägerblad och assisterande tränaren Tomas Mitell frågan om Kovals agerande. Fägerblad hade inte sett det och Mitell sa att han hade fullt fokus på matchen. Båda var däremot överens om att det skulle tas upp i sportrådet dagen efter. Något som jag hoppas är gjort. Själv hade jag agerat direkt och ifrågasatt varför han ointresserat hängde över sargen längst ut på kanten. Om han inte hade förändrat sitt beteende hade jag bytt om en utespelare till reservmålvakt. Jag hade helt enkelt inte accepterat något som skadar lagets mående. Speciellt inte i det här läget.

VIK är inne i en tuff situation på alla plan. Jag är medveten om att klubben inte vill röra om ännu mer, men är övertygad om att tydlighet kommer generera i framgång så småningom. Därför vill jag inte bara att man pratar attityder och visioner, det måste även krävas och efterlevas av samtliga involverade. Till sist vill jag understryka att Kovals agerande inte har med gårdagens förlust att göra, den har jag redan avverkat i mitt föregående inlägg. Det här är bara ett riktigt dåligt exempel på hur en spelare hanterar en motgång.

Forwarden sänkte VIK

Tre anledningar till att VIK förlorade mot Karlskoga med 2-4:

Passivt försvarsspel.
Energitapp ju längre matchen led.
Brist på tro.

Matchens prestationer:

Marcus Dahlboms monsterräddning i den första perioden.
Marcus Nilssons period två, en uppvisning.
Christopher Fish som i den tredje perioden fintade bort Karlskoga-försvaret.

Matchens frågetecken:

Marcus Nilsson har dominerat många matcher i Karlskoga, varför lät man honom få stora ytor att leta passningar och hålla puck på? Resulterade i att han gjorde tre mål framåt.

Marcus Dahlbom – 2

Charlie Cook – 2
Johan Jonsson – 2
Jan Urbas – 2
Fredrik Johansson – 3
Jeremy Williams – 1

Juha Uotila – 1
Maksim Matushkin – 2
Nick Sorkin– 1
Stefan Gråhns – 2
Christopher Fish – 2

Hampus Larsson – 2
Andreas Borgman – 2
Matias Myttynen – 1
Niklas Lihagen – 2
Ville Korhonen – 2

Alex Lindelöf-Nilsson – 2
Jonte Berg – 1
Linus Svedlund – 2
Cody Murphy – 2

Extra: Eddie Davidsson – 1

Vilken är din upplevelse? Vilka är dina betyg? Kommentera nedan!