Många lagmöten kan tynga mer än hjälpa

Det vill sig inte riktigt för årets VIK som fortfarande väntar på säsongens första seger. Laget har nu fem förluster i serien och sex förluster på försäsongen. Egentligen borde inte resultaten från försäsongen spela någon roll, men eftersom VIK ännu inte har vunnit så har träningsmatcherna bakats in i den negativa trenden. Förlustraden har blivit en snackis som just nu tynger laget.

Jag pratade med lagkaptenen Fredrik Johansson häromdagen som berättade att laget har haft flera möten för att hitta förbättringsåtgärder. Det här med många lagmöten är en klassiker för lag som inte presterar. När jag spelade i lag som hamnade i formsvackor eller andra problem, kallades alla till ett möte – om och om igen. Helst några timmar före träning. Väl på mötena fanns tillfälle att lufta både positiva och negativa saker, vilket oftast slutade med att man till största del pratade om vad som behövdes bli bättre. Det slängdes med fina ord och klyschor i omklädningsrummet och det var alltid en 4-5 officiella och inofficiella ledare tog ton. Till slut kom ”gruppen” fram till typ tre konkreta saker som alla från och med nu skulle anamma. För är det en effekt tränarna vill ha ifrån mötet så är det förändring. Men det blev sällan någon förändring efter den här typen av möten, eftersom laget redan befann sig i en tuff mental sits. Det var liksom för svårt att hantera ännu mer information och krav när man redan hade fullt upp med att reda ut sig själv.

Istället kunde en irritation växa fram på grund av att det blev ett nytt möte igen. Och igen. Och igen. Till slut hade alla klyschor ältats så mycket att det inte fanns något värde kvar i orden längre. Dessutom tror jag det finns en risk i att komma överens om saker, för att dagen efter gå ut och spela match och misslyckas med allt man sagt. Risken att misslyckas med det man kommit överens om är också ganska stor, när man befinner sig i en rejäl formsvacka. Känslan av att alla möten inte hjälpte tror jag kan göra situationen ännu värre.

Min upplevelse var att olika sätt att förmedla harmoni och enkelhet var rätt sätt att få igång en grupp. Här krävs en individuell analys av varje spelare för att hitta rätt ”triggerpunkter”. Jag tror helt enkelt det skiljer sig så mycket från person till person, och att det som sägs på lagmötena blir för flytande. Man skjuter för brett. Håll gärna lagmöten men inte för många, och lägg det stora krutet på att hitta rätt hos individen.

Som en liten parantes kan jag berätta om en minnesvärd händelse. När jag spelade i Västerås J20-lag så hade vi en tuff period med mycket förluster och möten. Kvällen innan den här träningen med hockeygymnasiet hade vi förlorat, och förväntade oss någon typ av djupanalys, pekpinne eller lagmöte med dåvarande tränaren Johan Tornberg. Det var en svinkall decembermorgon och vi spelare kom in i omklädningsrummet huttrandes och rätt slitna från ett tufft spel- och träningsschema. Istället för att mötas av det vi förväntade oss, hade Tornberg satt på bastun och slängt på korv i folie på aggregatet. Det blev ingen träning, inget lagmöte eller pekpinnar. Men likt väl en förbaskat harmonisk stund där vi som grupp kunde koppla bort ishockeyn och umgås. Vi knöt band, fick andrum och kunde ladda om batterierna. Om vi vann matchen efter? Ja!

Bäst att förtydliga: VIK ska inte grilla korv i bastun för att börja vinna matcher. Jag ville bara ta upp ett annorlunda exempel på hur man kan göra det oväntade och ändå få ut rätt effekt. Harmoni.

Största frågetecknet: Ett passivt försvar

Tre anledningar till att VIK förlorade mot Mora med 3-5. 
Passivt försvarsspel.
Slarviga passningar, framförallt från egen zon.
Noggrannheten.

Matchens prestationer:
Eddie Davidssons mål när han snor pucken av Mora-backen. Det jag imponeras av är att han långt före ser situationen och smyger sig fram för ta pucken.
Jacob Nilssons 3-3 fick Hampus Larsson att äta en grillad med extra allt på läktaren.
Henrik Lundbergs magnifika räddningar i slutet på den andra perioden. Det borde ha blivit mål redan där.

Matchens frågetecken:
VIKs försvarsspel är alldeles för passivt. När motståndaren kommer in i zon ställer man upp direkt, och i sarghörnen hamnar spelarna på ”mellis”. Det gör att det många gånger ser förvirrat ut och motståndaren får en massa isyta. Jag skulle vilja att laget spelade mer aggressivt utan att behöva tänka för mycket, men för den sakens skull inte överbelasta för hårt.

Spelarbetyg:
1: Underkänd, 2: Godkänd, 3: Bra, 4: Hög allsvensk nivå, 5: SHL-nivå.

Henrik Lundberg – 2

Anton Mylläri  – 1
Gustav Ahnelöv – 1
Markus Persson – 2
Mikael Frycklund – 3*
Marcus Bergman – 3

Johan Jonsson – 2
Rasmus Edström – 2
Stefan Gråhns – 1
Niklas Lihagen – 3
Linus Svedlund – 2

Hampus Larsson – 2
Albin Lindgren – 1
Lukas Zetterberg – 2
Fredrik Johansson – 2
Eddie Davidsson – 2

Alexander Lindelöf – 2
Douglas Alenbring – spelade inte alls.
Hampus Wallin – spelade för lite för att betygsättas.
Christoffer Jansson – spelade för lite för att betygsättas.
Jonte Berg – 2

Lagkaptenen: Det är jag minst och mest nöjd med

Tisdag morgon och jag hinner få tag på lagkaptenen Fredrik Johansson innan han kliver in på lagmötet som hålls strax före träningen.

Vad är du mest respektive minst nöjd med så här långt?
– Jag är mest nöjd med våra sista tjugo minuter mot Timrå. Vi följer vår ”gameplan” och stänger ner mittzon och egen zon på ett bra sätt. Nu fick de in en slumpuck trots allt, men i den typen av match så är det så vi vill spela.

– Minst nöjd är jag med första halvan av matchen mot Almtuna. Jag tycker att vi hela tiden har tagit några kliv framåt, men sist var det ett steg i fel riktning.

Vad konkret behöver ni göra för att ta ytterligare steg och vinna en match?
– Vi behöver följa det vi har kommit överens om att göra i sextio minuter. Den här ligan är överlag en hårt arbetande liga och man kommer väldigt långt med att ligga rätt och förlita sig till ett bra lagspel.

Upplever du att ni inte har följt er ”gameplan”?
– I delar av matcherna, men inte fullt ut. Spelmässigt finns det mer att önska, trots att vi resultatmässigt varit med i alla matcherna.

Du har spelat i VIK i flera säsonger, upplever du någon större skillnad i kvalitén på spelarmaterialet?
– Det är svårt att jämföra med tidigare säsonger eftersom vi då satsade mot SHL, och så är det inte riktigt nu. Det är en viss skillnad på kvalitén, men vi har ett yngre lag som har större utvecklingspotential än vad jag någonsin har varit med om innan. Om alla unga spelare får rätt utvecklingskurva så kan det här bli bra. Sen om det sker nu eller om några år det är en annan fråga.

Förutom de vanliga träningarna, vad har ni gjort för att vända förlusttrenden?
– Vi har förstås haft mycket möten och snack där vi försöker komma fram till det vi vill förbättra. Utifrån det tränar vi på saker som vi inte är nöjda med.

Hur mycket tror du att det sitter mentalt hos er spelare?
– Det har bara gått fyra matcher så just nu sitter det inte mentalt, jag känner inte av något på gruppen i alla fall. Vi är inte lika glada som om vi skulle ha vunnit, men det känns som att vi studsar tillbaka och att det är en bra stämning och vilja i gruppen.

Hur förlösande skulle en seger mot Mora vara?
– En seger betyder lite lugn och självförtroende, det skulle vara jäkligt skönt att vinna mot Mora.

Avslutningsvis, lyft fram någon av de yngre spelarna som du tycker har tagit ett kliv i rätt riktning.
– Linus Svedlund har gjort det väldigt bra i matcherna och jag tycker han har tagit ett kliv jämfört med i fjol. Han är inte en av de yngsta men fortfarande ung, det är kul att se hans stora jobb över hela isen.

Så hade jag matchat laget

Det blev en fjärde raka förlust när Almtuna slog VIK med 2-0 under lördagen. En tillställning som lämnade mer att önska från Gulsvart, som inledningsvis stod på hälarna och fick se sig själv slagna i nästan alla moment.

– I den första periodpausen twittrade jag ut:
”M.Persson spelar två boxplay, blir utvisad, in och gör ett byte fem mot fem, får powerplay och spelar igen. Hur ska han orka slå sin gubbe?”

”Jag förstår att han har mest kvalité i laget, men är det inte lämpligare att offra någon annans krafter i boxplay? Speciellt i 1:a perioden.”

För att utveckla resonemanget så tycker jag att det finns andra spelare som kan avlasta, exempelvis Linus Svedlund som fått skralt med speltid i boxplay. Han spelar heller inte powerplay. Det skulle frigöra ”Pajen” som kan lägga större vikt på offensiven. Persson är den i laget som har mest offensiva kvalitéer och jag tycker det vore synd om han inte kom till för att energin tagit slut i försvarszon. Han behöver en pigg hjärna och pigga ben för att spela kreativt eller ”rycka förbi” sin gubbe.

Samtidigt ska sägas att toppspelare absolut kan spela både box- och powerplay, samt mycket fem mot fem. Det jag ställer mig lite frågande till är att Persson verkar vara förstavalet i samtliga spelformer just nu, och det tror jag blir aningen mycket. Persson kan vara det givna valet i boxplay när laget spelar med kniven mot strupen i slutet på matchen, eller avlasta de första boxplay-enheterna när det behövs.

Jag tolkar den hårda matchningen som om att tränarna är lite osäkra på sitt spelarmaterial. Förmodligen har inte tillräckligt många spelare klivit fram för att lägga beslag på mer istid. Och där finns det en problematik. Men jag tror fortfarande att istiden måste fördelas på fler spelare om laget ska ha en bra chans att vinna matcher över tid. De får helt enkelt växa in i sina roller, om de inte är redo just nu.

De här uppställningarna i boxplay skulle jag vilja se framöver (med nuvarande tillgängliga spelare):

1:a boxplay som alltid ska matchas om energin tillåter.
Berg-Svedlund
Jonsson-Larsson

Kommentar: Laglojala spelare med bra arbetskapacitet. Borde utan problem minst klara av att inte släppa in mål i 85% av alla numerära underlägen.

2:a boxplay som matchas in som nummer två.
Gråhns-Bergman
Edström-Mylläri

Kommentar: Visserligen får dessa spelare speltid i powerplay också, men kravet om att de ska prestera offensivt är inte lika stort som på till exempel Johansson eller Persson. Gråhns och Bergmans mer riviga spelstil kräver inte heller lika pigga hjärnor som de mer kreativa spelarna. De tillhör inte heller förstauppställningen som sätts in ifall laget jagar en ledning.

3:e boxplay som avlastar till exempel när tiden på ett numerärt underläge håller på att gå ut, eller om de andra formationerna är tröttkörda.
Johansson/Lihagen-Persson
Jansson-Jonsson/Larsson

Kommentar: Självklart ska de bästa matchas (utgå ifrån kvalité och form) i boxplay när laget försvarar en ledning eller jagar i underläge i slutet på matchen. Vid mer tillspetsade situationer välkomnar jag alltså att tränarna offrar mer energi på de bästa offensiva spelarna, som delar av den här formationen.

Ahnelöv – Almtuna – Fish

Efter inledningen i Hockeyallsvenskan har förra årets besvikelser, Björklöven och VIK, inte övertygat så här långt heller. Just nu parkerar bägge lagen i botten med noll respektive en poäng. Men det har bara spelats tre omgångar och serien har inte satt sig än. Därför är det för tidigt att säga om det blir två bottenlag den här säsongen. Det borde gå minst 10-12 omgångar till innan det börjar utkristallisera sig någorlunda.

– VIK har lånat in backen Gustav Ahnelöv från Karlskrona. Med tanke på VIKs tunna trupp är det rätt att sportcheferna agerar i tid. Däremot är det enligt mig lika viktigt att han är bättre än nuvarande sex backar som har fått mest speltid. Spelare som kommer utifrån ska bidra, i övrigt passar Ahnelöv in i den spelarprofil klubben borde satsa på. Till vik.se kommenterar Appelgren värvningen: ”Vi är i nuläget väldigt känsliga för skador och sjukdomar vilket gör det extra skönt att få in en kille som Gustav i truppen”.

– Match mot Almtuna på bortaplan imorgon (lördag). Ni som har följt VIK under en längre tid vet hur svår den matchen är. Och den här säsongen har dessutom Almtuna förstärkt och VIK försvagats. Därför är det väldigt lite som talar för att Gulsvart ska lyckas kamma hem säsongens första seger. Men då gäller det att hitta det positiva, laget är för första gången på många år ”underdogs” mot Almtuna, som plötsligt ska leverera under favoritskap. Den pressen har vi sett tyngt ner lag förr.

Christopher Fish uppger att han blir borta i några veckor efter att ha skadat baksidan av låret. En mardröm för ett lag som är beroende av en Fish i högform. Men hur mycket kan vi egentligen förvänta oss av forwarden den här säsongen? Jag är nämligen osäker på om han kan överträffa förra säsongens 17 mål och 6 assist. Framförallt målen. Det kändes som att han hade en säsong där varenda puck studsade med honom, och sannolikheten att det händer igen är inte så stor.

Jag gillar Fish som spelare, men skriver det här för att jag tror att vi måste förstå vilken spelare han egentligen är. För mig är han fortfarande en spelare som får ut mest av sitt spel genom sitt slit. Han ska vara obekväm och öppna upp spelet för sina kedjekamrater, genom att till exempel gå rakt på mål. På det sättet tror jag också hans målchanser kommer dyka upp. Jag hoppas att han själv fortsätter utveckla den delen av spelet, för jag tror att det kommer ta honom till SHL. Därför skulle jag säga att 10-14 mål är godkänt för honom den här säsongen, men begär samtidigt att han presterar på högsta nivå i boxplay, sarghörn, i flygande anfall och framför motståndarens mål. Om jag ska förtydliga: Fish ska inte anamma Filip Forsbergs spel, utan istället ta rygg på Patric Hörnqvist i Tre Kronor.

Han var bäst mot Timrå

Tre anledningar till att Timrå vann mot VIK med 2-1 på straffar.
Mer spelkvalité.
Vann målvaktsmatchen.
Tålamodet.

Matchens prestationer:
Timrå-forwarden Jonathan Dahléns spel på små ytor.
Linus Svedlunds 1-0, en kanon från sämre vinkel rakt upp i nättaket.
Målvakten Henrik Lundbergs spel i den andra perioden, när han höll kvar hemmalaget i matchen.
Den ”nya” kvinnliga speakern som visade landslagsklass.

Matchens frågetecken:
Coacherna ger få spelare väldigt mycket istid vilket gör att laget stundtals ser tröttkört ut. Jag förstår att man vill vinna till vilket pris som helst, men är osäker om den här hårda matchningen gynnar laget över en hel serie.

Spelarbetyg
1: Underkänd, 2: Godkänd, 3: Bra, 4: Hög allsvensk nivå, 5: SHL-nivå.

Henrik Lundberg – 3

Anton Mylläri  – 3
Rasmus Edström – 2
Markus Persson – 2
Fredrik Johansson – 2
Lukas Zetterberg – 2

Johan Jonsson – 3
Alexander Lindelöf – 2
Stefan Gråhns – 3
Niklas Lihagen – 4
Linus Svedlund – 3

Hampus Larsson – 3
Jimmie Jansson – 2
Eric Berkerud – 2
Jesper Andersson – 2
Marcus Bergman – 3

Albin Lindgren – 2
Christopher Fish – utgick skadad och spelade för lite för att betygsättas.
Eddie Davidsson – 2
Jonte Berg – 3

Douglas Alenbring spelade för lite för att betygsättas.

Dags att gå vidare

Det märks att serien är igång nu när matcherna duggar tätt. Dessutom har World Cup och SHL dragit igång, vilket gör att hockeynördarna har en av sina ”prime time” på säsongen. Ni som har sett matcherna från Toronto vet nu hur hockey spelas på allra högsta nivå, jag är grymt imponerad av spelarnas förmåga att hantera alltifrån taktik till hantering av puck.

Men ikväll handlar det om VIK som tar emot Timrå, i hopp att ta hem säsongens första seger. Om den är nödvändig? Ja, i allra högsta grad. För självkänslan både hos laget och organisationen. VIK har pratat mycket om att bygga en stark organisation, en ny träningskultur och ett öppet föreningsklimat. Fina ord som jag skriver under på. Ändå kan jag sakna ordet vinnarmentalitet. Vi vet alla att det här är säsongen VIK inte ska vinna serien, men för den sakens skull är vinna inte nummer ett.

Utan vinnarmentalitet tror jag det är svårt att bygga en stark organisation, en ny träningskultur och ett öppet föreningsklimat. Det ska på något sätt genomsyra hela VIK, oavsett om man jobbar i styrelsen, på marknad eller sitter i omklädningsrummet. Däremot kan jag ha tålamodet att resan till att bli en vinnare kan bli längre än vanligt, men jag vill fortfarande känna att föreningen, utifrån förutsättningarna som finns, gör allt för att vinna ishockeymatcher och nya sponsorer. Det handlar om en attityd. Ibland kan jag ha känslan att det blir för mjäkigt och inlindat i till exempel att man ska vara glad att VIK har ett lag i hockeyallsvenskan. Vi är alla glada för det, men det är dags att gå vidare.

Kvällens motståndare Timrå stod inför konkurshot för några säsonger sedan. Klubben har sedan dess byggt om och satsat ungt, som många lag gör när det sinar i kassakistan. Idag är laget byggt på en hel drös spelare som har gått det egna hockeygymnasiet. Det har tagit lite tid men nu är man faktiskt på gång igen, den här säsongen tippas laget i toppen av mig och många andra. Elias Pettersson och Jonathan Dahlén är Timrå-spelare som kommer locka scouter och sportchefer från världens alla hörn till de hockeyallsvenska arenorna. Jag skulle vara nöjd om VIK befann sig i samma fas om några säsonger, när den nya juniorsatsningen har burit frukt.

Matchtips: VIK-Timrå 4-2

Därför byter VIK målvakt

Det ibland vackra med seriespel är att lagen snabbt kan få revansch från en svidande förlust. Idag är ett sådant exempel när VIK åker till Karlskoga för säsongens första bortamatch. Strax innan lagets matchgenomgång fick jag tag på Niklas Lihagen, som satt på cykeln för att få igång kroppen till kvällens match.

Vad har ni tryckt på efter matchen mot Modo?
– Att vi behöver få ordning på ”special teams”. Annars tycker vi att vi gjorde en helt okej prestation, framförallt i fem mot fem där vi inte gav Modo speciellt många lägen. Vi var bättre i spelet fem mot fem, så vi tar med oss det som var positivt.

Hur bra nivå var det på Modo och matchen i sin helhet?
– Det är svårbedömt så här tidigt på säsongen, men jag var inte speciellt imponerad av Modo.

Under matchen såg det ut som att du stundtals flög fram på isen, var det din känsla?
– På försäsongen har jag känt att det finns bra med kraft i kroppen. Nu har jag  också fått ordning på knäna som jag drogs med förra året. Sen tyckte jag att jag hade samma fart de sista fem matcherna förra säsongen, så jag har försökt tagit med mig det in i den här säsongen. Jag vet att jag kommer prestera bra när kroppen känns så här.

Ännu inte en vinst för laget, påverkar det er?
– Det känns inte som att förlusterna på försäsongen sitter i. Alla började på noll när serien startade och vi hade en bra känsla i matchen mot Modo. Jag tycker vi visar på bättre självförtroende i den matchen, när vi vårdar pucken bättre än vad vi har gjort tidigare. När vi har ett så ungt lag gäller det att vi vågar spela ut för att utvecklas som lag. Vi måste lära oss hela tiden.

Karlskoga borta idag, vad blir viktigt för att vinna?
– Vi ska ha matchgenomgång snart och då vet jag mer. Men de lär väl komma ut hårt så vi måste vara på tårna och ta bort deras energi. Framförallt måste vi spela ett riktigt bra försvarsspel och därifrån försöka kontra.

Kommer ni spela mer defensivt på bortaplan?
– Det får jag säkert reda på alldeles strax när tränarna berättar sin ”gameplan”.

Du kommer troligtvis fortsätta spela med Gråhns och Svedlund, hur tycker du att ni fungerar tillsammans?
– Jag tycker att vi gör det bra samtidigt som det finns mer att ge. Vi kompletterar varandra, vill spela på samma sätt och jag känner mig trygg i den kedjan. Det känns som att alla tre vill något.

Trolig laguppställning mot Karlskoga

Målvakt
Gissningsvis tror jag tränarna byter målvakt och ger Marcus Dahlbom chansen (enligt uppgifter till VLT så är det klart att Dahlbom står). Dels för att Henrik Lundberg inte vann matchen senast, men också för att han släppte in sex mål på försäsongen mot Karlskoga på bortaplan.

Backar
Edström-Mylläri
Jonsson-Lindelöf
Larsson-Jansson
Alenbring-Lindgren

Forwards
Frycklund-Johansson-Persson
Gråhns-Lihagen-Svedlund
Fish-Davidsson-Berg
Bergman-Andersson-Zetterberg

Troliga uppställningar i powerplay
Fish-Davidsson-Frycklund
Zetterberg-Mylläri

Lihagen-Johansson-Gråhns
Persson-Edström

Spelarbetyg efter VIK-Modo

Tre anledningar till att VIK förlorade mot Modo med 1-4.

Powerplay.
Förlorade kampen framför bägge målen.
Effektiviteten i avsluten.

Matchens prestationer:

Patrik Karlkvists spel i powerplay – sylvass med 2+1.
Markus Persson som dribblade sig igenom fyra man, innan det tog stopp på den femte.
Markus Bergman som hade en svår match med få byten, men såg pigg ut vid varje inhopp.
Den kanske största prestationen ikväll – tifot. Fansen hade verkligen lyckats. Tack!

Matchens frågetecken:

Det kommer fler matcher när laget inte gör mål i powerplay. Men. Jag vill verkligen se distinktare passningar och en tydligare/enklare spelidé. Det blev för svårt ikväll.

Spelarbetyg
1: Underkänd, 2: Godkänd, 3: Bra, 4: Hög allsvensk nivå, 5: SHL-nivå.

Henrik Lundberg – 2

Anton Mylläri  – 2
Rasmus Edström – 2
Markus Persson – 4
Fredrik Johansson – 2
Mikael Frycklund – 2

Johan Jonsson – 2
Alexander Lindelöf – 2
Stefan Gråhns – 2
Niklas Lihagen – 3
Linus Svedlund – 2

Hampus Larsson – 2
Jimmie Jansson – 2
Lukas Zetterberg – 2
Jesper Andersson – 2
Marcus Bergman – 3

Christopher Fish – 2
Eddie Davidsson – 2
Jonte Berg – 2

Douglas Alenbring och Eric Berkerud spelade för lite eller inte alls för att betygsättas.

Trolig laguppställning mot Modo

Jag sitter i ABB Arena och bevakar tisdagens träning inför morgondagens seriepremiär. Fredrik Johansson, som fick en puck i ansiktet, är på is med galler. Han verkar inte lida av det inträffade. Adam Lidström som fick förlängd tryout på grund av skada, deltar i ett lugnt tempo med den rosa skadetröjan.

Här är lagets troliga laguppställning mot Modo, sett utifrån den sista träningen:

Forwards
Frycklund-Johansson-Persson
Gråhns-Lihagen-Svedlund
Fish-Davidsson-Berg
Bergman-Andersson-Zetterberg

Backar
Edström-Mylläri
Jonsson-Lindelöf
Larsson-Jansson
Alenbring-Lindgren

Troliga uppställningar i powerplay

Fish-Davidsson-Frycklund
Zetterberg-Mylläri

Lihagen-Johansson-Gråhns
Persson-Edström

Jag har tidigare skrivit att jag tror att målvakten Henrik Lundberg startar matchen. Och det är fortfarande min känsla.