De var Johann Mühlegg-bra

Så var säsongens hittills viktigaste match avgjord. Och kvar på isen stod en grupp vinnare iklädda gula matchtröjor och tackade av sin hemmapublik. Gårdagens match blev precis så bra som den kunde bli. På flera sätt.

Det låg en extra anspänning i luften när streckmatchen mellan VIK-Björklöven spelades igår. Mycket publik, viktiga poäng och en på förhand upphaussad match. En bit in i den första perioden lät jag mig påminnas om VIKs ganska orutinerade trupp som var tvungen att hantera den här situationen. Inte på något sätt lätt. Men så, i bytet efter spelade nyförvärvet och isen kanske minst rutinerade spelare, Albin Johansson, som om han hade 500 matcher i Hockeyallsvenskan under bältet. Det var som att han gjorde klart för allt och alla att det här tänker bannemej vi(k) vinna. Oavsett tidigare svackor eller en orutinerad trupp. Backens pondus, stabilitet och förmåga att göra det enkla med bravur lovade mer inför framtiden. Det blir en spännande resa att följa.

Matchens utgång var en utmanande mental resa för båda lagen, 0-1 blev 1-1 som blev 1-2 som blev 2-2 som blev 3-2 som blev 3-3. I det läget hade ingen vikt ner sig, än. Känslan var ändå att nästa mål kunde bli avgörande. Jag tittade på VIK-spelarna lite extra i det här läget, eftersom jag tidigare under säsongen noterat en sämre typ av kroppsspråk hos vissa individer. Men inte igår. Samtliga spelare stod upp i båset, var aktiva och klev ut på isen med huvudet högt. VIK vann närkamper och tog initiativ. Som svar till Stefan Gråhns uppmaning ”Spela för VIK eller dra” ville alla den här gången spela för VIK. Skönt, då slapp han också brusa upp efter matchen, laget behöver hans känslor på isen.

Jag undrar om William Wikman och Mikael Frycklund delade på samma energidryck innan matchen igår. Wikman med sitt ständiga slit och finurliga spel, och Frycklund med sitt driv och sin förmåga att vara ständigt aktiv. Han var igår motsatsen till kommentaren ”Han syntes ju inte!”. Båda spelarna var helt enkelt Johann Mühlegg-bra, men utan ett efterspel med misstanke om doping så klart.

I den tredje perioden dök den nya klubbchefen Mats Brokvist upp på pressläktaren. Energisk och glad, men också mör från alla intryck. Det har säkerligen varit en hel del och sätta sig in i. Men jag har en bra känsla över ”Brocke” som förhoppningsvis blir en ledare som vågar och orkar byta inkörda spår. VIK behöver ta täten vad gäller till exempel marknadsinsatser i stan. Eller bäst i Sverige, ja, varför inte? Det vore häftigt om VIK blev klubben som alla tittar på.

Det spelar ingen roll vilken titel du har, alla är nya på jobbet någon gång. Brokvist också. Igår bröt han mot pressläktarens outtalade regel om att vara neutral med respekt för bortalagets journalister. Ja, han jublade friskt vid varje VIK-mål. Men han är förlåten. Dels för att han är ny, men också för att hans engagemang smittar av sig på ett positivt sätt.

Klubbchef för VIK Hockey, vilken härlig utmaning han har framför sig. Jag unnar den karln en bra start och det kunde väl inte börja bättre än en hemmaseger med häftig inramning.

Publicerat av

Johan Thalberg

Johan Thalberg

Världsunik hockeykarriär som målvakt och forward. Numera skribent och krönikör med störst fokus på VIK Hockey.

En reaktion på ”De var Johann Mühlegg-bra”

  1. I know this web site presents quality depending articles or reviews and extra information, is there any other website which presents such things in quality?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *