Sista inlägget på Hockeybloggen: Tack för äventyret!

Fem år som spelare i VIK Hockeys a-lag.
Skador, nya insikter och mål gav mig andra möjligheter. Som den här.

Nu fem år senare skriver jag mitt sista inlägg på Hockeybloggen. Naturligt på många sätt. Vemodigt på ett annat.

Tacksam över att ha fått chansen. Vem var jag inom journalistiken som sportchefen Pasi Hiirikoski vågade satsa på. Ingen utbildning. Ingen erfarenhet. Ingen.

Men så har jag alltid gillat att måla med pennan. Uttrycka känslor, insikter och granska kritiskt. Därför löste sig det här sig ganska bra.

Tänk vad mycket jag har skrivit och sagt. I tidningen, på nätet, i podcasts, radio, TV och sociala medier. Vilket jävla äventyr!

Framförallt. Tänk vad många som visat sitt engagemang tillbaka. På twitter och på stan. Tyvärr har jag inte alltid haft tid för en diskussion. Men. Jag har alltid lyssnat, läst och tagit till mig. Tack för att du varit med. Du har varit viktig.

Den tråkiga delen av resan har jag bestämt mig kommer få ta en väldigt liten del av inlägget. Men jag vill ändå lyfta den delen eftersom klimatet i sociala medier, eller kanske på jorden överhuvudtaget, blivit allt tuffare. Ni som försökt skrämma, tysta ner och hoppat på mig personligen. Ni är få. Ni är fega. Ni är synade av fler än mig. Till min stora glädje är ni 0,1% av allt jag upplevt som hockeyskribent.

Till ämnet som berört mest och flest på bloggen – VIK. Klubben som kastats mellan himmel och helvete en gång för mycket. Bakom den tunga tiden finns ett ljus. Ni kommer tillbaka. Jag tror på er.

”Hockeyn i Västerås engagerar och berör” – hört det förut? Förmodligen. Och det stämmer. Fans, kompisar, familj, gäster på krogen… människor jag möter vill diskutera VIK med en glöd som gör att vi kommer ha ett elithockeylag i stan. Ni är den stora drivkraften.

Men klubben måste göra rätt för sig innan framgångssagan skrivs. Det här kan svida men jag vill ändå lyfta en del av sanningen.

– Styrelsen behöver innehålla personer som antingen sponsrar med mycket pengar eller på annat sätt bidrar genom att ha kontakt med toppen på näringslivet. I övriga fall ska de ha en kompetens som bidrar till att VIK går framåt som klubb. Det går inte att ha personer som sitter i styrelsen som är lite sköna eller duktiga på att snacka. Eller för den delen är kompis med rätt personer.

– Klubben måste anställa tjänstefolk som är kompetenta och arbetsvilliga utöver det vanliga. Som med små medel kan göra underverk. Personer med framåtanda och visioner. Nu räcker det med bakåtsträvare.

– De större sponsorerna ska inte lägga sig i sporten. Ni kan den inte tillräckligt bra helt enkelt. Ni ska inte välja sportchef, tränare eller kedjeformationer. Genom era pengar har ni makt som kan skapa oro ifall ni använder den fel.  Utmana istället marknadssidan om att utvecklas så att ni får ut maximalt av ert sponsorskap. Det kan både ni och klubben vinna på.

– Den kanske viktigaste och känsligaste punkten. Personer inom organisationen måste sluta hugga varandra i ryggen. Upprepade gånger har jag fått höra både det ena och andra. Han ska bort, han ska in, han gör det och så vidare. Det är ett hårt slag mot er själva varje gång. Vem lyckas i en sån miljö?  Ingen till slut. Där är VIK idag. Ni måste våga stå upp mot varandra, ta diskussionen och lösa konflikten. Med varandra. Ni ska vara det starkaste laget av alla. Allt skitsnack i kulisserna måste upphöra. Det här är den enskilt största anledningen till varför VIK idag upplevs som splittrat. Kanske till och med orsaken varför man idag befinner i en dålig sportslig och ekonomisk sits.

Med det skrivet, jag vill klubben väl!

Till sist: Jag vill gärna tacka några som hjälpt mig med bloggen. VLTs sportchef Pasi Hiirikoski som alltid trott på mig. VLTs Kevin Johansson som varit ett givande bollplank på vägen. VLTs före detta sportbloggare Henric Nilsson som inspirerat. Det sista men det största tacket går till min sambo Amanda som tvingats läsa texter, analysera tankar och sett otaliga timmar hockey på TV.

Må gott.

Klart slut.

Johan Thalberg

Sänk förväntningarna – här är nya spelarbudgeten

Välkommen till en ny verklighet – VIKs spelarbudget inför säsongen 2017/2018 ligger för tillfället på 1,5 miljon kronor. Det meddelade sportchefen Andreas Appelgren spelarna idag. Att jämföra med tidigare spelarbudgetar som legat på någonstans mellan 8 och 13 miljoner. Eller Surahammars som ligger någonstans strax under miljonen. Och då är ”Sura” ett lag som de senaste åren fått kämpa för överlevnad i division ett. Med andra ord är det med all säkerhet många division ett klubbar som ligger över VIKs nuvarande spelarbudget, utan att ha några exakta siffror. Förvänta er därför inget topplag som utmanar mot Hockeyallsvenskan redan nästa säsong. Det blir en längre resa men för den sakens skull behöver den inte bli tråkig. Allt handlar om hur intressant klubben gör sig själva.

Den extremt låga spelarbudgeten vittnar om att VIK sitter i en sämre ekonomisk sits. Det borde klubben redogöra på ett tydligare sätt så att chocken inte infinner sig igen. Eller det skulle man redan gjort om jag tänker till. Jag vill ändå understryka att jag inte vet exakt HUR allvarligt det ekonomiska läget är för att undvika spekulationer om konkurs. Den här tiden på året har ekonomin mer eller mindre alltid varit dålig, inte bara för VIK utan också för många andra föreningar i Sverige. Det är mycket utgifter och få inkomster. Ofta brukar klubbar rädda sig själva genom att låna pengar av sina sponsorer, som nu betalar in pengar för sponsring längre fram. Det blir ungefär som konstgjord andning fram till säsongstart. Så var det även när VIK hade en spelarbudget på 13 miljoner.

Spelarbudgeten i klubben har alltid ökat successivt under säsongen, så förmodligen den här också. I bästa fall kan VIK hamna på någonstans runt 2-2,5 miljoner kronor vilket skulle förändra läget till det lite mer positiva. Men trots det tror jag man ska vara försiktiga med förväntningarna på laget. Det kommer inte bli några färgsprakande nyförvärv. Här gäller det att tänka smart kring vilka spelare man ska satsa på.

I övrigt…

… har jag hört att Tobias Bössfall kan vara på väg tillbaka in i föreningen. Det vore i så fall ett stort fall framåt för marknadssidan. Jag tror vi alla ska hoppas på att det stämmer.

… kommer VIK inom kort presentera en ny fystränare.

… är processen om att säga upp tjänstefolk inom föreningen påbörjad, med facket inkopplat. En tråkig del för alla parter, men nödvändig för klubbens överlevnad i det här läget.

… såg jag en text där VIK support nu blickar framåt, en viktig signal om att det inte är över på något sätt.

Stora förändringar och spännande tid väntar

Det har sedan en tid tillbaka stått klart att VIK spelar i Hockeyettan nästa säsong. Klubben har därför kunnat satt igång arbetet med hur organisation, budgetar, spelartrupp etc ska se ut i framtiden. Självklart innebär steget ner en hel del förändringar inom klubben. Bland annat kommer troligtvis inte spelarna längre kunna leva som ”proffs”, det vill säga enbart spela ishockey, utan de kommer också behöva jobba. Det innebär i sin tur att satsningen inte blir lika koncentrerad som tidigare. En tidigare förmån för spelarna som är lätt att förbise tills verkligheten slår till och man både ska jobba och spela ishockey.

Men det är självklart mer än det som kommer förändras och till exempel lär organisationen slimmas rejält. Och de som får kvarvarande tjänster måste göra allt och lite till för att klubben ska lyckas. Hur tufft det än låter så kommer det inte fungera att se sin egen insats som ett vanligt jobb. Det måste finnas en passion och framåtanda som ger klubben det lilla extra. Det man kanske inte får betalt för idag, men där de som är med erbjuds en häftig resa. Det är viljan och synen på framtiden som kommer bli det viktiga. Något jag blir glad över är när klubbchefen Mats Brokvist uttrycker att kravbilden på varje individ inom föreningen kommer höjas. Det tror jag är en nyckel för att det från och med nu ska bli en märkbar positiv förändring.

På tal om Brokvist så tycker jag han får oförtjänt mycket skit i det här läget. Han kom in sent på säsongen och har knappast fått tid på sig att sätta sin prägel på VIK. Dessutom i ett läge där klubben redan satt med ansträngd ekonomi och i ett utsatt tabelläge.

Nästa säsong kommer vi få se ett helt nytt lag på isen. Förmodligen yngre och mer orutinerat än den här säsongen. Jag hoppas att klubben inte gör samma misstag som förut och kommunicerar att en plats i serien ovanför är det enda som spelar roll. Det vore att spela med en för hög image, igen. Att ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan kan absolut vara ett mål, men klubbens existens ska inte kretsa kring den frågan.  Jag tror inte heller att truppen som ställs på isen nästa säsong ska bära mer press än VIK-loggan på tröjan. Varenda lag kommer se matcherna mot Gulsvart som en final och det kommer vara tillräckligt krävande att orka stå upp mot det.

Det första klubben ska göra rent sportsligt i det här läget är att rekrytera en riktigt intressant och duktig tränare. En person som spelare i hockeysverige vill spela för. Eftersom VIK förmodligen inte kommer kunna erbjuda de bästa spelarlönerna, är tränarfrågan en otroligt viktig del när en individ ska välja klubb. För mig är det inte heller ett minus om den nya tränaren har lyckats i den här situationen förut och kan hjälpa klubben att rita den sportsliga kartan inför framtiden.

En annan spännande del är att se hur VIK bygger sitt varumärke framöver. Här finns det verkligen möjligheter att förändra till något positivt. Ni som får äran att bygga det framtida VIK, grattis! Ni kommer in i en klubb där mycket gått snett de senaste åren, tänk vilken fantastisk möjlighet ni har att påverka och förändra det här till något bra. Tänk vad lite det hade funnits att göra om klubben redan vunnit 3 SM-guld i rad och fyllt arenan varje match!

Det har saknats i spelartruppen

Trots segern mot Huddinge under gårdagen blev det i princip klart att VIK spelar i division ett nästa säsong. Södertälje och Kristianstad vann nämligen sina matcher och nu pekar allt på att något utav dessa lag gör upp om den sista platsen till Hockeyallsvenskan.

I mitt föregående inlägg tog jag upp utmaningar som föreningen måste ta tag i för att bli en elitförening. Men om man ska titta på årets spelartrupp så har det saknats en del där också. Jag tänkte lista vad jag främst tycker har fattats i laget, för att den här säsongen skulle sluta bättre.

Spelare med karaktär
Det har saknats spelare med den naturliga instinkten att stå upp, bryta mönster och vara riktigt jävlig när det behövts. Inte bara gentemot motståndaren utan även på träningarna när det blivit för snällt. Jag pratade med Patrik Berglund efter att han hade tränat med laget på försäsongen, och förutom kvalitén var han mest orolig över karaktären. Han frågade mig vem som skulle dra det lasset om inte Stefan Gråhns var med? I det skedet sa han också att Gråhns skulle bli VIKs viktigaste spelare under säsongen. Med facit i hand fick ”Bulan” rätt, laget har saknat karaktär.

Målskytten
Den naturliga målgöraren har inte riktigt funnits i laget, även om jag ser att Lukas Zetterberg har det i sig. Jag tänker på en Stefan Hellkvist-typ, en gubben i lådan som alltid gör runt 20 mål per säsong. Som gör viktiga mål när matcher står och väger. Nu har det många gånger blivit precis tvärtom, VIK har forcerat men gjort motståndarmålvakten till världsbäst, samtidigt som man släppt in för enkla mål. När det mönstret upprepar sig blir det mentalt jobbigt och spelarna börjar tvivla på sig själva.

Rutinerade backklippan
Oavsett om VIK hade saknat karaktär och en naturlig målskytt, tror jag att man hade klarat kontraktet med en rutinerad och stabil back i laget. Så lite skiljer det för att laget hade hållit sig kvar. Känslan är att många av VIKs unga backar inte har tagit de förväntade kliven, men ändå axlat en hel del istid. På grund av att konkurrensen från andra backar har saknats. Det har inte funnits någon backklippa som kan svälja upp emot 30 minuter per match, där det känns stabilt rakt igenom. Jag tänker inte på backen som följer med i anfall och gör massor med poäng, utan den typen som enkelt vinner sargdueller, kampen framför eget mål och kan slå en snabb enkel förstapass. Han laget kan luta sig emot i boxplay eller när man försöker hålla en ledning.

Det är lätt att vara klok i efterhand. Men om vi leker med tanken att VIK hade haft alla tre ingredienser i laget, tror jag att det skulle ha räckt så långt som till en playoff-plats. Tittar man också på de nyförvärv / lån som togs in under säsongen, exempelvis Simon Karlsson, Kalle Jellvert, William Wikman och Chris Langkow, så matchade ingen det som egentligen laget saknade. Sen ska vi hålla i åtanke att spelarmarknaden var skral och att VIK inte hade de stora ekonomiska musklerna. Men ändå.

Naivt att enbart kritisera spelarna

Jag ska inleda med att jag sedan länge planerat att åka bort i helgen som var, så därför hade jag inte möjligheten att se förlustmatchen mot Troja/Ljungby. Men av allt jag läst och hört mig för, verkar det ha varit ännu en underkänd insats den här säsongen. Nu kan VIK lägga sina största krafter på planeringen inför divison ett nästa säsong. Det är verkligheten, men jag kan knappt fatta det själv.

Det är svårt att veta vad man ska börja när allt har gått så fort utför i klubben. När det är flera felande länkar som bidragit till den totala dikeskörningen av en fin anrik förening. Vem ska man främst rikta kritik emot? Jag tror inte det går att hitta EN enskild person som är skyldig till hela haveriet, men någonstans har de ytterst ansvariga – just det – det yttersta ansvaret. Jag tänker främst på klubbchefer och styrelser. De har inte satt in fel papper i fel pärm, men de har anställt personen som har gjort det. De har inte missat att kontakta sponsorer som lämnar föreningen i besvikelse, men de har anställt personer som missat detta. De har inte slagit en felpassning i egen zon, men de har anställt sportchefer som inte lyckats. Och så vidare. Ni förstår nog vad jag menar. Det här handlar alltså inte om en enskild individ i laget eller ett enskilt beslut, som många av er naivt försöker få det att framstå. Det här handlar i första hand om en mängd felrekryteringar på högre positioner. Det är en långt gående kollaps som har börjat längst upp och till slut spillt över på laget, i både kvalité och karaktär. Nederlaget beror därför inte på att Hampus Larsson hamnat i en tillfällig formsvacka, eller för att Henrik Lundberg möjligen är klar för en ny klubb. VIK hade ändå hamnat i den här sitsen med fel personer på fel positioner inom klubben.

Det jag fortfarande kan gräma mig över är att jag verkligen trodde att klubben skulle hämta nya krafter efter den ekonomiska krisen våren 2016. Personer som då riktat stor kritik över hur föreningen skötts, fick själva chansen kliva in och sätta sin prägel på klubben. Jag tyckte också att det låg en bubblande kraft som VIK kunde använda till sin fördel, om man gjort det på rätt sätt. Jag var faktiskt riktigt spänd på klubbens nya resa. Men i ärlighetens namn så har man inte lyckats förändra eller förvalta särskilt mycket. Till exempel så avtog den bubblande kraften rätt snabbt när VIK valde att kommunicera sig själva som man alltid gjort. Egentligen blev det knappt någon förändring alls, trots att klubben vid det här tillfället kunde ha påbörjat en ”storytelling” som väckt ännu större nyfikenhet, spänning och engagemang.

En annan del som gör mig frustrerad är att klubben fortfarande är känslig för kritik. Inte bara från mig utan egentligen från de flesta som jag har pratat med. Och då menar jag inte kritik likt ”SPARKA HELA HÖGEN!”, utan den konstruktiva varianten. Känslan har varit att klubben redan vet bäst. Och så kanske det ska vara om allt flyter på. Men VIK är inte där idag. En taktik som klubben använt för att få rätsida på problemet är att man har bjudit in till samtal med media, fans, sponsorer och gamla spelare. Där har det svarats fint på frågor och de flesta har lämnat mötet med bra energi. I sin tur har klubben påvisat att man har jobbat med öppenhet. Men sen då. Min känsla är nämligen att dessa möten är till för att där och då bearbeta en akut besvikelse. Inte för att verkligen bearbeta och analysera kritiken för att skapa en långsiktig hållbar plan. Jag saknar den röda tråden i den här frågan, det som ska genomsyra föreningen och till slut blir en del av varumärket.

Jag kan inte heller förstå hur man gång på gång, både från personer inifrån och utanför klubben, hör och läser kommentarer som: ”Ni är välkomna att hjälpa till!”, ”Kavla upp ärmarna och gör någonting själv!” till de som riktar kritik. Som om de vore en skyldighet för att man har lyft ett problem. VIK har idag flertalet heltidsanställda och frivilligt invalda personer i styrelsen. Det är på er ansvaret ligger eftersom ni har tackat ja till tjänsten eller uppdraget. Det är er publiken betalar för genom matchbiljetterna. Det är ni som måste kavla upp ärmarna.

Jag hittade ett inlägg som jag skrev i augusti 2015 och tyvärr tycker jag att texten känns nästan lika aktuell än idag.

”Inför säsongens start på hockeybloggen har jag insett att åren går och om min räknekunskap inte är alltför bristfällig är det fjärde året som bloggare och krönikör. Det här arbetet har varit utvecklande och för mig har det varit en viktig del i att fortsätta resan. En av de tuffaste utmaningarna med arbetet är att ge kritik och det är mestadels eftersom jag själv har varit aktiv inom VIK Hockey, som tar upp det största fokuset i mina textrader.

Mitt primära mål med skrivandet har alltid varit att öka hockeyintresset i Västerås. Det är en grundpelare i mitt arbete. Men det innebär inte alltid att jag tycker det som händer inom VIK Hockey är bra. Om jag påstår det skulle jag snabbt tappa trovärdighet och ni läsare tröttna. VIK Hockey, jag, han eller hon kan inte alltid vara bra och jag har säkerligen massor med brister som ni upplever genom den här bloggen. Även jag kan motvilligt ha fel. Men oavsett kvalité på inläggen har det alltid varit viktigt att engagera er läsare och det har ofta lett till intressanta diskussioner där vi har blivit känslomässigt involverade. Det tror jag är främsta anledningen till att intresset för hockeybloggen har ökat för varje år.

De senaste åren har VIK Hockey misslyckats med att nå målet att ta sig till SHL och som en följd har jag upplevt att klubben blivit känsligare för kritik, när den egentligen har varit som mest befogad. För mig handlar inte kritik om att sänka klubben, tvärtom tror jag verksamheten mår bra av att granskas av någon som brinner för den. Och det gör jag. Men istället för att mötas av intressanta diskussioner om hur saker i VIK kan förbättras blir konsekvensen att klubben sakta vänder ryggen till. Ledande personer inom klubben har bemött mig med syrliga och arroganta kommentarer och ibland ignorerat min närvaro, som ett sätt att tysta ner mig. Känslan är att klubben är livrädd för att visa sig sårbar och på så sätt tappa publik, sponsorer och intäkter. Men jag tror precis tvärtom – klubben kan inte leva på en för hög image, där misslyckanden radas upp och sedan slätas över.

Att avsluta säsongen med ”Nästa säsong spelar vi i SHL” är lika förbrukat som Idas sommarvisa efter nio år i grundskolan. Risken är att det tillslut blir färre som vill sjunga med. Jag tror helt enkelt att VIK Hockey behöver bli mer inbjudande, ödmjukare och inse vart klubben faktiskt befinner sig. Det handlar inte om att ge upp SHL-drömmen. Det handlar om att vi (läs: publik, sponsorer, media) som är engagerade i VIK är mer intresserade att få vara en del av klubben än att från sidan se organisationen slå sig själva för bröstet. Oavsett om laget misslyckas, lyckas, kritiseras eller hyllas. Den typen av agerande kommer skörda frukt i publiksiffror och sponsorintäkter.

Som inflyttad Västeråsare har jag inte följt hela härvan med VSK Fotboll men jag har förstått att det har varit ett känsligt ämne i staden. Som utomstående har jag i stora drag utläst att VSK Fotboll under en lång tid slog sig själva på bröstet och agerade som att klubben var störst, bäst och vackrast – utan att leverera resultat och en hållbar organisation. VSK Fotboll spelade med en för hög image och utgången av agerandet visar sig i dagens publiksiffra och seriesystem. Det är först sedan VSK Bandy gått in och hjälpt fotbollen som jag upplever att klubben har hittat rätt i sitt sätt att arbeta. Bandyns klubbchef Michael Campese är en central figur i det nya samarbetet och han har svart bälte i att få människor att känna sig delaktiga. Nu är jag därför säker på att laget på sikt kommer bli mer intressant för privatpersoner och företag. VSK Fotboll och VSK Bandy kan därför tillsammans bli en allvarlig utmanare till VIK Hockey om att ta en stor del av sponsorintäkterna i Västerås. Det borde ishockeyn ta på allvar.

Det känns orealistiskt att ställa dagens VIK Hockey med dåvarande VSK Fotboll i en jämförelse, eftersom klubbarna idag inte ens är i närheten av varandra. Men jag kan ändå inte undvika att se enstaka liknelser i den förmedlade imagen och attityden – det oroar mig.”

En sak till. Säsongen är inte slut. Fler texter med fokus på andra områden kommer.

Han får mig att våga tro

Fredrik Johansson avgjorde gårdagens livsviktiga match mot Södertälje. Och VIK grep tag i den sista livlinan för att ha chansen att hålla sig kvar i Hockeyallsvenskan. Är det någon spelare jag unnar att få avgöra den här typen av matcher, är det just kapten Johansson. I en stund då man i allra högsta grad kan misstänka att spelarna inte mår särskilt bra, tror jag ”Fredda” är den som tar ett misslyckande mest personligt. Därför att han brinner för VIK på riktigt. I mina ögon är han redan en hjälte med vad allt han har gått igenom.

Den snabbe centern är utan tvekan VIKs mest lojale spelare. Jag tror däremot att vi alla, inklusive han själv, hade önskat en bättre offensiv utdelning från hans klubba den här säsongen. Ändå vann han den interna poängligan, samtidigt som han har fått dragit ett otroligt stort lass som kapten. Tänk er själva att försöka samla, lugna ner och hålla ihop en grupp när föreningen på senare tid förknippats med ekonomisk kris, sportsliga motgångar och flera märkliga beslut. Då har jag full förståelse för att tankarna ibland kan ligga någonstans bortom spelet på isen. Utan Johansson hade föreningen mått ännu sämre idag.

Jag har spelat med ”Fredda” och vet att det är en person som alla vet var man har. Han skulle aldrig snacka illa om någon i onödan eller agera för egen vinning. Det som han i sitt ledarskap skulle behöva utveckla är att ta mer plats om det behövs. För han har en hel del bra tankar som jag tror gruppen skulle tjäna på om han förde fram oftare. Men så minns jag också Johansson som en ledare som ledde genom hur han själv uppförde sig. I alltifrån fysträningen till hemjobbet på isen. Det ser likadant ut än idag. Är det någon jag unnar att få trycka dit den sista pucken för att VIK ska bli kvar i Hockeyallsvenskan så är det Fredrik Johansson. Han står för något som jag hoppas att hela föreningen kan ta rygg på. Han får mig att våga tro.

VIKs nycklar till fem raka

Nu har VIK hamnat i ett läge där man behöver vinna fem raka för att behålla sin plats i Hockeyallsvenskan. Om det finns några om och men kring det vet jag inte, men jag lägger fokuset vid att laget behöver vinna resten av matcherna. Jag ger VIK ungefär 10-90 att klara det här så med andra ord är det inte kört än. Så vad krävs för att VIK ska vinna fem raka matcher? Mycket. Jag tänkte lista det viktigaste.

Henrik Lundberg i sitt bästa slag
Målvakten Lundberg måste göra säsongens bästa matcher nu. Visst kommer han behöva hjälp av försvarsspelet, men när det fallerar behöver han kliva upp stort och göra de avgörande räddningarna. Det har han visat att han har klarat av tidigare under säsongen och därför tror jag han kan göra det igen. Lundbergs prestation blir kanske viktigare än någon annans.

Ett effektivt powerplay
Den här spelformen har tyvärr inte fungerat i kvalserien och det har straffat sig. Laget spelar för svårt och långsamt vilket gör att motståndaren hela tiden kan positionera sig rätt. Powerplay-enheterna behöver gå tillbaka till grunderna, kanske avsluta oftare i flygande anfall eller nöja sig med ett sidledspass och direktskott. Sen vill jag se fler folk och större desperation framför motståndarens mål. Om VIK lyckas i powerplay är jag säker på att målproduktionen i övrigt släpper.

Minimera misstagen
VIK behöver vara noga i varenda moment, i alltifrån förberedelser innan match till pass från egen zon. Det kommer inte att hålla om laget börjar ta onödiga utvisningar eller spelar fast sig i eget sorghörn, vilket tyvärr har hänt för ofta den här säsongen. Nej, nu är verkligen tiden kommen för laget att avväga varenda situation innan, under och efter match. Det ska känns som VIK går sista striden i ett krig varenda gång. Det kommer bli jobbigt men det är precis det en kvalserie handlar om.

Publik i hallen
Jag tror den här delen är viktigare än vad många tror. Ingen publik = ingen själ. Det kommer spelarna känna av direkt. Om publiken fortsätter att sluta upp och fansen sjunger som tidigare, är jag säker på att chanserna att vinna fem raka ökar markant. Jag är den första att applådera er om ni ännu en gång orkar mobilisera och stötta ert lag, jag tror nämligen den viktigaste stunden för det är kommen.

”I laget finns hjärta och stolthet”

Eftersom det finns en hel del frustration i bland annat sociala medier, så ringde jag upp Patrik Zetterberg som fick besvara några frågor. ”Z” som har tagit klivet ner i båset och nu upplever laget från en annan sida.

Först och främst, din syn på förlustmatchen mot Kristianstad?
– Det är klart att vinsterna är viktigast i det här läget, men kollar man nyktert på matchen så tycker jag ändå vi skapar tillräckligt för att vinna. Men vi gör inte mål och då blir det så klart ett energitapp när motståndaren istället trycker dit en kasse. Sen får vi jobba i uppförsbacke vilket är otroligt tufft när vi redan är satta under stor press.

Tycker du att matchen mot Kristianstad var ett litet fall framåt i jämförelse med insatsen mot Visby/Roma?
– Ja. Vi hade kommit överens om att dra tillbaka våra spelare i banan för att skapa spelvändningar, det tycker jag att vi lyckades med även om vi inte fick in pucken. Det är väl där skon klämmer, att vi inte gör mål. Det är så klart vårt ansvar att göra mål för att vi ska vinna och vi ska verkligen göra allt för lyckas med det. Allt har ställts på sin spets och vi behöver vara bättre i den sista tredjedelen på banan.

Många tycker ni spelar utan hjärta, din kommentar kring det?
– Jag har förståelse för att det är en stor frustration och besvikelse i det här läget, och jag lider verkligen med alla inblandade. Men jag kan övertyga er om en sak, i det här laget finns det hjärta och stolthet. Just nu, på bussen, sitter 30 personer som är frustrerade, besvikna och ledsna för att vi verkligen bryr oss. Så det här med att vi spelar utan hjärta stämmer inte. Oavsett vilken position man har i föreningen, i allt ifrån spelare till styrelse, så vill alla väl. Det är ingen som tar ett beslut och vill någonting illa.

Hur upplever du Thomas Paananens och Patrik Fagerlunds intåg som tränare?
– De har kommit in med entusiasm och driv och det har mottagits fantastiskt bra av spelarna. Men man ska veta att det är en tuff situation att komma in och försöka förändra något på så kort tid. Normalt har man en längre tid på sig att forma en individ och grupp medan tränarduon den här gången hade 12 timmar på sig att vinna en hockeymatch.

– Det har varit turbulent för spelarna också men jag kan understryka att de har ett stort engagemang. De kommer hela med åsikter och tankar för att vi ska vinna hockeymatcher, så det är frustrerade när vi inte får betalt i matcherna. Jag säger det igen, det är ingen som inte spelar med hjärtat. Det är andra faktorer som gör att vi inte vinner.

Vilka faktorer då?
– Det har varit en jättetuff säsong rakt igenom, titta bara på vår höst. Visserligen fick vi en liten vändning i början på året men vi har varit väldigt upp och ner i prestationerna. Det har gjort att vi har legat i ett utsatt läge länge. Vilken grupp som helst som har spelat med kniven mot strupen i negativ bemärkelse så länge tar stryk. Det är klart att det tär på individerna när vi inte sen inte lyckades hålla oss över sträcket. Men det är ingen som har gett upp än, det kan jag garantera.

Vad tänker du om att ni faktiskt fortfarande har chansen att hålla er kvar?
– Vi sitter i ett läge där vi inte har något val, vi måste vinna hockeymatcher och gå ”rent” rakt igenom resten av serien. Det har vi också som målbild och ska mobilisera på bästa sätt för. Pressen på killarna ökar ju färre matcher det är kvar, så just nu jobbar vi mycket med att ingjuta mod. Vi ska få fram några hjältar för det här är inte kört någonstans.

Vilka nycklar ser du för att ni ska lyckas?
– Vi måste våga. Och se möjligheter. Sen skulle jag vilja att vi blev bättre framför motståndarnas mål, det får kosta en tand eller ett finger, jag vill se en större desperation och fler ispåsar i det området.

Många tycker att ni ska matcha in spelare från J20-laget, skulle det ge någon effekt?
– Man ska veta att J20-laget slutade träna på is för 1,5 vecka sedan, så spelarna där är inte igång på samma sätt. Vi har tagit ut de spelare i föreningen som vi tycker ger oss bäst möjligheter att hålla oss kvar i Hockeyallsvenskan.

Spelar Markus Persson något mer i den här kvalserien?
– Det är oklart och hans frånvaro är så klart ett avbräck. Men hans fot strular fortfarande så det är inte mycket vi kan göra.

Känns det som att det är VIK mot resten av världen?
– Det är känslan av att väldigt få tror på oss just nu. Sen får vi en hel del kritik vilket jag har full respekt för med tanke på vårt utsatta tabelläge. Men ni ska veta att vi känner samma frustration. Vi ska vända på varenda sten för att vinna hockeymatcher. Ni ska veta att ni som visar ert stöd är väldigt viktiga, de som har ett gulsvart hjärta fortsätter att stötta oss hela vägen. Nu gör vi allt för att det här ska gå vägen!