Naivt att enbart kritisera spelarna

Jag ska inleda med att jag sedan länge planerat att åka bort i helgen som var, så därför hade jag inte möjligheten att se förlustmatchen mot Troja/Ljungby. Men av allt jag läst och hört mig för, verkar det ha varit ännu en underkänd insats den här säsongen. Nu kan VIK lägga sina största krafter på planeringen inför divison ett nästa säsong. Det är verkligheten, men jag kan knappt fatta det själv.

Det är svårt att veta vad man ska börja när allt har gått så fort utför i klubben. När det är flera felande länkar som bidragit till den totala dikeskörningen av en fin anrik förening. Vem ska man främst rikta kritik emot? Jag tror inte det går att hitta EN enskild person som är skyldig till hela haveriet, men någonstans har de ytterst ansvariga – just det – det yttersta ansvaret. Jag tänker främst på klubbchefer och styrelser. De har inte satt in fel papper i fel pärm, men de har anställt personen som har gjort det. De har inte missat att kontakta sponsorer som lämnar föreningen i besvikelse, men de har anställt personer som missat detta. De har inte slagit en felpassning i egen zon, men de har anställt sportchefer som inte lyckats. Och så vidare. Ni förstår nog vad jag menar. Det här handlar alltså inte om en enskild individ i laget eller ett enskilt beslut, som många av er naivt försöker få det att framstå. Det här handlar i första hand om en mängd felrekryteringar på högre positioner. Det är en långt gående kollaps som har börjat längst upp och till slut spillt över på laget, i både kvalité och karaktär. Nederlaget beror därför inte på att Hampus Larsson hamnat i en tillfällig formsvacka, eller för att Henrik Lundberg möjligen är klar för en ny klubb. VIK hade ändå hamnat i den här sitsen med fel personer på fel positioner inom klubben.

Det jag fortfarande kan gräma mig över är att jag verkligen trodde att klubben skulle hämta nya krafter efter den ekonomiska krisen våren 2016. Personer som då riktat stor kritik över hur föreningen skötts, fick själva chansen kliva in och sätta sin prägel på klubben. Jag tyckte också att det låg en bubblande kraft som VIK kunde använda till sin fördel, om man gjort det på rätt sätt. Jag var faktiskt riktigt spänd på klubbens nya resa. Men i ärlighetens namn så har man inte lyckats förändra eller förvalta särskilt mycket. Till exempel så avtog den bubblande kraften rätt snabbt när VIK valde att kommunicera sig själva som man alltid gjort. Egentligen blev det knappt någon förändring alls, trots att klubben vid det här tillfället kunde ha påbörjat en ”storytelling” som väckt ännu större nyfikenhet, spänning och engagemang.

En annan del som gör mig frustrerad är att klubben fortfarande är känslig för kritik. Inte bara från mig utan egentligen från de flesta som jag har pratat med. Och då menar jag inte kritik likt ”SPARKA HELA HÖGEN!”, utan den konstruktiva varianten. Känslan har varit att klubben redan vet bäst. Och så kanske det ska vara om allt flyter på. Men VIK är inte där idag. En taktik som klubben använt för att få rätsida på problemet är att man har bjudit in till samtal med media, fans, sponsorer och gamla spelare. Där har det svarats fint på frågor och de flesta har lämnat mötet med bra energi. I sin tur har klubben påvisat att man har jobbat med öppenhet. Men sen då. Min känsla är nämligen att dessa möten är till för att där och då bearbeta en akut besvikelse. Inte för att verkligen bearbeta och analysera kritiken för att skapa en långsiktig hållbar plan. Jag saknar den röda tråden i den här frågan, det som ska genomsyra föreningen och till slut blir en del av varumärket.

Jag kan inte heller förstå hur man gång på gång, både från personer inifrån och utanför klubben, hör och läser kommentarer som: ”Ni är välkomna att hjälpa till!”, ”Kavla upp ärmarna och gör någonting själv!” till de som riktar kritik. Som om de vore en skyldighet för att man har lyft ett problem. VIK har idag flertalet heltidsanställda och frivilligt invalda personer i styrelsen. Det är på er ansvaret ligger eftersom ni har tackat ja till tjänsten eller uppdraget. Det är er publiken betalar för genom matchbiljetterna. Det är ni som måste kavla upp ärmarna.

Jag hittade ett inlägg som jag skrev i augusti 2015 och tyvärr tycker jag att texten känns nästan lika aktuell än idag.

”Inför säsongens start på hockeybloggen har jag insett att åren går och om min räknekunskap inte är alltför bristfällig är det fjärde året som bloggare och krönikör. Det här arbetet har varit utvecklande och för mig har det varit en viktig del i att fortsätta resan. En av de tuffaste utmaningarna med arbetet är att ge kritik och det är mestadels eftersom jag själv har varit aktiv inom VIK Hockey, som tar upp det största fokuset i mina textrader.

Mitt primära mål med skrivandet har alltid varit att öka hockeyintresset i Västerås. Det är en grundpelare i mitt arbete. Men det innebär inte alltid att jag tycker det som händer inom VIK Hockey är bra. Om jag påstår det skulle jag snabbt tappa trovärdighet och ni läsare tröttna. VIK Hockey, jag, han eller hon kan inte alltid vara bra och jag har säkerligen massor med brister som ni upplever genom den här bloggen. Även jag kan motvilligt ha fel. Men oavsett kvalité på inläggen har det alltid varit viktigt att engagera er läsare och det har ofta lett till intressanta diskussioner där vi har blivit känslomässigt involverade. Det tror jag är främsta anledningen till att intresset för hockeybloggen har ökat för varje år.

De senaste åren har VIK Hockey misslyckats med att nå målet att ta sig till SHL och som en följd har jag upplevt att klubben blivit känsligare för kritik, när den egentligen har varit som mest befogad. För mig handlar inte kritik om att sänka klubben, tvärtom tror jag verksamheten mår bra av att granskas av någon som brinner för den. Och det gör jag. Men istället för att mötas av intressanta diskussioner om hur saker i VIK kan förbättras blir konsekvensen att klubben sakta vänder ryggen till. Ledande personer inom klubben har bemött mig med syrliga och arroganta kommentarer och ibland ignorerat min närvaro, som ett sätt att tysta ner mig. Känslan är att klubben är livrädd för att visa sig sårbar och på så sätt tappa publik, sponsorer och intäkter. Men jag tror precis tvärtom – klubben kan inte leva på en för hög image, där misslyckanden radas upp och sedan slätas över.

Att avsluta säsongen med ”Nästa säsong spelar vi i SHL” är lika förbrukat som Idas sommarvisa efter nio år i grundskolan. Risken är att det tillslut blir färre som vill sjunga med. Jag tror helt enkelt att VIK Hockey behöver bli mer inbjudande, ödmjukare och inse vart klubben faktiskt befinner sig. Det handlar inte om att ge upp SHL-drömmen. Det handlar om att vi (läs: publik, sponsorer, media) som är engagerade i VIK är mer intresserade att få vara en del av klubben än att från sidan se organisationen slå sig själva för bröstet. Oavsett om laget misslyckas, lyckas, kritiseras eller hyllas. Den typen av agerande kommer skörda frukt i publiksiffror och sponsorintäkter.

Som inflyttad Västeråsare har jag inte följt hela härvan med VSK Fotboll men jag har förstått att det har varit ett känsligt ämne i staden. Som utomstående har jag i stora drag utläst att VSK Fotboll under en lång tid slog sig själva på bröstet och agerade som att klubben var störst, bäst och vackrast – utan att leverera resultat och en hållbar organisation. VSK Fotboll spelade med en för hög image och utgången av agerandet visar sig i dagens publiksiffra och seriesystem. Det är först sedan VSK Bandy gått in och hjälpt fotbollen som jag upplever att klubben har hittat rätt i sitt sätt att arbeta. Bandyns klubbchef Michael Campese är en central figur i det nya samarbetet och han har svart bälte i att få människor att känna sig delaktiga. Nu är jag därför säker på att laget på sikt kommer bli mer intressant för privatpersoner och företag. VSK Fotboll och VSK Bandy kan därför tillsammans bli en allvarlig utmanare till VIK Hockey om att ta en stor del av sponsorintäkterna i Västerås. Det borde ishockeyn ta på allvar.

Det känns orealistiskt att ställa dagens VIK Hockey med dåvarande VSK Fotboll i en jämförelse, eftersom klubbarna idag inte ens är i närheten av varandra. Men jag kan ändå inte undvika att se enstaka liknelser i den förmedlade imagen och attityden – det oroar mig.”

En sak till. Säsongen är inte slut. Fler texter med fokus på andra områden kommer.

Publicerat av

Johan Thalberg

Johan Thalberg

Världsunik hockeykarriär som målvakt och forward. Numera skribent och krönikör med störst fokus på VIK Hockey.

En reaktion på ”Naivt att enbart kritisera spelarna”

  1. Huvudansvaret har styrelsen,det kan man aldrig snacka bort,att misssköta ekonomin så illa som den förra styrelsen gjorde saknar jag ord för.Det klart att detta skulle få allvarliga konsekvenser för VIK Hockey denna säsong.
    Det varit många vida svängar med att bla sparka en sportchef med kontrakt som gäller året efter,tränare som fått sparken trots att ekonomin inte orkade med nya tränare (äpplet) osv osv.Alla dessa vida svängar tror jag har skadat VIK som förening. Det finns säkert mycket mer som man kan skriva om,men en sund ekonomi är mycket mycket viktig för en klubb.
    Tröttnar sponsorerna och lägger över sina pengar på VSK fotboll istället nu, så är vägen tillbaka mycket lång är jag rädd för.
    Till sist.
    Ett stort fång rosor till Tom Lindh med supportrar som stöttat VIK med hjärtat och egna medel, det beundrar jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *