Malibu

Jag lovar – det här är sista inlägget om vår resa 🙂 Men har man varit med om något bra och härligt vill man gärna dela med sig av det.
Vet inte hur många bilder jag tar av palmer när jag är borta.
Så himla fint!
Även om det gick bra att komma in i tiden trots 9 timmars tidsskillnad så var vi allihop väldigt trötta då och då. Här morgonmyser Bobby med Jocke
Om ni inte ätit på Cheescake Factory, tror bara det finns i USA än så länge. Men det här är nog bland det godaste jag ätit i efterrättsväg! Så galet god. Vi skulle kunna ätit där varje dag, restaurangen, för man kan äta vanlig mat där också, låg precis utanför vårt hotell. Livsfarligt men gott!

Malibu.
Det blev mitt favoritställe på resan. Det var egentligen helheten där som gjorde det så bra. Dem klippiga höga bergen med massa fina hus som var byggda överallt i sluttningarna, dem fina stränderna, det blå vattnet, städat och snyggt överallt. Det var fullt med massa surfare och surfarnas husvagnar (dem åker dit och bor i husvagn och surfar, bara en sån sak!) som var uppradade längs hela vägen som går jättenära havet rakt igenom hela Malibu. Så fint ställe, hit vill jag åka igen!

Och vi bestämde att nästa gång vi reser dit, för det kommer vi göra, ska vi gå surfskola, så roligt!

Bästa maten på hela resan fanns här! Allt var organiskt, närodlat osv, tydligen så är dem väldigt noga med att berätta det i LA för det är inte självklart att det är bra mat och produkter tyvärr.

Bobby kollade in surfarna, mycket intressant!

När maten är så god så man vill beställa in en huvudrätt direkt när man ätit klart. Fem av fem surfare fick maten! 🙂

La familia ♥


Tillbaks i Santa Monica, sista dagen.


Santa Monica Beach


Vi stod och kollade på när alla tränade på Muscle Beach, så många vältränade kroppar, gymnaster och alla möjliga olika människor. Det var hela gäng som träffades där och tränade ihop. Härligt liv dem verkade leva där bland solen och palmerna 🙂


Gör lite reklam för en grym persons nya klädmärke.
Kolla in http://kordiebykordie.com


Alltid när vi reser, packåsnorna haha!
Tre stora resväskor, tre handbagage, två specialbagage – vagnen och bilbarnstolen. Egentligen skulle Bobbys resesäng med men den skippade vi den här gången.


Hemma igen. Mycket kallare men skönt att komma in i rutiner igen


Jetlagen.
Hoppas vara tillbaks om några dagar i rätt tid. Alla tre vaknar på natten och är vakna några timmar. Och vi är så morgontrötta, sätter larm på kl 10 och då kan man knappt öppna ögonen. Men snart så är vi back on track!


En sista grej. Mitt absolut bästa tips till er som har barn och ska flyga. Vi hade 11 timmar flygtid, då måste man ha lite fantasi.


Bobby fick den här sångpåsen av Jockes mamma. Det låg inte så mycket i den för den är gammal och massa saker var borta men den är SÅ HIMLA BRA!
Vi har lagt ner lite allt möjligt i påsen. Leken går till såhär;
Bobby plockar upp en sak i taget från påsen, sticker ner handen och får upp tex – Lammet. Då ska jag (när han blir störra sjunger man tillsammans såklart) sjunga en sång, t ex ”Bä bä vita lamm” och så fortsätter man så tills alla saker är slut i påsen. Hunden är hans favorit, då kör vi ”who let the dogs out” 🙂
Alla barn älskar väl musik. Vi har som sagt lagt i allt möjligt och då kan man komma på nya låta och det blir en utmaning för en själv att komma på en ny låt med krokodilen omgång nr 10, haha!
Annars går det bra att köra samma låt om och om igen, Bobby sysselsatte sig många timmar med den här på flyget. (Sjöng dock inte så hela planet skulle höra 😉 )

Och sen den absolut sista grejen. Nu är vår lägenhet till salu. Här är länken för er som vill kolla, den ligger på Hemnet. Och för er som undrar var vi ska flytta så har vi inte hittat vårt hus än, vi letar och hoppas att det här sätter lite fart på oss, så att vi hittar det där huset snart.
https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-4rum-centrala-sundbyberg-sundbybergs-kommun-tulegatan-18-12441416

LA – Fortsättning

Vi är fortfarande i Los Angeles och försöker ta vara på tiden här, det är verkligen så himla underbart!Vi var på stranden och förstod först inte varför det var så mycket folk, vi kom sedan på att det var helg. Tydligen extra mycket folk då

Glada killar


Trött men glad efter en dag med sol och bad.
Precis som hemma, nu somnar han kl 19 och sover 11-12 timmar och sover en gång på dagen vid lunch. Han har somnat någon mer gång när vi åkt mycket bil men det är ju precis som hemma. Barn kan precis som vi vuxna ställa om tiden bra utan problem, MEN jag vet att det kommer bli nattvaka när vi kommer hem 🙂
På väg till ishallen med pappa
Jocke har jobbat någon timme här och där några dagar. Vi följde med en dag för att se arenan och såklart kolla träningen Jocke höll i. Alla var supernöjda vilket var kul och verkligen alla är så himla trevliga här mot oss. Många av killarna och tjejerna följer Jocke och JRM Skates and Skills på Instagram så för dem var det jättestort att han kom hit, dem tog idolbilder efteråt och var så imponerade. Jag har kanske inte förstått men för dem var det så häftigt att se Jocke visa och göra sakerna dem sett på Youtube och på Instagram att Jocke visar allt live och att dem får prova på alla skridskogrejer. Har inte ens tänkt på det innan. Extra kul då för mig och Bobby att följa med när alla är så nöjda och glada att Jocke var på plats såklart.
NHL laget LA Kings träningsarena.
LA Kings Juniors tränar också här och det är dem Jocke har tränat nu.
Bobby älskar ismaskiner, kanske alla barn gör!? Så hittade vi en mini – nöjd, nöjdare – nöjdast!

En av Jockes bästa kompisar Erik har flyttat till LA, han har träffat en tjej som bor här, gift sig och nu bor även han här. Han var även Jockes Bestman på vårt bröllop. Han tränar LA Kings Juniors.
Bobby går gärna inte upp i någons famn utan vidare men Erik gillar han verkligen. Alla som är för på vill han inte vara hos. Däremot dem som låter honom bestämma i sitt tempo och låta honom närma sig själv, och Erik är sådär lugn också. Så det har blivit mycket gos hos Erik.
Vi bor på ett hotell i Santa Monica, precis vid Santa Monica Pier.
Det är lite svalare här än inåt i landet, perfekt för oss som har barn plus närheten till stranden och havet
Från Santa Monica kan man gå till Venice Beach, det tog oss ca 40 min häromdagen, en promenad.
Vill inte säga något dåligt egentligen om Venice, men det är ett, minst sagt, speciellt ställe. Tyvärr massor med uteliggare, väldigt speciella människor, små shoppar längs hela strandpromenaden där dem säljer marijuana, vapen och allt möjligt konstigt och folk röker weed som vanliga cigaretter. Inte mitt favoritställe  och vi kände oss helt malplacerade här, kul att ha sett det i alla fall men hit åker vi nog inte fler gånger.
Måste nämna att det är verkligen så oerhört stora klyftor här. Vi åkte från Rodeo Drive som är det lyxigaste man kan tänka sig och så åker man bara några mil därifrån så är det fullt av uteliggare. Så himla sorgligt.
Det kända V:et

Venice är bland annat känt för Muscle Beach. Inga små killar och tjejer tränade här kan jag säga 🙂
Den kända Venice skylten

Vi provade såklart att träna på Muscle Beach. Jocke kämpade på

Igår hade vi lite hajk och gick uppför bergen till Hollywood Hills. Svettigt och bra träning för benen eftersom vi hade vagnen med oss.
Skönt när vi kom upp och den enda dagen det varit molnigt hittills, det var nog tur för oss
Alltid roligt i Hollywood Hills

Bakom oss ser man staden
Dem saker jag kommer sakna mest;
Hotellet.
Det är såklart skönt att vara hemma i sitt eget hem. Men att bara slänga handduken efter man duschat på golvet, sängen är alltid bäddad med nya lakan när man går och lägger sig, i badrummet fylls allt på med schampo, balsam, tvålar och hudkräm, handdukar osv och så himla skönt att inte behöva egentligen bry sig om att städa eller fixa någonting hela tiden. Det är skönt att bara kunna vara och ta hand om varandra och framförallt lägga all tid på Bobby
Frukostarna.
Eller egentligen alla måltider eftersom vi äter ute hela tiden och vi älskar mat alla tre. Men vi gillar att laga mat så det är inget problem när vi är hemma. Men skönt att slippa ett tag när man är borta och bli serverad.

Och det jag kommer sakna mest alla kategorier.
Kvällarna. Helt magiska kvällar och solnedgångar.

Bland det bästa jag vet. Värmen, havet och stranden. Nu har vi bara några dagar kvar tills vi åker hem. Ska ta vara på dem med killarna ♥

Nästa inlägg blir om Malibu och vad vi ska göra med vår lägenhet när vi kommer hem 🙂

Californien – Los Angeles

Vi kände att det var dags att klippa Bobby, han hade en hockeyfrilla som han nu blev av med. Han tyckte inte det var jättekul att bli klippt, som ni kanske ser 🙂
Nu är vi bortresta och kl är snart 5 på natten hemma. Här, i Los Angeles är kl snart 20 och vi är kvällströtta, det är 9 timmars tidskillnad.

Är så glad att flyget gick bra även den här gången med Bobby trots att det tog över 11(!) timmar med direktflyg till Los Angeles.

Två matglada killar på planet. Det är bra att Bobby gillar mat så mycket för det tog lång tid varje gång vi skulle äta

Det är så himla vackert här!
Vi bor i Santa Monica, precis vid stranden. Vi ville gärna ha närheten till stranden och havet. Los Angeles är en väldigt stor stad utspridd på en väldigt stor yta så vi har hyrt bil så vi kan ta oss mellan olika ställen vi vill se

Stranden där vi bor i Santa Monica. Bergen som man ser längre bort, där ligger bla Malibu som vi tänkte åka till någon dag
Santa Monica Pier, ett välbesökt ställe för turister. Så fint!

Rodeo Drive i Beverly Hills

Bobby ute på tur

Lunch-utsikt över Hollywood.
För oss svenskar så är hela Los Angeles väldigt speciellt, eller för mig är det en ”wow” upplevelse i alla fall. Antagligen för att man sett så mycket av det på film och i serier osv.
Jockes kompis Erik har flyttat från Sverige till LA, och hans fru har bott i Beverly Hills hela sitt liv, jobbar på Rodeo Drive och här satt vi och åt lunch tillsammans med dem. För henne, inte så speciellt såklart när man lever i det. Mer speciellt för oss.
Hittade ett sovrum jag vill ha 🙂

Bästa resesällskapet
När jag och Jocke var i Los Angeles för kanske 7 år sedan såg vi en gul Rolls Royce på Rodeo Drive. Tydligen så var det samma bil, den står där jämt och har sin egna plats där
Här såg vi alla andra turister ta foto, så vi gjorde samma sak 🙂
Det mindre roliga med LA – trafiken. Åtta filer åt båda håll och alltid köer

Jag oroade mig lite innan vi åkte hur det skulle gå med tidsskillnaden, vi är 9 timmar bakom Sveriges tid. Men det har gått över all förväntan. Så hädanefter ska jag inte tänka så mycket innan hur det eventuellt kan bli. Vi låter Bobby sova när han är trött på dagen, det är precis samma som hemma, efter lunch. Däremot får han en dipp när han brukar gå och lägga sig hemma, det är runt 10 på morgonen här. Och sen blir han såklart trött på kvällen men han somnar strax innan 19 precis som hemma. Natt nummer två vaknade han en gång och förutom det sov han 12 timmar precis som hemma. Häftigt hur man kan ställa om dygnet såhär, vi är alla väldigt trötta på kvällen men det går bra ända
Första natten däremot var vi väldigt morgonpigga. Här är vi uppe kl 5 sen somnade vi om någon timme till på morgonen
Älskar värmen! Saknar det så mycket i Sverige

Twistshake har massor med grymma produkter!
Den vita stora flaskan Hot or cold, håller vätskan varm eller kall i minst 10 timmar, så himla bra! Använd rabattkoden ‘gizelaahlgrenbloom40′ för att få 40% rabatt på hela neonsortimentet. Gå in på webbutiken – http://www.twistshake.com

Nu ser vi framåt, igen

Förra inlägget var väldigt jobbigt för mig att skriva. Men efteråt är det så himla skönt. Det är som terapi för mig. Så, ännu en gång ska vi försöka gå vidare. Fortsätta leva, ha roligt, göra allt vi vill göra, men tillåta oss vara ledsna när vi blir det.
Babysimmet på torsdagar fortsätter
Glad kille men numera är det svårare än när han var yngre. Nu vill han gärna bestämma själv vad han ska göra och inte göra
Om ni vill köpa hockeyutrustning, ta er till Stockholms bästa hockeybutik Hockeygear, som ligger i Solna. Numera finns det även en skottramp i butiken, där trivdes Bobby när vi var där

Min syster Rebecca, Frances och Michelle har åkt till Spanien igen. Dem ska gå ännu en termin i skolan där. Så jag fick ha dem hos oss innan dem åkte, så mysigt. Speciellt för Bobby, han gillar verkligen dem. Vi var med Jocke i ishallen när han jobbade en stund
Tre glada barn trots att vi inte har något badkar
Jag var mest morgonpigg i det här gänget
Älskar den här bilden.
När man ser det här behöver man ingenting annat, så mycket kärlek!

Vi åkte en dag och hälsade på Jockes farmor, 92 år i Nyköping och hon är verkligen hur pigg och glad som helst
Supermysig dag och hoppas att vi kan träffas snart igen
Bobbys kusin Eric fyllde 8 år, så söta kusiner
En av kusin Elias gamla jackor som Bobby ska få ärva. Så snygg och cool, liten jacka!
När jobbiga saker händer gäller det att ta vara på dagarna och verkligen göra det bästa av tiden, här är en mysig mini-kräftskiva vi hade häromkvällen hemma
Så gott, prova om ni inte provat!
Dumplingskväll hos oss med några vänner. Kolla in Beijing8 
En dag på landet
Bobby provar farfars nya båt
Jocke, Bobby och Jockes pappa Janne
Kapten Bobby
Skärgårdslivet är allt bra mysigt även en sensommardag ♥
Preciiis när vi ska lägga till och svänga in till bryggan hemma stannade motorn. Det visade sig att vi fick sopatorsk, haha! Så grabbarna fick ro sista biten och vilken tur vi hade att vi var så nära när det hände. Sopamätaren fungerade inte, därav den lilla missen 🙂
Gudfar Oscar, som Bobby verkligen gillar så mycket har fyllt år så vi har även firat honom
Bobby har fått uppleva regn på riktigt, så nöjd!
Lycka kan tydligen vara lite regn
Men vad gör lite regn när vi åker till solen om några dagar. Någon som är taggad i alla fall 🙂

Vi har försökt göra ganska mycket saker sen missfallet trots att det varit jobbigt, det är skönt att ha saker att göra och annat att tänka på. Jag har fått så himla fina hälsingar, meddelanden och allt möjligt efter förra inlägget om missfallet, tusen tack alla ni. All kärlek till er – alltihop går rakt in i mitt hjärta ♥

Det gör så vansinnigt ont

‘Det kan inte vara sant. Låt mig vakna och låt allt bara vara en hemsk mardröm.’
Vi gjorde ett graviditetstest som visade positivt i juli månad. Vi var såklart jätteglada men både jag och Jocke var väldigt lugna, lite chockade och samtidigt fanns den där oron där med en gång. Tror inte någon av oss riktigt kunde ta in det. Speciellt inte eftersom Bobby är gjord med hjälp av IVF, provrörsbefruktning. Och den här gången var det en spontan/naturlig graviditet. Kanske blev vi extra glada för att det fungerade på naturlig väg men när man har en längtan till barn så spelar det ingen som helst roll hur det blir till, inte för oss i alla fall.
Vi gjorde ett tidigt ultraljud i graviditetsvecka 7 och fick se det pickande lilla hjärtat på skärmen. Ja, ni förstår, HELT omöjligt att inte gråta av lycka och känna en enorm glädje.
Det är helt omöjligt att inte bli glad för ett positivt graviditetstest eller ett litet pickande hjärta på skärmen på ett ultraljud. Omöjligt att inte föreställa sig den där lilla bebisen i sina armar. Omöjligt att inte fantisera om hur livet kommer bli med en till efterlängtad liten familjemedlem. Omöjligt att inte se framför sig hur Bobby skulle bli som storebror. Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant att vi ännu en gång fått missfall. Visst att en sak sker en gång, kanske två gånger men TRE gånger! TRE missfall!?
Vi har inte haft tur när det gäller att skaffa barn, jag har verkligen accepterat det. Men jag tappar, (jag skulle vilja säga aldrig) hoppet. Både jag och Jocke är vana att kämpa tills vi uppnår det vi vill ha. När jag fortfarande spelade hockey hade jag alltid makt att påverka hur det gick för mig. Jag kunde alltid träna mer, träna hårdare, lägga om träningen eller göra något annorlunda. Nästan allt som hände kunde jag själv påverka på ett helt annat sätt. Men nu är vi totalt maktlösa, utlämnade och kan bara hoppas på det bästa.

För oss är det så otroligt viktigt att våga och vilja bli glada över saker som vi längtat efter. När första etappen av en dröm slår in, ska vi inte ens bli glada utifall att något hemskt kan hända? Livet skulle bli väldigt tråkigt om man inte tillät sig själv att bli glad när roliga saker händer, för att man ska ha i åtanke att något tråkigt kan hända. Det värsta som kan hända är att man blir glad i onödan och det kommer jag fortsätta bli. Jag kommer ändå bli ledsen i slutändan om det inte går vägen, då kan jag likagärna vara extra glad innan jag blir ledsen. Jag vet inte varför det kändes som det skulle gå vägen just den här gången. Antagligen för att vi hoppades så mycket. Vi ville så gärna ha den här bebisen i vårt liv. Det som känns jobbigt nu den närmsta tiden är att jag vet vad jag har framför mig rent kroppsligt. Nu har vi redan genomgått ultraljudet (för att konstatera att ett missfall skett, det var i vecka 9) som är så otroligt känsloladdat, man får se på skärmen att det inte finns något foster kvar. Då kommer en mängd hemska känslor som sköljer över en på ett väldigt obehagligt sätt.
Paniken. Tomheten. Sorgen. Besvikelsen. Smärtan.
Barnmorskan förklarar, hur mycket av fostret i millimeter format som är kvar i kroppen och hur mycket som ska fortsätta komma ut. Jag fick lite olika tabletter, en slags medicinsk behandling. Dem ska hjälpa mig att få ut allt av fostret, dem har jag redan tagit. Det är väldigt skönt att fått den delen avklarad. Jag får otroligt jobbiga biverkningar av tabletterna som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt, vilket är påfrestande att veta innan. Nu får jag bara hoppas att allt kommer ut fort, jag vill få det avklarat så fort som möjligt. Sedan är det ultraljud igen om en vecka för att se att allt kommit ut. Vi tar en sak i taget, bockar av del för del, för att sedan kunna ta oss tillbaks till vanliga livet igen. Jag måste göra såhär för att orka, steg för steg, bocka av, gå vidare. Som en maskin. För att orka.

Jag vill även ta upp det här med skuld och missfall. Det är så himla vanligt att mamman känner skuld och tycker det är ‘sitt‘ fel, vilket det såklart inte är. Jag har läst så mycket om missfall vid det här laget och det finns INGET (förutom alkohol, droger eller tobak) som kan påverka kroppen och påbörja ett missfall. Jag vet alltså att det inte är mitt fel, jag kan inte göra någonting åt det och kan inte göra någonting annorlunda. Ändå tänker jag ‘det måste vara något fel på mig‘. Som om jag är skyldig till allt de här och känner mig misslyckad. Jag vet att det inte är mitt fel, att jag är totalt maktlös men ändå kommer dem här känslorna och tankarna.
För mig är det också viktigt att våga säga att det här hänt oss, för det finns så otroligt stort mörkertal av missfall. Människor vet oftast inte hur vanligt det är när ett missfall drabbar en, just för att ingen vill eller vågar prata om det. Jag blir glad om en enda människa kan läsa det här och kanske vågar prata med någon nära om sin upplevelse, för att slippa vara själv med skammen och skulden som man ofta känner.
Det är samma sak med IVF, det anses nästan vara tabu att prata om att man fått barn med hjälp av IVF. Varför är det så!? Om man kan få hjälp, är inte det helt fantastiskt? Det är så otroligt många som tar hjälp den vägen och faktiskt tillslut får sitt/sina efterlängtade barn. Men då ska man behöva skämmas för det! Hålla det hemligt och något man inte ska säga högt. Vad spelar det för roll hur det gick till? Så efterlängtad som Bobby var, eftersom det låg år av kämpande bakom, då spelar det i alla fall ingen som helst roll för oss att det var med hjälp av IVF. Jag är till och med (nu i efterhand) stolt över allt vi gått igenom med allt vad det innebär. Jag har under dem här åren fört anteckningar och det har blivit en hel del besök på olika kliniker, hos olika läkare, barnmorskor osv… Nu när jag läser allt förstår jag inte ens hur vi orkat. Efter allt slit har vi ju tillslut fått vår son och det betyder såklart allt i slutändan.En liten, liten del av alla anteckningar som finns sparade
Efter vi fick Bobby har tanken hela tiden varit att vi velat ha ett eller flera syskon. Men så smyger sig massa tankar på som ”det kanske inte är meningen att vi ska ha fler barn”. Och vi vill ju såklart aldrig tappa hoppet, men känner samtidigt att det här tär väldigt mycket på oss och man ställer sig frågan; hur många gånger ska vi orka ta oss igenom det här? Både fysiskt och psykiskt. Blir vi starkare av allt i slutändan eller håller det på att knäcka oss? Vi som par har blivit starkare, efter allt det här tror jag att vi kommer kunna gå igenom vad som helst tillsammans. Jag däremot, är extremt känslig i perioder och jag kan fortfarande inte hantera det på ett bra sätt. Viktigt att säga är att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig eller oss, det är inte mer synd om oss än någon annan. Men vi tycker det är viktigt att våga prata om det.
Vi håller alltid ihop och vi bråkar aldrig om frågan gällande barn. Det har vi aldrig gjort. Däremot tröstar vi varandra och finns där för varann lite extra.
Det viktigaste i allt det här är att både jag och Jocke tillåter oss själva att vara ledsna, det är så vi orkar ta oss vidare. Efter vårt första missfall åkte jag tillbaks till jobbet som om ingenting hade hänt, vi gjorde ultraljudet på lunchen som visade att ett missfall hade skett. Så vill jag aldrig göra igen. Jag tror att sorgen och tårarna måste få ta plats och ge så mycket tid som behövs.
Vi fortsätter i alla fall just nu att ha en målbild klar framför oss. En liten bebis till familjen. Om, när eller hur det blir, det vet vi inte. Men så länge drömmen lever, så ska vi ta vara på tiden och varandra. Vi har vår Bobby som vi älskar så galet mycket och han påminner oss varje dag om att livet är rätt bra ändå. Men som vi längtar efter en till! ♥

Födelsedag

Så blev det lite sommar i alla fall.
Så mysigt med lite bad, värme och sommar för en dag

En sommardag utanför vår lägenhet på torget
Bobby börjar bli långhårig. Håret i bak har växt mycket fortare än det uppe på huvudet så nu blir det frisörbesök inom kort, ska inte klippa mycket men lite grann måste bort 🙂
Och i söndags var det min födelsedag! Hade en jättebra men väldigt lugn dag och kväll med nära och kära.
På kvällen hade vi middag för Jockes familj.
Min familj är bortrest så det blir firande nu i helgen som kommer istället med dem.
Godnatt min lilla skrutt ♥
Familjefoto innan läggdags
Jag har hunnit med att träffa lite vänner också.
Jag och Sofie har spelat hockey tillsammans i AIK och det är alltid kul att träffas och prata gamla minnen och äta lite gott
Jag fortsätter med mycket promenader eftersom vi fortfarande tar hand om Raffe, skönt när det är bra väder. Mindre skönt de dagar när det spöregnat.

Den här veckan ska jag bestämma när jag ska börja jobba igen, det närmar sig. Det blir någon gång i höst, det känns lite konstigt men ändå roligt att komma tillbaks och träffa alla efter 1 1/2 år, tiden har gått så fort!

Sommar

Sommar.
För mig är det bland annat att åka till landet.
Det är så lugnt och vackert här.
Vi har varit borta så mycket nu under sommaren så vi ska försöka åka dit lite nu innan hösten kommer.
Grillkväll
Sedan har vi nästan bara bestämt dag för dag vad vi ska göra och jag har bara träffat lite kompisar och mest tagit det lugnt

Svensk sommar på bild ser ju ganska trevligt ut. Här är vi med Jockes mamma i Brevik i Åkersberga.
Den här dagen var det ganska skönt ute men dem flesta dagarna har det varit väldigt blåsigt och bada är ju inte att tänka på 🙂
En dagstur till Sandhamn med min familj har det blivit också.

Michelle, Becca och Frances
Myskväll hemma med allsång
Min syster och hennes familj är i Spanien så vi är hundvakt. Gillar deras hund Raffe, men det tar verkligen mycket tid med hund. Många och långa promenader blir det dem här dagarna.

Foto: Anna-Lena Bergqvist

Ett foto från JRM camperna från i somras på mig och Bobby

Foto: Anna-Lena Bergqvist

JRMs snygga keps!
Mejla mig för beställning – gizelabloom@gmail.com

Det är inget nytt men det är ju alltid massa skriverier om Camilla Läckberg i kvällstidningarna. Läste ett så bra blogginlägg skrivet av henne häromdagen, som jag måste dela med mig av. Gillar när folk vågar stå för deras åsikter gällande barnuppfostran och det gör hon verkligen!
http://blogg.mama.nu/lackbergochskold/2017/02/28/barnuppfostran-en-bortglomd-konst/

Hemma

Så är vi hemma igen. Är jätteglad över hur bra det gått för Jocke och JRM under dem här veckorna. Kan inte förstå att dem startade det här företaget för bara fem år sen. Nästan 400 spelare, fem olika camper och tre veckor den här sommaren blev det totalt.
En dag kommer Bobby förstå hur många grymma hockeyspelare han fått träffa genom åren, här myser han med Per Ledin
Här med kompisen Albert.
Jocke har JRM med Ragge, det här är en av hans tre söner.
När vi sa till Bobby att vi skulle åka hem, det leendet!

Mycket tvätt att ha hand om efter några veckor borta

Han har tydligen blivit lång medan vi varit borta, nu når han saker han inte gjort tidigare. Han tömde en blomkruka idag medan jag var i ett annat rum en minut, den nöjda och glada minen jag möttes av när han stolt kom med den tomma blomkrukan var oslagbar, kunde inte ens låta bli att skratta. Så fick han ta fram sin favorit-grej – dammsugaren 🙂
Skönt vara hemma igen och sova i sin egen säng

Det var en fotograf med er under några av de sista camperna i Karlskoga, hon tog massor med häftiga och fina bilder. Tyvärr var hon inte med på tjejcampen. Men delger er några av mina favoriter i alla fall.
Alla fotona nedan är tagna av Anna-Lena Bergqvist.

Mycket filmas på isen för att kunna ge direkt feedback till spelarna direkt på isen

Mycket handlar om att komma ner djupt i sittet

Så mycket power i den här bilden!

Joel Eriksson Ek, spelar i Minnesota i NHL och var även med Tre Kronor och vann VM-guld i våras

Per Ledin, 39 år och den mest seriösa av alla. Tränar mest, ger alltid precis allt i varje övning, fortfarande nyfiken och vill bli bättre, alltid först i ledet. Måste ha det starkaste psyket av alla hockeyspelare som finns.

Älskar den här bilden, haha!

Dem här sista bilderna, se nedan, är en bildserie när Jocke åker på ett innerskär och går ner på –
handen, sen armbågen, sen axeln och till sist huvudet.
Det ser kanske lättare ut än vad det är, ni som kan åka skridskor, ni borde prova 🙂
Det krävs både kroppskontroll, balans och framförallt styrka i bålen och det gäller att få upp höften från isen och hitta skäret ordentligt, och en sista grej, det gäller att hitta glidet också.

Det får avsluta den här hockeysommaren!

2 dagar kvar

Bara två dagar kvar här i Karlskoga nu.
Camp nummer 5 började idag och även om det varit jättekul med både tjejcampen och de andra camperna, jag har fått träffa massvis med bra, roliga och trevliga hockeyspelare och deras föräldrar ska det bli skönt att komma hem.

Hela vår familj är helt slut på kvällarna. Bobby somnar vid 19 och jag och Jocke somnar mellan 20-21 varje kväll. Riktiga partymänniskor, haha!

Jocke som är på isen hela dagarna behöver mycket sömn dem här dagarna. Han är uppe tidigt på morgnarna medan jag och Bobby vaknar runt 8 tiden, så mycket sömn blir det.

Det tog inte lång tid innan han lärde sig gå själv med skridskorna, väldigt vingligt första dagen men sen gick han själv

Bra fokus under träningarna

Den blyga Bobby har vi sagt adjö till 🙂 Numera har han ett helt gäng killar med sig hela dagarna
Vi bor tillsammans med flera andra familjer så det är lek med stora killarna ända till läggdags så jag förstår att han snittar 12-13 timmars sömn per natt nu, han är helt slut.

Alla kilarna är så himla gulliga med honom, han verkligen gillar allihop. Kommer bli tomt att komma hem från det här, kollektivet 🙂

Liten har blivit stor

En dag kommer han förstå hur många grymma hockeyspelare han fått träffa. Här med Joel Eriksson Ek som spelar i Minnesota i NHL, så himla ödmjuk, snäll och riktigt grym hockeyspelare!

Johan Alcén, lika ödmjuk han och spelar till vardags i Brynäs i SHL.

Nu har vi äntligen ordnat Bobbys första JRM tröja!

Dem här ledarna var med under tjejveckan. Rickard Wallin, Andreas Johansson, Per Ledin och Patrik Juhlin. Vilken laguppställning tjejerna fick ha som ledare!

Ny endagars-camp i slutet av augusti!

Och nytt koncept ute nu, för mer info läs på hemsidan;

http://www.jrmskatesandskills.se

JRM Skates and Skills – Girls camp

Åh vad en vecka gick fort!
Tjejcampen som JRM Skates and Skills hade i veckan avslutades igår. Så galet roligt, är så laddad för att jobba vidare med det här nu!
Nu ska jag jobba med min skridskoåkning och teknik, precis som spelarna måste jag vara utanför min komfortzon för att lära mig nya saker. Jag har en grym lärare och det är jag glad för – Jocke.
24 st tjejer blev det totalt på vår första camp. Kan låta lite men det är verkligen inte helt lätt att locka tjejer till hockeycamper och framförallt är det svårt innan man varit där. Men jag tror verkligen att jag kommer få se många av dem här tjejerna igen.
5 dagar, 15 ispass och 5 rörlighetspass utanför isen blev det totalt. Alla kämpade på hela veckan och jag är SÅ imponerad!
Roligast av allt var att se utvecklingen på tjejerna, att man kan utvecklas så mycket, från sin nivå när man kom hit, på bara FEM dagar! Alla lyckades komma utanför sin komfortzon och alla vågade prova saker dem aldrig gjort förut, våga är ett av våra viktigaste ord på camperna.

Bobby träffade sin norska kompis Milo igen, sist var han bara tre månader gammal. Dem hade lite roligare den här gången 🙂

Så gulliga ihop!

Efter mycket tid i ishallen har vi ändå hunnit med lite tid på stranden på eftermiddagarna

Bobby har hämtat fram sina skridskor varje dag, så tillslut fick han prova att gå på is

Nöjda killar

Efter träningarna jag höll i blev det lite omklädningsrums-mys

Vilket gäng!

Så roligt att vi fick äran att ha Sandra på vår camp, hon spelar i HV71 och har varit skadad men är på väg tillbaks. Vi tror och hoppas att campen ska gett henne bra förutsättningar tills säsongen drar igång.

Ja, vi hade väldigt roligt 🙂

Så roligt med två norske jenter på camp också!

Olika klubbar, olika åldrar – men allt är individuellt på isen. Precis som i killgrupperna.

Klubbar som Hammarby, Almtuna och Södertälje var representerade. Även klubbarna HV71 och Leksand från högsta serien – SDHL.

Det har varit mycket media om JRM senaste veckorna, så himla roligt. Här är länken;
http://nwt.se/karlskoga-degerfors/kt-kuriren-sport/2017/07/16/hockeystjarnorna-intog-nobelhallen
En bra artikel om Sandra som spelar i HV71 och hennes väg tillbaka efter en knäskada. Här är länken;
http://nwt.se/kristinehamn/nkp-sport/2017/07/21/tillbaka-efter-knaskada