Kanske blir det här kokboken ”Häll nåt på nåt och sen in i ugnen” skrivs.

– Mamma, i vårt nya hus, kommer vi ha en sån här mikrovågsugn där?

Det är ju så kul när man kan ge barnen det de vill ha. Eller hur? Som en mikrovågsugn. Vår dotter, som just lärt sig göra frukostgröten själv, blev mäkta glad över nyheten. Det blir en mikro i nya huset!

Och på tal om mikros så kom den upp i går. Köksstommarna monteras just nu och jag, som inte är särskilt intresserad av matlagning, har nog aldrig längtat efter ett kök så mycket som nu. Det kanske är här jag kommer bli en sådan som syltar, picklar grönsaker eller bakar på mina lediga dagar? Eh, knappast. Det är nog inte köket det sitter i. Men det kanske är här jag en dag gör slag i saken och skriver den kokbok som jag och en kompis länge gått och klurat på, och som jag saknar i bokhandelns kokboksavdelning. Den går under arbetsnamnet ”Häll nåt på nåt och sen in i ugnen”. Sådan matlagning gillar jag!

Det blir skönt med lite bänkyta.
Mikron! En flitigt använd köksmaskin hos oss.
Bara resten kvar… Köket är från Ikea, färgen på luckorna heter Veddinge grå.

 

Ingen minns en fegis. Och så är fläkten på plats också.

Förra veckan satt jag och scrollade igenom bilderna på en känd svenskas hus som är till salu för nära 14 miljoner kronor. Jag konstaterade snabbt att jag och hon inte har samma smak vad gäller inredning. Inte för att hennes är dålig eller min är bra, vi verkar bara tycka olika om färg och form i hemmet. Hur som helst visade det sig att vi valt samma tapet, en tapet från William Morris, som hon hade i sovrummet och som vi ska ha i vår nya hall (så fort hallväggen blir tapetserad ska jag nog ta bilder). Först blev jag lite störd av det, nu känns det tvärtom riktigt bra.

För oavsett vad jag tyckte om inredningsstilen så visade det dyra huset på personlighet och karaktär. I dag, när det Stockholmsvita har tagit överhanden, kan det kännas befriande att se lite färg och stormönstrade tapeter. Tycker jag.

Ju längre in i bygget vi kommer inser jag att vi inte följer någon inredningsstil alls. Vi följer ingen röd tråd och vi tänker enbart med hjärtat. Vi kör på vad vi tycker är snyggt, inte vad som ska hålla stilmässigt de nästa många åren. Inte för att man måste följa stilar eller trender eller tänka långsiktigt, men vilken inredningsintresserad människa som helst skulle nog säga att det är bra att ha en plan för helheten.

Vi satsar på personlighet och karaktär! Kan vi komma överens om det? Många gillar nog varken våra tapetval eller stil på huset. Precis som jag inte gillade inredningen i 14-miljonerkronorvillan.

Men så är det ingen som kommer ihåg en fegis heller.

 

Sonens rum pryds av ett blad.
Dottern fick moln.
Så här blev fläkten. Vi gillart.

 

 

 

 

Vi är så jäkla moderna!

Eller… I alla fall lite nytänkande. Eller… Äsch, har egentligen ingen aning, för vi är varken några inredningsexperter eller allmänt kända för att ligga i framkant vad gäller moderniteter. 

Men det känns lite spännande med nya köksfläkten! Vi ville ha en takintegrerad fläkt, det kändes lite fränt. Sen kom vi på att eftersom taket är extra högt och har en liten lutning, så går det inte bara att montera fläkten i taken. Så då får man helt enkelt bygga en låda… 

Fortsättning följer, det kan bli skitfult eller så blir det hur bra som helst. Vi hoppas på det sistnämnda! 

50 nyanser av blått – nu är färgerna valda och uppe på väggarna

Efter all denna vånda och beslutsångest, nu är färgerna äntligen uppe på väggarna. Som jag har haft beslutsångest över nyanser och färgval. Till ingen nytta, för det blev ju så bra.

Väldigt blått (och lite grönt) blev det. Nu väntar jag på nästa delmål, att tapeterna ska upp. Vad gäller tapetval har jag inte tvekat alls, lustigt hur det kan vara.

Så här ser det ut nu:

Från hallen mot stora sovrummet.
Stora allrummet, st Pauls blå heter färgen. Jag gillar den.
Stora sovrummet. Garderobsväggarna ska tapetseras med en tapet som går i den mörkblå färgen, lite turkost, guld och gula fiskar. Det blir spännande…
Lilla allrummet, färgen kallas för Tant Johannas Gröna.

Minns ni när man åkte till Sundsvall för att gå på Donken?

I mitten av 90-talet, innan McDonalds kom till Östersund, hände det att jag och mina tjejkompisar drog till Sundsvall för att äta billiga hamburgare. Vi var tonåringar, hade uppenbarligen för mycket tid att döda, och med nytagna körkort var det kul med en långtur i lånad bil.

I dag är det annat som lockar när jag åker österut. Nu är det inte hamburgare som drar, däremot ett visst möbelvaruhus i Birsta. I helgen drog vi alltså till Ikea för att köpa köket till huset. Trots en ambition att komma iväg tidigt så kom vi fram lagom till lunch, typiskt. Och hem kom vi strax före midnatt, trots ett jäkla tempo.

MEN. Köket är nu beställt och kommer om en månad. Hurra.

Dessutom passade vi på att köpa vitvaror när de hade rabatt på en stor vitvarukedja. Och färg på ett annat ställe när det visade sig att de hade erbjudande just i helgen.

Det blev alltså en lyckad resa till Sundsvall. Vi räknade ut att vi satt ner i ungefär 15 minuter (snabblunch på Ikea), middagen intogs på en parkering efter en drive-through.

Det enda jag saknade var mina tjejkompisar.

 

En väldigt trevlig färgkille på Bauhaus hjälpte oss att hitta alla rätta kulörer till väggarna. Här söker han rätt kulör som ska matcha fototapeten i Nils rum.
Nya köket tar form på skärmen.

 

 

 

 

Ambivalensens tid är nu

Nu börjar jag förstå alla nybyggare som beklagat sig över alla dessa val ett husbygge innebär. Allt från handtag till klinker till kök och tvättstuga, tapeter och väggfärg ska bestämmas. Och här står jag, med en deadline på väggfärg och tapetval, och jag får inte till det. Kan inte bestämma mig. Men det blir i alla fall en blå/grå färg i stora vardagsrummet. Inte i kalkfärg, som jag tidigare bestämt mig för, utan i vanlig färg. Av den enkla anledningen att målar vi kalkfärg går det inte att måla över den.

Det finns alltså möjlighet till att ändra sig. Puh

Vi trycker in oss där vi kan

Ni kanske undrar hur vi bor nu medan vi väntar på att huset ska bli klart? Och det kan jag så klart berätta, vi hyr min mammas radhusövervåning. Två sovrum och ett badrum delar vi, två vuxna och två barn, på. Köket delas med mamma.

För oss går det bra, värre är det väl för stackars mamma. Från att ha bott själv ett par år sedan min pappa gick bort har hon nu blivit invaderad av fyra personer och allt vad det betyder: skor i massor, jackor, täckbyxor, overaller och hjälmar hit och dit. Hallen ser ut att vara ständigt översvämmad av grejer.

Och nu har vi även tagit gästrummet i besittning. Alla grejer vi beställer måste ju få plats någonstans! Stolar, lampor, skåp och hyllor som ska upp i nya huset står nu i mammas gästrum. 

Så här ser det ut:

Behöver man dörrar egentligen…

Vi började precis prata om att ytterdörrar kanske är överflödiga. Man kan väl lika gärna använda spånskivor med gångjärn? 

I alla fall började det kännas så, då hela fasaden varit klar sedan länge och byggfläktarna inne ändå tjänade sin funktion. 

Men då kom de äntligen, de nyinköpta och lackerade ytterdörrarna. Från Östersunds Billackering, där det första paret dörrar brann inne för några veckor sedan, har vi fortfarande inte hört ett ord. Men de har väl annat för sig. 

Titta så fint det blev. Nu saknas bara handtag!

Tänk om det blir mörkt och dystert?

 

Det läskiga med att rita ett eget hus är att man inte kan veta innan hur det blir i verkligheten. En sak är en ritning, en annan är ett färdigt hus med väggar och tak.

Hur blir ljusinsläppet, till exempel? Sådana saker kan man spekulera om innan, och så klart kan man föreställa sig när man har stora fönster mot ett visst väderstreck, men andra delar av huset då?

Sånt funderar jag kring när jag går runt på bygget. Men det känns som att det blir bra, ljuset tränger sig in bland husets vrår.

Så här ser det ut nu:

Från sovrumsdelen ut mot hallen och stora badrummet. Öppningarna till vänster leder mot stora allrummet med vardagsrum och kök.
Lilla allrummet tillika gästrummet. Det här kanske blir husets mörkaste rum när dörrarna till barnens rum kommer upp.
Stora allrummet mot köket. Om ett halvår (håll tummarna) står jag borta vid väggen där och snor ihop fina middagar vardag som helg.

Sakta men säkert glider vi framåt

Sätta spånskiva, sen gipsskiva. Sätta spån, sen gips. Spån, gips. Repetera.

Just nu kläs hela huset in i spån och gips. Elen har dragits och nu väntar vi (läs jag) på nästa moment, som är att spackla och slipa. Lär ta några veckor med alla dessa väggar. Jag övar hårt på mitt tålamod, som ni kanske förstår.

Så här börjar det se ut:

Barnen har fått välja var sitt rum och för att inga missförstånd ska ske så har sonen skrivit ett lapp med sitt namn och ställt i fönstret i sitt rum.

Utebelysning, hur svårt är det inte att välja rätt? Vi valde en rätt menlös men ändå klassiska lampa till både garage och husfasad. De till garaget köpte vi för några månader sedan. När nu elektrikern dragit till huset var det dags att beställa fler. Då har de höjt priset på lamporna med nästan 400 kronor per lampa!! Och vi skulle ha åtta stycken till hela huset! Gah! Tur det finns google, vi fick beställa från ett annat ställe.

Ytterdörrarna kommer förhoppningsvis den här veckan. De börjar bli saknade nu.