Minns ni när man åkte till Sundsvall för att gå på Donken?

I mitten av 90-talet, innan McDonalds kom till Östersund, hände det att jag och mina tjejkompisar drog till Sundsvall för att äta billiga hamburgare. Vi var tonåringar, hade uppenbarligen för mycket tid att döda, och med nytagna körkort var det kul med en långtur i lånad bil.

I dag är det annat som lockar när jag åker österut. Nu är det inte hamburgare som drar, däremot ett visst möbelvaruhus i Birsta. I helgen drog vi alltså till Ikea för att köpa köket till huset. Trots en ambition att komma iväg tidigt så kom vi fram lagom till lunch, typiskt. Och hem kom vi strax före midnatt, trots ett jäkla tempo.

MEN. Köket är nu beställt och kommer om en månad. Hurra.

Dessutom passade vi på att köpa vitvaror när de hade rabatt på en stor vitvarukedja. Och färg på ett annat ställe när det visade sig att de hade erbjudande just i helgen.

Det blev alltså en lyckad resa till Sundsvall. Vi räknade ut att vi satt ner i ungefär 15 minuter (snabblunch på Ikea), middagen intogs på en parkering efter en drive-through.

Det enda jag saknade var mina tjejkompisar.

 

En väldigt trevlig färgkille på Bauhaus hjälpte oss att hitta alla rätta kulörer till väggarna. Här söker han rätt kulör som ska matcha fototapeten i Nils rum.
Nya köket tar form på skärmen.

 

 

 

 

Ambivalensens tid är nu

Nu börjar jag förstå alla nybyggare som beklagat sig över alla dessa val ett husbygge innebär. Allt från handtag till klinker till kök och tvättstuga, tapeter och väggfärg ska bestämmas. Och här står jag, med en deadline på väggfärg och tapetval, och jag får inte till det. Kan inte bestämma mig. Men det blir i alla fall en blå/grå färg i stora vardagsrummet. Inte i kalkfärg, som jag tidigare bestämt mig för, utan i vanlig färg. Av den enkla anledningen att målar vi kalkfärg går det inte att måla över den.

Det finns alltså möjlighet till att ändra sig. Puh

Vi trycker in oss där vi kan

Ni kanske undrar hur vi bor nu medan vi väntar på att huset ska bli klart? Och det kan jag så klart berätta, vi hyr min mammas radhusövervåning. Två sovrum och ett badrum delar vi, två vuxna och två barn, på. Köket delas med mamma.

För oss går det bra, värre är det väl för stackars mamma. Från att ha bott själv ett par år sedan min pappa gick bort har hon nu blivit invaderad av fyra personer och allt vad det betyder: skor i massor, jackor, täckbyxor, overaller och hjälmar hit och dit. Hallen ser ut att vara ständigt översvämmad av grejer.

Och nu har vi även tagit gästrummet i besittning. Alla grejer vi beställer måste ju få plats någonstans! Stolar, lampor, skåp och hyllor som ska upp i nya huset står nu i mammas gästrum. 

Så här ser det ut:

Behöver man dörrar egentligen…

Vi började precis prata om att ytterdörrar kanske är överflödiga. Man kan väl lika gärna använda spånskivor med gångjärn? 

I alla fall började det kännas så, då hela fasaden varit klar sedan länge och byggfläktarna inne ändå tjänade sin funktion. 

Men då kom de äntligen, de nyinköpta och lackerade ytterdörrarna. Från Östersunds Billackering, där det första paret dörrar brann inne för några veckor sedan, har vi fortfarande inte hört ett ord. Men de har väl annat för sig. 

Titta så fint det blev. Nu saknas bara handtag!

Tänk om det blir mörkt och dystert?

 

Det läskiga med att rita ett eget hus är att man inte kan veta innan hur det blir i verkligheten. En sak är en ritning, en annan är ett färdigt hus med väggar och tak.

Hur blir ljusinsläppet, till exempel? Sådana saker kan man spekulera om innan, och så klart kan man föreställa sig när man har stora fönster mot ett visst väderstreck, men andra delar av huset då?

Sånt funderar jag kring när jag går runt på bygget. Men det känns som att det blir bra, ljuset tränger sig in bland husets vrår.

Så här ser det ut nu:

Från sovrumsdelen ut mot hallen och stora badrummet. Öppningarna till vänster leder mot stora allrummet med vardagsrum och kök.
Lilla allrummet tillika gästrummet. Det här kanske blir husets mörkaste rum när dörrarna till barnens rum kommer upp.
Stora allrummet mot köket. Om ett halvår (håll tummarna) står jag borta vid väggen där och snor ihop fina middagar vardag som helg.