Ni vet den där känslan när man sett en bild på nätet, och sen får man se det i verkligheten…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… Och så känner man sig lite snuvad på konfekten. Den känslan upplever jag nu.

Vi hittade de här fantastiska gröna klinkerplattorna på nätet, och tänkte att de skulle passa perfekt i det stora badrummet. Så kommer de hem, vi packar upp dem, och känslan känns så där. Var det så här de såg ut? Jag hade föreställt mig en helt annan grönfärg. Inte så matta. Att de skulle vara lite finare. Lite mer fantastiska.

Nåja, de ska visst behandlas både före och efter fogning med diverse medel och kanske blir det som vi föreställt oss. Vi kanske inte blir snuvade på konfekten, den kanske bara inte blir så söt som vi tänkt oss. Trots allt är jag inte kräsen vad gäller konfekt.

Kanske blir det här kokboken ”Häll nåt på nåt och sen in i ugnen” skrivs.

– Mamma, i vårt nya hus, kommer vi ha en sån här mikrovågsugn där?

Det är ju så kul när man kan ge barnen det de vill ha. Eller hur? Som en mikrovågsugn. Vår dotter, som just lärt sig göra frukostgröten själv, blev mäkta glad över nyheten. Det blir en mikro i nya huset!

Och på tal om mikros så kom den upp i går. Köksstommarna monteras just nu och jag, som inte är särskilt intresserad av matlagning, har nog aldrig längtat efter ett kök så mycket som nu. Det kanske är här jag kommer bli en sådan som syltar, picklar grönsaker eller bakar på mina lediga dagar? Eh, knappast. Det är nog inte köket det sitter i. Men det kanske är här jag en dag gör slag i saken och skriver den kokbok som jag och en kompis länge gått och klurat på, och som jag saknar i bokhandelns kokboksavdelning. Den går under arbetsnamnet ”Häll nåt på nåt och sen in i ugnen”. Sådan matlagning gillar jag!

Det blir skönt med lite bänkyta.
Mikron! En flitigt använd köksmaskin hos oss.
Bara resten kvar… Köket är från Ikea, färgen på luckorna heter Veddinge grå.

 

Ingen minns en fegis. Och så är fläkten på plats också.

Förra veckan satt jag och scrollade igenom bilderna på en känd svenskas hus som är till salu för nära 14 miljoner kronor. Jag konstaterade snabbt att jag och hon inte har samma smak vad gäller inredning. Inte för att hennes är dålig eller min är bra, vi verkar bara tycka olika om färg och form i hemmet. Hur som helst visade det sig att vi valt samma tapet, en tapet från William Morris, som hon hade i sovrummet och som vi ska ha i vår nya hall (så fort hallväggen blir tapetserad ska jag nog ta bilder). Först blev jag lite störd av det, nu känns det tvärtom riktigt bra.

För oavsett vad jag tyckte om inredningsstilen så visade det dyra huset på personlighet och karaktär. I dag, när det Stockholmsvita har tagit överhanden, kan det kännas befriande att se lite färg och stormönstrade tapeter. Tycker jag.

Ju längre in i bygget vi kommer inser jag att vi inte följer någon inredningsstil alls. Vi följer ingen röd tråd och vi tänker enbart med hjärtat. Vi kör på vad vi tycker är snyggt, inte vad som ska hålla stilmässigt de nästa många åren. Inte för att man måste följa stilar eller trender eller tänka långsiktigt, men vilken inredningsintresserad människa som helst skulle nog säga att det är bra att ha en plan för helheten.

Vi satsar på personlighet och karaktär! Kan vi komma överens om det? Många gillar nog varken våra tapetval eller stil på huset. Precis som jag inte gillade inredningen i 14-miljonerkronorvillan.

Men så är det ingen som kommer ihåg en fegis heller.

 

Sonens rum pryds av ett blad.
Dottern fick moln.
Så här blev fläkten. Vi gillart.

 

 

 

 

Vi är så jäkla moderna!

Eller… I alla fall lite nytänkande. Eller… Äsch, har egentligen ingen aning, för vi är varken några inredningsexperter eller allmänt kända för att ligga i framkant vad gäller moderniteter. 

Men det känns lite spännande med nya köksfläkten! Vi ville ha en takintegrerad fläkt, det kändes lite fränt. Sen kom vi på att eftersom taket är extra högt och har en liten lutning, så går det inte bara att montera fläkten i taken. Så då får man helt enkelt bygga en låda… 

Fortsättning följer, det kan bli skitfult eller så blir det hur bra som helst. Vi hoppas på det sistnämnda! 

50 nyanser av blått – nu är färgerna valda och uppe på väggarna

Efter all denna vånda och beslutsångest, nu är färgerna äntligen uppe på väggarna. Som jag har haft beslutsångest över nyanser och färgval. Till ingen nytta, för det blev ju så bra.

Väldigt blått (och lite grönt) blev det. Nu väntar jag på nästa delmål, att tapeterna ska upp. Vad gäller tapetval har jag inte tvekat alls, lustigt hur det kan vara.

Så här ser det ut nu:

Från hallen mot stora sovrummet.
Stora allrummet, st Pauls blå heter färgen. Jag gillar den.
Stora sovrummet. Garderobsväggarna ska tapetseras med en tapet som går i den mörkblå färgen, lite turkost, guld och gula fiskar. Det blir spännande…
Lilla allrummet, färgen kallas för Tant Johannas Gröna.