Äntligen kom dagen vi väntat på i snart ett år – inflyttningsdagen

”Surreal but nice” säger Hugh Grant om deras möte till Julia Roberts i filmen Notting Hill. Jag tänkte på det citatet i helgen, då vi äntligen fick flytta in i huset. OVK:n (den obligatoriska ventilationskontrollen) visade inte på något konstigt och efter kommunens godkännande började vi bära in möblerna.

Overkligt. Fantastiskt. Äntligen. Sådana ord har florerat i huvudet medan vi har burit, kånkat, släpat och slitit med vårt flyttlass. Det dröjer länge innan vi är helt på plats och mycket, till exempel kaminen som ska muras in, kvarstår. Men nu bor vi i huset och varje morgon känns det overkligt men trevligt att vakna där.

Så hur gick det då, kanske ni undrar.  Som jag skrev i första inlägget på den här bloggen så var tanken är att det huset skulle vara enkelt, öppet och i slutändan inte kosta mer än en villa i Odensala. Det målet har vi nått. Och vi är mer än nöjda med resultatet. Till exempel den gröna färgen i köket, vi älskar den! Så här ser det ut nu:

 

Barnens allrum/gästrummet.
Köket och matplatsen. Köket var tänkt att vara grått, men det mörkgröna valet känns helt rätt.
Andra sidan kaminväggen, mot entrédörr och hall. Vår gamla pinnsoffa var redan från början tänkt att stå här.
Stora allrummet åt andra hållet. Kaminen ska muras in, någon gång framöver (läs innan jul åtminstone).

Sundsvall, staden där man inte ens kan köpa med sig en kaffe

Kortfattat kan man summera vår lördag så här: Rent shoppingmässigt gick det bra, rent matmässigt var det en katastrof.

I helgen var det dags för en sista inköpsresa till Sundsvall och Ikea. På schemat stod inhandlande av sängar, utemöbler, garderobsinredning och lite andra småsaker. I bilen satt jag, sambon, våra två barn och min mamma.

Som tack för att vi köpt vårt kök på Ikea fick vi därifrån ett presentkort på en middag för fyra personer. Trevligt, tänkte vi och bestämde tidigt att vi skulle avsluta dagen där med en gratis middag innan avfärd hemåt. Därför åt vi lunch på Burger King när vi kom fram till Birsta. Efter ett besök på Bauhaus lämnade jag och sambon av min mamma och barnen på ett lekland och drog mot Birsta City och Ikea. Vi tog det lugnt, men var ändå effektiva, tyckte vi. Alldeles för sent insåg vi att varuhuset stängde tidigare än vad vi räknat med. Vi skulle alltså inte ha möjlighet att inkassera vår gratis middag. Så där stod vi med två trötta barn och fem hungriga magar och visste varken ut eller in. Snabbmat igen kändes inte som ett alternativ. Pinchos var fullbokat. Ingen ville ha pizza. Sjuåringen ville ha tacos. ”Vi kör till BiteLine, där har de nachos”, säger sambon. Så vi hoppas in i bilen och kör  mot BiteLine west. Bara det att det var stängt. Vi ringer till BiteLine i city, men liksom Pinchos är det fullbokat. Så vi kör mot centralstationen och till vår lycka har de öppet. Hurra. Tyvärr har de ingen nachos så sjuåringen börjar gråta, men både hon och lillebror beställer pasta. Mamma och min sambo beställer oxfilépasta och jag en pizza. Vi sätter oss och efter en stund kommer en servitris ut och meddelar att de har slut på pasta! Det räcker till barnen, men inte till de vuxna. Så mamma beställer lasagne och sambon väljer att ta pizza från den buffé som står framställd. Vi konstaterar att det inte är vår dag i dag, vad gäller mat. Barnens pasta och min pizza kommer, vi äter med god aptit. Mamma väntar, och väntar, äter ett par slice av min pizza och inser till slut att den där lasagnen inte kommer komma. Och helt riktigt, efter en lång stund kommer servitrisen utjäktande med en tallrik  lasagne och ber om ursäkt. De hade glömt hennes order. Mamma ber om en doggybag och det slutar med att hon får den gratis.

Efter maten går vi mot bilen och jag säger: ”Jag springer bara in på McDonalds och köper med kaffe”. Jag går in, fram till kassan och beställer kaffe. Borde inte kunna gå fel, eller hur? Men kassörskan säger: ”Vi håller precis på att rengöra kaffemaskinen, du kan få vänta men det kommer att ta minst 20 minuter”.

Och det gör man ju gärna när man precis ska till att köra 20 mil för att komma hem. Not.

Så nu sitter jag här med ett presentkort på en middag för fyra på Ikea som går ut om några veckor.

 

Hurra, vi har ett (nästan) färdigt hus

Sista tapeten är på plats, badkaret bars in i förmiddags och i kranarna rinner vatten. Yey. I dag var det dags för slutsamråd med kommunen och kvalitetsansvarige och allt gick enligt planerna. Nu väntar vi på att den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK) ska göras. På onsdag räknar vi med att det blir klart.

Har vi tur blir det inflytt nästa helg.

Om inte något oväntat händer kan det snart vara dags för inflytt

Det känns nästan lite overkligt, kan det vara så att vi snart får flytta in? På fredag har vi i alla fall slutsamråd med kommunen! Lite småfix måste till innan allt är klart, vvs måste komma och fixa så allt är grönt med ventilationen och vi väntar på ett rökrör så vi kan bygga in kaminen. Men sen börjar det vara dags för inflytt.

1 juni i fjol var vi på ett första möte med hustillverkaren Osab i Ottsjön, nästan exakt ett år senare får vi flytta in i ett nybyggt hus. Snacka om cykel.

Men nu ska vi inte gå sakerna i förväg. Vi får inte glömma att taket hamnade i diket, dörrarna brann upp och duschväggen exploderade. Allt kan hända…

Så länge kan ni kolla in vår nya duschvägg, som sitter där den ska och inte i en miljon bitar i en sopsäck.

Duschväggen i lilla badrummet. Precis som den ska se ut…

 

 

3 000 kronor gick i tusen bitar – kan du gissa vad det här har varit?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tada, här är vår duschvägg. Som gick i tusen bitar när den skulle monteras. Som rann som sand ur händerna på monteraren när han försiktigt satte den på plats. En millisekund så var den borta.

Nåja, det viktiga är ju att ingen gjorde illa sig. Och att inget annat gick sönder när glasrutan exploderade över hela badrummet.

Drygt 3 000 kronor kostade den.

Kundtjänsten på företaget där vi köpte den sa att det skulle bli svårt att reklamera den och få en ny, eftersom det inte går att se om det var något fel på den (eftersom den nu ligger i en hög i en plastsäck). Däremot sa kundtjänstpersonen att ofta är det något fel på glasrutan om den exploderar så lätt. Men det är ju som sagt svårt att bevisa. Moment 22, kan man säga.

Stora badrummet börjar ta form men vad ska vi göra med golvet?

Ni minns att jag var brydd över de gröna klinkerplattorna som vi beställde till stora badrummet? De såg liksom inte likadant ut i verkligheten som de gjorde på bilderna på nätet. Lite besvikna, och brydda, var vi. Nu har plattorna lagts och vi är väldigt nöjda med färgen och det grafiska mönstret. Däremot är vi brydda över hur vi ska behandla plattorna, det verkar vara en hinna av något slag som gör att det blir vita fläckar som vi inte får bort. Någon som har ett tips på hur man får bort det?

Annars trivs vi redan med det här rummet. Här ska det tvagas!

Nu är problemet med kanter som inte passar löst. Så här blev det:

 

 

 

 

Nu kan jag leva med det. Som ni ser flyttade vi upp både högra och vänstra överskåpen och satte en passbit mellan de två mittersta. Nu känns det okej. Fast vi vet inte varför vi inte köpte fyra lika stora överskåp. Eller fyra lika små. Nåja, det viktiga är trots allt att vi är överens om att vi inte riktigt tänkte till där. Eller hur? Sen är det trots allt bara en tvättstuga, och det är ju ändå inte där man främst väljer att spendera sin lediga tid.

Nu ska en tvättho och blandare sättas in, sen är vi i princip klara med det här rummet. De gröna högglansiga luckorna är jag jättenöjd med, gillar dem skarpt. Sammantaget blev tvättstugan otroligt fin, tycker vi. Bänkskivan blev ett lite lyxigare val än vi tänkt oss, den vi köpte från Ikea för några hundralappar visade sig vara sex centimeter för kort och det kändes inte riktigt läge att brumma dit i helgen för att få det här klart. Så kan det gå.

Jag är ledsen, men jag kan inte leva med det här

Det. Går. Inte.

Varje gång jag går in i huset så stör jag mig på det här nu. Skåpet som inte går kant i kant med torktumlaren i tvättstugan. Nu måste vi ta ner alla överskåp och flytta dem några centimeter mot vänster. Så skåp och vitvaror följer samma linje. Skit samma att skåpen inte blir helt centrerade mot fönstret. Kanske är det mig det är fel på. Kanske går det att göra på något bättre sätt (tips emottages tacksamt).

Men jag kan inte leva med det här:

Har jag berättat att min syster och svåger äger en träfabrik? Det är tur för oss det.

Jäkla skit också. Lilla badrummet börjar bli klart men möblemanget, som vi köpte på stora svenska möbelvaruhuset i Sundsvall, imponerar inte med sin kvalité. När lådfronterna skulle monteras blev det flera repor på dem, trots att vi var jättejätteförsiktiga när vi satte dit dem. Ska vi reklamera lådfronterna? Orkar vi åka till Sundsvall för att kräva nya? Nej, vi orkar inte. Men man kanske kan låta lackera lådfronterna, precis som vi tänkt göra med köksluckorna? I samma färgkod som de är? Ja så får det bli.

Som tur är äger min syster och hennes man Krokoms Träindustri. Där de lackerar grejer varje dag. Där ska vi lackera köksluckorna, och där måste vi nu låta lackera fronterna till badrumsmöbeln också.

Vi håller tummarna för någon form av familjerabatt.

 

Några månader senare och nu börjar huset äntligen bli grått

Vitt, grått eller svart. Nästan alla nybyggda hus som byggs i dag målas i en av de tre färgerna, känns det som. Jag har alltid drömt om att bo i ett grönt hus, men den drömmen krossades av min sambo redan när vi skulle måla vårt gamla hus.

Det huset blev svart.

När vi nu byggde nytt valde vi att ha en träpanel som behandlats med järnvitriol. Tanken är att träet med tiden ska bli gråare och gråare, liksom lite väderpåverkat.

När blir det grått då, har jag tänkt ungefär varje gång jag svängt in på vägen där vi bygger och sett vår husgavel sticka fram. Hur lång tid ska det ta? Jag vill ju att fasaden ska smälta ihop med de grafitgrå fönsterramarna. Lite gråare har det väl blivit, men det är svårt att se någon skillnad från vecka till vecka. Så föreställ er min lycka då jag gick igenom gamla bilder och såg de som jag tog när huset precis kommit upp. Visst syns det en skillnad?

Huset i januari.

 

 

 

 

 

Huset i april.