Sökandet efter Johan asplund, polishundar.

Avsnitt 2: Misstankar

Polisen: ”Vi hade sökt försvunna tidigare men det här var speciellt”
I det nya avsnittet av Johanfallet fortsätter sökandet. Men samtidigt växer sig misstankarna allt starkare om att 11-årige Johan Asplund har utsatts för ett brott.

Ni hör Johans föräldrar berätta om de fruktansvärda dygnen efter sonens försvinnande. Dessutom berättar polisen Per Tjäder om det intensiva sökandet och vilka tankar polisen hade om vad den försvunne 11-åringen kunde ha råkat ut för.

Publicerat av

annawikner

8 reaktioner på ”Avsnitt 2: Misstankar”

  1. …så hjärtskärande men mycket bra gjort podcast. Jag bodde inte i Sverige/Sundsvall då och har aldrig hört berättelsen i detaljer uppskattar mycket att lyssna på denna. En sak är säkert och det är att styrkan hos Johans föräldrar är av stål, verkligen beundransvärt. Otroligt lidande 😔

  2. Hej !!!!
    Om Johan Asplund levt i dag hade han varit jämngammal med mig nämligen 46 år. Har alltid varit intresserad av brott samt avskyr orättvisor..
    Jag läste om Johans försvinnande 1980 och var mycket upprörd. Sen dess har jag följt allt i media och dylikt . Att en psykiskt sjuk människa som alias Tomas Quick var och är samt alla mediciner han hade.. De som förhörde honom tvingade fram ett erkännande.. Största Rättsskandalen i Sverige när det gäller mord. Skulle tagit hit FBI i stället….. Sen Johan försvann har han fastnat på näthinnan och jag tror på föräldrarna ,,,det är någon i Sundsvall som gjort detta. Och jag tror att han är väldigt nära.
    I nio av tio fall de flesta mord så känner mördaren offret… Detta var ingen slump och jag har läst Anna Klara Asplunds bok om detta.
    Hade gärna velat hjälpa till i sökandet. Jag har varit lika frustrerad som föräldrarna när någon person försvinner,,, speciellt någon anhörig..
    Tror någon faktiskt kommer att försäga sig.. . Hoppas verkligen.
    Välsignelse till Johans föräldrar som är mycket psykiskt stark och orkar driva saken vidare..

  3. Så jobbigt att lyssna på. Arbetade dagligen med (Ingvar) eftersom han blev omplacerad. Vi arbetskamrater skulle ju vara helt neutrala då. Har svårt att förstå hur han kunde uppträda så lugnt. När jag lyssnar på detta nu så kan jag inte annat än känna att han var skyldig till detta. Fy vad jobbigt det känns. Tänker på föräldrarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *