Vi ska skapa en bättre vård och omsorg – men inte genom att tumma på personalens villkor.

Precis som många NA-läsare läste jag det sorgliga reportaget om ALS-sjuke Leif som avled efter sin svåra sjukdom, och om hustrun Maijs syn på den vård Leif fick i slutskedet av livet.

Det gör ont att läsa när vården inte håller den kvalitet man som vårdbehövande, eller anhörig, önskar. Även om jag som politiker inte får uttala mig om enskilda fall och vad som eventuellt gått fel, ser jag att den palliativa vården (vård i livets slutskede) i kommunen kan utvecklas. Jag är övertygad om att Maijs berättelse och vittnesmål kommer att leda fram till att arbetsätt ses över.

Jag delar helt den kommunala tjänstemannens syn att vi behöver förbättra utbildningen och kontinuiteten för personalen, för att kunna förbättra vården i allmänhet och den palliativa vården i synnerhet.

Vägen dit heter bättre villkor för vår personal – inte sämre!

Vi socialdemokrater har länge varit drivande för att ge vårdens personal bättre villkor, tillsammans givetvis med personalens företrädare, fackförbunden. Vi har drivit på för rätt till heltid, med möjlighet att välja deltid. Vi har via regeringen och Sveriges kommuner och landsting, SKL, gjort särskilda lönesatsningar för att förbättra möjligheten att locka till sig personal.

Mer bör göras, och i vissa delar av vården i Örebro är förbättringspotentialen mycket stor. Därför presenterade också kommunledningen en överenskommelse före sommaren att hela hemvården,  där många anställda för fram starka önskemål om att något måste göras, ska utredas.

Jag hoppas och tror att den utredningen, som syftar till att skapa kvalitet i omsorgen, samtidigt som villkoren för personalen stärks, kommer leda fram till en positiv utveckling.

Jag blir dock beklämd när ledarskribenten i dagens NA väljer att raljera över personalens rätt till lunchrast. Jag har arbetat i vården och vet att lunchen ofta intas snabbt, när det passar och ibland lite senare än önskat.

Skulle det visa sig att personalen agerat felaktigt vid något tillfälle måste det givetvis påpekas och rättas till. Det är alltid sorgligt när förväntningar inte uppfylls. En god dialog med den vårdbehövande, och dess anhöriga, tror jag kan vara nyckeln till att sådant förhoppningsvis inte uppstår framöver.

Det är dock generellt INTE personalens lunchraster, eller rätt till ledighet, eller villkor (som jag kan intyga efter att ha varit anställd både i hemvården och på kommunala boenden i två kommuner inte är tillräckligt guldkantade, för att uttrycka sig milt), som är orsaken till att vi inte har den vård och omsorg vi önskar.

Eller jo, möjligtvis på ett sätt. Jag är övertygad om att om vi skulle ge vårdpersonalen bättre villkor skulle också kvaliteten på vården bli bättre.

Huruvida det begicks fel i det ärende som NA skriver om, hoppas jag noggrant utreds. Det finns också instanser man bör vända sig till om man upplever att man, eller ens anhöriga, har varit med om missförhållanden i vården. Ibland, när exempelvis kommunen anmäler sig själva som var fallet med Elgströmska huset (det var alltså inte alls så att NA avslöjade något, såsom man ofta försöker göra gällande), kommer det kritik. Ibland kan det handla om att arbetssätt och rutiner ses över, men att det inte handlar om sådant som kritiseras.

Vi ska förbättra vården och omsorgen i Örebro kommun. Målet är Sveriges bästa äldreomsorg. Vägen dit är inte spikrak och heller inte särskilt kort, men vi ska nå dit. I det arbetet är anhöriga och givetvis de vårdbehövande själva oerhört viktiga som kraft för att förbättra vården. Den kunskap och kompetens som vår personal besitter måste också tas till vara.

För att kunna locka till oss mer personal till vården behöver villkoren förbättras. Vi behöver fortsätta att investera i välfärden. De stora överskott som just nu växer fram i statsfinanserna tack vare god ekonomisk hushållning och en kraftigt sjunkande arbetslöshet ska användas till välfärden, inte till stora skattesänkningar för högavlönade. Då kan vi förbättra för vår personal. Jag förutsätter att NA:s ledarsida tydligt tar ställning för välfärden före stora skattesänkningar i kommande valrörelse.

Att propagera för att tumma på en sådan självklar sak som rätt till lunch, hoppas jag att ledarsidan håller sig för god för.

Lars Ströman har fel i sak, men har rätt att tycka annorlunda.

I Örebro kommun beslutar Socialnämnd öster om frågor om servering av alkohol.

Lars Ströman tycker att Socialnämnd öster, via en handläggare på delegation, har fattat fel beslut när det gäller ett enskilt ärende där en privat aktör sökt tillstånd att få servera alkohol på en specifik plats vid ett enskilt tillfälle. Detta har han, vid ett flertal tillfällen, låtit meddela på sin ledarsida, senast igår torsdag. Ärendet gäller Håkan Hellströms konsert i Brunnsparken den 7/7.

Myndighetsutövning, vilket det är fråga om när det beslutas om serveringstillstånd, är inte en fråga där det går att stoppa in fakta i en maskin och ut kommer ett beslut. Det är människor som fattar besluten. Ströman tycker annorlunda än Socialnämnd öster. Som stöd har han en före detta handläggare i kommunen som tycker som han. Jag förutsätter att de läst ansökan ordentligt. Att Örebro kommuns nuvarande tillståndshandläggare samstämmigt inte tycker som Ströman är en omständighet han inte vill ta in.

Men Lars Ströman nöjer sig inte med att tycka att beslutet är fel. Han menar att beslutet strider mot svensk lagstiftning, och att nämnden medvetet fattar ett olagligt beslut. Det är en allvarlig anklagelse, och helt felaktig.

Det Ströman hakat upp sig på är att beslutet vilar i de, av en enig socialnämnd fastställda, riktlinjer som i sin tur går helt i linje med –  och faktiskt ännu längre än – svensk alkohollagstiftning.

I Örebro kommuns riktlinjer för alkoholservering står det att ”restaurangavdelningen/serveringsytan bör i möjligaste mån särskiljas från arrangemangsområdet för att möjliggöra överblickbarheten och därmed minska risken för överservering och langning.” När socialnämnden reviderade sina serveringsriktlinjer för ett par månader sedan skedde det i total enighet, men just denna skrivning har gällt länge – det är inte under min ledning skrivningen tillkommit.

I Alkohollagen 8:14 står det ”Serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren.”

För att åskådliggöra det lite enkelt:

Tänk dig ena halvan på en fotbollsplan. Sätt staket runt den planhalvan. Det är ett avgränsat utrymme i enlighet med Alkohollagens 8 kapitel § 14. Om vi tänker att vår fotbollsplanhalva är ett evenemangsområde innebär det att serveringsytan exempelvis kan vara straffområdet. Då ska detta område vara ”särskilt” från det enligt Alkohollagen avgränsade utrymmet.

Vid konserten i sommar med Håkan Hellström är den delen av Brunnsparken där konserten kommer att äga rum det enligt Alkohollagen avgränsade området (planhalvan). I den ansökan som kommit in ansökte arrangören om att inte få ha en särskild restaurangavdelning i detta avgränsade område utan att besökarna ska få ta med sig drycken ut till hela det avgränsade området.

Detta är fullt lagenligt i och med att lagen säger att det ska vara ett avgränsat område. Brunnsparken är avgränsad – du behöver ha biljett för att komma in och det är inhägnat. Det är fullt i enlighet med riktlinjerna i och med att de säger att området ”bör” vara särskilt, och inte ”ska”.

Men överblickbarheten då? Arrangören som har sökt alkoholtillstånd för Håkan Hellström-konserten har på evenemanget ett antal personer som kommer kontrollera att ingen ger sin dryck till någon minderårig eller någon märkbart berusad. Överblickbarheten tillgodoses därmed.

Lars Ströman har dock inte bara kallat beslutet olagligt. Han har också, lika felaktigt, hävdat att vi uppmuntrar företag att fiffla med skatten. Det är också det helt enkelt galet.

Samma dag och samma upplaga av NA där Strömans anklagande ledartext publicerades innehöll tidningen nyheten att ett örebroföretag blev av med sitt serveringstillstånd på grund av skatteskulder. I NA:s arkiv går det att söka fram fler nyheter om indragna, eller nekade, tillstånd på grund av ekonomi.

Efter det att beslutet fattades om serveringstillstånd vid Hellströmskonserten har det framkommit nya uppgifter rörande arrangörens ekonomi som inte var kända när beslutet fattades. Vid ansökan skedde helt ändamålsenliga ekonomiska kontroller.

Att jag som ordförande spekulerar i vad som skulle ske med en ansökan, hade detta varit känt, är olämpligt. Att pröva saken på nytt någon vecka före arrangemanget är inte rimligt och heller inte tillåtet.

Det finns ett ordentligt problem i vårt samhälle med alkohol. Som medmänniska har jag sett det med egna ögon ett flertal gånger. Som ordförande i en socialnämnd har jag sett det för ofta. En seriös debatt om hur vi minskar alkoholens skadeverkningar kräver dock att vi ser nyktert på hur problemet faktiskt ser ut. Seriös serveringspersonal som följer alkohollagen är inte det största bekymret i samhället.

Jag är varken alkoholliberal eller sprithöger, fladdrig eller har ölförvirring, vilket Ströman påstått i sina ledartexter i ärendet. Vi i Socialnämnd öster bryter inte mot lagar. Vi uppmuntrar inte till skattebrott.

Jag är ödmjuk inför det faktum att folk kan tycka att den nämnd jag leder kan fatta fel beslut i frågor där många har åsikter. Jag hade önskat mer ödmjukhet från Lars Ströman.

John Johansson (S)
Ordförande i Socialnämnd öster

15 miljarder (plus lite till) till välfärden – eller Kinberg Batras högerkaos?

Idag presenterade Sveriges finansminister Magdalena Andersson en stor satsning på sjukvården, men också att en till stor satsning inom kort ska presenteras på kommunens välfärd i form av skola och omsorg. Totalt 5 miljarder annonserades idag (87 miljoner till sjukvården i Örebro län), som tillsammans med de 10 välfärdsmiljarderna blir 15 miljarder i extra pengar till välfärden. Utöver detta har regeringen sedan tidigare satsat stort  på ökad bemanning i äldreomsorgen, förlossningsvården, lärarlöner, socialtjänsten, psykiatrin, investeringsstöd till fler äldreboenden, med mera. Alltså, 15 miljarder och en hel del ytterligare pengar.

Det tycker jag är en bra politik. Välfärden behöver mer resurser och den socialdemokratiskt ledda regeringen levererar.

Den 9 september nästa år ställs du inför ett val. Vill du ha mer av den varan, eller vill du ha alternativet: Anna Kinberg Batras fullkomliga högerkaos. En allians som spricker, stött av Sverigedemokraterna, och som skulle ta bort de flesta av ovanstående satsningar till förmån för mycket sämre skattesänkningar. Ett svajigt ledarskap som ena dagen säger en sak och som andra dagen säger något annat, om inte opinionssiffrorna lyft.

Jag har bestämt mig. Har du?

En enig nämnd har fastställt nya alkoholriktlinjer.

Idag har socialnämnden i total enighet efter lång debatt beslutat om nya riktlinjer vid alkoholservering. Media har ringt mig ibland flera gånger per dag de senaste veckorna. Uppenbart är att dessa frågor är väldigt spännande att diskutera.

”Experter” har uttalat sig. Människor har tyckt.  Ledarskribenten på Nerikes Allehanda, Lars Ströman, har sagt att jag fladdrar. Att jag och nämnden har ölförvirring.

Det har vi inte. Jag fladdrar inte.  Och jag är välinformerad, insatt och förvaltningen har gjort ett gediget grundarbete. Att någon tycker att jag och hela nämnden har fel är en sak, att vi är oinsatta är en annan. Det är vi inte. Och vi bemöter varje argument sakligt och om igen. Vi är öppna.

Nu fortsätter säkert debatten. Jag tar den gärna.

Den stora mediala kontroversen har dels handlat om beslutet om serveringstillstånd kring Håkan Hellström-konserten i sommar, dels om riktlinjerna ska göra det lättare att ha större serveringsyta vid festivaler och evenemang.

I Örebro kommuns riktlinjer för alkoholservering står det, även efter dagens sammanträde, att ”restaurangavdelningen/serveringsytan bör i möjligaste mån särskiljas från arrangemangsområdet för att möjliggöra överblickbarheten och därmed minska risken för överservering och langning.” Förslaget var att denna mening skulle strykas. En enig nämnd valde att låta den vara kvar.

I alkohollagen 8:14 står det ”Serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren.”

Dessa två meningar, hävdar en del, krockar. Därför borde exempelvis arrangören vid konserten med Håkan Hellström inte ha fått tillstånd (se nedan). Jag står bakom beslutet och tycker det är rätt att de fick det.

Vill man förklara det enkelt och pedagogiskt kan man göra det så här:

Tänk dig ena halvan på en fotbollsplan. Sätt staket runt den planhalvan (ungefär som motståndarna till ÖSK tycks ha gjort i år). Det är ett avgränsat utrymme i enlighet med Alkohollagens 8 kapitel § 14.

Om vi tänker att vår fotbollsplanhalva är ett evenemangsområde innebär det att serveringsytan exempelvis kan vara straffområdet. Då ska detta område vara ”särskilt” från det enligt Alkohollagen avgränsade utrymmet.

Vid konserten i sommar med Håkan Hellström är den delen av Brunnsparken där konserten kommer att äga rum det enligt Alkohollagen avgränsade området (planhalvan). I den ansökan som kommit in ansökte arrangören om att inte få ha en särskild restaurangavdelning i detta avgränsade område utan att besökarna ska få ta med sig drycken ut till hela det avgränsade området.

Detta är fullt lagenligt i och med att lagen säger att det ska vara ett avgränsat område. Brunnsparken är avgränsad – du behöver ha biljett för att komma in och det är inhägnat. Det är fullt i enlighet med riktlinjerna i och med att de säger att området ”bör” vara särskilt, och inte ”ska”.

Men överblickbarheten då – den är ju också ett krav? Arrangören som har sökt alkoholtillstånd för Håkan Hellström-konserten har på evenemanget ett antal personer som kommer kontrollera att ingen ger sin dryck till någon minderårig eller någon märkbart berusad. Överblickbarheten tillgodoses därmed.

Här har alltså både den ”expert” som Nerikes Allehanda tagit in samt ledarskribenten fel. Beslutet följer både lagen och riktlinjerna. Det är Örebro kommuns tolkning. Länsstyrelsen (som är de som utövar tillsyn i tillståndsfrågor) i Östergötland har efter granskning av liknande beslut inte invänt mot det.

Däremot kan man givetvis tycka att det är ett felaktigt beslut, men lagligt är det.

Så, kommer Håkan Hellström-konserten i sommar förlöpa väl? Jag hoppas så klart det, och tror det. Visar det sig att så inte är fallet kan beslut tas på stående fot under konserten att dels begränsade var man får dricka alkoholen, eller till och med besluta att alkoholservering direkt ska upphöra. Kommunen kommer att vara där och granska. Kommunen gör för övrigt omkring 400 tillsynsbesök – varje år. Hade arrangören inte skrivit en ansökan som varit tillräckligt bra hade arrangören helt enkelt fått avslag på denna ansökan. Så enkelt är det.

I debatten har ett antal felaktiga påståenden flugit runt. Ett handlar om att vi skulle låta näringslivet härja fritt i strid med alkohollagens tankar om folkhälsa. Det är inte sant. Tron är att det vid evenemang typ Håkan Hellström-konserten kan bli mindre alkoholkonsumtion än om man har en begränsad ”drickyta”. Du är helt enkelt inte tvungen att dricka upp ölen så snabbt, och då, när du ändå är på plats på den lilla restaurangytan, kanske du köper en till. Totalkonsumtionen kan alltså minska med det sättet att utforma serveringsytorna.

Örebro är och ska vara en attraktiv kommun att driva restaurang i och genomföra evenemang i. Samtidigt ska alkoholens skadeverkningar minska. Om du väljer att servera alkohol kommer din ansökan att granskas ordentligt. Om din ansökan inte följer kommunens eller lagstiftarens bestämmelser kommer du få ett nej. Men om du kan visa att du följer lagen och reglerna, välkommen!

En kväll där vi säger tack!

Örebro har tusentals vardagshjältar som engagerar sig för sina medmänniskor genom att ta uppdrag som gode män, förvaltare, kontaktpersoner och kontaktfamiljer till barn och personer med och utan funktionsnedsättning. Människor som öppnar upp sina hem och blir familjehem. Människor som med sin tid ställer upp och är volontärer, eller via föreningar och trossamfund som har uppdrag eller samarbetar med Örebro kommun.

Det går inte att tillräckligt starkt tacka dessa hjältar. Det går inte att tänka hur vår välfärd skulle se ut om de inte fanns.

Ikväll gör Örebro kommun ändå en liten, men uppskattad, insats för att säga just tack. Ikväll tackar vi med en fest, ordnad några gånger tidigare, där alla som på olika sätt ställt upp bjudits in.

Jag är där som ledamot (från slutet av mars förste vice ordförande) i Programnämnd Social välfärd, som står som arrangör. Vid tidigare tillfällen har jag utnyttjat kvällen till att få en bild av hur vårt arbete med föreningar, frivilligarbetare och civilsamhället kan utvecklas. Det kan det nämligen säkert göras. Jag hoppas att jag även ikväll får med mig idéer på hur vi kan utveckla vårt arbete. Maila mig gärna på john.johansson@orebro.se om du har egna idéer.

Men även givetvis få säga till så många jag bara kan: Stort, stort tack!

 

En stark välfärd med hög kvalitet som går att lita på, bygger vi gemensamt.

Jag är socialdemokrat. Jag är det för att jag med egna ögon sett hur viktig välfärdsstaten är. Jag har sett det i Sverige och jag har sett det i andra länder, där välfärdsstaten är svagare och där människors plånböcker och inte behoven styr över vilken välfärd man har rätt till.

Jag är socialdemokrat, inte för att jag primärt är stolt över vad vi har åstadkommit under det 1900-tal då Socialdemokraterna länge dominerade svensk inrikespolitik och byggde upp en stark välfärdsstat, utan för att jag med kraft vill uträtta mer. Jag vill fortsätta utveckla den svenska välfärden till något ännu bättre.

För om jag har sett hur det ser ut i andra länder ser jag också hur det ser ut i Sverige. Det är inte tillräckligt bra. Vi kan mer.

Idag måndag den 6 mars har jag förmånen att få inleda dagen med att tillsammans med en klass på Örebro folkhögskola prata om mina politiska visioner. För mig är visioner något man vill uppnå, något som är längre bort än agendan just nu. Men det är inte utopier. Det är inte ouppnåeliga och omöjliga mål.

En vision är en välfärd där vi gemensamt betalar för det vi gemensamt behöver i enskilda och olika tillfällen. En välfärd utformad efter våra gemensamma behov, där det just är våra behov som sätts i fokus.

Och våra, det är vi som brukar välfärden, vi som kan komma att bruka den och vi som arbetar i den. Jag hävdar att det är en bit dit.

Jag har suttit på flera möten där olika förslag diskuterats hur de påverkar företagen i välfärdssektorn. Det är inte oviktigt, men det är långt ifrån viktigast. Det är inte för företagen välfärden finns, utan för oss.

Jag har hört otaliga debatter om vad människor behöver, men läst få undersökningar där någon verkligen har frågat dem. Valfrihet mellan olika företag har jag läst överallt, men inflytande och delaktighet har jag läst mycket mindre av.

Min vision är något annat än det.

Min vision är ett välfärdssamhälle där proffsen får vara proffs. Där sjuksköterskorna och förskollärarna och lärarna med all sin kompetens får göra det de är bra på – inte fylla i papper och kontrolleras och mätas och räknas.

Min vision är en välfärd som får kosta, men som inte är ineffektiv och slösaktig. Och jag tycker att det är slösaktigt när miljoner som hade kunnat gå till mer personal istället går till stora vinster åt multinationella koncerner och riskkapitalbolag.

Min vision är en välfärd där personalen trivs och mår bra och kan rekommendera andra att jobba där. I socialnämnderna i Örebro har vi politiskt formulerat devisen att vi vill att socialsekreterarna ska vara lika nöjda över förutsättningarna att utföra sitt arbete som vi är över det arbete de utför. Kanske skulle några av de omkring 150 miljarder som högerregeringen sänkte skatterna med 2006-2014 ha gjort nytta i satsningar på fler medarbetare i välfärden och bättre villkor åt dem?

I förra veckan läste jag för kanske femte gången ut Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.  Beskrivningarna över boendesituationen i senare hälften av 1800-talets Stockholm går rakt in i hjärtat. Den trångboddhet som beskrivs i boken är oanständig ett välfärdsland. En social bostadspolitik är därför ett måste i en välfärdsstat. Boendeformer som är anpassade för människors behov. Du som gammal ska vara trygg i att få en bra bostad, även när du flyttar från ditt tidigare hem. Jobb och bostad är välfärdsstatens grundbultar.

Vad allt detta egentligen kokar ner till kan tyckas självklart, men det är det inte. Det är detta som valet, som går av stapeln om på torsdag exakt ett och ett halvt år, kommer att handla om. Därför kommer jag och Socialdemokraterna, under dessa ett och ett halvt åren, att vara fokuserade på att vi tillsammans, vi,  inte bara ska forma utan göra vår gemensamma vision om välfärden verklig.

Därför att jag vet att ni vet att det är hög tid att vi börjar prata och lyssna på varandra nu. Att det nu är dags att vi tillsammans funderar på om den riktning vi ser välfärden gå är den rätta, eller om det inte är hög tid att hitta en lite annan riktning. Kanske en riktning mot en vision likt denna.

Kanske mot en vision där vi tillsammans kan göra välfärden bättre och starkare. Med trygghet om att människornas frihet växer när välfärden är stark. Att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro, det är Socialdemokraternas och min vision.

Och det, det klarar vi, men bara gemensamt.

Socialtjänsten går framåt i Örebro kommun!

I morgon torsdag är det sammanträde med socialnämnderna, och då fattar vi bland annat beslut om årsberättelsen för 2016. Det är i det stora hela en redovisning av ett mycket framgångsrikt arbete.

På ett år har vi i socialnämnderna vänt ett rätt så stort underskott till ett hyfsat stort plus. Vi har minskat dyra externa placeringar till förmån för kvalitativa placeringar i egen regi. Vi har tack vare ett stärkt förebyggande arbete noterat en avmattning i ärendeökningen, trots att Örebro växer så kraftigt.

Under 2016 inträffade några viktiga och bra händelser. Ett socialkontor i Vivalla startades, som kommer att underlätta tillgängligheten till kontakt och stöd för de barn, ungdomar och familjer som blir aktuella där. Vi ökade antalet skyddsplatser för våldsutsatta kvinnor. Vi har startat upp en verksamhet genom en social investering som gör kartläggningar och individuella skolplaneringar som syftar till att öka förutsättningarna för goda skolresultat hos barn som växer upp i familjehem. Vi har via beslut i Kommunstyrelsen kunnat vara med i satsningar på förstärkt vuxennärvaro mot social oro under sommaren. Vi har startat upp en föräldrastödsverksamhet i grupp för att motverka våldsbejakande extremism.

Idag på kommunfullmäktigesammanträdet delades Örebro kommuns Jämställdhetspris ut till HVB-hemmet ”Snödroppen”, ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Från den långa och fina motiveringen till priset minns jag särskilt formuleringen i stil med att trots att hemmet hade väldigt mycket att göra och en mycket tuff och ansträngd situation efter det stora mottagandet hösten 2015 kunde man prioritera ett viktigt utvecklingsarbete när det gäller jämställdhet, något verksamhetschefen lovade skulle fortsätta under 2017.

Sådant gör mig som ordförande i ansvarig nämnd mycket glad. Vi nöjer oss inte med segrar och priser, vi står inte still, utan vi går vidare och utvecklar verksamheten fortsatt.

Sammanfattningsvis var 2016 ett mycket framgångsrikt år. Men precis som jag skrev ovan så ska vi inte stå still. Vi saknar inte utmaningar. En stor utmaning är att fortsätta stärka och förbättra personalsituationen, egentligen på hela socialförvaltningen men inte minst på socialkontoret. Det är ett av våra fokusområden under året.

Jag vill tacka alla som arbetar inom Örebro kommuns socialtjänst. Jag vill tacka alla er som öppnat era hem, era hjärtan, som familjehem eller jourhem, som kontaktpersoner och på andra sätt bidrar och stöttar. Ni är ovärderliga.

 

Hånfullt mot Sveriges pensionärer

Alliansregeringen lämnade efter sig en rad dåliga minnen. Högre arbetslöshet, lägre skolresultat, en urholkad A-kassa, en försämrad sjukförsäkring, och satsningarna på välfärden uteblev. Bostadspolitiken var inget att jubla över.

Och för Sveriges äldre skapades en orättvis beskattning i form av ”pensionärsskatten”, där jag med hög lön betalar en lägre skatt i procent än min gamla farmor och mormor gör. Det här var inget misstag. Det var en ytterst medveten politik. ”Det ska löna sig att jobba”, sa Alliansen som ni minns. Det resulterade i att en lägre andel av svenskarna jobbade, och att de som inte jobbade fick det sämre ställt. För ”det ska löna sig att jobba” betyder också att ”det ska straffa sig att inte jobba”. Alltså att vara arbetslös eller sjuk. Eller pensionär.

Sveriges pensionärer betalar en högre skatt än vi som jobbar. Det är världsunikt, på fel sätt. Vi, på grund av Alliansens medvetna politik, beskattar som enda land i världen pension högre än lön. Pension är som alla vet uppskjuten lön, och det är helt galet att Sveriges pensionärer ska betala mer i skatt än vi andra.

Det tycker vi socialdemokrater, och skatteklyftan har nu börjat sjunka. Tyvärr går det för långsamt, jag önskar att det fanns mer pengar att göra det snabbare. Men som jag skrev först var inte den orättvisa pensionärsskatten det enda dåliga minnet från alliansregeringen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har behövt göra mycket annat efter de åtta åren för att få Sverige på rätt köl igen.

Men ingen ska tveka – pension och lön ska betalas lika, och vägen dit går genom en socialdemokratisk regering.

De senaste veckorna har Kristdemokraterna känt sig nödgade att försöka ryta till om detta. De som skapade skatten. De som tillsammans med Sverigedemokraterna räddade skatten så sent som för två år sedan. Jag antar att det är deras 2-3 procent i opinionen som gör att de blir desperata. Jag tycker att det är direkt hånfullt mot pensionärer. Men desperation hjälper inga pensionärer till rättvis skatt. Trovärdighet gör det. Kristdemokraterna skulle kunna skapa sig trovärdighet. Men ihop med en blåbrun allians fungerar det inte.

Med Alliansens och Sverigedemokraternas politik får Sveriges pensionärer fortsätta betala en högre skatt än alla andra. Med en socialdemokratisk politik blir det mer rättvisa. Det tror jag vore bättre för Sverige.

 

Välkommen, du tionde miljonte svensk. Men till vilken värld?

Precis när som helst passerar vi tio miljoner svenskar, när detta skrivs. Men exakt när vet så klart ingen. Det är ju som Barbro Lindgren skrev; varenda dag är alltid första dagen, och den sista. Kanske håller ett par sin nyfödda just nu, den tionde miljonte svensken. Kanske har en familj just fått sin plats i Sverige efter en lång resa någon annanstans ifrån, och hjälper Sverige med vår så viktiga befolkningstillväxt, en tillväxt vi faktiskt har svårt att klara av utan invandring, men som krävs för att kunna betala framtidens välfärd. Kanske är det någon av dem som blev den tionde miljonte.

Samtidigt är det också i skrivande stund 10 timmar kvar till Donald Trump tillträder som president i USA. Till vilken värld föds du, du nyfödda barn? Till vilken trygghet har du egentligen flytt, du som flyr?

Jag är inte en negativ människa. Jag har en positiv människosyn. Jag är socialdemokrat.

Men jag är också orolig, precis som så många, vart världen reser idag. Vad kommer Donald Trump att göra med klimatpolitiken? Hur blir mina barns och deras barns framtid i klimatförändringarnas tidevarv, när den politik som ska rädda vår framtid urholkas?

Sverige är dock fortfarande starkt. Arbetslösheten rasar och sysselsättningen ökar. Även om Moderaterna just nu inte har något bättre förslag än att försätta landet i politiskt kaos, är det faktiskt andra som styr. Det Moderaterna gjorde igår kändes lite ”trumpskt”, men så länge de är i opposition är skadeverkningarna för andra än dem små.

Låt oss se till att om fyra år är även Donald Trump i opposition. Låt oss se till att den elfte miljonte svensken kommer till en värld som är bättre än den Trump erbjuder oss.

Kinberg Batra har visat sin och Moderaternas regeringsoduglighet idag

Idag visade Alliansen med all önskvärd tydlighet att de saknar all förmåga och möjlighet att hålla samman, ens i opposition. Det ganska framgångsrika bygge som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann lyckades skapa tillsammans med dåvarande alliansledare är inte bara begravet, de nuvarande ledarna tycks till och med skämmas över det.

Jag är inte särskilt förvånad att Anna Kinberg Batra visar sig vara just så svag som jag tycker att hon alltid har gett intrycket av att vara. Mitt främsta intryck av henne från förr är det berömda uttalandet att ”stockholmare är smartare än lantisar”, och det kanske inte var det bästa intrycket man kan ha från början.

Den decemberöverenskommelse som Moderaterna förhandlade fram med övriga partier var det ju inte hon som klev ur, utan ett annat partis ungdomsförbund och hon tvangs följa efter. Sen har hon efter det offentligt ifrågasatts och opinionssiffrorna har rasat.

Därför återstod, tycktes hon tycka, att ändra det besked hon gav för lite drygt en vecka sedan, att det inte blir någon gemensam alliansbudget före valet. Problemet var ju bara att det efteråt visade sig att det inte alls är hon som styr Alliansen – både L och C sa nämligen nej till det sättet att gå fram idag.

På ett sätt är det glädjande att alliansen visar sin svaghet och regeringsoduglighet mindre än två år kvar till valet. Samtidigt är det litet oroande att moraset har gått så snabbt. Vad kommer härnäst, det är jag litet orolig över.

I Örebro har Moderaterna en mycket svajig situation. Det har varit många personförändringar på sistone. Jag tror att det finns en oro över att partiet inte framstår som seriöst, och den oron delar jag. Vi behöver ha en seriös opposition, och i Örebro finns den främst att hitta vänsterifrån, hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Fram till det att Moderaterna hittar ledare som kan just leda kommer de att föra en tynande tillvaro. Glöm inte att Moderaterna normalt inte är ett 25-procentsparti, utan snarare ett 15-procentsparti. Det finns inget som säger att de inte kan sjunka än lägre innan 2018. Det öppnar upp för många intressanta konstellationer. Kanhända kommer några av dessa vara blocköverskridande?