John Johansson (S), Örebro

Människors oro om personlig assistans värd att ta på allvar. Och det görs!

Sammanfattning

Jag vill få sagt följande i ett långt blogginlägg. Människor som idag uttrycker oro för sin eller anhörigas personliga assistans måste lyssnas på och tas på allvar. Deras frågor måste få svar.

Pengar som vi använder för personlig assistans ska gå till personlig assistans, till dem med stora behov, och gällande svensk lagstiftning ska fortsätta att gälla. Socialdemokraterna varken vill eller tänker föreslå försämringar i rätten till personlig assistans.

Men pengarna ska inte gå till annat än just personlig assistans. Det är inte ok med företag som fuskar, som inte ger människor det de har rätt till eller som försöker driva upp timantalet på ett sätt som inte gynnar den enskilde, utan enbart företaget.

Det är klokt, det som skrivs i Expressen idag, att de politiska partier som rimligtvis ser rådande utveckling men som ljuger om bevekelsegrunderna till pågående arbete och behovet av insatser, agerar populistiskt.

//Slut på sammanfattningen.

 

Idag skriver Expressens Anna Dahlberg på ledarsidan en mycket klok och viktig artikel om Liberalernas tonläge om personlig assistans och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Jag har på olika sätt varit engagerad i frågor som rör människor med funktionsnedsättningar i över tio år. Jag satt som ledamot i det som tidigare hette Kommunala handikapprådet, idag kommunens Tillgänglighetsråd, i flera år och under åren då Örebro styrdes av den så kallade Högerkoalitionen (Alliansen+MP) satt jag i opposition som ledamot i Nämnden för funktionshindrade, som ansvarar för kommunens verksamheter inom exempelvis personlig assistans, daglig verksamhet och boenden för människor med funktionsnedsättningar. Jag har också flera människor i min allra närmaste närhet som är beroende av insatser via LSS.

Historiskt sett har människor med funktionsnedsättningar behandlats mycket illa av och i samhället. LSS-reformen innebar en otrolig möjlighet för många människor som tidigare blev placerade på institution eller låsta till hemmet att kunna leva ett liv i större frihet. Personlig assistans är en rättighet som gör livet bättre för många.

Personlig assistans är en socialdemokratisk hjärtefråga! Det var socialdemokraten Bengt Lindqvist, biträdande socialminister, som tillsatte den stora utredning som tog fram direktiven som skulle ligga till grund för LSS. (Slutbetänkandet från 1991 kommer du till om du klickar på bilden till höger).

Läs dessa ord från inledningen:

”Vi lägger här fram förslag som skall säkra att svårt funktionshindrade får ett individuellt anpassat stöd och service i samhället. Det handlar om habilitering, rehabilitering, expertinsatser och hjälpmedel. Förslag läggs också om personligt stöd och bättre tillgång till sysselsättning, arbete, färdtjänst, boende m.m. Förslagen betonar respekt for den enskildes självbestämmande och brukarinflytande. Medlen for förverkligande av våra förslag är ny lagstiftning, förändrat huvudmannaskap och finansiellt stöd.”

På sidan 268 i utredningen, i kapitlet om personlig assistans, står följande att läsa:

Våra förslag

Vi anser att möjligheten till personlig assistans behöver förbättras och föreslår därför att en rättighet till personlig assistent införs i LSS för alla som kan anses ha behov av insatsen och som tillhör personkretsen för LSS. Den enskilde skall hos kommunen kunna få sådant. Vi föreslår vidare att den enskilde själv skall kunna vara arbetsgivare eller kunna vända sig till kommunen för att få insatsen. Han skall även kunna anlita t.ex. ett kooperativ som arbetsgivare.

/…/

Om den enskilde vill ordna personlig assistent på annat sätt än genom kommunen vänder han/hon sig först till kommunen för bidrag därifrån upp till i regel 20 timmar per vecka. Därefter vänder sig vederbörande med eller utan administrativ hjälp från kommunen till försäkringskassan för överstigande stödbehov. Stödet från kassan utgör en avlastning för kommunerna vad avser kostnaderna för insatser av detta slag.

/…/

Vi beräknar att rätten till biträde av personlig assistent med assistansersättning från försäkringskassan initialt kommer att beröra ca 8000 personer. Vi beräknar vidare att det uppkommer merkostnader netto för kommunerna med ca 500 milj. kr/år. Samtidigt övertar socialförsäkringen kostnader för ca 1.1 miljarder kr., varför kommunerna avlastas ca 600 milj. kr/år.”

Idag uppgår kostnaderna för assistansersättning till omkring 30 miljarder kronor. Nu tänker många att det ändå har gått 25 år sedan 1991. Inflation och befolkningsökningar kanske gör det rimligt att kostnaderna ökat så kraftigt?

Försäkringskassan har i en ambitiös studie utrett vad kostnadsökningarna beror på, och kommit fram till att ”bara” hälften av ökningarna beror på befolkningstillväxten. Mycket beror istället på att antalet timmar per brukare ökat kraftigt.

Mycket av detta är rätt och riktigt.

Parallellt med perioden med stora kostnadsökningar finns också många, alldeles alldeles för många, exempel på människor som fått indragen assistans, familjer vars liv har slagits i spillror och fullkomligt orimliga bedömningar av Försäkringskassan om hur lång tid våra primära behov ska ta att uträtta och vad som ens är våra primära behov. Ett par väldigt hårda domar för några år sedan har inneburit stora och allvarliga konsekvenser för många.

Men mycket annat är inte lika rätt.

Vi ser hur vissa vinstdrivande bolag, med vinstincitamentet som enda drivkraft, anlitar för assistansersättningspengarna, stora lag med jurister som ska försöka öka antalet timmar för att maximera vinsten. Och hur, eller ens om, dessa timmar sedan utförs (eller andra timmar) finns ingen bra kontroll över.

Det är viktigt att vara tydlig även här: lejonparten av privata assistansbolag är seriösa, kvalitativa, lagliga och laglydiga bolag som jobbar för att göra en så bra assistans som möjligt. 

Men undantagen är för många för att regeringen stillasittande kan titta på när våra skattepengar, avsedda för att skapa livsmöjligheter åt människor med funktionsnedsättningar, går till annat än det de är avsedda för.

Debatten som förs just nu om personlig assistans är i huvudsak bra. Mycket av det som sägs måste lyssnas på. Jag har själv suttit med människor och hört deras reella (och befogade) oro över hur Försäkringskassans bedömningar slår sönder livet för barnfamiljer eller vuxna med assistans. Att samtidigt då säga att assistansreformen har stora brister på ett strukturellt plan och att man måste utreda och göra om, spär så klart på den oron. Jag förstår det.

Därför är det så viktigt att alla vi som brinner för att faktiskt inte bara BEVARA personlig assistans och andra insatser för människor med funktionsnedsättning, utan också vill FÖRBÄTTRA insatserna, tar de diskussionerna. Att vi lyssnar och pratar och förklarar.

I motsats till vad som ibland framförs så genomför regeringen inga besparingar eller förändringar av rätten till assistans. Liberalerna, som av Anna Dahlberg rätteligen anklagas för att vara populister, sprider just nu lögner för att försöka måla upp en bild av dem som goda försvarare av den reform man försöker ta äran av, och anklaga Socialdemokraterna (som tog fram reformen) och regeringen, för att försöka urholka reformen.

I åtta år satt Liberalerna (dåvarande Folkpartiet) i regeringsställning och såg på när Försäkringskassans hårdare bedömningsregler fick slå rakt in i människors privatliv. I åtta år satt Liberalerna och stillasittande såg på när kostnaderna för personlig assistans skenade utan att antalet assistansberättigade personer steg i samma utsträckning. I åtta år såg Liberalerna stillasittande på när pengar avsedda för personlig assistans tilläts gå till övervinster och marknadsföring för stora bolag.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tänker, klokt, inte tillåta den utvecklingen att fortsätta.

Socialdemokraterna vill säkerställa att människor får det stöd de har rätt till och att pengar som är avsedda till personlig assistans går just till assistans och inte till annat.

Vi gör, till skillnad från Moderaterna, inga nedskärningar i pengarna avsedda till assistans.

 

Publicerat av

John Johansson

John Johansson

En 35-årig socialdemokrat, ordförande i Socialnämnd öster, förste vice ordförande i Programnämnd Social välfärd, vice ordförande i Brottsförebyggande rådet, och ledamot i Kommunfullmäktige. Boende på Väster. Gillar min familj, fotboll, litteratur och film – och politik.

6 reaktioner på ”Människors oro om personlig assistans värd att ta på allvar. Och det görs!”

  1. Debatten känns lite konstig då det som sker nu är en utveckling som funnits länge och blivit farlig sedan 2012 och en dom i förvaltningsrätten om innebörden av begreppet Grundläggande behov. Därefter har FK och förvaltningsrätterna genom en rad lagförvrängda domar förstört LSS och assistansen. Alla politiska partier utom möjligen V har låtit detta ske och bär ansvar.

    Politiken har blundat medan samhällets svagaste har behandlats sämre är kriminella. Genom förnedrande utredningar och tidsmätningar. Dumheter som att individer bara behöver gå på toaletten en gång om dagen och att sondmatning och sömnövervakning av barn utgör normalt föräldraansvar har accepteras av förvaltningsrätten.

    Ett annat exempel är en person som kan äta från sin talrik men inte klarar av att tillaga eller att hen ska äta ö h t fråntogs sin assistent då FK och förvaltningsrätten kom fram till att personen kunde äta vilket var det grundläggande behovet och därmed inte behövde personlig assistent.

    Generellt har Politiken dessutom försökt påskina att funktionsvarierade och deras assistenter är kriminella fuskare. Medan förvaltningsrätterna konsekvent tolkat och juridisk behandlat en rättighetslag utifrån samma synsätt som socialtjänstlagen så kar detta drabbat de assistentberättigade mycket hårt. FN:s regler för personer med funktionsnedsättning bryts hala tiden

    Jag är orolig för hur vi ska kunna vända utvecklingen då Sverige historisk har en mycket mörk syn funktionsvarierades mänskliga och medborgerliga rättigheter ” Den som arbetar och gör ett fullgott dagsverke skall äta” Jag menar att den synen har genom arbetslinjen i svensk medvetande blivit ” Endast den som har ett lönearbete utan behöv av stöd skall ha rätt till ett gott liv” Resten ska endast överleva . Återspeglas redan i Fredrik Reinfeldts pamflett ” Det sovande folket”

  2. Det är helt orimligt att 1.3% av invånarna i Örebro förbrukar 1 miljard (1 000 000 000) kr av kommunens totala budget, d.v.s. en sjundedel av ALLA pengar som kommunen tar in i skatt varje år.

    Att det dessutom inte finns något tak för hur höga LSS kostnaderna får bli är helt chockerande. LSS lobbyn är extremt stark, uppbackad av riskkapitalbolag och intresseorganisationer, så all heder till de som helt korrekt vågar ifrågasätta LSS systemet och de orättvisor det skapar.

    Om vi vill ha ett fungerande samhälle kan inte LSS systemet få tillåtas fortsätta i oförändrat skick. 1.3% av invånarna kan inte tillåtas förbruka dessa enorma summor, oavsett hur behjärtansvärt det är.

    1. Hej Johan,

      Ditt sätt att räkna är inget jag står bakom. Det är inte de personer som har insatser som är problemet, utan att pengarna går till annat än just de insatserna. Det kostar väldigt mycket pengar med olika boendeformer, dygnetruntbemanning och så vidare. Det har vi råd med. Tillsammans. Men pengarna ska gå till bra saker.

      1. Hej John.

        Bra att vi är överens om att det inte är ”kunderna” det är fel på utan att problemet är att kostnaderna har tillåtits skjuta i höjden utan någon som helst kontroll.

        LSS som det är idag är ett helt korrupt system som undergräver alla medborgares vilja till att betala skatt. Alla förespråkare av dagens LSS kanske kan förklara rättvisan i att en person som får Stroke vid 65 års ålder hänvisas till Hemtjänsten, samtidigt som den som får Stroke vid 64 års ålder har LSS-rätt till oändligt med vård, dygnetrunt-assistans, boendeanpassning, o.s.v. livet ut. Rättvist? och ska de med dödliga sjukdomar samtidigt avlida på våra sjukhus för att medicinen är för dyr?

        Obekväma frågor och prioriteringar, javisst, men de frågorna måste ställas när det inte finns oändligt med pengar att dela ut.

        Och även om folk inte ”tycker om” sanning & mattematik gällande LSS kostnader, så är det fakta. Och det är fortfarande helt orimligt att 1.3% av invånarna (1800 personer) i Örebro förbrukar 1 miljard (1 000 000 000) kr av kommunens totala budget.

  3. Hej!

    Ditt engagemang i LSS-frågan gläder mig. Jag vill dock påminna dig om att lagen inte enbart handlar om personlig assistans. Det finns i själva verket 10 olika insatser du kan få rätt till enligt denna lagstiftning. Problemet är dock att det har blivit i princip omöjligt att kvala in i lagens så kallade tredje personkrets. Detta drabbar bland annat gravt synskadade och dövblinda hårt. Det vet jag av egen erfarenhet då jag själv är nästan blind.

    Denna grupp blir av med sin nödvändiga hjälp på löpande band, då de antingen får avslag på sina ansökningar eller ramlar ur personkretsen när besluten prövas om eller när de, som jag, flyttar och den nya kommunens eller stadsdelens LSS-handläggare tolkar lagen tvärtom. Här följer några, av många, exempel:
    · http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/bytte-stadsdel-blev-av-med-hjalpinsatser
    · http://www.aftonbladet.se/debatt/article23748459.ab samt http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article22885056.ab
    · http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5830676
    · http://news.cision.com/se/synskadades-riksforbund/r/orust-kommuns-nonchalans-isolerar-synskadad,c9368301

    Den LSS-insats som oftast kommer i fråga för denna grupp är ledsagarservice. Faktum är att det är just inom ledsagarservicen som de största nedskärningarna har skett. Detta visar en rapport från Socialstyrelsen. LSS- ledsagaren är ju våra ögon och en garant för ett aktivt liv i gemenskap med andra. När denna hjälp tas ifrån oss sitter vi i husarrest, isolerade och nedstämda. Detta framgår i rapporten: https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19758/2015-3-7.pdf

    Alternativet ledsagarservice enligt Socialtjänstlagen är betydligt sämre. Av egen erfarenhet vet jag att den innebär färre beviljade timmars hjälp, en timtaxa samt att du varken får välja vem som skall ledsaga dig eller vid vilka aktiviteter du får hjälp.

    Jag har själv en grav synnedsättning och kan inte bosätta mig i Västerås eftersom kommunens LSS- handläggare inte tycker att jag har rätt till hjälp trots att jag har haft ledsagarservice enligt LSS sedan mitten av 1990-talet då jag varit bosatt i Partille, Skara, Göteborg och Tomelilla. (Ett undantag finns då jag bodde ett halvår i Vänersborg 2006-2007. Då överklagade jag avslaget och fick rätt i Länsrätten. Mitt liv kraschade totalt utan LSS, då jag satt i husarrest. Det gick så långt att jag diagnosticerades och behandlades för depression. Så fort jag åter fick rätt till LSS-insatser mådde jag mycket bättre).

    Det negativa beskedet från Västerås stad innebär att jag får fortsätta att vara folkbokförd i Göteborg och veckopendla till mina studier och mitt arbete. Ironiskt nog köper Göteborgs stad tjänsten LSS-ledsagning av Västerås kommun så länge jag är student. Vad som händer efter att jag tagit examen i juni 2017 vet jag inte. Jag vill bo kvar i Västerås, för jag trivs där och har ett jobb där, men sannolikt är detta inte möjligt. I juni 2017 tvingas jag därför säga upp mig och flytta tillbaka till Göteborg. Där kommer jag sannolikt att bli arbetslös. Visst kommer jag att söka jobb, men enligt statistik frå SCB är arbetslösheten betydligt högre bland personer med funktionsnedsättning än bland befolkningen i övrigt.

    Mitt, och många andra personer med synnedsättnings eller dövblindhets hopp, står till LSS-utredningen, till ansvarig minister Åsa Regnér och till riksdagens ledamöter. Jag är medveten om att du inte kan agera i enskilda fall, men du har kanske kontakter med riksdagsledamöter som ju har möjlighet att ändra i lagen eller ge nya direktiv om hur den skall tolkas.

    Samma dag som LSS-utredaren påbörjade sitt arbete belyste ansvarig minister, situationen för personer med synnedsättning: ”Vi vet att domar lett till att tillämpningen inom vissa delar av LSS, exempelvis vad gäller ledsagning, blivit snävare och därmed ökat risken för minskad delaktighet för personer med synnedsättningar”. http://www.regeringen.se/debattartiklar/2016/05/asa-regner-sa-vill-vi-forbattra-assistansersattningen/

    Ministerns ord gav mig, och många andra med grav synnedsättning eller dövblindhet, hopp om att åter få leva ett aktivt och självständigt liv. Tyvärr har jag inte hört henne nämna något mer om vår situation sedan dess. Det skrämmer mig!

    Synskadades Riksförbund, Lika Unika federationen och Funktionella Liberaler delar mina åsikter:
    · http://www.dagenssamhalle.se/debatt/synskadades-raett-till-ledsagning-maste-saekras-21620?pack=21269
    · http://www.dagensarena.se/opinion/lika-unika-lls-maste-bli-en-rattighetslag/
    . http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795

    Tack för att du tog dig tid att läsa denna text. Jag hoppas på återkoppling.

    Med vänlig hälsning
    Eva Fridh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *