Hur kan företags rätt till vinst vara Moderaternas främsta prio?

Idag var det kommunfullmäktige. Ett av ärendena handlade inte om frågan om vinster i välfärden, men Moderaternas Anders Åhrlin ville av någon anledning styra in frågan till den debatten.

Jag förstår honom inte. Stödet för något annat än kraftiga vinstbegränsningar och hårda och skärpta kvalitetskrav är ytterst litet, även bland borgerliga väljare.

Frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, var visserligen politisk så till vida att den handlade om ett program som reglerar kommunens förhållande till privata aktörer i kommunen – ett program kommunen enligt Kommunallagen är skyldig att ha -, men det fanns inga direkta åsiktsskillnader angående programmet mellan partierna. Vänsterpartiet yrkade på en förändrad mening. I övrigt var alla överens.

Men frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, försökte Moderaterna alltså göra till en fråga om vinster i välfärden. Det gick sådär. De flesta ledamöter vill att debatten ska handla om just det som frågan gäller, både av respekt för medborgarna som vi är till för, och varandra. Jag satt tyst, därför att frågan, som inte handlade om vinster i välfärden, inte var av en sådan karaktär att min insats i debatten hade gjort varken från eller till – det är ett sorts förhållningssätt som man har kommit överens om och enigheten var alltså stor.

Hade jag gått upp i debatten, om frågan verkligen hade handlat om vinster i välfärden, hade jag sagt något i stil med detta:

Hur kan det komma sig att Moderaterna alltid ser företagens rätt att göra obegränsade och oreglerade vinstuttag som viktigare än allt annat? Hur kan det komma sig att de tycker att våra skattemedel, som hade kunnat gå till högre lärarlöner, mer personal i äldreomsorgen, mindre barngrupper på förskolan eller om man nu är lagd åt det hållet – tillbaka till örebroarna i form av skattesänkningar, ska gå till vinstuttag åt stora multinationella koncerner?

Ska vi tillåta våra barn, äldre i samhället, att ses som verktyg i företagens kamp för att generera vinst åt sina ägare? Stödet för den i världen rätt unika hållningen är lågt.

Sverige har en extremt liberal politik på det här området. Vi socialdemokrater vill ändra på det. Vi socialdemokrater vill varken förbjuda alternativa utförare, möjligheten att välja eller ta bort seriösa och populära alternativ. Dock vill vi att skattemedel ska gå till det de är tänkta att gå till. Vi vill att kvalitetskraven är tydligare. Övervinster ska inte vara tillåtna.

Idag, under en debatt som inte handlade om vinster i välfärden, gick dock Anders Åhrlin till försvar för Attendos, för Caremas, för Academedias rätt att sig själv rikligt belöna. Tanken, att en begränsning av rätten att exempelvis avskeda personal för att öka vinstuttag eller stänga skolor ett par veckor före examen för att snygga till kvartalsrapporterna vore socialistisk och fel, är skrämmande underlig.

Just nu pågår en debatt om tonläget i debatten. Personangrepp och fruktansvärda angrepp som det en moderat tjänsteman gjorde mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har med rätta fördömts. Det är bra. Debatten ska dock inte blekna när det gäller våra sakliga åsiktsskillnader. Debatten ska tvärtom koncentreras kring dessa frågor och här förtjänar väljarna klara besked. Det tycker jag Anders Åhrlin gav idag.

Vi socialdemokrater är lika tydliga: en röst på oss är en röst på ordning och reda i välfärden.

Moderaterna är det enda parti jämte Sverigedemokraterna som inte är öppna med vilka som finansierar deras partiarbete och valrörelser.

Idag på socialnämnden underlättade vi för barn och unga genom att smalna av en bilväg

Nej, det gjorde vi så klart inte.

Men kanske kan media i alla fall läsa rubriken, i och med att det alltid blir rubriker när en väg ska förändras. Speciellt om de förändras till det bättre för barn, unga och cyklister, och att de (vi) som kör bil ibland får maka på oss litet. Jag arbetar alldeles där byggandet av Trädgårdsgatan just nu pågår som mest, och oj vad fint det kommer att bli när det blir klart.

Även planerna på ombyggnationen av Hertig Karls allé tycker jag om. Det är en väg som jag inte gärna cyklar på, och faktiskt också tycker är lite obehaglig att köra bil på, speciellt nu när det är mörkt och blött, i och med att cyklisterna inte alltid syns så bra på den smala cykelvägen som går längs vägen. Visst vore det skönt att kunna ha en väg där bilar, cyklar, örebroare kan samsas tryggt och säkert, utan att det blir speciellt besvärligt?

Nog om vägar, för även om jag gärna cyklar och (för ofta) tar bilen ibland så tycker jag att det finns andra frågor som också är viktiga(re).

Idag på Socialnämnden beslutade vi bland annat om att gå vidare med den sociala investeringen ”Brobyggarna”, som ska leda till ökad måluppfyllelse för barn med romsk eller somalisk bakgrund. För någon månad sedan gick vi fram med ”Bryggan”, en investering som ska jobba med elever med för hög frånvaro från skolan. Arbetet sker tillsammans med grundskolenämnden, och syftar till att öka måluppfyllelsen så att fler barn kan få gå klart sin skola.

Vi fick också information om det nya arbetet som kommer starta i socialförvaltningen med förstärkt öppenvård för barn, ett arbete som vi politiskt har initierat genom att låta förvaltningen utreda hur vi kan stärka människor med svårigheter i sitt föräldraskap. Det är ett arbete som vi tror mycket på.

De sociala investeringar kommunledningen nu genomför i kommunen är inte en avsmalnad, utan en bredare, väg framåt. Så måste vi jobba med det sociala arbetet i kommunen; bredda vägar och bygga broar.

Cyklister och fotgängare tycker jag också borde få lite bredare vägar i stan. Bilarna kommer att få plats. Oavsett vad rubrikerna i media skriker ut.

Tack REGERINGEN (inte Skolverket), för pengarna till läxhjälp

Skolorna i Örebro kommun tillförs 8,1 miljoner kronor i ett ”oväntat” tillskott för läxhjälp. Pengarna hade skolorna tydligen inte räknat med! Kul och bra att så sker, tycker jag. Läxhjälp är i sig en viktig verksamhet.

Utan att starta en lång diskussion om läxors vara eller inte vara, kan vi alla lätt konstatera att föräldrars och andra vuxnas möjligheter att stötta barnen i läxläsning är olika. Att skolorna då erbjuder läxhjälp är viktigt för att öka måluppfyllelsen och säkerställa att alla barn kan lyckas i skolan.

Vi socialdemokrater i Örebro lovade redan i valet 2006 att införa möjlighet till läxhjälp på alla skolor i Örebro.

NA skriver idag om hur statsbidraget fördelas till skolorna i kommunen. Det är sant att Skolverket fördelar pengarna, men det är inte Skolverket som har tagit fram pengarna.

Det har så klart den socialdemokratiskt ledda regeringen gjort! Det här är nämligen en politisk satsning, i stället för de skattesänkningar som de borgerliga fortfarande tror ska lösa utmaningarna i skolan. En satsning som uppenbarligen rektorerna i Örebro gläds över.

Så tacka regeringen – inte Skolverket – för pengarna till läxhjälp!