Socialtjänsten går framåt i Örebro kommun!

I morgon torsdag är det sammanträde med socialnämnderna, och då fattar vi bland annat beslut om årsberättelsen för 2016. Det är i det stora hela en redovisning av ett mycket framgångsrikt arbete.

På ett år har vi i socialnämnderna vänt ett rätt så stort underskott till ett hyfsat stort plus. Vi har minskat dyra externa placeringar till förmån för kvalitativa placeringar i egen regi. Vi har tack vare ett stärkt förebyggande arbete noterat en avmattning i ärendeökningen, trots att Örebro växer så kraftigt.

Under 2016 inträffade några viktiga och bra händelser. Ett socialkontor i Vivalla startades, som kommer att underlätta tillgängligheten till kontakt och stöd för de barn, ungdomar och familjer som blir aktuella där. Vi ökade antalet skyddsplatser för våldsutsatta kvinnor. Vi har startat upp en verksamhet genom en social investering som gör kartläggningar och individuella skolplaneringar som syftar till att öka förutsättningarna för goda skolresultat hos barn som växer upp i familjehem. Vi har via beslut i Kommunstyrelsen kunnat vara med i satsningar på förstärkt vuxennärvaro mot social oro under sommaren. Vi har startat upp en föräldrastödsverksamhet i grupp för att motverka våldsbejakande extremism.

Idag på kommunfullmäktigesammanträdet delades Örebro kommuns Jämställdhetspris ut till HVB-hemmet ”Snödroppen”, ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Från den långa och fina motiveringen till priset minns jag särskilt formuleringen i stil med att trots att hemmet hade väldigt mycket att göra och en mycket tuff och ansträngd situation efter det stora mottagandet hösten 2015 kunde man prioritera ett viktigt utvecklingsarbete när det gäller jämställdhet, något verksamhetschefen lovade skulle fortsätta under 2017.

Sådant gör mig som ordförande i ansvarig nämnd mycket glad. Vi nöjer oss inte med segrar och priser, vi står inte still, utan vi går vidare och utvecklar verksamheten fortsatt.

Sammanfattningsvis var 2016 ett mycket framgångsrikt år. Men precis som jag skrev ovan så ska vi inte stå still. Vi saknar inte utmaningar. En stor utmaning är att fortsätta stärka och förbättra personalsituationen, egentligen på hela socialförvaltningen men inte minst på socialkontoret. Det är ett av våra fokusområden under året.

Jag vill tacka alla som arbetar inom Örebro kommuns socialtjänst. Jag vill tacka alla er som öppnat era hem, era hjärtan, som familjehem eller jourhem, som kontaktpersoner och på andra sätt bidrar och stöttar. Ni är ovärderliga.

 

Hånfullt mot Sveriges pensionärer

Alliansregeringen lämnade efter sig en rad dåliga minnen. Högre arbetslöshet, lägre skolresultat, en urholkad A-kassa, en försämrad sjukförsäkring, och satsningarna på välfärden uteblev. Bostadspolitiken var inget att jubla över.

Och för Sveriges äldre skapades en orättvis beskattning i form av ”pensionärsskatten”, där jag med hög lön betalar en lägre skatt i procent än min gamla farmor och mormor gör. Det här var inget misstag. Det var en ytterst medveten politik. ”Det ska löna sig att jobba”, sa Alliansen som ni minns. Det resulterade i att en lägre andel av svenskarna jobbade, och att de som inte jobbade fick det sämre ställt. För ”det ska löna sig att jobba” betyder också att ”det ska straffa sig att inte jobba”. Alltså att vara arbetslös eller sjuk. Eller pensionär.

Sveriges pensionärer betalar en högre skatt än vi som jobbar. Det är världsunikt, på fel sätt. Vi, på grund av Alliansens medvetna politik, beskattar som enda land i världen pension högre än lön. Pension är som alla vet uppskjuten lön, och det är helt galet att Sveriges pensionärer ska betala mer i skatt än vi andra.

Det tycker vi socialdemokrater, och skatteklyftan har nu börjat sjunka. Tyvärr går det för långsamt, jag önskar att det fanns mer pengar att göra det snabbare. Men som jag skrev först var inte den orättvisa pensionärsskatten det enda dåliga minnet från alliansregeringen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har behövt göra mycket annat efter de åtta åren för att få Sverige på rätt köl igen.

Men ingen ska tveka – pension och lön ska betalas lika, och vägen dit går genom en socialdemokratisk regering.

De senaste veckorna har Kristdemokraterna känt sig nödgade att försöka ryta till om detta. De som skapade skatten. De som tillsammans med Sverigedemokraterna räddade skatten så sent som för två år sedan. Jag antar att det är deras 2-3 procent i opinionen som gör att de blir desperata. Jag tycker att det är direkt hånfullt mot pensionärer. Men desperation hjälper inga pensionärer till rättvis skatt. Trovärdighet gör det. Kristdemokraterna skulle kunna skapa sig trovärdighet. Men ihop med en blåbrun allians fungerar det inte.

Med Alliansens och Sverigedemokraternas politik får Sveriges pensionärer fortsätta betala en högre skatt än alla andra. Med en socialdemokratisk politik blir det mer rättvisa. Det tror jag vore bättre för Sverige.