En stark välfärd med hög kvalitet som går att lita på, bygger vi gemensamt.

Jag är socialdemokrat. Jag är det för att jag med egna ögon sett hur viktig välfärdsstaten är. Jag har sett det i Sverige och jag har sett det i andra länder, där välfärdsstaten är svagare och där människors plånböcker och inte behoven styr över vilken välfärd man har rätt till.

Jag är socialdemokrat, inte för att jag primärt är stolt över vad vi har åstadkommit under det 1900-tal då Socialdemokraterna länge dominerade svensk inrikespolitik och byggde upp en stark välfärdsstat, utan för att jag med kraft vill uträtta mer. Jag vill fortsätta utveckla den svenska välfärden till något ännu bättre.

För om jag har sett hur det ser ut i andra länder ser jag också hur det ser ut i Sverige. Det är inte tillräckligt bra. Vi kan mer.

Idag måndag den 6 mars har jag förmånen att få inleda dagen med att tillsammans med en klass på Örebro folkhögskola prata om mina politiska visioner. För mig är visioner något man vill uppnå, något som är längre bort än agendan just nu. Men det är inte utopier. Det är inte ouppnåeliga och omöjliga mål.

En vision är en välfärd där vi gemensamt betalar för det vi gemensamt behöver i enskilda och olika tillfällen. En välfärd utformad efter våra gemensamma behov, där det just är våra behov som sätts i fokus.

Och våra, det är vi som brukar välfärden, vi som kan komma att bruka den och vi som arbetar i den. Jag hävdar att det är en bit dit.

Jag har suttit på flera möten där olika förslag diskuterats hur de påverkar företagen i välfärdssektorn. Det är inte oviktigt, men det är långt ifrån viktigast. Det är inte för företagen välfärden finns, utan för oss.

Jag har hört otaliga debatter om vad människor behöver, men läst få undersökningar där någon verkligen har frågat dem. Valfrihet mellan olika företag har jag läst överallt, men inflytande och delaktighet har jag läst mycket mindre av.

Min vision är något annat än det.

Min vision är ett välfärdssamhälle där proffsen får vara proffs. Där sjuksköterskorna och förskollärarna och lärarna med all sin kompetens får göra det de är bra på – inte fylla i papper och kontrolleras och mätas och räknas.

Min vision är en välfärd som får kosta, men som inte är ineffektiv och slösaktig. Och jag tycker att det är slösaktigt när miljoner som hade kunnat gå till mer personal istället går till stora vinster åt multinationella koncerner och riskkapitalbolag.

Min vision är en välfärd där personalen trivs och mår bra och kan rekommendera andra att jobba där. I socialnämnderna i Örebro har vi politiskt formulerat devisen att vi vill att socialsekreterarna ska vara lika nöjda över förutsättningarna att utföra sitt arbete som vi är över det arbete de utför. Kanske skulle några av de omkring 150 miljarder som högerregeringen sänkte skatterna med 2006-2014 ha gjort nytta i satsningar på fler medarbetare i välfärden och bättre villkor åt dem?

I förra veckan läste jag för kanske femte gången ut Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.  Beskrivningarna över boendesituationen i senare hälften av 1800-talets Stockholm går rakt in i hjärtat. Den trångboddhet som beskrivs i boken är oanständig ett välfärdsland. En social bostadspolitik är därför ett måste i en välfärdsstat. Boendeformer som är anpassade för människors behov. Du som gammal ska vara trygg i att få en bra bostad, även när du flyttar från ditt tidigare hem. Jobb och bostad är välfärdsstatens grundbultar.

Vad allt detta egentligen kokar ner till kan tyckas självklart, men det är det inte. Det är detta som valet, som går av stapeln om på torsdag exakt ett och ett halvt år, kommer att handla om. Därför kommer jag och Socialdemokraterna, under dessa ett och ett halvt åren, att vara fokuserade på att vi tillsammans, vi,  inte bara ska forma utan göra vår gemensamma vision om välfärden verklig.

Därför att jag vet att ni vet att det är hög tid att vi börjar prata och lyssna på varandra nu. Att det nu är dags att vi tillsammans funderar på om den riktning vi ser välfärden gå är den rätta, eller om det inte är hög tid att hitta en lite annan riktning. Kanske en riktning mot en vision likt denna.

Kanske mot en vision där vi tillsammans kan göra välfärden bättre och starkare. Med trygghet om att människornas frihet växer när välfärden är stark. Att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro, det är Socialdemokraternas och min vision.

Och det, det klarar vi, men bara gemensamt.

Hånfullt mot Sveriges pensionärer

Alliansregeringen lämnade efter sig en rad dåliga minnen. Högre arbetslöshet, lägre skolresultat, en urholkad A-kassa, en försämrad sjukförsäkring, och satsningarna på välfärden uteblev. Bostadspolitiken var inget att jubla över.

Och för Sveriges äldre skapades en orättvis beskattning i form av ”pensionärsskatten”, där jag med hög lön betalar en lägre skatt i procent än min gamla farmor och mormor gör. Det här var inget misstag. Det var en ytterst medveten politik. ”Det ska löna sig att jobba”, sa Alliansen som ni minns. Det resulterade i att en lägre andel av svenskarna jobbade, och att de som inte jobbade fick det sämre ställt. För ”det ska löna sig att jobba” betyder också att ”det ska straffa sig att inte jobba”. Alltså att vara arbetslös eller sjuk. Eller pensionär.

Sveriges pensionärer betalar en högre skatt än vi som jobbar. Det är världsunikt, på fel sätt. Vi, på grund av Alliansens medvetna politik, beskattar som enda land i världen pension högre än lön. Pension är som alla vet uppskjuten lön, och det är helt galet att Sveriges pensionärer ska betala mer i skatt än vi andra.

Det tycker vi socialdemokrater, och skatteklyftan har nu börjat sjunka. Tyvärr går det för långsamt, jag önskar att det fanns mer pengar att göra det snabbare. Men som jag skrev först var inte den orättvisa pensionärsskatten det enda dåliga minnet från alliansregeringen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har behövt göra mycket annat efter de åtta åren för att få Sverige på rätt köl igen.

Men ingen ska tveka – pension och lön ska betalas lika, och vägen dit går genom en socialdemokratisk regering.

De senaste veckorna har Kristdemokraterna känt sig nödgade att försöka ryta till om detta. De som skapade skatten. De som tillsammans med Sverigedemokraterna räddade skatten så sent som för två år sedan. Jag antar att det är deras 2-3 procent i opinionen som gör att de blir desperata. Jag tycker att det är direkt hånfullt mot pensionärer. Men desperation hjälper inga pensionärer till rättvis skatt. Trovärdighet gör det. Kristdemokraterna skulle kunna skapa sig trovärdighet. Men ihop med en blåbrun allians fungerar det inte.

Med Alliansens och Sverigedemokraternas politik får Sveriges pensionärer fortsätta betala en högre skatt än alla andra. Med en socialdemokratisk politik blir det mer rättvisa. Det tror jag vore bättre för Sverige.

 

Övervinster på 37 procent och dyrare mediciner hänger samman

Apoteksavregleringen blev ett misslyckande för alliansregeringen, ett av väldigt många sådana. Medicinen har blivit dyrare och apoteksservicen flyttar från landsbygden till samma gator i Örebro/storstäderna. Men det är klart – apoteksavregleringen skedde ju inte för din eller min skull, och definitivt inte för din skull som är i störst behov av apotek – avregleringen skedde för näringslivets skull.

Är det inte rimligt att verksamhet som sysslar med så samhällsviktiga funktioner som utlämning av medicin som för vissa kan vara livsavgörande sker utan vinstintressen och i reglerade och för oss konsumenter ordnade former? Är det inte rimligt att tillgången till ett apotek ska vara god även för dig på landsbygden, och att vi i Örebro kanske inte nödvändigtvis behöver ha så många apotek i city? Idag är det ju inte för att vi vill ha det så som det är så, utan för att företag tjänar mest pengar på det sättet.

Det är högerpolitik i sin renaste form.

Välfärd är inte till för att låta företagare bli rika. Välfärd är till för att du och jag ska få den vård, den skolgång, den förskolegång, den omsorg vi har rätt till och som vi behöver.

Sen kan det vara ok eller rentav bra med alternativa utförare inom reglerade och tydliga gränser. En del av de alternativa utförarna kommer vara företag, och dessa ska givetvis kunna ha en ekonomisk rationalitet i sin verksamhet som gör att de kan leva på det. De allra flesta av dessa företag bedriver en mycket god verksamhet. Vi socialdemokrater vill inte förbjuda alternativa utförare.

Men när företag gör vinster på 37 procent vrider det sig i magen på mig. Men tyvärr är högerpartierna även här inte intresserade av att forma en välfärd med ditt och mitt bästa i fokus, utan företagens.

Det behövs ordning och reda i välfärden. Det behövs en tydligare styrning och en ordentlig lag som säkerställer att övervinster inte tillåts. För att nå dit vill vi socialdemokrater ha ditt stöd, för vi vet att svenska folket till absolut största del delar den här uppfattningen.

Övervinster på 37 procent och dyrare mediciner hänger samman. Det är resultatet av en medveten politik. Det är resultatet av högerpolitik. Tycker du också att det är fel – säg så i valet 2018.