Att utmana sig – förlorar gör bara den som inte försöker

Helgen som gick handlade för min del mycket om att utmana sig – att ge sig ut på okänd tävlingsmark. Som jag skrev om redan i gårdagens blogginlägg supportade jag på lördagen sambon som sprang Lidingöloppets 15-kilometerslopp. Det är bara några år sedan hon gick från att tycka att löpning var pest till ok – och så sent som i juli bröt hon dessutom en tå som gjorde att uppladdningen inför Lidingö handlade mer om att lära sig gå normalt igen än att springa. Ändå genomförde hon loppet på ett helt briljant sätt – hon har aldrig gjort milen under timmen och var nu bara fem sekunder ifrån trots att vid milpasseringen återstod fem kilometer, och trots att Lidingöbanan är långtifrån platt.
Dagen därpå var det hur som helst min tur att utmana mig. Sambon, som tävlar i crossfit, hade inte lyckats få tag i någon lagkamrat till årets team series (typ ett par-VM, där man på sin egen hemmaplan utför ett antal grenar och lämnar in resultaten [och videos så det går att kontrollera utförande] på nätet), och jag är ju inte den som bangar så jag sa att ”då kan väl vi köra?” Och det gjorde vi, i går.
Problemet är ju bara att jag är betydligt svagare vad gäller framför allt armstyrka än vad sambon är när det gäller löpning: Jag hade helt enkelt problem att över huvud taget genomföra flera av grenarna.
Vi började med en gren där man synkroniserat skulle kasta en niokilosboll (sex kilo för damerna) till en punkt tre meter upp på en vägg, och där varje kast måste starta ur ett knäböj. Det var tungt, men gick ok: Problemet var bara att man därefter skulle dela på 30 frivändningar på 61 kilo för herrar och 43 kilo för damer – och att respektive deltagare var tvungen att göra minst en frivändning. Och let’s face it: Jag är inte nog stark för att frivända 61 kilo. Så när sambon hade gjorde 43 frivändningar var grenen över för oss, trots att vi hade tid till godo (efter 30 frivändningar skulle man tillbaka till bollarna).
En annan gren innehöll 45 thrusters (frontböj där man, när man kommer upp ur böjen, i samma rörelse fortsätter med stången upp över huvudet) på 43 kilo. Det ligger extremt nära mitt max, jag kanske kan göra 47 en bra dag, så det tog sin tid. Därtill fanns det ingen maxtid. Ja, det är bara att erkänna: Av 1 570 lag som lämnat in resultat för den grenen ligger vi på 1 570:e plats, med över fem minuter fram till laget på 1 569:e. Men som sambon sa, när jag bad om ursäkt för att jag drog ned henne så mycket (hon hade kunnat genomföra den grenen på sju minuter själv, nu tog det 26.53 med mig att släpa på): Förlorar gör bara den som inte försöker.
Och jag fick ändå avsluta stolt: Jag lyckades prestera sju chest to bar-pullups (där man hänger raklång i en stång och drar sig upp med sådan kraft att bålen slår i stången under nyckelbenet) trots att jag inte på uppvärmningen, eller över huvud taget sedan tidigt i våras, gjort en enda (det gjorde att vi är 1 167:a i världen just i den grenen. Och i allra sista grenen blev det rodd, så där fick jag dra lite.
Nästa vecka avslutas team series med ytterligare ett antal grenar som inte är presenterade ännu. Vi kan väl hoppas på något mer konditionskrävande då. Och en sak är säker: Det är jävligt kul att utmana sig.

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Helgens höjdare

1. Cykel-VM
Emilia Fahlin avslutar säsongen (även om hon, när jag pratade med henne inför VM-starten, flaggade för att det möjligen kunde bli ett litet endagarslopp som avslutning i början av oktober eller så) med landsvägsloppet vid cykel-VM i Bergen på lördagen. Banan består av åtta tuffa varv på en rätt centralt belägen 19,1-kilometersslinga, där det enligt Fahlin inte finns något utrymme någonstans för att vila. Årets VM är Örebrocyklistens tionde, men det första där hon inte är hjälpryttare åt Emma Johansson. Det kommer förstås bli spännande att se var det tar vägen, och vad benen räcker till. Ett längre, pluslåst förhandssnack med Fahlin kommer på na.se inom kort!

2. Orienterings-SM
Det mäktiga SM-året i Örebro län avslutas med medeldistans-SM i Åsbro på fredag (kval) och lördag (final) och stafett-SM i Ånnaboda på söndag. Bortsett Fredrik Bakkman är hela den svenska delen av världseliten på plats, och det ska bli spännande att äntligen få se Martin Regborn tävla (han har ju, av olika anledningar, missat de fem första SM-tävlingarna som avgjorts i länet), och därtill om Josefin Tjernlund kan förvalta höstens superform. Jag skrev ju lite inför tävlingarna redan i onsdagens blogginlägg.

3. Lidingöloppet och Berlin marathon
När Erik Anfält postade sitt senaste instagraminlägg var han fortfarande i valet och kvalet om han skulle dyka upp och kuta Lidingöloppet i morgon, och även Linus Rosdal (de två har ju haft några bataljer tidigare) saknas alltjämt i startlistan. Så vi får väl se, tills vidare är Fellingsbrolöparen Lisa Bergdahl det mest intressanta länsnamnet som garanterat startar i 30-kilometerstävlingen (jag har ju skrivit om det tidigare). Dagen därpå är det dags för Berlin marathon, som inte bara kommer innehålla ett världsrekordförsök utan dessutom ett gäng starka Örebro AIK-löpare med Morgan Pätsi, Sören Forsberg, Anders Larsson och Andreas Ingberg (om hans högervad håller).

Regborn om Åstadsloppet: ”Stor sannolikhet att jag står på startlinjen”

Pratade med Martin Regborn i morse, om stundande medeldistan-SM och världscupfinal (en pluslåst artikel dyker upp på na.se under fredagsmorgonen), men passade givetvis på att fråga om Åstadsloppet, som jag tidigare skrivit om här i bloggen att han anmält sig till. Örebroaren, som inte bara är tvåa i totala världscupen i orientering utan därtill gjort 30.30 på landsvägsmilen (näst snabbaste länslöparen genom tiderna på distansen) och 14.57 på fem kilometer landsväg (och distriktsrekordet 8.15,81 på 3 000 inomhus när han var SM-femma i fjol), påpekade att det är hans tränare Mikael Kroon som anmält honom och inte han själv, men tillade också:
– Om jag känner mig pigg och fräsch så springer jag. Det är stor sannolikhet att jag står på startlinjen.
Regborn berättade också att tävlingen, tvärtemot vad jag skrev, inte blir hans debut på halvmaran – han var anmäld till Åstadsloppet 2012 men bröt då halvvägs med sjukdomskänningar. Åstadsloppet 2017 kan därmed bli den första halvmara han fullföljde. Jag sa åt honom att jag tyckte det skulle bli otroligt intressant att se honom på distansen, med tanke på hans resultat på milen, men Regborn själv menade att det blir en helt annan sak att springa drygt dubbla distansen och att det även fysiskt kommer kräva helt andra saker än han är van vid trots att tävlingstiden på halvmaran är betydligt kortare än i de längre orienteringstävlingarna. Farten är högre, asfalten är hårdare och det finns ingenstans att gömma sig, typ.
Hur som helst ser ju startfältet farligt intressant ut med Regborn, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren och Thomas Chaillou anmälda sedan länge (och förhoppningsvis dyker Erik Anfält upp också).

Bakkman enda landslagslöparen som saknas i jättestartfält

Knappt har man hunnit landa efter långdistans-SM så är det dags för de sjätte och sjunde, och avslutande, SM-tävlingarna i orientering under det här året av mästerskap i länet. Först ut under den avslutande helgen är medeldistansen, som avgörs i skogarna strax utanför Åsbro, söder om Hallsberg, med kval på fredag eftermiddag och final på lördag. Totalt är 782 löpare anmälda, varav 137 i damklassen, 213 i herrklassen och 432 i de fyra juniorklasserna. 15 av 16 A-landslagslöpare är anmälda (den enda som saknas är IFK Göteborgs Fredrik Bakkman) och 15 av 17 löpare i utvecklingslandslaget (Tisarens egen VM-löpare Lilian Forsgren tvingas avstå på grund av terrängkännedom, Sävedalens Amilia Björklund avstår också). Bland dem regerande Tove Alexandersson, Helena Bergman, Lina Strand, Jerker Lysell, Jonas Leandersson och Emma Johansson.
Från länet deltar sex löpare som sprungit för svenska seniorlandslaget 2017 i Hagabys världscuptvåa Martin Regborn och Tisarens Josefin Tjernlund (SM-bronsmedaljör i långdistans-SM så sent som i söndags och uttagen till världscupfinalen), Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson, Ellinor Eriksson och Daniel Attås. Till start i seniorklasserna finns också Hagabys Viktor Larsson, Josefine Wallenhammar, Amélie Wallenhammar och Linnéa Holmqvist, Milans Per Eklöf, Lisa Westerberg,Jessica Nilsson och Jonas Lindahl, KFUM Örebros Elin Fjellström och Tisarens Erik Lindgren. Därtill finns ex-karlskogingen Linda Take och ex-örebroaren Maria Magnusson (båda därtill ex-landslagslöpare) anmälda, men för Magnusson finns det stora frågetecken eftersom hon fick vänsterarmen genomborrad av en pinne för 1,5 veckor sedan (det var det som gjorde att hon tvingades lämna återbud till långdistans-SM). Något hon berättar om på sin blogg, där hon också visar upp bilder för okänsliga läsare.
Kvalet avgörs för herrarnas del över sex heat där de sju bästa från varje går till lördagens final, för damerna med fyra heat där de tio bästa från varje går till final.
Allra sist ut under länets SM-år är stafett-SM i Ånnaboda på söndag. 86 herrlag, 63 damlag och 116 juniorlag är anmälda, samtliga med tre löpare i varje, men själva laguppställningarna behöver inte lämnas in förrän 20.00 på lördag kväll. Från länet har Tisaren två herr- och tre damlag anmälda och Milan ett herr- och ett damlag.

Nu börjar tävlingskalendern för 2018 ta form – och här är löparna som springer (och inte springer) Lidingöloppet

Startmilen den 7 april, Svartåloppet den 11 augusti, Blodomloppet i Örebro den 23 augusti och Hostruset den 6 oktober. Där har ni fyra första loppen i länet som ansökt om sanktion för 2018, med datum och allt. Det är Närkes friidrottsförbund som löpande uppdaterar listan med lopp som sökt sanktion.
Tiokilometersasfaltsloppet Startmilen kommer precis som i år alltså arrangeras första lördagen i april, 14-kilometersterrängloppet Svartåloppet som alltid andra lördagen i augusti och Blodomloppet, med sina fem- och tiokilometersklasser på asfalt, precis som vanligt den fjärde torsdagen i augusti. Snabblöpta femkilometersloppet Hostruset har, sedan det återupptogs 2015, flyttats tidigare och tidigare i kalendern, från tredje lördagen i oktober 2015 till andra lördagen i oktober 2016 till första lördagen i oktober 2017, och där verkar loppet ha funnit sin plats, eftersom det är där loppet kommer ligga även 2018.
Nu väntar vi med spänning på att det ska dyka upp några nya eller nygamla lopp i listan, något att börja se fram emot och planera in i sin kalender för 2018 när höstmörkret sänker sig.

Det saknas tyvärr många roliga namn i startlistan till Lidingöloppet på lördag. Erik Anfält har ju velat kring om han kommer att springa, Filip Dahlgren har ju dragits med skador, Linus Rosdal är av någon anledning inte förhandsanmäld, Martin Regborn springer medeldistans-SM i Hallsberg, Mikaela Kemppi dras med sjukdom, Josefin Gerdevåg är inte anmäld, Erika Bergentz har skadeproblem … Så, vem kommer egentligen bli bästa länslöpare? Tja, bara fem länslöpare kommer till start i elitstartledet i 30-kilometersloppet: Örebro AIK:s Ludvig Börjesson, KFUM Örebros Magnus Palm, Starts Per Arvidsson, Kumlas Dan Bäck och Karlskogas Fredrik Skogman (Erica Lech och Ingrid Ziegler. I tiokilometersklassen, som nu inte bara är för damer utan bytt namn till Rosa Bandet-loppet och öppnat upp för herrarna, gör Maria Eriksson (Start) och Lisa Brorson (Thoren) spännande starter, i H22-klassen borde Starts Heshlu Andemariam kunna blanda sig i topp tio-striden, och i 15-kilometersloppet startar ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Ny seger för Bergdahl – och Gräfnings före Kowalczyk (men efter uppför Alpe Cermis)

Bara tre dagar efter att Lisa Bergdahl sprang förstasträckan när hennes lag vann Lindholmstafetten tog den Göteborgsbaserade Fellingsbrolöparen, som kutade U22-EM i somras, också en individuell seger. I Kretsloppet i Borås sprang Bergdahl hem sexkilometersklassen med 50 sekunders marginal till tvåan, Aynalem Desalgn, på tiden 22.38.

Även Karlslunds Maria Gräfnings fick kliva upp på pallen, två gånger om dessutom, i Val di Fiemme. Där avgjordes den fjärde och sista deltävlingen i rullskidslångloppscupen Guide world classic tour, och Gräfnings tog en tredjeplats där vilket också gav en tredjeplats i sammandraget, närmast före en viss Justyna Kowalczyk. Tävlingen, och rullskidssäsongen, avslutades med den klassiska Tour de ski-klättringen (men på asfalt) uppför Alpe Cermis. I botten var Gräfnings tillsammans med Kowalczyk och norska världscupåkaren Astrid Øyre Slind, men i den brutala och 20 minuter långa stigningen tvingades Gräfnings släppa 1.40 till polskan, som vann fyra sekunder före Slind. Bakom sig hade Gräfnings rutinerade långloppsåkare som Sara Lindborg och starka distansåkare som ryska VM-skidåkaren Julia Tikhonova. Bob Impola, och resten av Team Serneke, var också på plats. Kopparbergssonen, som flyttat till Fjugesta och liksom Gräfnings tävlar för Karlslund i år, blev 25:a i herrklassen, 8.13 bakom segrande ryssen Ilja Tjernousov.

van Sitteren utmanar Kemppi i långloppscupen

Den som trodde att långloppscupen var helt avgjord på damsidan (alltså undertecknad) får kanske tänka om. För efter att Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som i går sprang Örebro parkrun på 19.17, i dag fick tog hem klassiska Tarstaborgsrundan, nio kilometer terräng på 38.20 (4,5 minuter före tvåan, IFK Noras Christina Ryngevall) så är hon nu bara två poäng bakom klubbkamraten Mikaela Kemppi i sammandraget. Och i och med att Kemppi, som brukar tävla så frenetiskt, dragits med sjukdom på höstkanten finns en liten, teoretisk möjlighet att det blir kamp i cupsammandraget (även om det givetvis är väldigt tråkigt om det ska ske på grund av sjukdom). van Sitteren är nu två poäng bakom, men har sedan länge uppnått maxantalet tävlingar (tio) som får räknas, vilket innebär att hon bara kan förbättra sig en poäng per lopp, och även om hon vinner två lopp till (vilket skulle ta henne till 62–62 med Kemppi) så kommer Kemppi ha 9–7 i förstaplatser, så van Sitteren skulle behöva vinna minst fem av de sex loppen som är kvar för att gå om. Men det fina i kråksången är att det återstår en DM-tävling, med extra poäng i potten, vilket gör van Sitteren har möjligheten att nå 64 poäng. Kommer Kemppi på benen och tar tre poäng till (en fjärdeplats i en vanlig tävling eller en sjätteplats i långa terräng-DM) så är cupen dock definitivt avgjord.
På herrsidan kom ingen från topp fem i långloppscupen (Per Sjögren toppar den) till start i Tarstaborgsrundan, men Stocksäters Michael Welday klättrade till en sjätteplats i cupen genom att vinna loppet på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor.

I samma hörn av länet (i varje fall åt samma håll) avgjordes på lördagen Östansjö–Vretstorp, en lite småskaligare löpartävling över dryga milen, som arrangörsklubbens (Vertstorps IF:s, alltså) Sebastian Macliver och Helena Jerlström vann på 40.05 respektive 1.09.53, 35 sekunder före Örebro AIK:s Andreas Österlund respektive knappt fyra minuter före Östansjös Angela Börjesson.

Söndagens stora begivenhet var förstås långdistans-SM i orientering med start och mål i Klockhammar, där jag var på plats och skrev åt både NA (pluslåsta artiklar här och här), Dalarnas Tidningar (också pluslåst, fungerar med samma inlogg som på NA), Länstidningen och Hela Häslingland. Största grejen var förstås Josefin Tjernlunds SM-brons, Tisarenlöparens första medalj i karriären.

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.