Nu tar bloggen längsta semestern någonsin – här är något av allt ni i n t e kommer få läsa om!

35 dagars sammanhängande semester. Det är ju fem veckor, en vanlig sommarledighet, tänker ni. Men det är faktiskt mitt livs längsta semester, och därtill blir det bloggens längsta uppehåll någonsin. 35 dagar får ni klara er tills nästa uppdatering, som kommer att trilla in här på torsdagen den 17 augusti. Men för att ni inte ska missa alltför mycket följer här en kort, summarisk och säkerligen rätt bristfällig sammanfattning av det viktigaste som händer fram tills dess:

Löpning: Louise Wiker ska springa maratonloppet i friidrotts-VM och Lisa Bergdahl (redan på fredag) 10 000 meter i U22-friidrotts-EM. Sedan följer ungdoms- och junior-SM i friidrott, hela fjällmaratonhelgen som verkar locka många länslöpare i år (bland annat  och fyra deltävlingar i långloppscupen (Semesterhalvmaran, Dalenrundan, DM över 10 000 meter och Stripastafetten) plus Svartåloppet (som jag själv förstås ska springa). Därtill blir det givetvis fem upplagor av Örebro parkrun. Och så får man ju inte missa Bergslagsleden på fem dagar.

Orientering: Martin Regborn ska springa world games och de flesta andra gör upp på hemmaplan i O-ringen. Och inte minst avgörs ju de tre sista deltävlingarna i Milans poängtävling under första halvan av augusti.

Landsvägscykel: Just nu pågår U6 cycle tour med bland andra Jacob Ahlsson, och sedan följer Ringenloppet som är näst sista deltävling i den svenska cupen. Vad proffset Emilia Fahlin kör efter sin sjukdomsperiod är förstås mer osäkert, men början av augusti var ju en av hennes målperioder under säsongen med EM i Danmark, titelförsvaret vid Vårgårdas GP och Tour of Norway var ju en av hennes nyckelperioder i förhandsplaneringen inför säsongen.

Triathlon och swimrun: Vikersmästerskapen i triathlon och Vretstorps triathlon är ju två av sommarens trevligaste lopp, och därtill ska en del utmana sig med tävlingar som Karlstad triathlon. Det finns en hel del att välja på.

Mountainbike: Svenska cupen fortsätter med Alingsås MTB, i långloppscupen avgörs både Engelbrektsturen och Finnmarksturen och så drar ju Vasaloppets sommarvecka igång med Cykelvasan (men som tur är hinner jag tillbaka i tjänst till Ultravasan).

Mountainbikeorientering: Stjärnan Marcus Jansson och debutanten Karin E Gustafsson kör EM, och medaljhoppet Erica Olsson kör ungdoms-EM.

Rullskidor: Dagen innan jag är tillbaka från semestern ligger ju nästa deltävling i Moto tour, men det mesta av det bästa av rullskidssäsongen kommer senare i augusti och september.

Men framför allt: Passa på att njuta av sommaren och stick ut och rör på er! Bergslagsleden ligger öppen i både sol och regn och det finns hur många fina cykelstråk och mountainbikeleder som helst i länet. Ut och njut!

Regborn borde köpa sig en tyrolerhatt – följde upp VM med två raka segrar i Österrike

Jag tyckte ju att det verkade jobbigt att springa både VM och world games samma månad, och frågade Örebroorienterare Martin Regborn en del om det när det stod klart att han skulle få representera Sverige på två världsomspännande orienteringsmästerskap under juli månad. Men Regborn svarade oförstående att det var några veckor emellan, och nu visar det sig att han inte ens använder dem för rekreation – utan att han istället åkt till Österrike för att springa en femdagarsorientering (kanske som kompensation för att han missar O-ringen på grund av world games) med det fyndiga namnet 5days TyrOL. Och snacka om att han har formen med sig från VM-starterna – på de två första etapperna i Alperna söder om Innsbruck har Regborn stämplat in två segrar, först elva sekunder före nyblivne VM-bronsmedaljören William Lind i måndagens sprint och sedan 19 sekunder före norske Eirik Kamstrup Hovind (och 1.45 före alla andra) i dagens medeldistans 1 500 meter över havet som också gav världsrankningspoäng (det var den enda av de fem etapperna som gör det). Tisaren har också ett gäng löpare på plats, och bland annat har Oskar Andrén tagit en elfte- och en 23:e-plats i herrklassen. Femdagarsorientering i Tyrolen avslutas med etapper onsdag, fredag och lördag.

På Gotland har Tisarens ex-megastjärna Simone Niggli smugit igång inför O-ringen med en jätteseger i den inledande etappen av Gotlands 3-dagars, en medeldistans som hon vann med över fyra minuters marginal till Järlas Elsa Jansson på andraplatsen. En viss Håkan Carlsson (förbundskaptenen bakom Sveriges bästa VM någonsin) slutade på 20:e plats i herrelitklassen i KFUM Örebros tröja, drygt elva minuter bakom segrande Gustav Bergman.

Och hemma i skogarna strax söder om Nora sprang Daniel Attås hem sin första seger för året i Milans poängtävling, 1.23 före förre VM-orienteraren Filip Dahlgren. Anna Hallmén var bästa dam knappa minuten före Frida Johansson. Men Simon Hedlund och Elin Vinblad (den förstnämnde kom inte till start i dag, den sistnämnde gjorde säsongens sämsta resultat och får räkna bort det i sammandraget) leder totalen när nu bara tre tävlingar (1, 8 och 15 augusti) återstår. Regborn behöver delta i en tävling till för att ta hem totalsegern, han ligger just nu femma eftersom han inte nått upp till maxantalet tävlingar som får räknas.

De ska cykla 100 mil – på tre dagar

På torsdag är det dags för årets kanske längsta cykelutmaning i hela Sverige (stor reservation här, eftersom det arrangeras många galna cykellopp, men jag skulle tro att den ligger bra till i varje fall): Örebrocyklisternas randonneur över 1 000 kilometer. Vi snackar alltså ett cykellopp (förvisso utan officiell tidtagning eller tävlingsmoment) över 3,3 Vätternrundor som avverkas med bara två övernattningar. De flesta som genomför den typen av lopp gör det för att kvalificera sig till klassiska 120-milaloppet Paris–Brest–Paris som avgörs vart fjärde år (härnäst 2019). Med start i Örebro 7.00 på torsdagen och mål på samma ställe senast söndag morgon 10.00 (men start på lördagens 322 kilometer långa etapp är redan 7.00 på morgonen, så förhoppningsvis ska cyklisterna inte behöva alla 27 timmarna på sig att nå målet) avverkas de 100 milen bland annat via Hjo, Gullspång, Lesjöfors, Leksand, Sala, Ludvika, Kopparberg och Kolsva, och totalt är i år 13 cyklister föranmälda, bland dem sju som representerar Örebrocyklisterna och fem som verkligen kommer från länet: örebroarna Johan Backlund, Dag Balkmar och Gustav Brandén, Kumlas Geir Heggöy och Karlskogas Mikael Nornvik.

Apropå cykel har jag inga uppdateringar kring Emilia Fahlins eventuella tävlande, men jag har i varje lyckats hitta två blogginlägg om problemen som fått henne att avstå tävlande (bland annat SM och Giro d’Italia) sedan Women’s tour i Storbritannien avslutades den 11 juni: Ett på Örebrocyklisternas hemsida och ett på Wiggle-High5 sida. Proffscyklisten från Örebro är ju just nu på höghöjdsläger i Livigno (se senaste instagraminlägget nedan) men är uppsatt som andrareserv för Wiggle i startlistan till BeNe ladies tour som startar i Belgien på torsdag.

Riding a bike here doesn't take a lot of motivation 💁

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Hade aldrig sprungit längre än en halvmara – vann lopp över 15 mil

Örebroaren Jenny-Ann Ehrling, 37, hade aldrig sprungit längre än en halvmara när hon anmälde sig till Örebro backyard ultra, berättade hon för mig när vi sprang tillsammans något varv det där magiska dygnet för tre veckor sedan när jag blev trea i herrklassen och hon blev tvåa i damklassen (hon sprang över tio mil, nästan fem gånger så långt som sitt tidigare distansrekord!), och då berättade hon också för mig att hon redan anmält sig till ett motsvarande lopp i Trelleborg den här helgen eftersom ”om jag inte tycker att det här är något kul eller går något bra så har jag som filosofi att man inte ska ge sig efter en gång utan ge det en chans till, och har jag anmält mig kan jag inte backa mig ur.” Så i går morse stod hon återigen på startlinjen, den här gången i Backyard ultra Sydkusten, och nu stannade hon inte förrän 23 timmar senare, när Nina Eibring, segraren i Örebro, beslutat sig för att ge upp och Ehrling stod där med sin första seger i karriären. En grym prestation, och 23 timmar gör att Ehrling nu alltså bara var ett varv, 6 706 meter, från 100 miles och med marginal hade passerat 15 mil löpta. Någon fullständig resultatlista är ännu inte presenterad, men göteborgaren Niclas Gällentoft vann i varje fall herrloppet på 26 timmar före Mölndals Andreas Pettersson på 25 och Falkenbergs Kristian Andersson på 24. Falkenbergs Karin Lagerblad blev trea i damklassen på 17 timmar (tror jag). Vill man försöka uttolka resultat (och jag tror det kommer en fullständig listan i morgon), gör man bäst i att kolla på loppets facebooksida.

Fredrik Berg, mountainbikeåkaren från Grythyttan som tävlar för Örebroklubben Almby, fick också kliva högst upp på en prispall i helgen. I 60-kilometerstävlingen Solstaloppet i Karlstad lyckades han gå ifrån Garphyttecyklisten Marcus Jansson och hemmacyklisten Johan Fryksenius i tätgruppen någon mil före mål och hålla undan till seger med 41 sekunders marginal före Fryksenius som spurtslog Jansson. ”Alltid kul med en vinst men kroppen kändes ändå inte hundra. Det rann ur näsan hela loppet och pulsen var onormalt hög”, skriver Berg på sin blogg. Den gamle Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker, som för många år sedan sadlade om till cykel, blev för övrigt fyra, men över fyra minuter bakom Berg. Karlskogas Kajsa Klarström blev trea i damklassen.
Lördagens sjukdomssymptom gjorde att Berg valde att avstå Mörksuggejakten i Rättvik på söndagen, säsongens femte deltävling i den svenska långloppscupen i mountainbike. Det gjorde för övrigt Matthias Wengelin också, och Jansson var inte ens anmäld, så sjukdomscomebackande Axel Lindh försvarade länets färger och slutade på 18:e plats, sex minuter bakom segrande Emil Lindgren. ”Det är alltid pallplatserna man kör för, och jag är glad att jag testade i dag trots att kroppen inte riktigt är med och det inte höll ihop”, skriver Lindh på Instagram. Almbykollegan Alexander Ehrlin, som leder sammandraget på juniorsidan, slutade fyra i 74-kilometerstävlingen (49:e totalt), nästan åtta minuter bakom juniorsegraren Vilgot Lindh, Härnösand, men bara drygt tre minuter bakom tvåan Samuel Oskarsson, Rättvik.

Örebro AIK:s Sofie Yngström gick in som näst bästa dam någonsin i Örebro parkrun när hon vann den 13:e upplagan på 21.29. LK Gränslösts Nicklas Källmén noterade också en respektabel tid med 17.38 när han vann herrklassen. Jag trodde ju att bristen på konkurrens från andra lopp den här helgen skulle göra att det blev rekorddeltagande i veckans parkrun, men semestrarna (och vädret?) gjorde att det istället blev bottenrekord med bara 33 startande.

Så skrev jag ju inför helgen att det var triathlon som var grejen … Så hur gick det egentligen? Tja, resultatsidan för Jönköpings halvironman vill inte vara med riktigt, Monica Steinmo Holler (den tidigare proffscyklisten från Laxå) poserar i varje fall med sin make Kim Steinmo Holler på bild efter loppet och skriver att hon blev elva i sin åldersklass efter att ha haft tionde bästa cykeltid av 360 damer i hela tävlingen.
Och Göta Kanal triathlon har inte lagt in några klubbnamn i sin resultatlista, så att söka länsatleter där är som att leta efter en nål i en höstack.

Så stolt över dig @kimholler som tog dig runt på @ironman_70.3_jonkoping och med en bra cykeltid dessutom, utan att ha tränat de sista 2 månaderna. 👏👏 Själv så gick det helt ok med tanke på min träning oxå. Totalt ca 3h simträning de sista året, inte så jättemkt löpning då jag har haft fokus mer på cykel vilket gav resultat där iaf. 2:a bästa tid i klassen och 10:e bästa tid av 360 på cyklingen av alla damer (varav 6 är proffs) 👊Löpningen var tuff å med kramper i tårna på sista varvet av 3 så är det inte lätt att springa. Total tiden blev 2 min snabbare än förra året på 5h 21min och en 11:e plats i klassen. Alltid en fantastisk upplevelse att delta i en Ironman och Jönköping var inte sämre. Tack för en otroligt hygglig helg 🇸🇪🤘🚲💨 #ironmanjönköping #im703jonkoping #3atlet #triforfun #tri365 #triathletes #goforit #findyourstrong #bikeshopno

A post shared by Monica Holler 🏊🚲🏃 (@monicaholler) on

Helgens höjdare

1) Triathlonhelg
Redan i kväll avgjordes den klassiska sprinttriathlontävlingen Utmaningen, som alltid arrangeras under Noradagarna, för 33:e gången sedan starten 1984 (1990 var det ingen tävling, därför inte 34:e gången) – och det blev en hel del nya namn i topp den här gången. Karlslunds Anna Kero tog hem damklassen med nästan minutstor marginal till tvåan Malin-Charlotta Rudin (ingen av dem var med i fjol) och på herrsidan vann fjolårsfyran Oskar Larsson, Örebro AIK, 16 sekunder före långloppsskidåkaren Bob Impola som kom till start anmäld för Karlsunds IF (han tävlar ju i skidåknignen för SK Bore). Totalt ställde 70 triathleter upp.
Och i morgon, lördag, fortsätter triathlonhelgen med Göta Kanal triathlon (just på andra sidan länsgränsen, i Lyrestad) med flera länsidrottare på startlinjen, innan den på söndag avslutas med Jönköpings halvironman där bland andra Laxå VM-cyklist och NA-guldklockevinnare Monica Holler kommer till start.

2) Mörksuggejakten
På söndag avgörs den femte av de nio deltävlingar i den svenska långloppscupen i mountainbike i Rättvik: Och förutom att Marcus Jansson, som förmodligen laddar för mountainbikeorienterings-EM som nu bara är tre veckor borta, saknas i startlistan så är alla de största mountainbikenamnen i länet just nu med: Matthias Wengelin (som värmde upp med en sjätteplats i Åre enduro på fredagen efter onsdagens seger i det där backloppet), Axel Lindh (som gör comeback efter sjukdom och rapporterar ”bra ben” på instagram), Fredrik Berg (som ligger bäst till av allihop i sammandraget) och Alexander Ehrlin som faktiskt leder juniorklassen totalt efter en seger (Långa Lugnet) och två andraplatser i de tre lopp han kört hittills. 74 kilometer väntar i dalaskogarna.

3) Örebro parkrun
Har jag inte helt bommat något (som med Silverleden förra veckan, jag tar mig fortfarande för pannan för hur jag kunde förbise ett av distriktets finaste lopp!) så är tomt i löparkalendern den här helgen. Tur då att Örebro parkrun finns varje lördag 9.30. Och just att det inte är så mycket som krockar lär ju kunna göra att den 13 upplagan blir en av de med flest deltagare hittills.

Wengelin äntligen tillbaka på toppen – försvarade titeln i tuffa backloppet

Året började med en härlig vecka på Cypern och hans kanske tuffaste och häftigaste utmaning i karriären i Cape Epic, men sedan har det gått rätt trögt för Örebrocyklisten Matthias Wengelin, som så sent som i fjol var VM-femma i mountainbikens sprintdisciplin. Jag har inte snackat så mycket med honom under våren, men av uppdateringar i sociala medier att döma så har kroppen inte alls svarat som han önskat, och stundtals har han faktiskt gjort tävlingsuppehåll på flera veckor (och här snackar vi en kille som gladeligen nålar fast nummerlappen två–tre gånger i veckan i normala fall). Så onsdagens besked var förmodligen riktigt skönt för Wengelin: Han är tillbaka på toppen igen. För efter segern i Orsabajkn på midsommarafton följde Wengelin på onsdagen, när Åre bike festival inleddes med Kill the villagers – ett uppförslopp med start på torget i Åre och mål 419 höjdmeter högre upp på Fjällgårdsexpressens berg (och däremellan 3,2 syrefyllda kilometer med en maxlutning på 25 procent) – upp med att försvara segern där från i fjol. Och han gjorde det, trots den korta distansen, med en nästan minutstor marginal ned till tvåan, Jonatan Östlund. 18.42 behövde Wengelin för att besegra berget och ta årets första seger.
Cykelfestivalen i Åre fortsätter med midnattscykling i kväll, enduro i morgon bitti och festligheter under lördagen, och känner jag Wengelni rätt ska han säkert köra rubbet.

Örebroaren fyra i multisport-EM – tappade bronset på avslutande cyklingen

Senast jag skrev om Cecilia Jessen här på bloggen var i oktober 2015, när hon tävlade i triathlon på militär-OS i Sydkorea efter att några månader tidigare ha tagit veteran-VM-guld i sporten. Men i veckan dök plötsligt den 31-åriga örebroaren åter upp i Konditionsbloggens tipskorg – men nu efter en fjärdeplats i multisporttävlingen Åre extreme challenge som avgjordes i helgen och som i år dubblerade som EM i soloklassen för både herrar och damer (men det var bara på papperet det var ett Europamästerskap, det kom i princip bara svenskar till start). Jessen låg på en pallplats fyra timmar in i tävlingen när kajaken och löpningen var avklarad, men fick till slut se sig passerad av Marie Krysander i mountainbiken och var 1,5 minuter från bronsmedaljen i mål efter drygt sex timmars tävling med 25 kilometer kajak (inklusive två lyft), 15 kilometer löpning över Åreskutans topp och 31 kilometer mountainbike. Malin Hjalmarsson var överlägsen, tog guldet med över tolv minuters marginal före Josefina VIkberg (och över 21 minuter före Jessen).

Cecilia Jessen på väg upp på toppen av Åreskutan. Foto: Bilden tillhandahållen av Christian Ericsson, Försvarsmakten, men jag misstänker att det är någon tävlingsfotograf som tagit den med tanke på vattenstämpeln.

Onsdagen gick annars i rullskidåkningens tecken: I Borås avgjordes SM i sprint (där Filip Danielsson tog sig till kvartsfinal), och själv var jag på plats på säsongens fjärde deltävling av Moto tour (som jag fick lära mig att det från och med i år heter, sponsornamnet Eagle finns inte längre kvar), en backsprint strax öster om Ekeby-Almby. Ett reportage med många bilder därifrån kommer på na.se (pluslåst) 5.00 i morgon bitti.
Resultaten redan nu: Robert Brundin för första gången i år fick stryk. Trots seger i prolog, kvartsifnal och semifinal fick han till slut ge sig mot Daniel Olsson. Olivia Hansson var återigen ensam dam till start, var tia i prologen men förlorade en spurtstrid om andraplatsen i sin kvartsfinal och fick nöja sig med en plats i C-finalen, som hon sopade hem rätt lätt.

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.

Äntligen bekräftat: Konditionsbloggaren har fått plats i världens längsta trapplopp

Släng dig i väggen, Kvarntorpshögen. I dag blev det äntligen bekräftat, svart på vitt, att jag fått en av endast 222 platser i Niesenlauf nästa år. Tävlingen går helt enkelt rakt uppför världens längsta trappa (enligt Guinness rekordbok; kolla in lite fina bilder från årets lopp här) upp på berget Niesen fyra mil utanför Schweiz huvudstad Bern. Vi snackar start 693 meter över havet, mål 2 362 meter ovanför och däremellan 1 669 höjdmeter fördelat på 11 674 trappsteg (det motsvarar 16,7 Kvartorpshögar i höjd, och 27,3 Kvarntorpstrappor räknat till antalet steg [på Kvarntorpshögen är det ju inte trappa hela vägen upp, och stegen i Schweiz är förmodligen något lägre]). Trappan i Schweiz, som är byggd för att serva en bergsjärnväg) är inte öppen för allmänheten mer än just under det här loppet, en dag per år, och den exklusiviteten (plus att det är världens längsta trappa, bara en sådan sak!) gör det förstås lite extra kul att ha fått en plats.
Loppet, som har intervallstart med tre löpare var 20:e sekund, startar 7.30 den 2 juni nästa år och nilar man ändå ned till Schweiz i början av juni så vill man förstås fylla på med ytterligare något lopp helgen därpå. Kanske Livigno skyrace kan passa i tid (de har inte släppt sitt datum för 2018 än). Har ni något tips på något annat lopp (gärna, men inte nödvändigtvis, i Italien) runt de där dagarna får ni gärna dra ett mail på jonas.brannmyr@na.se!
Datumet gör dock att det känns lite tveksamt att gå för fullt i Örebro backyard ultra som förmodligen kommer arrangeras kristihimmelsfärdshelgen nästa år, med start den 10 maj. Kanske blir det ändå några varv, säg åtta för att få minnespriset. Vi får väl se!
För övrigt publicerades i dag resultatlistan från Hyttloppet i går (jag gottar mig åt min andraplats och noterar att Ida Lilja till slut bara var 0,2 sekunder före Maria Eriksson i damklassen; galet jämnt!).

Startlistan till morgondagens långdistans i orienterings-VM är jag förstås också skyldig er. Som den världscupledare han är går Martin Regborn ut som 74:e och sista man vid 14.09, svensk tid, fyra respektive åtta minuter efter schweiziska duon Daniel Hubmann och Matthias Kyburz som är trea respektive tvåa i sammanlagda världscupen. ”Så himla häftigt att få möjligheten att springa långdistans på VM. Bara att ta chansen!”, skriver Regborn i sitt sista Instagraminlägg inför tävlingen. Just så! Sändningen i TV12 startar redan 12.00.

23 sekunder kvar till VM-guldet (”grymt nöjd”) – och här är senaste distriktsmästarna

I går gjorde Martin Regborn sin fjärde raka VM-final i sprint, och avståndet har krympt successivt: 49 sekunder från guldet 2014, 50 2015, 28 2016 och nu 23 sekunder från förstaplatsen. Till medaljplats: 45, 46, 19 respektive nu 18 sekunder. Regborn gjorde ett, som det verkar av tiderna, jämnt lopp och tappade egentligen bara tid att tala om till fösta kontrollen (sju sekunder) och mellan fjärde och femte (14 sekunder), om man kollar in tiderna. Regborns sjundeplats var hans fjärde raka topp åtta-placering i världscupen så här långt, och han behåller därmed sin ledning i sammandraget inför tisdagens långdistans (hans första skogsdistans i ett världsmästerskap; och ni vet väl hur det slutade första och hittills enda gången han fått springa individuell skogsdistans på EM?). Den tävlingen kommer bli otroligt spännande att följa.

I går avgjordes också Viby marathon, med distriktsmästerskap över maratondistans för både seniorer och veteraner, men tyvärr med ett rätt ourvattnat startfält vid sidan om superstjärnan Lee Grantham, som i solen och på den relativt tuffa banan runt Vibysjön fick britten dock bekänna färg (eller om han höll igen) och nöjde sig med att sänka Erik Anfälts banrekord med 1,5 minuter, till 2.33.14, vilket räckte till seger med lite drygt 20 minuters marginal. Ingen av de fyra första löparna representerade dock länsklubbar, vilket gjorde att Patrik Nilvér (en 34-åring från Örebro som springer för LK Gränslöst) tog DM-guldet på 3.16.20, 1.20 före Örebro AIK:s Ronny Collin (DM-guld i M45). Hemmalöparen Magnus Liljerås tog tredjeplatsen.
På damsidan kom bara tre löpare till start i tävlingsklass, och där räckte 4.05.49 (Kertin Liljerås, en 50-åring från Kumla som springer för Östansjö) till guldet, 4.24.53 (Pansy Ståhl) till silvret och 4.29.16 (Elin Larsson) till brons. De tre tävlade i varsin veteranklass och fick därför med sig guld i K50, K35 respektive K45 vid sidan om sina medaljer i veteranklassen. Totalt kom 54 löpare till start och 50 i mål, och bland dem fanns Stig Söderström, Kvarnsveden, som tuffar på mot 900 maratonlopp i karriären.
Eftersom ingen av medaljörerna har något med toppstriden i långloppscupen att göra påverkar de högre DM-poängen bara sammandraget marginellt (i huvudklasserna, alltså; i veteranklasserna händer det mer saker).

Själv har jag hunnit med att springa korta motionsklasser i både Jordgubbslunken och Hyttloppet i helgen. I Rudskoga joggade jag runt sexkilometersbanan med sjuåringen, medan jag i Granbergsdal tömde allt som fanns i benen i mitt första hårda pass sedan Örebro backyard ultra, och där slutade jag tvåa på cirka 18.24 över fyra kilometer stig och grusväg (och lite asfalt på slutet) med 58 rätt sugande höjdmeter på stigar och i elljusspår. Inte mycket att skryta med tidsmässigt, men jag tömde mig i varje fall totalt (snittade 180 i puls och nådde 189 som max, trots att jag vid laboratorietesterna i vintras inte lyckades pressa mig till mer än 186 i maxpulstestet, men nu var det ju också varmare …). Det har ännu inte kommit någon resultatlista från Hyttloppet, så jag har inga tider, men hemmalöparen Fredrik Skogman (”hemma” som i att han är från Karlskoga, han tävlar inte för Granbergsdal) vann tävlingen (över 8,9 kilometer) före Fredrik Rådström (som också bor i Karlskoga, men tävlar för Hällefors) och med örebroaren Johan Ingjald, IF Start, på tredjeplatsen. Kumlas rutinerade Åsa Höög vann damklassen med tämligen god marginal, medan Örebro AIK:s Ida Lilja spurtslog Starts Maria Eriksson med en halv sekund i kampen om andraplatsen).
Att Startduon Ingjald och Eriksson båda blev trea på söndagen var en bedrift i sig eftersom de mindre än 20 timmar tidigare vann Jordgubbslunkens tävlingsklass över elva kilometer på 41.12 respektive 48.41. Det var Ingjalds första seger på en tävling längre än fem kilometer, sa han, och han slog faktiskt Peter Nilsson, Hässelbylöparen på andraplatsen, med nästan en halv minuts marginal. Urstarkt!

Glada segerduon Maria Eriksson och Johan Ingjald efter Jordgubbslunken. Foto: Jonas Brännmyr

Alla resultat från Världsungdomsspelen hittar ni här. Jag har inte hittat något länsresultat som sticker ut sådär våldsamt mycket (enda startande länslöpare i seniorklass var Lisa Bergdahl som gjorde 4.42,83 på 1 500 meter).

OK Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson var ettatvåatvåa på de tre etapperna av Eskilstuna weekend, och Viktor Larsson avslutade helgen med en andraplats i söndagens långdistans. Och Svenssons klubbkompis Lovisa Persson var ettatvåaetta i 3+3 i Sälen, där Johan Aronsson slog till med en andraplats sista dagen.

Vem som var snabbast i tolfte upplagan av Örebro parkrun är lite oklart. Snabbaste löparen saknade nämligen streckkod (man måste skriva ut en sådan  på förhand för att bli registrerad, även om loppet är helt gratis) och därför är det bara tomt på förstaplatsen i resultatlistan. Hogne Sataoen tog hur som helst andraplatsen på 20.19, och Louise Furåker var snabbaste dam på 24.39.

I Ränneslättsturen, fjärde deltävlingen av nio i långloppscupen i mountainbike som avgjordes i dag, kom varken Matthias Wengelin eller Marcus Jansson till start, och Fredrik Berg bröt (Axel Lindh var inte ens anmäld efter sitt sjukdomsstrul). Bästa länsåkare blev istället John Lindbom som tog hem segern i H30-klassen och var elva totalt bara sex minuter bakom segrarna över 78 kilometer (!), och Alexander Ehrlin tog andraplatsen i juniorklassen och en 26:e-plats totalt.

Morgan Pätsi strök sig från Vansbro triathlon, SM i medeldistans, men det blev ändå en topp tio-placering till Örebro genom ÖAIK:s Ida Larsson, som tog niondeplatsen i damklassen på 5.07.15. Åsa Lundström och Sebastian Norberg tog gulden på 4.22.21 respektive 4.02.18.