Mig lurar du inte!

I söndags kom frågan upp igen, för varken första eller sista gången: ”Vad lyssnar du på när du är ute och springer?”

Jag pendlar mellan att spela oförstående (ofta), att idiotförklara den som frågar (mer sällan), men förklarar oftast mitt ställningstagande: Att springa med musik eller något annat i lurar är helt otänkbart för mig. Jag springer inte bara för att bli snabbare eller av hälsoskäl eller för att jag tycker att det är förbaskat kul, utan också för att det är väldigt skönt att få vara med sig själv en stund och att lyssna på årstidens växlingar. Så mycet hellre en hackspett som dundrar ut småkryp i maj eller en orre som skrämt skvatter till bredvid stigen i sena september än Dave Bickler som vrålar “Eye of the tiger” för hundratusendemiljonte gången (om inte gym varit så dåliga på att betala stimpengar hade han förmodligen varit Survivor-killarna förmodligen passerat Bill Gates och grabbarna på världens rikaste-listan vid det här laget).

Jag har heller aldrig sett en elitidrottare träna med lurar i öronen, och någonstans tror jag ändå att det kokar ned till att de som tränar för att de gillar att träna/vill träna, tycker att allt annat (som musik eller podcasts i öronen) är sekunderät, medan de som tycker att det är jobbigt att träna behöver ha något i öronen för att få motivation eller distraktion.

Själv har jag det gärna tyst även när jag gymtränar, men där är jag nog ännu mer ensam. Och det beror nog mer på att jag tycker att genren “gymlåtar” är otroligt påfrestande, och det spelar ingen större roll om det är 80-talslåtarna som fortfarande går varma (från Van Halens “Jump” till AC/DC:s Thunderstruck) eller 10-talets själlösa housedängor (Swedish house maffa har förstört många spinningpass). Ge mig lugn och ro och jag ska ge dig några riktigt tunga marklyft, typ.

Så, ni får ingen Spotifylista med bästa träningslåtarna från mig. Men en fråga: Vad lyssnar ni på när ni tränar, och varför?