Vad är väl ett landslagsläger?

Skrev ju om orienteringslandslagets läger i Skottland häromdagen. Tydligen utan att ta reda på all fakta. För då jag förutsatte att Garphyttelöparen Filip Dahlgren, som tillhör det svenska A-landslaget och är högaktuell för en VM-plats på långdistans om han får ordning på sin kropp, var med på andra sidan Nordsjön dök han i stället plötsligt upp i Pershyttan. Pershyttan? Jo, där sprang han säsongens tredje deltävling i OK Milans populära poängorientering, och när inte Martin Regborn (som de facto, precis som Lilian Forsgren, är på plats i Skottland) avgick Dahlgren äntligen med segern efter två raka andraplatser.
Över 6,8 kilometer var han 1.39 snabbare än Hagabys Jakob Wallenhammar och ytterligare nästan tre minuter före trean, Milans egen Per Eklöf. Med 5 000 fina poäng in på kontot (segraren i Milans poängtävlingar får 5 000 poäng, övriga får 5 000 minus antalet sekunder de är bakom segraren) tog Dahlgren också ledningen i sammandraget.
Och när landslaget i helgen fortsätter sitt läger i Skottland drar Dahlgren vidare till Malmköping, för Mälarmårdsdubbelns långdistans, där han får sparring av femfaldige VM-medaljören Peter Öberg. Och sedan får vi väl räkna med att det blir deltävling fyra i Nora på tisdag … Jakten på en VM-plats går vidare.

Ännu ett nytt plojlopp

Det här med tävlingslöpning dras just nu åt två håll. De som springer långt och extremt springer längre och extremare. Och de som springer kort springer allt kortare. Vårruset och Grabbhalvan har varit klassiska tävlingar för löpare som inte är löpare, typ, men nu verkar fem kilometer vara en oöverstiglig prestation för många också. Senaste exemplet på den här trenden är nya Cityracet, som avgörs i Karlskoga de 13 juni. Det ska vara roligt, folkligt, trevligt, dra in pengar till barncancerfonden och stafetten har inte bara 1,5 kilometer korta sträckor utom dessutom ”tre mer tankeväckande utmaningar” rapporterar Karlskoga Tidning/Kuriren: ”Vi tänker mästarnas mästare här, tre utmaningar och stressmoment som kan kasta om tävlingen”, säger arrangören Henrik Lindstedt till tidningen. Det blir heat à la längdskidsprint, men för att ta ur den sista udden löptävling ur löptävlingen så är det inte givet att de snabbaste går vidare. ”Man kan även gå vidare för bästa show eller om juryn upptäckt ditt lag på annat sätt. Det är som korprock fast springform”, säger Lindstedt. En kul företagshappening, kanske. Själv kutar jag nog någon annanstans. Ja, Degerforsklassikerns orientering dagen efter, till exempel.

Anfält om supertiden: ”Kanonnöjd – men jag har varit bättre på träning”

Erik Anfält, 38, har gjort det igen. Örebro AIK-löparen gjorde precis som i fjol och tog en kvadrupel i Kiel maraton: Nytt personligt rekord, nytt banrekord, ny klättring på distriktsbästalistan genom tiderna och ny seger i tävlingen.

Anfält passerade mållinjen på 2.27.02 och därmed klev upp som distriktets tredje bästa maratonlöpare genom alla tider bakom Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

Tiden var 1.17 snabbare än det personliga rekord (tillika klubb- och banrekord) som Anfält satte just i Kiel förra våren.

Anfält har ju haft en hygglig utveckling som löpare, sedan han började kuta maraton i 20-årsåldern. 3.45.24 på sitt första försök i Stockholm 1997 var ju en hygglig motionärstid. Redan året därpå hade han slipat till 3.10.11, därefter vidare till 3.09, 3.04, 2.53, 2.46, 2.39, 2.35, (2.37 kaosväderåret 2012), 2.33 och i somras 2.32.58 i sin tionde start i Stockholm. Små, och ibland ganska stora, steg har tagit honom från en 2 197:e-plats i debuten till en 19:e-plats som bäst. En lika målmedveten som enträgen satsning är orsaken till framgången. Och då är det förstås fullt rimligt att Erik noterar ännu ett personligt rekord 18 år efter debuten på det som kommit att bli hans signaturdistans, de 42 195 meterna.

Konditionsbloggen fick några ord med Anfält när han satt på restaurang och firade segern på lördagskvällen.

– Jag sprang ju snabbare än någonsin, då måste man vara nöjd. Ja, jag är kanonnöjd, faktiskt, säger Anfält till Konditionsbloggen.

– Jag har tränat väldigt, väldigt bra i vinter och hade en bättre grund än jag någonsin haft tidigare, men den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.

Hur utvecklade sig loppet?

– Jag sprang lite för snabbt på första halvan. Var strax under 1.12 på första halvmaran (andra på över 1.15), och det var nog inte ultimat, det hade nog varit bättre om jag öppnat lite långsammare och inte tappat fullt lika mycket som jag gjorde sista milen. Men det var svårt att veta hur jag låg till eftersom jag var väldigt själv längst fram och egentligen inte fattade hur fort det gått förrän vid varvningen (Anfält vann med nästan 20 minuters marginal).

Du säger att du är ”kanonnöjd”, men det låter inte riktigt så …

– Jag kan säga så här: Loppet gav mersmak. Jag är väldigt nöjd, men det var inget perfekt lopp. Jag kände inte att jag var riktigt så bra som jag varit på vissa träningspass i vinter. Och tiden hade nog blivit bättre om jag hade öppnat lite långsammare.

Vad händer nu, blir det något nytt försök att kräma ur det där sista?

– Tja, först siktar jag på Kungsholm runt (SM i halvmaraton den 10 maj) och sedan blir det en satsning på Stockholm marathon och på den banan gör man inga pers. Men jag är anmäld till Valencia maraton i november, så där siktar jag på att springa snabbt. Men det är långt dit och mycket kan hända.

Dagens allra fetaste prestation svarade dock Karlslunds Kristina Roberto för. Liksom Anfält gjorde hon, vill jag mena, sitt livs lopp. Fanns med i den tiomannaklunga som utkristalliserades redan en handfull kilometer in i Tjejvasan hela vägen in i Moraparken. Taktiken verkade vara glasklar, att ligga längre bak, spara så mycket kraft som möjligt och inte ta någon som helst vind. Smyga med och se vilka möjligheter som öppnade sig. Dessvärre, för Robertos del, fastnade hon bakom en tröttnande Hanna Falk några svängar före upploppet, och när hon väl kom loss hade en tätkvartett redan distanserat övriga sex i klungan och medaljchansen var borta. Men Roberto spurtade lätt ned bland andra just Falk (som ju körde VM i Falun så sent som förra veckan!) och flera andra tunga långloppsnamn, och slutade på sjätte plats. En placering sämre än i fjol, förvisso, men så mycket närmare den absoluta täten, bara nio sekunder bakom segrande Laila Kveli. Garphyttans Olivia Hansson blev 38:a (elva av juniorerna), efter att succesivt ha tappat från en 27:e-plats i Oxberg. I mål var hon elva minuter bakom täten.

Robertos nästa utmaning? Vasaloppet nästa söndag, förstås.

Emilia Fahlins Wiggle-Honda-stall har jag inte hört jättemycket från under dagen, men av resultatlistan att döma hade de en tung dag när vårklassikerna drog igång med Omloop Het Nieuwsblad. Spurtstjärnan Chloe Hosking slutade först på tolfte plats, som tia i den 16-mannagrupp som spurtade om tredjeplatsen bakom nederländskan Anna van der Breggen som spurtslog landsmannen Eleonora van Dijk i utbrytning. Fahlin rullade i mål som fjärde Wigglecyklist, i tredjeklungan, knappt fem minuter bakom täten.

Inomhus-JSM i friidrott, då? Tja, KFUM:s William Fransson har haft en sjukdomsstörd uppladdning och var hela 17 sekunder från att nå finalheatet på 1 500 meter. Långt under hans kapacitet, förstås. Övriga lokala löpare tävlar i morgon. Från orienterings tävlingspremiär i Kristianstad heller inte så mycket att rapportera (Tisarens gårdagskvällssegrande landslagslöpare Andrea Svensson trea på lördagens medeldistans, slagen med nästan tre minuter av Skogsfalkens Pim Hedberg).

Scotland calling

Den 1 augusti drar orienterings-VM igång i skotska Invernes. Och som vanligt när det vankas stora mästerskap i orientering är löpare och ledare förbjudna att träna i den omedelbara närheten av där VM ska gå. Men, Skottland är ju stort och det finns liknande terräng som man kan testa i, så direkt efter helgens elitseriepremiär åkte landslaget, och ett antal frifräsare som hoppas springa till sig en VM-plats och därför är beredda att stå för finansieringen själva, på ett nio dagar långt läger i Skottland. Bland dem Lilian Forsgren, Filip Dahlgren och Martin Regborn (som, efter vinterns petning ur landslaget, tillhör den andra kategorin som går under namnet ”utvecklingslandslaget”).

Efter VM-testet är det bara några dagars formtoppning (?) till Tiomilahelgen, och veckan därpå avgörs de tre elitseriedeltävlingarna i Dalarna som kommer att lägga grunden för Håkan Carlssons VM-uttagning den 20 maj.
Veckan i Skottland kommer bjuda på många viktiga erfarenheter för de som får åka tillbaka i augusti. Men det är i skogarna i i Säter och Bjursås som VM-biljetterna delas ut.
Om Forsgren, Dahlgren eller Regborn (eller alla tre) kan knipa en plats? Tja, det vet’e katten. I dagsläget skulle nog ingen av dem överleva i den stenhårda konkurrensen kring uttagningen, men alla tre har potential. De närmaste veckorna blir mycket spännande att följa.

För övrigt skrev Aftonbladet på ledarplats (!) den bästa kommentaren jag hittills läst om Stockholm marathon-gate.

I morgon springer Erika för medaljer

När försöken på 800 meter avgjordes vid veteran-inhomus-EM i polska Torun i förmiddags var det direkt in i elden för KFUM Örebros bidrag Erika Bergentz och Jonas Rosengren.

För Erika, i D40-klassen, var det mest formalia. Nio av tio anmälda skulle vidare till final, och farten verkar ha blivit därefter. Erika låg med i tät, tassade i mål på en andraplats i sitt heat på 2.30,40 med ett välavvägt ned till den fjärdeplats som skulle undvikas. Det kommer förstås bli ett helt annat lopp, och ett helt annat tempo, när finalen avgörs klockan 19.40 i morgon kväll.

I H40 var det betydligt tuffare bandage. Bara nio av 20 löpare till final och bara en direktplats per heat, och med Rosengrens svårt sjukdomsstörda uppladdning blev det övermäktigt. Rosengren var femma i sitt heat, slagen med över fyra sekunder, och 13:e man totalt, 1,44 sekunder från att gå vidare på tid. Han får i stället ladda om för fredagens direktfinal på 1 500 meter.

Supersuccé efter centimeterdrama: ”Helt otroligt skönt”

Resultatrapporteringen från Hammarö tredagars i helgen var ju minst sagt bristfällig (ja, de har fortfarande inte fått ut något från varken tredje eller fjärde etappen på sin hemsida), men nu har jag i varje fall fått resultaten för Adam Axelsson. Och vi snackar rejäl succé – med centimeterstor marginal.

18-åringen från Kumla dundrade till med en totalseger i den fyra etapper långa tredagarstävlingen utanför Karlstad. Hans första tävling för Örebrocyklisterna och dessutom den första i seniorklass för Axelsson.
Axelsson ledde ju efter dubbla tredjeplatser på de två första etapperna, och öppnade extremt offensivt på den tredje, ett GP-lopp med fem spurtpriser och bonussekunder i mål.
”Vi var 62 startande och jag attackerade direkt för att sätta fart på loppet från start. Det var bonusspurter vartannat varv där de delades ut fem respektive tre sekunder till ettan och tvåan, och jag vann de två första spurterna och tog tio bonussekunder”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.
Axelsson fortsätter: ”Men sedan sattes jag under stor press genom hela loppet, och var inte tillräckligt kall utan gjorde alldeles för mycket jobb i klungan. Så jag tog inga fler bonussekunder de tre sista spurterna. När det var dags för målgång kände jag mig ganska sliten, och när spurten skulle dras igång och jag reste mig fick jag kramp i båda benen, så det var bar att sätta sig ner och rulla i mål på 10:e-15:e plats.”
Tröttheten gjorde att Axelsson tappade totalledningen, åkte ned på andraplatsen, men fortfarande var mindre än 15 sekunder från täten. Något som innebar att en topp tre-placering på söndagens avslutande linjelopp över tio mil, samtidigt som han hade den nya totalledaren bakom sig, skulle ge nog med bonussekunder för att säkra totalsegern. Det blev en nervig väg mot framgång för Kumlakillen.
”Loppet präglades av en hel del utbrytningar och för min del gällde det att värdera varje attack så att jag inte körde helt slut på mig. Min förhoppning var att klungan skulle vara samlad och att det skulle bli en klungspurt som avgjorde etappen, och den gick in. Klungan var samlad inför avgörandet, och jag hade en bra position men kom fram lite för tidigt, så jag satsade på en långspurt och hade ledningen länge in på upploppet. Två man lyckades ta sig förbi de sista meterna, men jag lyckades hålla undan till tredjeplatsen med några futtiga centimeter vilket betydde att jag tog totalsegern”, skriver Axelsson.
Och om känslorna: ”En helt otroligt skön känsla att kunna vinna tävlingen totalt för min nya klubb!”
Dags att gå direkt från ordinarie seniorklass till elitklass? ”Nja, får se. Det blir i alla fall Skandis GP i Uppsala den 10 maj härnäst.”

Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats.  Foto: Valentin Baat Forssell
Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats. Foto: Valentin Baat Forssell

Dahlgrens succécomeback – och Olausson grymma tid

Han skippade säsongens två första SM-deltävlingar, lördagens elitseriepremiär över favoritdistansen och i princip alla andra tävlingar också (enda gången jag sett honom i resultatlistan var efter Milans två poängtävlingar, modell motionsorientering, typ). Men när Garphyttans Filip Dahlgren på söndagen knöt på sig tävlingsskorna igen visade han att uppehållet varit av godo. Nästan fyra månader efter världscuptävlingen på Tasmanien sprang han som om han aldrig varit borta. Visst, en lov som kostade drygt 1,5 minuter till tredje kontrollen gjorde att VM-tian från Italien i somras var nere på 68:e plats (!) i resultatlistan, men sedan klättrade han kontinuerligt. 28:a till femte kontrollen, tolva till nionde, sjua till elfte, femma till 13:e och sedan hela vägen in i mål, efter 19 kontroller. Med stabila sträcktider hela vägen, och mindre än tre minuter bakom segraren Gustav Bergman. Exakt hur bra prestationen var (nästan alla motståndare hade en vråltung långdistans i benen) är svårt att säga, men helt klart är Dahlgren i varje fall på rätt väg.
I damklassen var Lilian Forsgren i samma position, med utvilade ben. Hallsbergslöparen öppnade urstarkt, ledde efter tre kontroller (drygt fyra minuters löpning) och var sexa efter nio. Men sedan verkar hon inte ha orkat hålla farten uppe (sjukdom som spökade, som ledde till strykningen på lördagen?), och i mål var hon nere på 19:e plats. Länets tredje landslagslöpare, Martin Regborn, fick nöja sig med en 31:a-plats. Och Tisarens schweiziske världsmästare Matthias Kyburz, på pallen i går, var så långt nere som på plats 47 på söndagen.
I Belgien verkar Emilia Fahlin ha haft en riktigt bra helg. Lär ha jobbat hårt för sina lagkamrater och satt med i klungan in i mål båda dagarna. Ja, för det blev ett uppdrag även på lördagen, efter ett sent återbud från lagkamrat. Fahlin fick köra 137 kilometer långa Omloop van Borsele, vilken dock inte blev någon succétävling för hennes stall; Chloe Hosking blev bara elva i klungspurten, superspurtaren Giorgia Bronzini var så långt nere som på 27:e plats.
Söndagens sedan tidigare planerade framträdande i Dwars dor de Westhoek blev betydligt bättre. Elise Delzanne gick förvisso solo och höll hela vägen in i mål, men där bakom vann Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore klungspurten.
I Karlstad har de svårare att få fram cykelresultaten, som det verkar, och jag vet fortfarande inte hur det gick för Adam Axelsson i lördagens GP-lopp eller söndagens linjelopp i Hammarö tredagars.
Däremot har Munkastigen trailrun nu lyckats producera en resultatlista, med Albin Olausson i särklassig topp. Den 22-årige KFUM Örebro-löparen, som numera bor i Linköping och pluggar med idrottsinriktning, kom hem till Närke och sopade banan med konkurrenterna. I mål över tio minuter före Solvikingarnas Jonas Svensson och över 22 minuter före länslöpare nummer två, Tisarens Albin Pettersson. 2.56.21 är för övrigt en riktigt grym tid på 44 kilometer stig (måste vara värt en bra bit under 2.35 på en platt mara, va?). Jag har inte koll på banrekordet, men det är i varje fall åtta minuter bättre än fjolårets segertid.
På damsidan vann favoriten, Fagerstas Maria Strömberg Bylund, med KFUM Örebros Antje Torstensson på andra plats, bara 1.43 bakom. Sara Richert, som kutat så bra de senaste åren, twittrade ju i går om att hon hade det tungt, och faktum är att hon fick nöja sig med en elfteplats, 52 minuter bakom.

 

Elitserien i orientering, deltävling 2 av 7, damer: 1) Helena Jansson, Leksand, 37.08, 19) Lilian Forsgren, Tisaren, +8.45, 47) Lovisa Persson, do, +17.04, 53) Rebecka Nylin, do, +19.15.
Herrar: 1) Gustav Bergman, Ravinen, 33.32, 5) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +2.44, 31) Martin Regborn, Hagaby, +7.04, 47) Matthias Kyburz, Tisaren, +9.08, 49) Daniel Attås, do, +9.12, 54) Oskar Andrén, do, +9.45, 77) Anton Hallor, do, +19.30.
D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 38.39, 4) Andrea Svensson, Tisaren, +4.02, 21) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.03, 29) Elin Lindberg, Djerf, +10.49, 51) Josefine Höög, Hagaby, +21.42, 56) Nina Hallor, Tisaren, +23.09.
H20: 1) Björn Cederberg, Pan-Kristianstad, 34.56, 5) Gustav Hindér, Tisaren, +1.02, 8) Harald Larsson, Hagaby, +2.07, 36) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +7.59.
H18: 1) Simon Hector, Snättringe, 34.44, 21) Filip Jakobsson, Degerfors, +6.57, 48) Jakob Fransson, Milan, +14.35.

Rekordlöparna slog till igen – snabbast någonsin i Kumla

Förra helgen tog de topplaceringar på SM-milen. I dag visade Josefin Gerdevåg (SM-fyra då) och Per Sjögren (18:e) att de regerar hemma i Närke. I Kumla stadslopp blev det två säkra segrar, trots att Mikaela Kemppi, som egentligen skulle ha sprungit Women’s health marathon, i stället dök upp i den Kumla. Sjögren vann med hela 1.42 (före Hällefors 17-åriga jättetalang Haben Kidane) och Gerdevåg med 50 sekunders marginal till Kemppi (därmed 1-1 i inbördes möten dem emellan i år). Alla tre gick under de tidigare banrekorden, så nu lyder de bästa tiderna någonsin i Kumla 32.57 respektive 36.21. Både Sjögren och Gerdevåg persade ju förra helgen, men var 1,5 respektive knappt en minut från de tiderna nu. Kanske delvis beroende på förra helgens urladdning, men framför allt naturligtvis på att banan i Kumla är lite kuperad och väldigt knixig. Sjögren tar nu över ledningen i herrklassen i långloppscupen (efter tre av 28 deltävlingar) medan Kemppi behåller ledningen i damklassen. Bob Impola? Tja, han tog en fullt respektabel niondeplats med 36.30, och besegrade KFUM-talangen William Fransson med 18 sekunder.
I elitseriepremiären i orientering kom Lilian Forsgren inte till start, och Martin Regborn hade ingen av sina större dagar i skogarna. Örebroaren låg på 13:e plats efter 24 av 28 kontroller, men gjorde sedan ett par kostsamma bommar och tappade till 22:a plats. Tidsmässigt var han dock redan före dess över tio minuter bakom IFK Lidingös Fredrik Johansson som var snabbast från start till mål. I slutändan växte avståndet till 14,5 minuter. OK Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz var en av få som fårmådde utmana Johansson, och slutade på tredje plats, ”bara” 2.46 bakom. I juniorklasserna var Degerfors och skidorienteringslandslagets Filip Jakobsson starkast av länslöparna med en fjärdeplats i H18.
Från Munkastigen trailrun har jag ännu inte sett någon resultatlista (någon som sitter och trycker på den?), och jag har heller inte sett några uppdateringar på sociala medier (mer än från Sara Richert som på twitter konstaterade att ”kroppen ville inte alls vara med”).
Dåligt med resultat även från Hammarö tredagars GP-etapp nu på eftermiddagen, men från förmiddagens tempolopp bjöd resultatlistan på skön läsning för Adam Axelsson, som tog en ny tredjeplats (17,7 sekunder bakom Gottnes Ola Thorängen efter 15 kilometer på 17.55,3, ett snitt på 50,22 kilometer i timmen) och därmed klättrade upp i totalledning efter två av fyra etapper, med två sekunders marginal ned till Skaras Andreas Hertz. En riktigt stark insats av Axelsson i seniordebuten med tanke på hans skrala träningsbakgrund och hur han så sent som i går tonade ned förväntningarna på just tempoetappen.
Jag får väl helt enkelt bryta ihop och komma igen med bättre rapportering i morgon.

Kumla stadslopp prispall herr.
Haben Kidane, Per Sjögren och Fredrik Berglund. Foto: Mikael Kroon
Kumla stadslopp, prispall damer.
Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg och Marie Sandberg. Foto: Mikael Kroon

Resultat, elitseriepremiären i orientering:

Damer: 1) Emma Klingenberg, Järla, 1.36.23, 48) Lovisa Persson, Tisaren, +21.28, 51) Rebecka Nylin, do, +22.53.
Herrar: 1) Fredrik Johansson, IFK Lidingö, 1.43.20, 3) Matthias Kyburz, Tisaren, +2.46, 22) Martin Regborn, Hagaby, +14.30, 31) Daniel Attås, Tisaren, +17.59, 55) Oskar Andrén, do, +30.45.
D20: 1) Miri Thrane Ødum, Pan Århus, 1.16.59, 24) Josefine Höög, Hagaby, +22.04, 28) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +23.37.
H20: 1) Emil Granqvist, OK Ravinen, 1.32.25, 19) Harald Larsson, Hagaby,+10.42.
D18: 1) Amanda Berggren, Tullinge, 1.18.18.
H18: 1) Simon Imark, Tullinge SK1.08.33, 4) Filip Jakobsson, Degerfors, +5.58, 23) Martin Särnbrink, Tisaren, +15.48, 29) Jakob Fransson, Milan, +18.19.

 

Axelsson på pallen i seniordebuten: ”Inte förväntat mig bättre”

Så har han gjort det. Debuterat som senior på cykelsadeln. Det blev inte som det från början var tänkt, som proffs i Bliz-Merida-stallet, utan Adam Axelssons första tävling som senior blev debuten för Örebrocyklisterna (även om de nya kläderna inte hunnit fram, så han tävlar i Falköpingsdressen i helgen), i fredagens prolog till Hammarö tredagars. Det blev succé direkt. Axelsson fick, för sjunde året i rad, kliva upp på pallen på den tre kilometer korta tempobanan som han känner så väl, men i svårare konkurrens än tidigare. Före sig hade han bara Andreas Hertz (2,4 sekunder före) och Johan Olsson (0,8 före), och tiden 4.04,0 ger en snittfart på 44,26 kilometer i timmen och hade räckt till en 19:e-plats i elitklassen (Axelsson kör i den ordinarie herrklassen). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp den OS-satsande skridskoåkaren efter säsongspremiären på cykel.

– Det kändes bra. Jag har inte tränat så jäkla mycket, och hade inte förväntat mig bättre. Jag brukar gå bra på den här prologen och har som bäst gjort 3.56, för två år sedan, men då hade jag tränat betydligt mer cykel innan, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
I morgon är det både tempolopp och linjelopp, vad ser du mest fram emot?
– Jag har inte tränat så mycket tempo, så där har jag inga större mål. Men linjeloppet är ett GP-lopp över elva varv med fem spurtpris och många bonussekunder att kriga om, och där hoppas jag vara med långt framme.

Hammarö tredagars avslutas med en längre linjeetapp på söndagen.

Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen.
Nej, så här grönt är det inte ens i Karlstad än. Bilden på Adam och tempohojen är från förra säsongen. Arkivfoto: Privat

Helgens höjdare – en riktigt höjdarhelg

Ja jävlar i min lilla låda, den här helgen finns det en del att välja och vraka på. För mycket för att knuffa in på det här lilla utrymmet. Så istället för att sortera efter tävling får vi ta och sortera efter sport den här gången.

1. Löpning
Både Kumla stadslopp (tredje deltävlingen i länets långloppscup) och Munkastigen trailrun (andra deltävlingen i Peppes trailcup) går av stapeln på lördagen. Kumla, som bjuder en knixig milbana där jag slog mitt personliga rekord på distansen i fjol, lockar som vanligt stora delar av den länseliten med löpare som Josefin Gerdevåg, Per Sjögren, Mattias Nätterlund och William Fransson. Däremot ingen Mikaela Kemppi (som vunnit de två första deltävlingarna i cupen men som nu i stället kutar Women’s health halvmarathon i Stockholm), Linus Rosdal, Tim Sundström eller Erik Anfält bland de föranmälda. Gerdevåg och Sjögren får därmed bära favoritskapet. Kopparbergs Bob Impola, som hade sån fin utveckling i långloppsskidåkningen i vintras, gör för övrigt en intressant start. På Munkastigen dominerar Örebro AIK med hela 16 löpare i spetsen, där Sara Richert är den klart mest lysande stjärnan. KFUM Örebros Antje Torstensson brukar ha bra fart på kortare distanser och kanske kan utmana. Maria Strömberg, som vann cuppremiären Ursvik ultra, kommer till start. Däremot ingen som var topp tre på herrsidan i Stockholm, och inte heller de regerande mästarna Robert Nilsson, Spif, och Gunilla Ekholm, Akele (och ingen Liv Fahlén, Tvärsnyttankaret som var tvåa på Munkastigen och vann Bergslagsleden ultra i fjol; eller Cristoffer Stockman, som i stället springer 69-kilometersloppet Long Trail Barcelona). Däremot lär endurostjärnan Oliver Nelson, från Askersund, kuta rätt fort.

2. Orientering
Elitserien, som i år bytt namn från Silva league till Swedish league, bjuder generellt sett på bättre startfält än SM. I helgen inleds den i Åmål och Säffle med långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Som Tisarens schweiziska stjärna, den dubble världsmästaren Matthias Kyburz, som gör sin första start på svensk mark i år. Garphyttans Filip Dahlgren gör på söndagen sin första värdetävling sedan världscuppremiären på Tasmanien, och Hallsbergs Lilian Forsgren och Örebros Martin Regborn kutar båda dagarna. Vi snackar jättelika startfält 1 062 anmälda på lördagen och 1 207 på söndagen. Något som spiller över på den lokala orienteringspremiären där Degerfors OK och Karlskogaklubben OK Djerf kör sin klassiska säsongsdubbelpremiär med Boforsloppet på lördagen och Letälvsträffen på söndagen. Medel- respektive långdistans i skogarna strax norr om Karlskoga, med 300-talet föranmälda båda dagarna.

3. Cykel
17.12.30 på fredagseftermiddagen gör Adam Axelsson sin debut för nya klubben, Örebrocyklisterna. Vi snackar Hammarö tredagars, ett etapplopp med en prolog på tre kilometer på fredagen, en tempoetapp på 15 kilometer på lördagsförmiddagen, en linjeetapp på 35,2 kilometer på lördagseftermiddagen och en avslutande linjeetapp på 140 kilometer på söndagen. Axelsson ställer upp i herrseniorklassen. Dessutom kör Emilia Fahlin sin andra tävling efter comebacken, 135 kilometer långa Dwars door de Westhoek. Hennes brittiska stall Wiggle-Honda kommer till start utan de båda italienska stjärnorna, men har spurtstarka Jolien d’Hoore och Cloe Hosking på startlinjen tillsammans med FAhlin och brittiska trion Amy Roberts, Eileen Roe och Danielle King. På startlinjen finns också namn som Lizzie Armistead, Kirsten Wild och Emma Johansson, så det blir tuff konkurrens.