Bloggen tar semester – så missar du inget

I dag, söndag, går konditionsbloggaren på två veckor välförtjänt (?) semester. Sedan jag drog igång bloggen den 3 oktober har jag skrivit totalt drygt 300 inlägg med en handfull undantag minst ett om dagen, även när jag varit ledig. Men när jag har semester så har jag semester, så nu släcker jag ned här till den 6 juli. För att ni inte ska missa något av allt göttigt som inträffar i Konditionsväg tills dess bjuder jag på länkfest nedan:

Löpning: Den 4 juli är det Viby marathon tillika DM och deltävling,  årets enda utomhusmaraton i länet och deltävling 12 av 28 i långloppscupen. Dessutom kommer Tim Sundström, Martin Regborn (som en del av VM-uppladdningen i orientering) och Josefin Gerdevåg förmodligen hinna göra några intressanta starter på löparbanorna runtom i Norden. Och så har vi förstås klassiska dubbeln Jordgubbslunken i Rudskoga och Hyttloppet i Granbergsdal helgen 27–28 juni.
Orientering: Redan i dag avgörs ju Örebro city sprint med tillhörande mixedsprintstafett, och dessutom drar orienteringsveckan i Idre igång och därefter tar Sälen vid. Söndag den 28 juni avgörs kvalet i sprint-SM och måndag är det individuella finaler ,tisdag sprintstafettfinaler, vid SM-veckan i Sundsvall. Och den 4 juli startar junior-VM med Andrea Svensson.
Triathlon: På lördag, den 27 juni, tävlar Morgan Pätsi i långdistans-VM i Motala. Jagar VM-guld i H35-klassen. Jag har skrivit ett reportage om honom som du kan läsa i papperstidningen någon gång veckan som kommer. Dagen därpå, den 28 juni, jagar både Bibben Nordblom och hennes mamma Lotta Nilsson kvalplatser till ironman-VM på Hawaii när Nice ironman avgörs.
Rullskidor: Förutom att det lär hinnas med ett par etapper av Moto eagle tour (även om jag inte sett tävlingsprogrammet), blir förstås höjdpunkten de båda SM-tävlingarna som ingår i SM-veckan i Sundsvall. 15 respektive 20 kilometer i fri stil med masstart och ett backrace över 7,5 kilometer med klassisk stil och individuell start. Ännu har inga lokala åkare anmält sig, men man hoppas förstås att en sådan som Olivia Hansson (som i fjol vann JSM på bättre tid än senior-SM-segraren) tar chansen att utmana Charlotte Kalla.
Cykel: Emilia Fahlin, som är hemma i Sverige för att få rätsida på sina trilskande bihålor, har tidigare varit högst osäker på om det kommer att bli någon start i SM. Nu är hon hur som helst anmäld både till onsdagens tempolopp och lördagens linjelopp, men om hon verkligen kommer att ställa sig på startlinjen vet jag inte. Adam Axelsson har däremot redan förannonserat att han står över SM, men kommer att köra seniorcupens båda deltävlingar helgen 4–5 juli.

Det kommer förstås hända väldigt mycket mer under de här två veckorna. Men här någonstans får ni ta vid. Maila gärna in vad jag missat på jonas.brannmyr@na.se så lovar jag att återkomma med en saftig uppdatering efter semestern. Trevlig sommar!

Försvarade tröjan efter hård kamp: "Benen helt jäkla döda"

Det blev en hård midsommarafton för Adam Axelsson, 19. Inte nog med att Kumlakillen tvingades gå upp 5.00 för att hinna förbereda sig för starten i Solleröloppet 7.00 – tävlingen blev också precis så jobbig som han förberett sig på. Den numera mest på skridsko satsande multitalangen hade nämligen i princip inte hunnit trampa ett enda träningspass sedan Skandis GP för över en månad sedan, och Solleröns 140 kilometer är inte direkt snälla mot cyklisterna med sina beryktade backar. Trots det lyckades Axelsson köra in på sjunde plats och försvara ledartröjan i den svenska seniorcupen.
– Vi körde två varv, först ett längre på elva mil och sedan ett kortare på tre. Det var en grupp på tre personer som gick iväg redan efter sju mil, men jag man kan ju inte gå med på alla attacker och jag trodde inte att den utbrytningen skulle hålla, så jag gick inte med, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– När vi kom in till varvningen efter elva mil var det ytterligare två som gick iväg, och de hann ikapp de andra tre. Den utbrytningen hade det varit jäkligt bra att komma med i, men jag var inte beredd när det hände och hade inte så mycket krafter kvar. Sista tre milen var benen helt jäkla döda. En av dem som kom iväg där var Kristian Wejshag, som är tvåa bakom mig i cupen, och det var han jag skulle bevaka och försöka ha bakom mig. Nu kom han i stället iväg och spurtade hem segern. Men jag var så trött där, och när vi kom till spurten visste jag inte ens om jag skulle orka resa mig ur sadeln. Men jag lyckades bli tvåa i klungspurten och sjua totalt. Det får jag vara riktigt nöjd med, med tanke på hur det kändes och vad jag hade för förväntningar på förhand.
Wejshag tog in 18 poäng på Axelsson i sammandraget och är nu bara 33 bakom (ställningen ännu ej uppdaterad på länken). Redan på måndag drar Axelsson till Norge för första träningslägret inför skridskosäsongen, med sitt nya lag Norges Skøyteakademi, under tränaren Jeremy Wotherspoon (läs mer om samarbetet i söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), och Axelsson står därför över cykel-SM som avgörs just på Sollerön den kommande veckan. Men helgen 4–5 juli blir det mer cykel för Axelsson, som ska köra de båda seniorcupdeltävlingarna Södra Hestra Sparbanks GP och Västboloppet i Gislaved.

Någon Bob dök inte upp, så Bill Impola försvarade titeln i Borejoggen i fredags utan större problem. Var 21 sekunder långsammare än vid fjolårets seger men ändå 22 sekunder snabbare än tvåan André Rangelind (han som spurtade hem Värmlands 5 000-meters-DM före Oskar Andrén, om ni minns) Bobs tvillingbror Jack, som liksom Bob bor i Torsby, blev trea, slagen med 48 sekunder. Hällefors Simon Sveder ställde också upp, och kutade in som sexa. I damklassen blev ex-karlskogingen Linda Take tvåa, slagen med knappa minuten av Frida Michold.

Helgens höjdare – och en leende Impola

1. Örebro city sprint
Sommarsprinten avslutas med tredje deltävlingen mitt i centrala Örebro på söndag förmiddag. Och på eftermiddagen är det dessutom en mixedsprintstafett enligt VM-norm. Eftersom ingen som, i teorin, hade chansen att hota VM-löparen Martin Regborns totalseger i herrklassen i sommarsprinten kommer till start får Örebrolöparen i stället inrikta sig på att göra en riktigt bra tävling – och ta andra raka segern efter DM-debaclet. Detsamma gäller i princip klubbkompisen Elin Vinblad, som för att tappa segern måste sluta utanför topp 15 (typ stämpla bort sig) samtidigt som OK Tyrs Lovisa Martinsson vinner. Totalt är 280 löpare anmälda till citysprinten.
Sprintstafetten har bara skrapat ihop fyra lag i elitklassen, men viss prestige lär det ändå bli när firma Regborn/Vinblad (ihop med Karin E Gustafsson och Fredrik Regborn) ställs mot Tisarens Lovisa Persson, Magnus Persson, Johan Aronsson och Rebecka Nylin (mycket Tiomilarutin där, oklart hur mycket mixedsprintrutin vi snackar).
På söndag drar dessutom Idreveckan igång med Idres fjällorientering. Den följs av fjällsprinten på måndag och Idre tredagars onsdag, torsdag och fredag. Åtta löpare från Tisaren, bland dem namn som Oskar Andrén och Daniel Attås finns på startlinjen, plus tolv från KFU Örebro finns med i startlistan.

2. Solleröloppet
Redan i dag, på midsommaraftonen, smäller det för Adam Axelsson i svensk cykelsports mest klassiska lopp. Skrev ju en hel del om det i går.

3. Borejoggen
Kopparbergs Bill Impola vann förra året och visade ju löparklass i Karlstads stadslopp förra helgen. Men dyker Bob upp den här gången (och är han i sådana fall i så rå form att han klår brorsan?) och ställer någon lokal damlöpare av klass upp i Torsby? Vi får väl se. 8,5 kilometer är det hur som helst som gäller.

För övrigt tre noteringar:
Sent i går kväll, natten mot midsommar, bekräftades nyheten som valsat runt i norska medier under dagen; att långloppsvärldscupen i längdskidor, Ski classics (som inte längre namnsponsras av Swix), sväller med ett lopp till säsongen 2015/16. Ett 50-kilometerslopp från Toblach till Cortina som åtminstone på papperet borde passa en sån som Bill Impola som hand i handske. Racet läggs in i kalendern helgen efter König Ludwig lauf, alltså andra lördagen i februari, och fyller därmed något av glappet mellan KLL och Vasaloppet (där VM var i år, men nästa säsong är det ju mästerskapssfritt).  Nytt på torsdagen också att Impolas Team Exspirit (som gamla Team Coop numera heter) signat Daniel Rickardsson för hela säsongen. Och jodå, på pressbilderna står Impola och Rickardsson och ler tillsammans.
På torsdagen blev det också klart att Epic trail Aigüestortes får arrangera skyrunning-VM 2016. Jag kutade ju VM i fjol och är sjukt sugen på att göra det till en tradition. Årets upplaga är bara veckor borta, och när anmälan (och kriterier för deltagande) till nästa år släpps är inte klart. Men det verkar hur som helst vara en otroligt fin tävling!
Och så noterar jag, nästan två veckor för sent, att Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen) blev tvåa i ett av mina drömlopp, Nibbelöpet i Geiranger. Det alltså exakt en vecka före han ställde av Bob Impola i Karlstad stadslopp.

SM-guld och svenskt rekord: ”Gick lätt i dag”

Jodå, Erika Bergentz kan inte hålla sig. Inte nog med att hon vann veteran-SM-guld i 40-årsklassen i dag. KFUM Örebros medeldistansare gjorde också precis som vanligt – slog svenskt veteranrekord. Den här gången sänkte hon sitt eget svenska rekord över 1 500 meter med över 1,5 sekunder, till 1.41,87.

I samma lopp sprang klubbkompisen Lotta Lennartsson dessutom hem ett guld i D45-klassen (på grund av få löpare var D35, D40 och D45 hopslagna i samma lopp). Bergentz fick göra sitt eget lopp hela vägen och loppet med 24 sekunder (före segraren i D35-klassen) och klassen med halvminuten. Hade det varit ett par varv till hade hon hunnit varva samtliga. Ja, segertiden var så imponerande att hon hade vunnit herrarnas 40-årsklass med tolv sekunder marginal också …

När jag pratade med Bergentz efter loppet berättade hon också att hon nu bestämt sig för att dubblera och kuta både 800 och 1 500 meter på inomhus-veteran-EM i polska Torun om tre veckor. Jag har ingen aning om klassen på årets D40-löpare i Europa, jag har inte lyckats hitta några sådana listor, men jag kan konstatera att Bergentz bara är en respektive två sekunder ifrån mästerskapsrekordet med sina svenska rekord på 1 500 (Nathalie Loubeles 4.40,87 från 2011 mot Bergentz 1.41,87) och 800 meter (Sally Read-Caytons 2.15,72 från 2007 mot Bergentz 2.17.84). Så visst lär Bergentz tillhöra medaljfavoriterna (och kanske guldfavoriterna) även i EM. Men Bergentz själv hade ingen bättre koll än jag på det där när jag pratade med henne tidigare under kvällen.

– Jag har inte sett några listor, så jag vet inte hur jag ligger till. Taktiken blir förstås att försöka att inte dra så mycket, framför allt som det blir tävlingar tre dagar i rad om jag går till final på 800 meter, säger Bergentz till Konditionsbloggen.

Ja, hur blir upplägget på EM?

– Vi flyger ned på tisdagen. Sedan är det försök på 800 meter på onsdagen, final på torsdagen om man går dit och så direktfinal på 1 500 meter på fredagen. Det blir ett tufft schema, men jag är jättepeppad.

Hur var 1 500-metersloppet i dag?

– Det var kul, det kändes bra. Det gick lätt. Jag brukar tycka det är skönt att ligga i rygg och slippa dra, men i dag var jag inställd på att göra loppet själv och det var faktiskt ganska skönt. Målet var att persa, men egentligen hade jag tänkt orka springa ännu lite fortare på sista varvet. När jag var yngre öppnade jag förhållandevis hårt, men nu tycker jag att det är svårt om det går för fort i början, jag har svårt att hålla farten när syran kommer. Jag tycker det går bättre om jag öppnar lugnare, så i dag sprang jag i 4.45-fart första varven och lite fortare på slutet.

Mer från lördagen:

** Garphyttans Axel Ekström, som tagit två topp sex-placeringar på JVM och fått göra två seniorlandslagsuppdrag i vinter, genrepade inför sitt sista junior-SM med hemmatävlingen Kilsbergsloppet, och vnan förstås i utklassningsstil. Över tio kilometer i fri stil med intervallstart på konstsnöspåret i Ånnaboda klockades Ekström för 24.44,4. Näst snabbast var klubbkompisen och juniorlandslagsmannen Adam Gillman, slagen med nära nog tre minuter (2.53,1). Faluns Albert Carling var tredje och sista man under halvtimmen. Några hemmaåkare kom det inte till start i damklassen.

** I genomgången inför helgen förbisåg jag ungdoms-SM i friidrott, som avgörs i Tybblelundshallen i helgen. Ungdomarna får av någon anledning inte kuta längre än 1 000 (15-åringarna) respektive 1 500 meter (16-åringarna), men de fyra loppen blir förstås SM:s höjdpunkt för oss som älskar medeldistanslöpning. Och det finns lokalt intresse i alla fyra loppen. Största hoppet är förstås Stocksäters (och Åsbros) Esther Sandén Alin, 14, som visat sin talang i länets långlopp i flera år (hon var bland annat snabbast av samtliga damer i Stjernsundsloppet i somras) och nu gör SM-debut. Men 1 000-metersdistansen är svintuff, och Esther rankad först på fjärde plats, med över tre sekunders marginal upp till de tre första, så man ska inte ta ut någon medalj på förhand. I F16, 1 500 meter, kommer KFUM Örebros bäst rankade löpare Anna Hallmén inte till start (hon är Sverigetia), och därför får Lisa Brorson ensam försvara klubbens färger. Hennes årsbästa är fem sekunder utanför topp 20. På killsidan är Alexander Larsson (P15, 1 000 meter) Sverigetia i vinter med sju sekunder upp till tredjeplatsen och Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson (P16, 1 500 meter) nia och tia på årsbästalistan men över tolv sekunder upp till pallen. På den senare distansen startar också Tobias Tranderyd (de tre tog ju P15-SM-guld i lag på terräng-SM i höstas).

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Mikaela, Haben och Bob överlägsna: "Verkar helt rå"

Mikaela Kemppi och Haben Kidane vann ett dyblött DM över 5 000 meter på Skölvboslätt i överlägsen stil.  Kemppi var, som vanligt när Josefin Gerdevåg inte ställer upp, totalt överlägsen och vann med över 84 sekunder före Starts Edita Martuseviciute. 17.25,46 ska enligt statistiken vara personligt rekord med drygt 13 sekunder och gör Kemppi till den fjärde snabbaste 5 000-meterslöparen i genom tiderna i distriktet (lyfter henne från förbi Charlotte Nilsson). Det var dessutom 42-åringens femte seger på sex starter i långloppscupen, och nu leder Kemppi sammandraget med elva poäng.
Gerdevåg som alltså valde bort 5 000-metersracet, kutade i stället dubbla distansen på Stockholms stadion kvällen före. Dunkade till med 35.12,38 i säsongens första start på 10 000 meter,  vilket, om statistiken stämmer, är pers med två minuter och 23 sekunder, och en tid som under alla omständigheter gör Gerdevåg till distriktets näst snabbaste kvinna någonsin bakom Karin Forsberg (då Sennvall). Gerdevåg vann dessutom tävlingen, Långlöparnas kväll tillika Stockholms-DM över 10 000 meter, närmast före DM-guldmedaljören Cecilia Norrbom.
17-årige Kidane från Hällefors ledde liksom Kemppi redan långloppscupen och kasserade in säsongens tredje seger när han löpte i mål nästan halvminuten före Jonas Rosengren  och drygade ut ledningen till 16 poäng före Mattias Nätterlund och Peter Wiker. 16.01,71, var dessutom Habens första officiella notering på 5 000 meter, och tar honom in på 167:e plats i distriktet genom tiderna.

I rullskidscupen Eagle moto tour bjöds det i lika ruskigt väder, men några mil västerut (på GIH), på en nästan ännu värre maktdemonstration. Över 10 000 meter rullskidor varvade Bob Impola hela fältet (somliga betydligt mer än en gång). Bob i mål på 28.28,1. Nästan 3,5 minuter bakom gick Mats Carlberg och Erik Svensson loss från övriga klungan, och gjorde upp i en spurtduell som slutade med målfoto. Svensson två tiondelar före. Efteråt var Carlberg ödmjuk: ”Bobs prestation var i högsta Sverigeklass. Han verkar helt rå! Avståndet på cirka fyra minuter är helt normalt på 10 kilometer även på vintern. Löparbanorna är tyngre än snö, och det blir stora tidsavstånd då. Det är skillnad mellan vältränade åkare och supertränad elit.”
Bob själv, på sms till Konditionsbloggen: ”Rå vet jag väl inte, men formen är helt okej. Har inga planer på att åka rullskids-SM än i alla fall.” Men där kanske han borde tänka om …
Olivia Hansson, som vann de tre första deltävlingarna i touren, kom inte till start på onsdagen. Det gjorde ingen annan kvinna heller.

Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes.  Foto: Privat
Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes. Foto: Privat

Jodå – det blir tävling på GIH (observera rimmet!)

I vintras skrev jag ett par artiklar om Örebros enda, och numera totalt undermåliga, utomhusarena för friidrott, den på Örebro universitet (GIH). Det handlade om att KFUM Örebro nu kände sig tvungna att lägga ned den sista nationella tävlingen som fortfarande årligen arrangerats där, stavhoppsfesten Swedish pole vault challenge. Arenan, där senior-SM arrangerades i början av 80-talet, har sedan ett bra tag tillbaka varit uttjänt för alla andra friidrottsgrenar, och nu fungerar den inte att hålla stavhoppsgala på heller. Klubben klagade, undrade varför inte kommunen realiserar de planerna som tagits fram på en ny friidrottsarena bredvid Tybblelundshallen, som skulle kunna bli verklighet till mycket begränsad kostnad. Och kommunen svarade att de kände till problemet och behovet men inte kunde lova något i dagsläget. Sådär.

Nu står det hur som helst klart att det trots allt blir en liten tävling på GIH i år (ja, Studenthalvan i slutet av maj utnyttjade ju upploppet som avslutning på sitt femkilometerslopp, så lite tävling har det redan varit) – i form av rullskidor. Rullskidor? Jo, i morgon kväll 20.00 är det masstartat i Moto eagle tours fjärde etapp, som fått namnet Tartan black race. Masstart över 10 000 meter på GIH:s löparbanor. Klassisk 25-varvsfrossa, med andra ord, men med rullskidor under fötterna och förmodligen en hel del taktiska knep under bältet. Typ. Vi får väl se om någon kan utmana Olivia Hansson (knappast troligt) och Robert Brundin den här gången.

På Skölvboslätt är det ju halva sträckan som gäller (med start 18, så den hugade hinner med en dubbel). DM på 5 000 meter med Glanshammar som arrangör. Det är andra av totalt sex senior-DM inom friidrottsdistriktsförbundet som avgörs 2015 (de arrangeras numera bara i långdistans-, landsvägs- och terrängdiscipliner, något ”vanligt” friidrotts-DM finns varken inom- eller utomhus för seniorer); det första var ju korta terräng-DM där Tim Sundström och Erika Bergentz tog hem titlarna. Tim är förstås storfavorit om han kommer till start nu också, men det är kanske tveksamt efter söndagens 1 500-meterslopp i Lahtis. På damsidan är Josefin Gerdevåg löparen att slå, om hon startar. Vi får se, någon startlista har nämligen inte publicerats och som vanligt är det fritt fram för efteranmälningar. (tio deltävlingar på 8,5 veckor) är DM – som precis som vanligt ger extrapoäng i totalen – också sista deltävlingen i långloppscupen på 2,5 veckor, och näst sista på fem veckor. Innan det drar igång på allvar igen med Dalenrundan den 26 juli återstår bara Viby marathon (som också har DM-status) den 4 juli.

Själv är jag för övrigt extra glad i dag. Klarade att springa 15 kilometer, vilket är rekordlångt när vi snackar smärtfri löpning sedan någon gång i början av mars (och ett av bara en handfull så långa, smärtfria pass sedan september i fjol). Håll tummarna för att det inte är en tillfällighet, att rehab, vila och massage gjort susen, och att det inte blir några bakslag!

"Fast tiden är mindre viktig"?!

Eftersom jag jobbade tiotalet år på Karlskoga Kuriren innan jag började på NA brukar jag ofta hamna på bild i tidningen när jag springer lokala lopp i Karlskoga/Degerfors. Mina gamla kollegor tycker helt enkelt att det är kul att tjabba lite, och så brukar det bli någon rad i tidningen. Så också den här söndagen, när Gunnar Walldén (som bodde granne med mig tills jag flyttade hemifrån och som var den kontakt som fick in mig på Kuriren och den journalistiska banan) var utsänd för att bevaka orienteringsmomentet i Degerforsklassikern. Han fångade mig på en trevlig bild, men jag tror att han missförstått det här med tävling när han i bildtexten skrev att ”tiden är mindre viktig i sammanhanget”. Det är den aldrig för mig – Degerforsklassikerns orienteringsmoment är ju den enda tävlingen på hela året där jag har chans att vinna …

Konditionsbloggaren i lokaltidningen.  Faksimil: Karlskoga Kuriren/Karlskoga Tidning
Konditionsbloggaren i lokaltidningen. Faksimil: Karlskoga Kuriren/Karlskoga Tidning

Sjögren brutalt nedtrampad: "Var väldigt otäckt"

Jukolakavlen blev en veritabel mardröm för Per Sjögren, KFUM Örebro-löparen som inte bara är en av Närkes vassaste landsvägslöpare utan också en gammal orienteringsräv.
35-åringen, som kutade förstasträckan fick benen undansparkade precis efter starten gått, dundrade rakt ned i asfalten på startplatsen (någon typ av motorbana) och blev liggandens när hundratals löpare välde över honom som en boskapshjord. KFUM Örebro var seedat som 126:e lag av 1 737 startande, så Sjögren hade över 1 600 löpare bakom sig när han gick i backen 50 meter efter startlinjen.
Det är svårt att sätta sig in i paniken – folk har blivit ihjältrampde i betydligt mindre vildsinta folkmassor än en Jukolastart – och när Sjögren till slut lyckades ta sig upp hade han löpare med startnummer mellan 700 och 900 runt sig.
– Jag landade stenhårt i asfalten och fick ont redan där, och när jag tittade upp såg jag bara massor av knän och fötter som flög mot mig. Jag låg där och tänkte: Snart får jag ett knä i huvudet. Det tog en lång stund innan jag tog mod till mig och reste mig upp, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
– När jag sprang iväg igen kände jag efter: Hur ont har jag egentligen? Jag blödde från handen och armbågen och hade ont i höften. Nu efteråt har jag sett att den är helt blåslagen. Men det var så mycket adrenalin i kroppen, så jag funderade ändå aldrig på att bryta. Men kompassen var söndertrampad, och kompassvätskan hade runnit ut överallt, så jag var helt oljig. Men som tur var klarade sig reservkompassen som jag hade i fickan.
Sjögren var 246:a till den första gemensamma kontrollen efter en halvtimmes löpning, och 120:e till växling.
– Jag var riktigt trött och hade ont i kroppen på slutet, gjorde en miss som kostade några minuter vid en tv-kontroll i en grusgrop precis före slutet. Jag var nog bland de 80 när det inträffade.
Bättre än så blev det inte för Örebro, som tappade till 160:e plats i mål. Mest tappade spanjoren Jose Amador, som hade 801:a tid på femtesträckan, och tappade 68 placeringar och 43 minuter mot täten.
– Vi fick några sena återbud, så vi fick sätta in Jose i laget. Det gjorde att vi kunde komma till start, men tyvärr räckte det inte längre.
För Sjögren var startsmällen lök på laxen under en tung vår. Sedan segern i Grabbhalvan för snart en månad sedan har han inte kunnat genomföra ett enda löppass.
– En fotskada. Och jag kände nu, på slutet, att det gjorde ont i kroppen igen. Nu är säsongens stora mål att bli frisk.
Tisarens stjärnbeströdda lag, med världsmästarna Matthias Kyburz och Matthias Merz, slutade på 20:e plats, nästan 17 minuter bakom segrande Kristianstad. Tisaren låg tia–tolva hela vägen till näst sista sträckan, där förstaårssenioren Oskar Andrén tappade till 18:e. Avslutaren Kyburz tappade lite oväntat ytterligare fyra minuter och två placeringar.
Garphyttelöparen Filip Dahlgren hade ett hopplöst utgångsläge på sistasträckan för fjolårstvåan Lidingö, men sprang upp laget från 21:a till 15:e plats. Lidingös förstalöpare Nicolas Simonin tappade nästan tio minuter på förstasträckan och var bara 106:a till växlingen (oklart vad som hände; men faktum är att Lidingös andralagslöpare Hector Haines vann förstasträckan 14 sekunder före VM-sprintern Jesper Lysell – så snacka om felval!). Blödningen fortsatte på sträcka två och tre, och så långt ar Lidingö 61:a (!), över 33 minuter (!!) från täten. Till slut alltså 16:e, 25.41 bakom.
Hagabys VM-löpare Martin Regborn sprang tredjesträckan för Örebrolaget, som slutade på 69:e plats.

Men Jukola i all ära. Söndagens viktigaste orienteringstävling var förstås Degerforsklassikerns orienteringsmoment, där undertecknad tog tredje segern på tre försök (jag vann premiärupplagan 2012 och dessutom 2013, men kom inte till start i fjol på grund av semesterresa). I år bestod ”orienteringen” förutom en liten om-/genväg första kilometern av Råbäcks femkilometersbana, med strategiskt utplacerade kontroller. Hajade inte att a l l a kontroller skulle sitta mitt på stigen, och gjorde därför en nästan minutstor bom till tvåan. Helt osannolikt på en stig där jag sprungit hundratals gånger och där kontrollen alltså satt på vägen. Men, benen var helt okej trots gårdagens styrkeövningar och i mål var jag ändå drygt två minuter före Örebros Johan Spovell. Degerfors IF:s före detta ordförande Leif Rosén blev trea, 9,5 minuter bakom.

Tim Sundström kutade 1 500 meter i Lahti i kväll, men kunde inte hota sitt nysatta distriktsrekord på 3.47,18. 3.48,77 var ändå Sundströms näst snabbaste lopp i karriären och gav en andraplats i den finska GP-tävlingen.

Almby mtb-stjärna Linda Meijer mätte på lördagen krafterna med bland andra Alexandra Engen, OS-sexan från London och dubbla världscupvinnaren som nu håller på att kämpa sig tillbaka från tio månaders total timeout från cyklandet efter utbrändhet. Engen gjorde tävlingscomeback i BCA-racet i Borås, där Meijer var ensam i D30-klassen och därför fick tävla mot dameliten. Resultatet: En sjätteplats, åtta minuter bakom Engen, som blev tvåa, och 9.30 bakom segrande Åsa Erlandsson, men före flera andra i damelitklassen.

För övrigt glömde jag ju i går att nämna att Fröviloppet var deltävling tio av 26 individuella i långloppscupen. Den innebar inte några gigantaiska omkastningar i sammandraget, mer än att Maria Eriksson passerade Josefin Gerdevåg och gick upp på tredje plats och att Dan Bäck slog sig in på topp fem efter en rejäl försommarspurt med tredjeplatser i The run, Fellingsbrovarvet och Fröviloppet. Segrarna? Tja, för Anfält var det säsongens blott tredje tävling totalt (efter Kiels och Stockholms maror) och den första i cupen. En bit kvar till toppen där, med andra ord. För Kemppi betydde seger att hon utökade en redan stor ledning. Redan på onsdag är det dags för nästa deltävling i cupen, DM på 5 000 meter då det som i alla distriktsmästerskap delas ut extrapoäng.

KFUM Örebros Jukolalag direkt efter målgång: Per Sjögren, Erik Harlén, Oskar Arlebo, Daniel Gustafsson, Jose Amador, Stefan Aronsson och Raul Ferra.  Foto: Privat
KFUM Örebros Jukolalag direkt efter målgång: Per Sjögren, Erik Harlén, Oskar Arlebo, Daniel Gustafsson, Jose Amador, Stefan Aronsson och Raul Ferra. Foto: Privat
Bloggarben är vinnarben. En gång om året i varje fall.  Foto: Jonas Brännmyr
Bloggarben är vinnarben. En gång om året i varje fall. Foto: Jonas Brännmyr

Från EM-silver till F1-svensken som fixade bloggarens fotfäste: "Otroligt stark insats"

Well, vilken lördag. Det blev alltså EM-silver i Portugal, sträckseger i Jukola, busschock i Karlstad, banrekord i Fröviloppet, en helt vanlig Vätternrunda och så en standininsats av undertecknad i Kolbäck (där en lokal F1-stjärna tog segern).

Vi börjar med den objektivt sett största grejen; Karlskogas mountainbikeorienteringstalang Erica Olson slog till med ett överraskande silver på sista dagen av EM i portugisiska Idanha-a-Nova. De svenska orienteringscyklisterna har inte direkt rosat marknaden där nere, men i stafetten slog damjuniorerna till. Well, säger ni, det var bara fyra lag till start. Men; då startade Sverige till skillnad från något annat lag med två ungdomsklassade cyklister i laget (Österrike hade en, Ryssland och Finland bara juniorer), och av dem var Erica Olson yngst av alla. Icke desto mindre knäckte hon tre år äldre Anna Semenova och Julia Korhonen med minutmarginal på förstasträckan. Erika Duhlbo (två år äldre än Olson men ändå alltjämt ungdomsåkare) förvaltade läget på andrasträckan (även om hon rasade till sista plats höll hon tidsmässiga tappet på en acceptabel nivå) och Kajsa Engström (fem år äldre än Olsson och därmed sistaårsjunior) hemförde silverpengen. Ryssland hade då hämtat ikapp minutförsprånget Olsson fixat och vann med 6,5 minuters marginal, men Österrike och Finland var ordentligt distanserat.
– De gjorde det riktigt bra. En otroligt stark insats, säger Peter Olsson till förbundets hemsida (om ni klickar in på länken bör ni dock notera att det står fel i bildtexten, Duhlbo står i mitten och Olsson till höger, inte tvärtom).
Efter karriärens bästa mästerskap, och i svag konkurrens från lagkompisarna, fick Garphyttans Marcus Jonsson förtroendet som avslutare i Sveriges seniorlag, men skickades ut i ett hopplöst läge långt från ära och redlighet. Hade sistasträckans femte bästa åktid, men kunde inte annat än att hålla den elfte (och näst sista) plats som Linus Karlsson Mood och David Eberlén serverade. Jonssons främsta insats det här EM:et är och förblir därmed fjärdeplatsen, åtta sekunder från medalj, i den inledande mixedstafetten.

 

I Jukola klarade Tisaren sitt officiella mål att bli topp tio (av 1 386 startande lag i världens största stafett) med en minut och 23 sekunders marginal. Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Simone Niggli grejade en niondeplats, och var faktiskt bara 2.21 från andraplatsen i en, som vanligt, otroligt rafflande stafett där bara segrande Domnarvet förmådde skapa lucka.
Den mäktigaste insatsen svarade VM-klara Hallsbergslöparen Forsgren för, som sprang sönder allt och alla på första sträckan och växlade 13 sekunder före tvåan Henie Saarimäki, 27 före trean Anastasia Rydnaya, 35 före fyran Sari Antonen och hela 1.15 före femman Galina Vinogradova efter åtta kilometers orientering.
Persson tappade till 15:e plats på andrasträckan (2.36 efter; tappade 5.41 på sträcksegraren med 63:e bästa tid), en plats som JVM-löparen Svensson höll (men glappet uppåt växte till 7.29 efter en sträcka där Svensson hade 26:e bästa tid och tappade 4.52 på sträckvinnaren – och över minuten på Tisarens tredjelagslöpare Josefin Tjernlund som gjorde en succésträcka). På sistasträckan var det landslagspensionerade megastjärnan Simone Niggli som plockade in sex placeringar och uppfyllde målsättningen (minskade avståndet till segrarna till 5.26 efter att ha varit tredje snabbast på sträckan; före bland andra Tove Alexandersson, Ida Bobach och Emma Johansson).

 

I klassiska milloppet Karlstad stadslopp (en gång i tiden Götajoggen) tvingades Josefin Gerdevåg vika ned sig mot norskan Ida Bergsløkken med futtiga 2,2 sekunders marginal över 10 kilometer – efter att ha hindrats av en buss. ”Norskan hann över vägen men inte Josefin”, berättar tränaren Mikael Kroon. ”Godkänd insats”, twittrar Gerdevåg själv kort. 35.33,5 blev tiden.
I herrloppet tog Kopparbergs långloppsskidess Bill Impola en rätt överraskande tredjeplats bakom betydligt mer välbekanta löparnamnen Anders Kleist (Akeles backkung) och Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen i våras). Bills brorsa Bob har ju löpt en hel del i vår med framgång (Kumla stadslopp, Stockholm marathon), men storebrorsans löpförmåga är mer odokumenterad. Tills nu. För trots att Bill är inne i en av försäsongens tyngsta träningsperioder (”27 timmar förra veckan”, berättar han för Värmlands Folkblad) och trots att han hade hunnit klämma in ett förmiddagspass i Torsbys skidtunnel före tävlingen (”två timmar”, ”jag åkte direkt hit”) så spurtade han ned Strömstads Björn Martinsson och knep tredjeplatsen på efter omständigheterna mycket imponerande 32.09,9.

Gerdevågs ständiga måttstock i löparlänet, Mikaela Kemppi, valde i stället att avverka sina tio lördagskilometer i Frövi, där hon vann Fröviloppet med nästan fem minuters marginal till Maria Eriksson men ändå inte kunde hota sitt eget banrekord från i fjol (44 sekunder ifrån, nu 38.10). Det gjorde däremot Erik Anfält, Kemppis landslagskompis från maratonlandskampen i Stockholm, som slog den tidigare toppnoteringen i Frövi med 23 sekunders marginal när han i ensamt majestät dundrade över mållinjen på 33.23. En mäktig uppvisning av snart 40-årige Anfält som hittat ytterligare en dimension i sin löpning den här säsongen. Klubbkompisen Per Englund tvåa, men nästan 3,5 minuter bakom.

 

I Vätternrundan sattes en ny rekordtid (ett försök jag alltså missade i mitt helghöjdarinlägg). Bland de lokala cyklisterna noterade ironman-VM-deltagaren och dubbla swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom 9.58 och förre NA-medarbetaren och Lif Lindesberg-klubbchefen Anders Sjöberg 8.57 (stort grattis till sub-9!) i de mycket gynnsamma förhållandena som gjorde att hela 19 352 av 20 002 startande tog sig runt de 30 milen.

 

För egen del blev lördagen något annorlunda. Skulle ha varit åskådare på sambons crossfittävling, men då en av lagmedlemmarna (det var en tremannatävling) kastade in handduken med sent varsel fick jag (som kör lite crossfit i löparfys- och rehabsyfte) hoppa in och göra min första tävling i sporten någonsin.
Jag försökte förstöra så lite som möjligt för mina lagkompisar. Lyckades nog faktiskt höja deras resultat något i den första grenen (vars resultat var helt avhängigt av hur snabbt var och en kunde springa tre 400-ingar även om det var lite kettlebellswings och burpees inbakat) och höll mig sedan ur vägen/underlättade så mycket jag kunde för lagkompisarna i de två andra, mer styrkebaserade grenarna (där har jag inget att bidra med i de här sammanhangen). Av 25 lag låg vi på 14:e plats (med målsättning att nå övre halvan och bara några få poäng upp till tiondeplatsen) efter två av tre grenar, men i den tredje märktes det att vi var en man kort (att jag inte bidrog så mycket), och där blev vi fjärde sist och sjönk till en slutgiltig 17:e-plats. Med den här laguppställningen var det nog ändå maximal utdelning.
Crossfit Karlskoga, som jag tävlade för, hade ytterligare två lag på plats, och de båda andra slog sig in på topp åtta och gick till semifinal. Ja, vårt bästa lag gick faktiskt och vann. Anförda av råstarke men framför allt vesselsnabbe Peter Sandberg och med F1-stjärnan Marcus Ericssons PT och alltiallo Alex Elgh i laget (plus en inlånad örebroare som jag tror hette Amanda) växlade laget upp från en fjärdeplats efter grundomgångarna till en andraplats i semifinalheatet och överlägsen seger i finalen. Urstarkt av Alex att mellanlanda i Kolbäck mellan förra helgens F1-race i Montreal och nästa veckas i Spielberg, men han verkade njuta i solen. Lånade dessutom ut sina fotbollsskor till Konditionsbloggaren under en gren som krävde extra fotfäste, och det tackar man ödmjukast för.
I morgon blir det tävling på egen nivå; Degerforsklassikerns orienteringsmoment. Så bums i säng nu!

Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux.  Foto: Jonas Brännmyr
Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux. Foto: Jonas Brännmyr
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck.  Foto: Maria Åström
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck. Foto: Maria Åström