Regborn efter nya seger: "Målet att slå mig in på skogsdistans"

”Som orienterare summerar man året i oktober egentligen, det är då året tar slut”, sa Martin Regborn och log lite snett när jag bad honom att summera 2015 efter dagens seger i Sylvesterloppet. Något ni kan läsa mycket mer om (och se webb-tv från!) här. Mer intressant blev det när Regborn ställde om fokus och berättade om tankarna inför 2016. Regborn siktar inte bara på att springa spriten i EM och VM, utan vill också bredda registret (han har ju sprungit VM-sprinten två år i rad) och slå sig in i en svensk landslagstrupp på ytterligare någon distans.
– Målet är att springa fler distanser än bara sprint där, att slå mig in på någon skogsdistans. Det är jäkligt tufft, men det är målet, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Intressant att notera är att Regborn, som hade en riktigt bra träningsvinter även i fjol, trots det lycakdes slipa bort 77 sekunder på fjolårstiden (och då gjorde nog inte valet av dubbskor mer än halvminuten, i varje fall). Det pekar på att det kan bli ett riktigt roligt 2016 för Regborn, om han bara lyckas undvika de där allergibekymren (eller vad det nu var) som ödelade förra våren för honom.
Hela preliminära resultatlistan från Sylvesterloppet hittar ni här.

För övrigt är det nu mindre än elva timmar kvar innan vi har en vinnare av NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2015. Danny Hallmén, som länge låg och skvalpade på position fyra-fem, har spurtat galet hårt senaste dygnen och tagit sig upp som tvåa bakom Josefin Gerdevåg. Just nu skiljer bara 113 röster. Hinner han samla in dem före tolvslaget? Tja, den som överlever nyårssmällarna får se.

Bildextra: Året som gick – näe, den skiten glömmer vi, va?

Det är ju den här tiden på året man ska blicka tillbaka och summera. Men 2015 blev inte alls som jag tänkt mig. Det började med en fotskada och nästan tre månaders vila hösten 2014 och fortsatte med nya skador och följdproblem långt in på sommaren. Efter en helt okej juni avslutades året med ännu fler skador. Och jag vet inte hur många gånger jag besvarat ständigt återkommande varianter på frågan ”hur går det med löpningen?” med långa utläggningar på temat ”jo, det är på bättringsvägen, men just nu är det foten/vaden/knäet/benhinnan som trälar sig lite”. Men om det blev nåt bättre? Näe, problemen flyttade mest runt.
Redan i våras insåg jag att årets stora mål, milen under 40 minuter, skulle bli ouppnåeligt, och rätt mycket annat av det jag hoppats få ut av löparåret sket sig också. På det positiva kontot finns att jag ändå lyckades genomföra mina fyra mållopp. Kutade 18 timmar (och drygt elva mil) och slutade på sjunde plats i Sveriges första backyard ultra-lopp någonsin (i Lur). Gjorde Sälen fjällmaraton under fyra timmar och Bergslagsleden ultra en vecka senare och skadad och sliten och med tidig vurpa just över fem timmar. Och överlevde Tromsö skyrace.

Bloggåret har jag redan summerat i och med NA:s och Löpex sports pulsklocka, som med sin långa kandidatlista belyser det mesta av det bästa som hänt i år. För mig personligen var årets roligaste tävlingen att bevaka Ö till ö, där den magiska presservicen skjutsade runt oss mellan öarna i jakt på Lotta och Bibben, medan sista timmen på Danny Hallméns dubbla världsrekord var den kanske största prestationen jag bevittnade på plats. På tv var det ju mäktigt inte bara att följa Emilia Fahlin och Louise Wiker i deras VM, utan också Bill Impolas felkörning i Schweiz (även om det hade varit ännu mäktigare om han hade kört rätt och tagit sin första stora seger). Och mest omskrivna här på bloggen blev nog Josefin Gerdevåg och Erik Anfält, som tävlat intensivt och presterat nästan i varenda lopp.

Vad händer nästa år? Tja, än så länge har jag inte bokat några större lopp, men jag har tänkt utmana länge i Örebro backyard ultra, i alla fall. Och så ska jag visst springa från Behrn arena till Nobelhallen (men det blir inte förrän i maj, säger min sambo/PT). Något milen under 40-mål vågar jag inte dra upp den här gången, men det blir säkert någon annan (och roligare) utmaning. Och framför allt vill jag vara hel. Och glad. Gott nytt år på er, allihop!

Sprang vertikala kilometern, Deià-Teix, utom tävlan. Här på toppen. Foto: Jonas Brännmyr
Sprang en deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometern-löpning, Deià-Teix, utom tävlan. Här på toppen. Foto: Jonas Brännmyr
Köpte mig en cykel. En Bianchi. För rehabträning. Foto: Jonas Brännmyr
Köpte mig en racercykel. En Bianchi, förstås. För rehabträning. Foto: Jonas Brännmyr
Alla (åtminstone 73 av 74) sprang fortare än mig i Lurs backyard ultra. Men jag sprang sjunde längst. Och det var det som räknades. Foto: Jonas Brännmyr
Alla (åtminstone 73 av 74) sprang fortare än mig i Lurs backyard ultra. Men jag sprang sjunde längst. Och det var det som räknades. Foto: Jonas Brännmyr
Debuterade (som bihang, lagutfyllnad, efter sent återbud) i en crossfittävling. Foto: Peter Sandberg
Debuterade (som bihang, lagutfyllnad, efter sent återbud) i en crossfittävling. Foto: Peter Sandberg
Årets skönaste målgång, efter 5 000 höjdmeter och fem kilometers kamklättring i Tromsö skyrace.
Årets skönaste målgång, efter 5 000 höjdmeter och fem kilometers kamklättring i Tromsö skyrace.  Foto: Dennis Brännmyr
Gräver djupt i Sälen fjällmaraton. Foto: Maria Åström
Gräver djupt i Sälen fjällmaraton. Foto: Maria Åström
Träffade en av mina största förebilder på väg hem från Sälen.
Träffade en av mina största förebilder på väg hem från Sälen.  Foto: Jonas Brännmyr
Gräver djupare i Bergslagsleden ultra.
Gräver djupare i Bergslagsleden ultra.  Foto: Maria Åström
På väg ur plurret i premiären av Örebro actionrun. Foto Maria Åström
På väg ur plurret i premiären av Örebro actionrun. Foto Maria Åström
Årets snyggaste tröja, med bloggreklam. Foto: Maria Åström
Årets snyggaste tröja, med bloggreklam. Foto: Maria Åström
Och så började jag bygga form för 2016. Här ett bootcamppass på Luciadagen. Foto: Maria Åström
Och så började jag bygga form för 2016. Här ett bootcamppass (slädputtning med 20+50+18=88 kilo) på Luciadagen. Foto: Maria Åström

Regerande mästaren avslutar året – där löftet gavs

När Josefin Gerdevåg (som av allt att döma redan har avgjort omröstningen om NA:s och Löpex sports pulsklocka) vann Sylvesterloppet på nyårsafton förra året gav hon ett nyårslöfte, eller presenterade i varje fall en förhoppning, inför det stundande året: Att slå personligt rekord på 3 000, 5 000, 10 000 meter och halvmaraton samt, eventuellt, ett distriktsrekord i maraton nästa höst. Allt det där gick ju i uppfyllelse. Plus att hon hann med ytterligare åtta personliga rekord och två distriksrekord.
Och nu avslutar Gerdevåg karriärens mest framgångsrika säsong med att återigen kuta det drygt tio kilometer långa loppet i Nora. En cirkel som sluts, så att säga. Återstår att se vilka utfästelser hon kommer med den här gången.
I fjol tog sig 199 löpare i mål (rekorddeltagande och en ökning med nästan 200 procent på fem år), i år är 83 hittills föranmälda. Bland dem Martin Regborn, Haben Kidane och Sören Forsberg, men inte Linus Rosdal (som sa till Konditionsbloggen att Karlslundsloppet skulle bli hans sista tävling i år, vi får väl se om han motstår tävlingssuget på torsdag) som vunnit tre år i rad.

Sprintkungen får nya utmanare – STH skicross bygger ut

I våras följde Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson upp sitt junior-SM-guld i längdskidor med seger i STH skicross competition i Storstenshöjden (som inte alls är någon renodlad skicrosstävling, som namnet antyder, utan en blandning av skicross och längdskidor, typ en mer actionfylld variant av skidalpinism, där starten går på toppen av backen och där åkarna ska parera både hopp och gupp, men där det också bjuds på en rejäl uppförsbacke innan sista branten ned mot mål). I år lär han få ännu tuffare motstånd än i fjol (och då var startfältet ändå rätt starkt redan då, med namn som Bob IMpola, Marcus Lennartsson och Gustaf Aflodal), för på femte året satsar arrangörerna rejält mycket större än tidigare, skriver de på facebook och på sin hemsida.-
Tävlingen går av stapeln den 2 april.
STH skicross competition är ännu en tävling som ingår i marknadsföringskonceptet Örebro xchallenge, som jag skrev om häromsistens.

Bildextra och webb-tv från dramat i Tybblelundshallen: "Egentligen ingen riktig tävlingsgnista"

I dag avgjordes tredje upplagan av Decembermarathon, den andra inne i Tybblelundshallen (och, med Oktobermarathon, den tredje maran i hallen någonsin). Kumlalöparen Tomas Fridh, 42-åringen som tävlar för Stocksäter, var obesegrade i hallen, och tog den här gången tidigt ledningen och höll den tills nästan 200 varv var löpta av de 218,5 – men då brakade hans mage ihop.
– Magen tog stryk, jag vet inte om det var sportdrycken eller vad som hände, säger Fridh till Konditionsbloggen.
När Fridh tvingades börja gå var tvåan Johan Dahl, 33-åring från Fellingsbro (som 2012 satte det där distriktsrekordet i 24-timmarslöpning som Sören Forsberg slog i somras, men som fortfarande är länets näst bästa notering och Sveriges elfte bästa genom alla tider).
– Jag hade egentligen ingen riktig tävlingsgnista i dag, men när jag såg att Tomas kroknade på slutet och jag samtidigt kände mig otroligt stark så tryckte jag på, säger Dahl, som såg helt oberörd ut när han klev åt sidan efter att ha fullbordat de 42 195 meterna, till Konditionsbloggen.
Fridhs hallrekord på 3.08.26 stod sig dock. Dahl vann på 3.12.21, Fridh tvåa på 3.16.26 (vilket gör att han leder Marathonserien överlägset efter två av tre deltävlingar) och Emil Falkek, Falkenberg, trea på 3.20.22. Vingåkers Victoria Borg gjorde som i Oktobermarathon och tog hem segern igen, nu med över halvtimmens marginal ned till tvåan Anna Ådefors, Årjäng. 3.27.25 respektive 4.00.13. IF Starts Elias Zika, 34, vann halvmaratonklassen på 1.22.48 och Storådalens Tina Forsberg vann tretimmarsklassen på drygt 28 750 meter.
Men största vinnaren var Faluns Stig Söderström, 72, som tog sig runt de 42 195 meterna på 5.44.27 och nu bara har en handfull lopp kvar tills han passerar sin drömgräns: 800 maraton.
Bytte också några ord med arrangören Ola Nordahl, som lät meddela att Decembermarathon kommer leva vidare men att Marathonserien förmodligen inte gör det (alltså ingen mer Oktobermarathon eller Februarimarathon efter årets säsong). Han är mer sugen på spektakulära lopp som Svampen marathon och Örebro backyard ultra.
Läs mer från Decembermarathon i måndagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) och se bilerna nedan. Jag passade även på att filma lite, och webbtvklippet kan ni se på Youtube här (har fortfarande inte lyckats få det att fungera med inbäddningar här på bloggen).

I Skinksvängen, Degerfors OK:s traditionsenliga annandagstävling, tog Djerfs Per Jansson en högst väntad seger (på julafton vann han lika väntat Djerfs julaftonsorientering). Men den verkliga vinnaren var Filippa Johnson, som förvisso hade längst löptid av alla, men som vann utlottningen av skinkan.

I Arboga avslutade visade Martin Regborn vem som var landslagsorienteraren i startfältet när han tog hem Julserien genom en tredje seger på fyra deltävlingar (i den fjärde, som han sprang som en del av ett långpass, blev han tvåa …) för maximala 180 poäng i sammandraget (där man räknar bort sin sämsta deltävling). Regborns klubbkompis i Hagaby, Linnéa Holmqvist, vann finalen, men det var Milans Josefin Erlandsson som tog hem totalsegern på damsidan.

Och i rarajiparin tog hemmalaget (med bland andra Håkan och Johan Röjler) hem segern för Örebro rarajipari.

Victoria Borg fyller på förråden på väg mot andra raka segern i Tybblelundshallen.  Foto: Jonas Brännmyr
Victoria Borg fyller på förråden på väg mot andra raka segern i Tybblelundshallen. Foto: Jonas Brännmyr
Tomas Fridh tvingades växla över till gång när magen kraschade, och fick nöja sig med en andraplats i årets Decembermarathon.  Foto: Jonas Brännmyr
Tomas Fridh tvingades växla över till gång när magen kraschade, och fick nöja sig med en andraplats i årets Decembermarathon. Foto: Jonas Brännmyr
Stig Söderström, på väg mot 800 maratonlopp.  Foto: Jonas Brännmyr
Stig Söderström, på väg mot 800 maratonlopp. Foto: Jonas Brännmyr
Arrangören Ola Nordahl laddar om för Svampen marathon, som är ett succélopp redan på förhand.  Foto: Jonas Brännmyr
Arrangören Ola Nordahl laddar om för Svampen marathon, som är ett succélopp redan på förhand. Foto: Jonas Brännmyr
Johan Dahl korsar mållinjen som segrare.  Foto: Jonas Brännmyr
Johan Dahl korsar mållinjen som segrare. Foto: Jonas Brännmyr
Johan Dahl pustar ut och ger segerintervju.  Foto: Jonas Brännmyr
Johan Dahl pustar ut och ger segerintervju. Foto: Jonas Brännmyr

Fahlin tjuvstartar säsongen – i Argentina: "Nytt för mig"

Örebros proffscyklist Emilia Fahlin talade glatt om att hon skulle få en längre försäsong, med mer hårdträning, i år när hon skulle bli hemma i Europa över vintern istället för att som senaste två säsongerna dra till Australien (där hon i fjol inledde säsongen redan den 2 januari och sedan tävlade intensivt i princip hela våren). Men, nu har nya planer dykt upp. Redan den 4 januari flyger Fahlin med sitt nya italienska stall Alé-Cipollini till Argentina för endagarstävlignen Grap Prix San Luis den 10 januari och etapplioppet Tour de San Luis 11-16 januari.
– Det stämmer, och det blir något nytt för mig! Sedan blir det även Tour of Qatar 2-5 februari, så det är inte långt tills cirkusen smyger igång igen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Några detaljer om årets tävling i Argentina (som är rankat på den tredje nivån inom damernas proffscykling) har jag inte lyckats hitta, men i fjol (eller ja, alltså, i år; ”förra säsongen” kan vi säga) var linjeloppet 76 kilometer långt medan etapploppet bestod av fem linjeetapper på 70-80 kilometer styck och ett kriterium på 14 kilometer.
Fahlin, som fram tills i somras under flera år varit hård sjukdomsdrabbad, har haft en bra träningsvinter sedan VM, och har dessutom börjat träna på sin nya cykel (en Cipollini, naturligtvis).
– Jag har klarat mig i princip helt förutom nån dag av halsont, peppar peppar … Får hålla mig på min vakt här hemma, säger Fahlin som bor i Girona men firar jul hemma i Örebro.

Helgens höjdare – dags för nytt varvsnurr i Tybblelundshallen

1. Decembermarathon
Dags för drygt 218 varv i Tybblelundshallen igen. Decembermarathon avgörs för tredje året, och för andra gången inomhus. Startfältet var fyllt redan i november, och bland annat kommer IF Starts Hasse Byrén till start. Plus Kvarnsvedens Stig Söderström, som med stormsteg närmar sig 800 maratonlopp. Men favorit är Stocksäters Tomas Fridh, som vann på 3.12.52 i fjol och förbättrade sitt eget hallrekord till 3.08.26 vid Oktobermarathon den 1 november.

2. Julrarajipari
Dags för årets sista rarajipari (den mexikanska indiansporten som blev världskänd genom Born to run och som Johan Röjler och hans vänner håller på att introducera i Sverige). På annandagen ska det springas och sparkas innebandyboll vid Adolfsbergs hembygdsförening i Sommarro (vilket är en betydligt lämpligare aktivitet denna milda vinter än Röjlers andra stora projekt, Ice race vintage, som förstås inte körs den här lördagen heller).

3. Skinksvängen
I Degerfors är Skinksvängen en nästan lika viktig jultradition som själva skinkan. Sedan 70-talet har Olle Hävert, nu 93, arrangerat skidorienteringstävlingen (som, när det som i år inte finns snö, blir vanlig orientering) på annandag jul. I år verkar sådär drygt 60 år yngre Johan Lövgren ha tagit över arrangemanget. Som vanligt bjuds det på lagom utmanande orientering, fika – och den märkliga traditionen att lotta ut en julskinka två dagar efter julafton. Jag brukar själv alltid springa Skinksvängen, men i år missar jag tyvärr tävlingen eftersom Örebro Hockey envisas med att spela i Ängelholm redan klockan 16.

En (liten) seger och julaftonsträning med Magnus Jernemyr

Julaftons morgon är stilla och fridfull … eller totalt sönderstressad, om man vill hinna med allt kul. Skrev ju om det häromdagen. Och visst blev det tämligen hektiskt även i år.
Först ett crossfitpass (där huvudnumret bestod av en partävling där den ene rodde 300 meter och sedan bytte av den andre som genomförde olika styrkemoment av typen fem burpees/tio kettlebell swings så många varv som möjligt, i tre gånger åtta minuter med två minuters vila där ett antal julnötter skulle lösas), och därefter orientering.
Mest anmärkningsvärt? Att jag lotsade femåringen till seger i orienteringen. Och att Magnus Jernemyr (ni vet, OS-silvermedaljören och förre Barcelonaspelare som nu håller till i Minden i bundesliga) kom till Karlskogas crossfitgym och tränade på julafton.
Och efter orientering? Jo, då infann sig den stora julfriden, trots allt.

Örebroloppet (nytt namn, gammalt lopp, anmälan öppen!)

Så här dagen före dopparedan passade Örebroloppet på att öppna anmälan (600 kronor per tvåmannalag). Örebroloppet, säger ni med en rynka mellan ögonbrynen. Jo, det är KFUM Örebro multisport sprint som bytt namn till det något klatschigare Örebroloppet (det måste vara en jävla skräll att just det namnet var ledigt, va?), men i övrigt kör på i samma stil som tidigare. En prestigefylld men samtidigt lekfull tävling med som den 11 juni 2016 inleds med tre kilometers löpning, följs av 16,5 kilometer mounatinbikecykling och fem kilometer löpning innan den avslutas med sex kilometer ”checkpointlöpning” (alltså enklare orientering) där det i damklassen bjöds rejäl dramatik ända in över mållinjen i år. Jag gillar för övrigt Örebroloppets slogan ”Upplev staden som den ska upplevas”.

Örebroloppet är för övrigt en av grenarna i Örebro Xchallange som är ”ett marknadsföringskoncept skapat av Örebrokompaniet”, alltså ett sätt för det kommunala bolaget att skapa lite extra uppmärksamhet kring en samling lokala tävlingar av mer utmanande karaktär, och därmed måhända i slutändan håva in lite extra turistpengar.
2015 ingick, förutom multisporten, också bland annat Örebro triathlon, Bergslagsleden ultra/Kilsbergen trailrun, Bergslagsloppet och Örebro actionrun. ”Det ser ut att kunna bli tolv tävlingar som ingår nästa år”, sa Christer Wilén, vd för Örebrokompaniet, till NA den 8 oktober, men än är inte alla kända (tror jag).

 

Det svåra valet – julaftonens träningsalternativ

Man ska inte sticka under stol med att julafton trots allt är en rätt speciell dag. Jag har inte mycket till övers för det här med klappar (kunde man avskaffa det?), men julmaten (juldesserterna!) och samkvämet tycker jag mycket, mycket om. Förstås.
Men tränar man tämligen frekvent, och på olika ställen, så finns det många som vill umgås just på julafton. Många man vill umgås med. Och liksom om man har en stor familj blir det lätt krockar (ska vi ta glögg hos er, när vi byter vi julklappar hos er, vilken tid kan tomten trilla in så alla blir glada och nöjda?!). Så, det gäller att planera väl.
Själv är jag anmäld till ett crossfitpass klockan nio (sambon är både instruktör och atlet, så även om jag inte är någon crossfitare [hell, jag är så klen i överkroppen att jag inte kan göra ett enda räckhäv!] hänger jag på den där boxen mer än vad som är sunt), men redan klockan tio ska jag stå på start i OK Djerfs traditionsenliga julaftonsorientering (som oftast har en knorr; ett år var kartan spegelvänd [jag hittade inte ens närmsta vägen till pulkabacken 100 meter från min egen ytterdörr …] och ett annat år var den sönderklippt och omkastad). Hur det ska gå? Det vet’e katten. I fjol försökte jag samma trick och fick dra mitt i crossfiten för att i alla hast hinna anmäla mig och registrera lånepinnen före start. Men uppvärmd var jag i alla fall (och då har jag ändå missat Degerfors OK:s julaftonsorientering, som jag gärna hade varit med på).
Sedan, efter målgång, infinner sig den stora julefriden. Med förhoppningsvis vådliga mängder mat. Några paket (om vi måste). Och samkväm även med de mindre träningsfanatiska vännerna.
Hur ska ni fira jul?