Regborn efter världscuppremiären: ”Inget topplopp, men ändå godkänt”

I dag har jag inte gjort så mycket annat än att direktkommentera Svampenmaran (se NA:s tv-sändning i efterhand här), skriva om Svampenmaran (här och här) och dessutom lite om terräng-DM (här). Inget kvar till Konditionsbloggen, därmed? Jodå.

Dels var det ju världscuppremiär i orientering i polska Wroclaw, där Örebros Martin Regborn slutade på 24:e plats i herrklassen och Hallsbergs Lilian blev 27:a bland damerna. Regborn var 4.45 bakom överlägsne norske segraren Olav Lundanes, och 3.20 från delade tvåorna Albin Ridefelt, Sverige, och Carl Godager Kaas, Norge (”Dagen bjöd på knappt 40 mininuters kamp mot polska grönområden. Inget topplopp, men ändå godkänt. 24:a och lite världscuppoäng in på kontot”, twittrar Regborn). Forsgren var femma åtta svenska löpare till start, drygt fem minuter bakom Helena Jansson som säkrade svensk dubbelseger en sekund (!) före Tove Alexandersson. Ryska trean Mironova Svetlana slagen med nästan 1,5 minuter, vilket betyder att Forsgren var lite drygt 3,5 minuter från pallen. I morgon avgörs sprinten, med Regborn, Forsgren och landslagsdebutanten Josefin Tjernlund.

Dels var det Women’s Tour de Yorkshire Race, 135 kilometer engelsk landsväg med Emilia Fahlin i tätklungan över mållinjen i Doncaster. Hon tog stort ansvar i att jaga ikapp utbrytningen sista 30 kilometerna och hjälpte fram lagkompisarna lagkompisarna Marta Bastianelli och Anna Trevisi i klungan, men de båda fick ge sig mot nederländska spurtkanonen Kirsten Wild, Hitec products, och nöja sig med femte respektive sjätteplats (”Jag älskade verkligen tävlingen. Fantastisk publik och en härligt kuperad bana, jag ser fram emot att få köra hela touren”, twittrar Fahlin). Nu flyger Fahlin och resten av Alé-Cipollini-gänget till Kina för nästa deltävling i damernas världstour.

Dessutom har det varit underhållande att följa Anton Hallors och Oskar Andréns stressiga orienteringsdygn via instagram, med en elfteplats i Sydsvenska 7mannabudkavlen i Eksjö natten mot lördag och 16:e respektive 22:a plats i Finspångsorienteringens medeldistans på lördagsförmiddagen. Daniel Attås blev för övrigt 15:e i den senare tävlingen.

Däremot har jag inte hunnit se några resultat från premiären i svenska mountainbikecupen, mer än att Linda Meijer vann D30-klassen och att Matthias Wengelin blev sjua bland herreliten.

Helgens höjdare – Dahlgren missar världscuppremiären: ”Däckad i feberfrossa”

1. Världscuppremiären i orientering
Det skulle ha varit fyra länslöpare med när den första av säsongens fyra världscuphelger (två är dock EM och VM, så egentligen är det bara två renodlade världscuper på hela säsongen) avgörs i polska Wroclaw. Men på fredagen tvingades Garphyttelöparen Filip Dahlgren avisera att han ställer in sitt deltagande på grund av sjukdom. ”Däckad i feberfrossa. Tråkigt. Finns dom som har det värre. Laddar om mot EM”, skriver Dahlgren på twitter och fortsätter:”Synd på så bra form! Men tror Regborn håller ställningarna och Närkeflaggan högt.” Kvar finns alltså örebroaren Martin Regborn och Hallsbergs Lilian Forsgren, två liksom Dahlgren VM-meriterade löpare (Forsgren har dessutom vunnit EM-silver) och som kutar både lördagens medeldistans och söndagens sprint i Polen (och som dessutom förstås är högaktuella för något av de tre svenska mixedsprintstafettlagen till måndagens tävling), liksom OK Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund, som gör landslagdebut som dock bara springer söndagens sprint. Alla fyra är ju dessutom redan klara för EM som startar den 21 maj.

2. Svampenmaran
NA-tv kommer att sända direkt när det nu äntligen är dags för det 444 varv långa loppet som NA var först att skriva om i början av november. Vi kör intervjuer och försnack från 9.45 och sedan sänder vi åtminstone första timmen av själva loppet, allt på na.se/sporten. Det är förmodligen också bästa sättet att följa loppet, eftersom säkerheten gör att max 150 personer får vistas uppe på Svampen samtidigt, och då 64 löpare samt restauranggäster gör publikkapaciteten i praktiken obefintlig. Frida Södermark har varit storfavorit ända sedan hon anmälde sig (trots att hon redan nästa söndag ska kuta Wings for life i chilenska Santiago och därefter bara har tre veckor kvar till säsongens stora mål, sydafrikanska Comrades) och Sören Forsberg persade ju med 2.44.30, 52 år gammal, i Frankfurt i höstas. Men nu finns ytterligare en snabblöpare i given, norrmannen Gjermund Sørstad som tagit en av de platser som blivit lediga efter återbud. Sørstad är grym på alla distanser, men ett världsnamn på 24-timmarslöpning där han gjort 247 787 meter på bana (tredje bäst i Norge genom tiderna) och så sent som i februari i år slog nordiskt rekord på löpband (240 100 meter, att jämföra med örebroaren Hasse Byréns svenska herrekord på 181 040).

3. Tour de Yorkshire
Liksom i vueltan och touren får damerna nöja sig med en ynka tävlingsdag i racet som avgörs i samband med herrarnas etapplopp Tour de Yorkshire. Emilia Fahlin är tillbaka efter tio dagars ledighet och bildar Alé-Cipollinis lag i tävlingen tillsammans med Marta Bastianelli, som visat grym form på slutet, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Martina Alzini och Ellen Skerritt. Loppet, med start i brittiska världsmästaren och OS-medaljören Lizzie Armitsteads hemort Otley och mål i den gamla engelska gruvstaden Doncaster, är småkuperat och tillhör nivån precis under damernas världstour. Direkt efter tävlingen flyger Fahlin till Kina för Tour of Chongming Island fredag–söndag.

Bubblare: Korta terräng-DM (som också ingår i långloppscupen) avgörs i Glanshammar på lördagen, och även om varken Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg, Erika Bergentz, Erik Anfält eller Linus Rosdal är föranmälda finns en del att se fram emot. Som Tim Sundströms comeback (?!) efter blodproppen, den nya duellen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund (som visat superform på slutet). Extra kul att alla från 15 år och uppåt, både herrar och damer, springer samma fyrakilometersbana, för då kan man göra lite tidsjämförelser som inte är så vanliga i terränglöpning. Dessutom är det premiär för svenska mountainbikecupen, med hela Sverigeeliten på plats. Däribland den numera Örebroboende och från och med årsskiftet för Almby IK tävlande VM-cyklisten Matthias Wengelin, som är klar för EM i Huskvarna nästa helg. Premiären avgörs i Säter, varifrån Wengelin kommer, och hans egen pappa är tävlingsledare. Svenska cykelförbundet har publicerat en liten film där Matthias berättar om sin känslor inför att komma hem. Förutom Wengelin finns också Linda Meijer och ytterligare 18 Almbycyklister, fyra Karlskogacyklister och så Fredrik Berg med i startlistan.

Snabbast i länet genom tiderna – nia i Glanshammar i tisdags

Gunnar Johansson, Närkes Friidrottsförbunds statistiker, har efter Martin Regborns kanontid i Startmilen gjort ett digert jobb för att sammanställa listor med distriktets bästa löpare över tio kilometer landsväg, något som tidigare saknats i den i övrigt så utförliga genom tiderna-statistiken på distriktets hemsida. I går fick jag ett mail från Gunnar som berättade att han till slut, efter ett besök på biblioteket och koll i gamla Örebro Kuriren-lägg från 1990, hittat de sista, saknade resultaten och att listorna (som innehåller de bästa tiderna av distriktslöpare i kontrollmätta 10-kilometerslopp i länet och på SM/andra stora nationella tävlingar) nu får betraktas som kompletta, och att de dessutom lagts upp i datasamlingen på distriktets hemsida.
Förutom statistiken över som visar att Kjell-Arne Sjögrens 30.27 från 1983 alltjämt är snabbaste herrtiden och att Josefin Gerdevågs 35.27 från SM-milen 2015 är bästa damtiden finns också alla veteranklasser listade, där Rose-Marie Enmalm, Ruth Svensson och Roy Folkesson dominerar de äldsta klasserna.

Länets snabbaste millöpare genom tiderna, Kjell-Arne Sjögren? Jodå, 55-åringen är still going strong och noterade en niondeplats i terrängserien i Glanshammar i torsdags, med årsbästat 10.09 över de 2,5 kilometerna. Henrik Eknor tog tredje segern på lika många starter, och noterade dessutom säsongens bästa tid i 8.42 (tidigare var Melker Forsberg, i P15-klassen, bäst på 8.48), men Johan Ingjald var återigen tvåa och leder totalt. På damsidan tog Maria Eriksson över totalledning efter säsongens första segern, på 10.27.

Efter schismen: Örebro city midnight run ställs in (och det kan hända med övriga löptävlingar)

Har senaste tiden jobbat en hel del med schismen som gjort att KFUM Örebro Friidrott nu splittras och att en ny förening under namnet KFUM Örebro Track and field bildats. Har pratat med en hel del folk i båda föreningarna (och även om själva pudelns kärna trots det inte riktigt står klar för mig, exakt vilka frågor som skiljer de båda falangerna åt; ingen är särskilt sugen på att gå in på det som hänt historiskt), och förstås också hört mig för vad som händer med långloppen (som är extra intressanta för den här bloggen). Eftersom allt är väldigt nytt finns få klara besked, men den bild jag skapat mig efter att ha pratat runt är följande:
** Örebro city midnight run, som skulle bli ett festligt midnattslopp i centrala Örebro den 6 augusti, ställs in. Arrangemanget var en av den gamla, nu bortröstade styrelsen i KFUM Örebro Friidrotts nya idéer, som den nya styrelsen avstyrt. Möjligen för att spara pengar (men å andra sidan brukar arrangemang av den typen vara en viktig inkomstkälla för klubbar, men kanske inte under ett uppstartsår), möjligen på grund av att ledarna inom klubben måste fokusera på annat just nu.
** Gubbracet (tidigare Grabbhalvan, men nu helt fristående från Grabbhalvan i Norrköping) och Vårruset kommer att arrangeras enligt tidigare besked 17 respektive 18 maj. Enda frågetecknet där är hur klubben löser funktionärssituationen om utbrytningen skulle leda till ett strömavhopp från den nya klubben. Enligt uppgift är 2016 dock sista året på KFUM Örebro Friidrotts kontrakt med Vårrusets centrala organisation, och i sådana fall är det förstås öppet för diskussion vilken klubb som ska arrangera femkilometersloppet i framtiden. Vårruset har de senaste fyra åren gett KFUM ett tillskott på mellan 610 000 och 725 000 kronor (medan Grabbhalvan varit ett nollsummespel medan ”nya” Gubbracet beräknas ge drygt 190 000 kronor och där inställda Örebro city midnight run skulle ha gett knappt 160 000 kronor).
** En helt ny halvmara kan komma att arrangeras av den nya klubben redan i augusti (eftersom Åstadsloppet kvarstår i den gamla föreningens regi). Det är dock inte klart om föreningen hinner styra upp arrangemanget redan i år, det kan få vänta till nästa år.
** Någon gång i augusti kommer den nya föreningen av allt att dömas att arrangera ett mileslopp med start vid Bromsplan och löpning rakt framåt på Storgatan, 1 609 meter, med mål någonstans vid Olof Palmes torg eller så. Kanske blir det den 6 augusti, då arbetet med att bearbeta kommunen om att använda centrum det datumet för Örebro city midnight run redan hade påbörjats.
** Tanken från början, när den gamla styrelsen styrde den gamla klubben, var att starta en ny tävlingsserie med Vårruset/Gubbracet, Örebro city midnight run, milesloppet och Åstadsloppet, där löpare skulle lockas att stegra sin träning och gå från att springa fem kilometer på våren till tio kilometer i augusti och 21,1 kilometer i oktober (plus då att klämma in en miles), och lägga in priser för totalsegern, ledartröjor och dylikt. Det här lär det förstås inte bli något med i år, men kanske nästa.
** Av övriga arrangemang i friidrottsväg står KFUM Örebro Friidrott som arrangör av Örebro indoor games, Tybblelundsspelen och Örebro ungdomsgala.

En helt annan fråga är förstås vilka långdistanslöpare som väljer att övergå till KFUM Örebro Track and field och vilka som stannar i KFUM Örebro friidrott. Exempelvis finns Erika Bergentz och Lotta Lennartsson redan med i den nya klubben medan Antje Torstensson valt att stanna i den gamla. Hur starka namn som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Martin Regborn, Per Sjögren och Jonas Rosengren kommer att göra återstår dock att se.

Dubbla skidnyheter – och allt annat du (kanske) missat

Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.

I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.

Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadslopp i lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.

Närkeserien i mountainbike succé redan före premiären: ”Vill att det ska vara lite fest”

I morgon kväll är det premiär för en helt ny tävlingsserie i konditionsidrottslänet: Närkeserien i mountainbike (vilket är ett lite lustigt namn eftersom bara hälften av deltävlingarna körs i Närke; två i Västmanland och en i Värmland). Totalt alltså sex deltävlingar, utspridda över fem vardagskvällar och en söndag i april, maj, augusti och september. Premiären körs vid Markaspåret/Ljungstugan, och bara föranmälan uppgår till nästan 100 cyklister vilket väl får klassas som succé. Konditionsbloggen ringde givetvis upp tävlingssamordnaren Rickard Zaxin för att höra lite mer om detaljerna.

– Mountainbikecyklingen har verkligen haft en boom de senaste året. När jag började cykla bakade tränaren i Almby tårta och firade när vi för första gången var över 30 på ett pass. Nu är det tresiffrigt varje gång, och rekordet är på 160 cyklister när vi samlades vid Svampen och cyklade norröver på ett pass för 1,5 år sedan. Men nu vill vi att fler också ska upptäcka hur kul det är att sätta nummerlapp på cykeln. I tre-fyra år har vi kört spontana träningstävlingar, och gensvaret har varit väldigt positivt, så nu har vi satt ihop en serie med tabellställning och sådana saker. Det är fortfarande träningstävlingar, man behöver ingen licens för att vara med, säger Zaxin till Konditionsbloggen.
Hur tuff terräng, snackar vi då?
– Det är lättcyklat. Tävlingsklasserna kommer ha en tävlingstid på runt 40-45 minuter med små tekniska inslag, men mestadels snackar vi ganska snäll stig. Vi vill att alla ska kunna vara med och vi vill inte ha några skador, så största skillnaden på tävlingsklassen jämfört med de andra är att det blir lite mer höjdmeter. Totalt har vi tre banor, för nio-tio-åringar och uppåt. I första deltävlingen har de vuxna en bana på 1 300 meter där man börjar med en ganska fin sväng i skogen, sedan kommer man tillbaka ned mot Ljungstugan efter några hundra meter, försvinner hundra meter igen och sedan kör en längre slinga på 300-400 meter nere vid arenan. Allt för att publiken ska kunna heja och man ska kunna få hjälp om man får en punktering eller något sådant. Vi vill att det ska vara lite fest.
Har några av de tyngre namnen anmält sig?
– Matthias Wengelin ligger hemma och är sjuk, Axel Lindh jobbar och Linda Meijer är i varje fall inte föranmäld. Men vi har några som tävlat på veteran-VM, som Magnus Pettersen och Mats Rönnbacka (och dessutom är elitsatsande Grythyttecyklisten Fredrik Berg och STCC-mästaren Rickard Göransson anmälda). Det är kul att vi har allt från VM-åkare till rundnätta gubbar på 100 kilo plus som ställer upp, det är lite av charmen. Det är roligt att de fullärda vill ställa upp, men det viktigaste är att vi vill att den stora merparten ska upptäcka att det inte är så farligt att vara några stycken som ligger tätt på stigen. Faller det väl ut kommer vi nog att licensiera tävlingen till nästa säsong, och använda Svenska cykelförbundets anmälningssystemet. Dessutom kommer vi att ta fram en mästartröja tills dess. Men även om vem som helst är välkommen att ställa upp är det bara de från länet som kommer att ingå i serien, samla poäng och kunna ta tröjan.

Cykling på en något högre nivå: Av officiella twitteruppdateringar att döma var Emilia Fahlin i en rätt lång utbrytning i La Flèche Wallone i dag. Hon gjorde bra reklam för sig själv och stallet, men i slutändan räckte det inte till på den extremt kuperade banan (och det hade hon ju flaggat för på förhand, det här var ingen favorittävling för Örebrocyklisten), och över mållinjen var Fahlin 83:a, knappt sju minuter bakom nederländska Rabobank-Liv-cyklisten Anna van der Breggen som vann för andra året i rad efter att ha mosat konkurrenterna uppför Mur de Huy. Emma Johansson sjua, Fahlins lagkompisar Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban 13:e och 16:e, knappa minuten bakom.

Efter gårdagens blogginlägg påpekade Martin Regborn på twitter att Milans poängtävling den här gången hade varit en nedjogg för honom efter ett betydligt tuffare intervallpass tidigare under kvällen. Vilket förstås förklarar att Dahlgren drog ifrån så successivt. Regborn skrev dessutom ett mycket läsvärt hyllningsinlägg till tävlingsserien på sin blogg efteråt.

Tredje deltävlingen i Glanshammars terrängserie? Där var Henrik Eknor snabbast på 8.52 (tredje bästa tiden i år, bara han själv och P15-löparen Melker Forsberg har sprungit fortare). Johan Ingjald dock tvåa igen, och behåller därmed totalledningen (inga seniordamer kom till start den här kvällen, så snabbaste dam var Minna Seger på 10.33 i F15-klassen.

Nu tar bloggen semester i fem dagar, men missa inte andra tävlingshelgen i orienteringens elitserie (lördag och söndag), Degerfors och Karlskogas stora orienteringshelg med Boforsloppet och Letälvsträffen, Kumla stadslopp och Munkastigen trailrun och allt annat spännande som förmodligen händer i helgen men som jag nu i semestermood inte kan plocka fram på rak arm. Vi hörs på tisdag!

The showdown i Stadsskogen (eller: Dahlgren fick sin revansch till sist)

Well, ibland byter superatleterna Martin Regborn och Filip Dahlgren om – och springer i skogen som vanliga män. Typ. I kväll gick länets båda VM-orienterare på herrsidan hur som helst en riktig holmgång i Stadsskogen i Nora, där den andra av OK Milans 14 poängtävlingar i år.
Och liten revansch blev det för Dahlgren, som inte bara förlorade med 4-2 i inbördes möten mot Regborn i poängtävlingarna i fjol (även om han tog hem totalen eftersom fem bästa resultaten räknas och Dahlgren skrapade ihop fem segrar, varav tre när Regborn inte var med, medan Regborn ”bara” sprang de där sex deltävlingarna när Dahlgren också var med) utan också fick ge sig mot Hagabylöparen i de båda mötena i Brösarp förra helgen (medel- och långdistans i världscup- och EM-testtävlingarna). För den här gången vann Dahlgren med klar marginal, över 2,5 minuter, efter att ha varit snabbast på sträckorna (från föregående kontroll till nästan) till kontroll tre, fyra, sex, sju, åtta, nio, elva, tolv och 13 och successivt byggt upp en ledning på exakt 2.30 medan Regborn tappade lite här och lite där (22 sekunder till tvåan, 23 till sjuan och 20 till tolvan var de största tidsspillen). I mål, efter 18 kontroller och knappt 37 minuters löpning, skiljde 2.37.
Habila hemmalöparen Per Eklöf var best of the rest, 4.53 bakom Dahlgren och 2.16 efter Regborn, Tisarens Anton Hallor 5.36 bakom. Rebecka Nylin bästa dam, 18.03 bakom, då det i poängtävlingen är det mixedklass som gäller.
Nästa tisdag tävlas det i Röbergshagen, med Eklöf som banläggare. Återstår att se om det blir lika fint besök där.

Trots att det är min riktiga hemmaplan, där jag tillbringat de allra flesta av mina träningstimmar genom åren, hade jag helt bommat att det avgjordes ett ”MTB-rally” i Råbäck, motionsmeckat i Degerfors, i lördags. En mountainbiketävling på rallymanér, med inslag av mountainbikeorientering på ”transportsträckorna” och vanligt mountainbike på de sju korta ”specialsträckorna” (totalt drygt 16 minuters åktid). Marcus Jansson, Sveriges bästa mountainbikeorienterare, dök upp och vann förstås, men fick hård konkurrens av Tobias Hörbing (son till svenske rallymästaren Eddie Hörbing) och med Johan Carlsson på tredje plats. Erica Olsson, som tog D20-junior-EM-silver i mountainbikeorientering som 15-åring i fjol, var bästa dam. Kul initiativ, en tävlingsform som säkert kan locka tävlande från flera discipliner.

I morgon smäller det med La Flèche Wallonne, vallonska pilen, en av cykelvärldens största klassiker mycket tack vare sin målgång uppför ”muren”, Mur de Huy. Emilia Fahlin ställer lite motvilligt upp och kommer främst assistera lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska. Med i laget finns också Anna Trevisi, Dalia Muccioli och Ellen Skerritt. På startlinjen finns förstås hela världseliten med allt från Emma Johansson till Lizzie Armitstead, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos, regerande mästaren Anna van der Breggen, och Elisa Longo Borghini i spetsen (men ingen Giorgia Bronzini, vad det verkar). Lares Waowdeals-stallet matchar både Alexander Nessmar och Sara Penton, två svenskar som ligger en bra bit efter men säkert inte helt gett upp hoppet om att plocka Sveriges andra (och eventuellt tredje) OS-biljett från Fahlin.

Forsbergs dominerar på Skölvboslätt – passa på att kuta terräng på tisdagskvällarna

Den 30 april avgörs korta terräng-DM på Skölvboslätt, men redan i morgon kväll finns möjlighet att kuta terräng i Glanshammar. Under våren avgörs nämligen fem deltävlingar i Glanshammars terrängserie på tisdagskvällar, och i morgon är det dags för den tredje omgången. Det är 2,5 kilometer som gäller, och Sabina Forsberg (känd för den något annorlunda kombinationen av att vara habil terränglöpare och fotbollsspelare i division 1) har vunnit båda deltävlingarna i damklassen medan Henrik Eknor vann första deltävlingen i herrklassen (på 8.51) där Johan Ingjald leder totalt efter att ha varit tvåa där och vunnit andra deltävlingen. Men sanbbast av alla i år har faktiskt Melker Forsberg kutat, men han är än så länge kvar i P15-klassen … Även Kjell-Arne Sjögren, länets bästa tiokilometerslöpare på asfalt genom tiderna, brukar tydligen vara med och kuta.

Och för den som vill springa mera är det ju redan på lördag är det ju dags för både Kumla stadslopp och Munkastigen trailrun.

Fahlin bröt – efter tuff vecka: ”Fick inte behålla någon mat”

Samtidigt som Emma Johansson i dag tog hem etapploppet Emakumeen Bira i Baskien valde Emilia Fahlin att kliva av halvvägs genom den sista, och 76 kilometer långa, etappen. Det fanns flera anledningar till det, liksom det fanns en hel de annat att snacka om – bland annat att hon varit i utbrytningar under både fredagen och lördagen – när Konditionsbloggen på söndagskvällen fick tag i Fahlin.

– Ja, jag fick kliva av i dag, och det berodde mycket på att jag fick gå himla djupt i går för att sitta med hela vägen in, att jag har haft lite problem sedan kraschen i onsdags och att jag mådde ganska dåligt på cykeln i går även om benen kändes bra, jag fick inte behålla någon mat. Jag kände mig väldigt tom i kroppen efter det, och valde att inte pusha kroppen över gränsen den här gången. Vi har en viktigare tävling på onsdag (världstourdeltävlingen La Flèche Wallonne) och jag hade ändå inget med totalen att göra, så det var bättre att ta det försiktigt och spara kroppen. Jag startade mest för att få trampa ur benen och känna efter, men jag märkte att jag inte kunde göra någon nytta, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
En tuff vecka, men du har ändå varit i två utbrytningar …
– Ja, på fredagen det bonussekunder på toppen på näst sista backen, tio kilometer före mål, och därefter en teknisk utförslöpa där min lilla grupp kom ikapp dem som hade gått loss upp till toppen. Det stannade upp lite precis när vi kom ifatt, och då provade jag och fick en lucka själv i fyra–fem kilometer. Sedan kom det upp fyra andra, och när vi kom in i sista klättringen – där målet var på toppen – så blev det lite avvaktande, och klungan kom ikapp med två kilometer kvar.
– På lördagen var det tre varv på en väldigt kuperad och teknisk bana där vi första körde utmed kusten, sedan upp till ett bergspris i inlandet och så ned till kusten igen. Det var väldigt hårt och intensivt, och klungan splittrades i backen varje varv. På andra varvet fick jag punktering på kuststräckan, och det var inget bra tillfälle eftersom Wiggle (Fahlins förra stall som rankas som världens bästa, och där Emma Johansson i år kör) satt längst framme och körde för att behålla tröjan. Jag lyckades ändå ta mig tillbaka till klungan, men precis när jag anslutit fick jag reda på att en av våra andra åkare som var med och tävlade i totalen (polacken Maglrozata Jasinska) hade vurpat. Så det var bara att plocka upp henne, och jobba tillbaka till klungan igen. Det var slitigt i och med att jag inte fick behålla någon mat, jag gick på rött. Men ändå kunde jag attackera till sista bergspriset, jag hade ändå ben att prova med, och det är jag nöjd med.
En hel del positivt att ta med sig, alltså?!
– Ja, jag har provat på bra moment. Det är lovande att man inte behöver gå på max för att sitta med i klungan utan att det finns mer att vrida på. Kul att känna att man kan sätta in en attack och prova aktivt. Det tar jag med mig. Benen har fungerat bra den här veckan även om det andra … Inte varit lika bra. Det är också väldigt positivt att teamet låter oss prova att gå för det. Det är liksom taktiken. Vi har inte de allra bästa åkarna, men i stället för att köra för en 25:e-plats i avslutning och bar asitta med i klungan får vi chansen att satsa, våga chansa.
Vad tänker du inför La Flèche Wallonne på onsdag, då?
– Ja, det är ju inte en tävling jag hade med på önskeschemat, direkt, utan mer en lagbeordring. Det är kuperat hela vägen och målgång uppför den berömda väggen, och mer en tävling för klättrare och den typen av åkare, ingen favorit för mig direkt. Men det har ändå känts bra i backarna den här helgen, och jag hoppas kunna sitta med utan att gå på rött hela tävlingen. I utgångsläget blir det en hjälpryttarroll åt Jasinska och Ane Santesteban, men sedan får man se om man kan komma med i någon utbrytning. Jag behöver inte spara mig till sista backen, för det är ändå inte min typ av målgång.
Vad händer sedan?
– Det blir ett välbehövligt brejk på tio dagar. Sedan blir det en tävling i England (damernas endagarsvariant av Tour de Yorkshire) och sedan flyger vi till Kina för nästa deltävling i världstouren (tredagarsetapploppet Tour of Chongming Island 6–8 maj). Därefter blir det nästan en månad med tävlingsfritt (Fahlin står över de båda amerikanska deltävlingarna på världstouren) där jag bland annat ska på ett höghöjdsläger för att bygga upp bas igen och vara redo för nästa del av säsongen.

Annars då? 
** Tja, örebroaren Lars Hagstedt avverkade de 161 kilometerna (100 miles) i Täby extreme challenge på lite drygt 27 timmar, och slutade med det på 34:e plats i herrklassen. Jonas Johansson vann på 16.03.04, men mest imponerande var nog ändå 200-milessegraren Sten Orsvärns, Stockholms LDK, 39.32.02 på 200 miles, ett snitt på 7.20 per kilometer över drygt 32 mil i oländig terräng … Den för Karlskogaklubben OK Djerf tävlande Ann-Sofie Forsmark slutade två i damernas 50 miles-klass, slagen med 17 minuter över 80,5 kilometer som avverkades på 8.57.29.
** Garphyttans EM-klara långdistansare Filip Dahlgren hoppade ju natt-SM i fredags, men sprang sistasträckan för sitt IFK Lidingö i Stigtomtakavlen i dag, och behöll den fjärdeplats han växlade på i en tätt tävling där finska Kovee tappade segern till Göteborg-Majorna på sistasträckan (Lidingö var drygt två minuter från segern, en från pallen). OK Tisaren saknade både schweizare och Daniel Attås och slutade först på 24:e plats, över timmen bakom och bara fyra sekunder före lokalrivalen Hagaby (utan Martin Regborn). I damklassen var KFUM Örebro 22:a och Hagaby 26:a, 25 respektive 28 minuter bakom Göteborg-Majorna som tog segern även där.

Dramat bakom Forsgrens historiska SM-medalj: ”Såg absolut ingenting”

Jag satt uppe och följde natt-SM och fick ut en snabb text om Lilian Forsgrens första SM-medalj i karriären (efter 16 tidigare topp tio-placeringar utan fullträff). Men faktum är att jag när jag skrev den inte hade en aning om det drama som utspelat sig i de blekingska skogarna. Faktum är nämligen att Hallsbergslöparens pannlampa slocknade på väg till första kontrollen, och det var nära att hon valde att ge upp och bryta.

– Jag är faktiskt förvånad över mig själv att jag höll mig så pass lugnt, för direkt när lampan slocknar och innan ögonen hunnit vänja sig är det verkligen totalt mörker. Jag såg absolut ingenting, men jag kände mig fram på lampan. Tryckte på startknappen, ingenting hände. Drog ur alla sladdar, satte i dem igen. Tryckte på startknappen igen, ingenting. Började funderade på åt vilket håll närmaste väg var, men sedan hoppade lampan helt plötsligt igång igen. Jag bestämde mig för att springa vidare, men bara någon minut senare hände samma sak igen. Då blir man jävligt förbannad över hela grejen. Där och då var jag nära att ge upp, jag kände: ”Dör den igen så skiter jag i ”det. Jag kan inte hålla och pilla med lampan var fjärde minut”, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Forsgren tappade närmare två minuter på grund av strulet, stämplade vid första kontrollen som 20:e löpare av 28 startande. Det var några minuter senare, när Forsgren passerat andra kontrollen, som jag slog på GPS-trackingen från tävlingen och började följa Forsgrens framfart. Det jag mest reagerade på var hennes vägval från på långsträckan från tredje till fjärde kontrollen, där hon gick extremt långt norrut och sökte upp en väg. Ett onödigt runt vägval, som det såg ut då – men splittiderna visar att Forsgren var näst snabbast på sträckan och tjänade minuter på de som gick mer rakt på.
– Jag valde att gå ovanligt mycket runt både till tvåan och trean och fyra av anledningen att jag ville hitta hem om lampan skulle dö igen. Men uppenbarligen var det ett smart vägval, och jag tjänade på att jag kunde dra på snabbt istället för att tänka så mycket. Och efter den där långsträckan började jag lita mer på lampan igen.
Du var två sekunder från silvret i slutändan, grämde det dig något?
– Hade jag varit fyra och missat brons med två sekunder hade jag nog varit rätt besviken på allt det här med lampan, men nu är jag bara glad över bronset. Det är jätteroligt, speciellt när det är första gången man får medalj. Jag är ju typ alltid topp tio, men jag har aldrig riktigt fått till det förut.
Blir det världscup- och EM-laddning nu, eller ska du springa elitserien nästa helg?
– Nej, jag springer nästa helg också. Det är hemmaplan i Göteborg, och då är det roligt att ställa upp. Men även om man givetvis alltid springer så fort man kan när det väl är tävlingen så kommer jag inte anpassa träningen i veckan för att prestera bra där. Det är till EM man vill vara toppad.
Du är uttagen att springa medeldistans och sprint i världscupen om två veckor och till sprinten i EM, är du nöjd med det?
– Sett till vad jag presterade i uttagningstävlingarna förra helgen så känns det rimligt, men sedan är det klart att jag hade velat prestera bättre så jag hade kunnat få springa fler distanser. Jag har inte bara tränat för sprinten. Men jag är inte förvånad över uttagningen utifrån de resultat jag gjorde.
Vad har du för mål i EM?
– Det är väldigt tufft motstånd, nästan tuffare än i en VM-sprint eftersom de framstående länderna får ha med så många fler löpare. Jag har varit just utanför topp tio på EM förut (tolva och 16:e i sprint i Falun 2012 respektive portugisiska Palmela 2014), så ett rimligt mål vore topp tio, om allt går som jag vill.
Emilia Fahlin fanns med när tätklungan spurtade om segern på tredje och näst sista etappen av Emakumeen Bira, det baskiska etapploppet, på lördagen – trots punktering.  ”Jag börjar bli bra på att jaga ikapp klungan … I dag punkterade jag återigen vid ett dåligt tillfälle, så det blev en tuff dag”, twittrar Fahlin, som åkte på en punktering så sent som i Flandern runt för två veckor sedan.
I Flandern tvingades Örebrocyklisten bryta, den här gången jagade hon alltså ikapp och slutade på 17:e plats i klungspurten. Dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Italien, vann, men Bronzinis svenska lagkamrat Emma Johansson behåller ledartröjan inför söndagens avslutning, en 76 kilometer lång etapp med start och mål i Portugalete.
Lilla barnets lopp har ännu publicerat någon resultatlista (och det känns rätt osäkert om en sådan kommer), men enligt loppets facebooksida vann Örebro AIK:s Erik Nilsson (han som var 30:e i Startmilen på 39.17) femkilometersklassen ”på 17 minuter”.
Tisarmedaljörer. Filip Jacobsson tog silver i H20, hans första SM-lopp som äldre junior, och Lilian Forsgren tog SM-brons, hennes första SM-medalj på seniornivå. Foto: Tomas Hallmén
Tisarmedaljörer. Filip Jacobsson tog silver i H20, hans första SM-lopp som äldre junior, och Lilian Forsgren tog SM-brons, hennes första SM-medalj på seniornivå. Foto: Tomas Hallmén
Pallen. Johanna Engström (tvåa), Anna Bachman (segrare) och Lilian Forsgren (trea) tog damernas medaljer i natt-SM. Foto: Privat
Pallen. Johanna Engström (tvåa), Anna Bachman (segrare) och Lilian Forsgren (trea) tog damernas medaljer i natt-SM. Foto: Privat