Rydqvist till bloggen: Vill inte ha egen damstart i Vasaloppet – vill ha eget Vasalopp istället

För några veckor sedan skrev jag om VM-fyran och förre Team Skistart.com-åkaren Maria Rydqvists boksläpp, och som av en händelse hamnade jag i går på en föreläsning med längdskidåkaren (och dessutom lyckades jag vinna ett signerat ex av boken!). Föreläsningen, som utgick just från boken, fokuserade på skillnaden i antalet manliga och kvinnliga ledare inom Svenska skidförbundet, skillnaden i utrymme och bemötande i media mellan kvinnliga och manliga idrottare – och det som jag tycker väldigt intressant: Att kvinnor och män i just längdskidor (dock ej långlopp) fortfarande 2016 åker helt olika distanser; och att damerna oftast bara får åka hälften så långt som herrarna (eller lite drygt hälften, i till exempel distanslopp över 10/15 kilometer eller tremil/femmil).
Jag har skrivit lite om det där tidigare, och jag tycker att det är bra att hon lyfter frågan. Även i orienteringen råder stora skillnader, även om ”vinnartiderna” numera ska vara lika långa för damer och herrar på respektive distans i exempelvis SM-sammanhang (men en motion om att införa samma sak i internationella mästerskap har röstats ned, vilket innebär att svenska damer numera springer längre medel- och långdistanser vid SM än VM, men att de fortfarande inte heller på SM får springa lika långt som herrarna men väl ”lika länge”) så finns det enorma skillnader kvar i uppläggen för stafetter som Tiomila (damerna springer kortare och färre sträckor på eftermiddagarna, herrarna får ge sig iväg på långa natten) och Jukola.
I friidrott vore det där naturligtvis otänkbart nu för tiden och jag skulle tro att det finns ytterst få svenska herrar som skulle klå Emelie Forsberg i ett tekniskt bergsultralopp (och det finns ingen som skulle komma på tanken att damerna bara skulle springa halvvägs uppför alptopparna …).
Men i längdskidåkningen har verkligen ingenting hänt de senaste åren (vad gäller just distanserna, på prispengssidan är det numera jämställt), och enligt Rydqvist finns ingen tydlig rörelse, ingen som driver frågan på allvar. En del av problemet verkar vara att somliga åkare (sprinters och så) som är duktiga på korta distanser som fem och upp emot tio kilometer hellre vill åka kort än köra tio och 15 kilometer när herrarna gör så, och därför är det svårt att samlas på ett krav kring jämställdhet.
Ett påstående som kom upp i publiken under Rydqvists föreläsning var det om att den resultatmässiga spridningen i damklungan är för stor och att det därför skulle bli alltför odramatiska tävingar med längre distanser, som till exempel femmil. Men Rydqvist svarade, vilket jag kan hålla med om, att det är en märklig föreställning att herrarnas klungåkning är mycket roligare att titta på än en styrkedemonstration av Marit Björgen, och att en längre distans dessutom skulle öppna för skakningar även hos toppåkarna.
Jag ställde själv frågan vad Rydqvist, som alltså kört långlopp för ett Örebrobaserat team tidigare men i år främst satsar på världscup och VM (eventuellt ska hon åka två–tre sista tävlingarna i långloppsvärldscupen, sa hon), vad hon ansåg i den kontroversiella frågan om att damerna, som i alla andra långlopp numera, ska starta en stund före herrarna även i Vasaloppet för att skapa bättre tävling och tv-möjligheter. Rydqvist menade dock att Vasaloppet är för långt, och att damerna därmed skulle behöva starta alltför tidigt för att det skulle vara praktiskt genomförbart på ett bra sätt. Istället hoppas hon att Vasaloppet i framtiden ska bli så stort att det går att ha separata herr- och damtävlingar två dagar i rad, kanske lördag–söndag. För egen del tror jag dock att det ligger så långt in i framtiden att det vore bra att börja i någon ände, men vi får väl se. Jag högaktar ändå Maria för att hon lyfter de här frågorna, och nu ska jag sätta tänderna i hennes bok!

För övrigt togs det slutgiltiga laget till terräng-EM ut i dag, och det är därmed helt klart att Hälleforsbördiga Louise Wiker inte heller i år får chansen, trots SM- och NM-guld i lag samt SM-brons och en fjärdeplats på NM individuellt.

Danielsson om tunga inledningen: ”Känns grymt bra på träning men fungerar inte på tävling, blir orkeslös och uppgiven”

Filip Danielsson har tagit det i alla konditionsidrotter mycket svåra steget från junior- till seniornivån inför årets säsong (vilket jag pratade lite med honom om inför premiären i Bruksvallarna förra helgen), men inledningen på året har varit ännu tuffare än den borde ha varit. Det skrev Danielsson om på sin blogg i går. Kroppen har inte alls svarat i de inledande tävlingarna, och botten gick ur i söndagens 15-kilometerslopp i fristil i Idre (det där Axel Ekström blev tvåa). Danielsson, som kört två junior-VM och är en av Sveriges största talanger, slutade först på 71:a plats av 114 åkare, fyra minuter bakom segrande Martin Johansson. Danielsson skriver själv: ”Tankarna kring gårdagens lopp snurrar på i huvudet, men jag finner ingen anledning till att det ska kännas som det kändes i går. Fortsatt nu framöver så kommer jag fortsätta träna på som planerat ,men lite lugnare än tidigare fram till nästa race och se om det hjälper. Det jobbigaste är att det känns grymt bra på träning men att det inte fungerar på tävling, blir som sagt inte stum utan mer orkeslös och då uppgiven.”
Bara att hoppas för Danielssons skull att det känns bättre till nästa omgång av Sverigecupen, i Boden om tre veckor. Då lär det behövas någon typ av formbesked om han ska vara med i snacket om en plats till U23-VM i Salt Lake City.

Ekström får vänta på världscupchansen – och Attås är fortfarande kungen av vinterserien

Martin Johansson, som var den ende som slog Axel Ekström i söndagens lopp i Idre, fick chansen i världscupen i Lillehammer – men inte Garphytteåkaren. Det stod klart när förbundskapten Rikard Grip i dag presenterade truppen till helgens minitour i Norge. Så liten var alltså marginalen – en placering upp i Idre och det hade kunnat vara Ekström som tog sista platsen i svenska laget vid sidan om Calle Halfvarsson, Marcus Hellner, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Oskar Svensson. Ekström får nu istället alltså den träningsperiod han hade tänkt sig fram till Skandinaviska cupens första deltävling som körs på samma banor helgen därpå.

Apropå längdskidåkning finns nu den kompletta resultatlistan från långloppsvärldscupens prolog publicerad, och den visar att det stämmer att Bill Impola, precis som på den preliminära listan, var 25:a i mål, 1.17 bakom segrande Petter Eliassen. Brorsan Bob Impola var 54:a, 2.37 efter. Vi får hoppas att resultatleverantörerna lärt sig en läxa inför La Sgambeda på lördag.

I första deltävlingen i Löpex vinterserie, eller Nattcupen som den också kallas, verkar Martin Regborn mest ha joggat igenom efter lördagens urladdning i Tybblelundshallen. En som däremot alltid tar seriöst på cupen är Daniel Attås. Hallsbergslöparen som fick göra landslagsdebut i fjol har vunnit serien de tre senaste säsongerna och toppar maratontabellen, och på söndagen tog han sin 19:e deltävlingsseger i sin 67:e start i cupen, 42 respektive 47 sekunder före tvåan Gustav Hindér, som liksom Attås kutar för Tisaren, och Garphyttans mountainbikeorienteringsfantom Marcus Jansson.
Hagabys Elin Winblad tog hem en rafflande damklass bara åtta sekunder före Tisarens Lovisa Persson som gjorde en tvåminutersbom till femte kontrollen men sedan plockade sekund för sekund hela vägen på Winblad. Men inte riktig tillräckligt många, alltså. Den 7 december avgörs andra deltävling, sedan väntar jul- och nyårsuppehåll för serien.

Efter världscupdebuten – nu ändrar Axelsson planerna: ”Tror inte jag tävlar mer i år”

Adam Axelsson flög till Minsk (en flygresa att minnas länge, eller kanske att glömma bort snabbt …) för U23-världscupdebut med två längre sjukdomsperioder i bagaget och utan att ha tävlat sedan den 8 oktober. Men resultatet blev mycket bättre än vad han hade vågat hoppas på – lördagens 1.14,29 och 13:e-plats på 1 000 meter följdes på söndagen upp med 1.55,19 och en elfteplats på 1 500 meter, bara två hundradelar av en sekund från Axelsson första topp tio-placering i den nya U23-världscupen. Han var riktigt nöjd när jag talade med honom efter banketten, vid midnatt vitrysk tid.

– Ja, verkligen. Jag trodde faktiskt att det skulle gå mycket sämre, med tanke på förkylningarna och att jag inte kört 1 500 meter sedan SM i december förra året. Jag hade inga förhoppningar alls, men tänkte att jag skulle försöka haka på han jag gick i par mot (polacken Wojciech Sut), som gjort 1.53 i år. Målet var att växla i rygg på honom efter 700 meter. Men han körde inte särskilt fort, och jag var före vid växlingen och var långt före i mål. På förhand hade jag inte trott att jag skulle kunna röra benen på sista varvet, men även om jag inte lyckades hålla i lika bra som jag gör när jag är i form kändes det ändå helt okej och jag gjorde 32 sekunder på sista varvet mot kanske 31,5 normalt. Så det var mycket bättre än förväntat, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Överlag en riktigt bra helg då, med tanke på förutsättningarna?
– Verkligen. När jag blev sjuk igen tänkte jag först att det inte skulle vara någon idé att åka hit, jag hade fortfarande lite ont i halsen i onsdags. Men jag gav det ändå en chans, och det har gått mycket bättre än jag hade kunnat tro. Jag kom hit utan press, körde bara för att ha kul och utan tvång, och det har gått över alla förväntningar. Och jag har samlat bra med världscuppoäng. Det var synd att jag inte fick köra 500 meter också, för det var bara tio med där och det var inte många som gick under 37 sekunder. Med tanke på hur det gått i helgen känns det inte orimligt att jag kan ta en pallplats i U23-världscupen om jag hittar formen efter jul.
Hur kommer du lägga upp resten av vintern nu?
– Egentligen skulle jag ha åkt till Inzell och kört två tävlingar om två respektive tre veckor, men som det ser ut nu blir det max en av dem, antagligen ingen. Jag tror inte att jag tävlar mer i år, utan att jag istället åker hem och ser till att träna bra i lugn och ro. Men direkt efter nyår blir det ett läger i Inzell, och sedan siktar jag på att komma i form till nästa U23-världscup i Collalbo (21–22 januari) och SM (i Västerås 11–12 februari).

Det var ju en hel del skidåkning i dag också. Världscupen i Ruka? Jo’vars, men ur lokal synvinkel framför allt första distansloppet i seniorernas Sverigecup och prolog i långloppsvärldscupen.
I den förstnämnda tävlingen, i Idre, följde Axel Ekström upp förra helgens succéresultat i Bruksvallarna med en ny andraplats, och jag snackade med honom om succén och världscupchanserna för en text på nyhetsplats. Karlslunds Maria Gräfnings blev fyra i damloppet över tio kilometer, 20 sekunder från pallen och 29 bakom segrande Maria Nordström, Ulricehamn. Garphyttans Adam Gillman slutade på 13:e plats i juniorernas lopp över samma distans och Lucas Lennartsson var 23:a i herrloppet.
I långloppsvärldscupen var det länge strul med resultatlistorna, men törs man lita på den senaste versionen blev Bill Impola 25:a, slagen med 1.17 av norske tidigare Vasaloppsvinnaren Petter Eliassen över åtta kilometer med intervallstart men med mindre än halvminuten upp till topp tio. Bob Impolas tid och placeringar har ännu inte publicerats, men i ett videoklipp på Team Sernekes hemsida berättar han om loppet:
– Första två varven gick riktigt bra, men när jag kom till backen på tredje varvet började jag bli tröttare, och sedan kom mjölksyran rätt fort på sista två varven. Det var sltisamt, men kändes väl helt okej för att vara på hög höjd för första gången i vinter.
Långloppscupen sparkar igång på riktigt med La Sgambeda på lördag.

Och så noterar vi att Frida Södermark, som vann Svampenmaran i våras, i dag blev tia och bästa svenska på 100-kilometers-VM.

Förkylningar, flygstrul, och så: ”Fötterna var riktigt svullna, fick knappt i dem i skridskorna” (Plus bildextra från Tybblelundshallen!)

Skrev ju en hel del om Adam Axelssons strul redan i går, inför dagens premiär i U23-världscupen. Då hade han fått tillbringa över 30 timmar på en polsk flygplats – efter att dessförinnan ha varit sjuk i en vecka (och det efter att precis ha kommit tillbaka efter en ännu längre sjukdomsperiod). Uppdateringen av läget i dag? Tja, det visade sig att planet blev ännu mer försenat än jag förstod i går, och först vid 23-tiden på fredagskvällen (nästa ett och ett halvt dygn försenade) landade de fyra svenskarna i Minsk. Lägg därtill pass- och visumkontroller, bagageuthämtning och en timme i bil – och grabbarna var inte i säng förrän 1.30 natten mot lördagen. 7.50 serverades frukost på hotellet, och en timme senare var de på is i Minsk arena. Snacka om värsta tänkbara uppladdning.
– Där på morgonen var fötterna riktigt svullna, jag fick knappt i dem i skridskorna. Jag antar att det berodde på flygresan. Men det blev i alla fall bra till tävlingen, berättade Axelsson på telefon från Vitryssland.
I tävlingen blev det ändå ett förhållandevis bra resultat, och det kan ni läsa mer om här. I morgon blir det 1 500 meter.

Själv var jag en sväng till Tybblelundshallen och såg fyra 1 000-meterslopp. Det började med ett svenskt rekord och en sprängd drömgräns (första svenska 40-plussare under tre minuter!) av Erika Bergentz, fortsatte med många fina individuella prestationer av löpare som Melker Forsberg (2.49,16 som 16-åring) och Wilhelm Bergentz (2.51,44 som 15-åring), och avslutades med att Martin Regborn hamnade lite fel i starten av A-heatet och därför fick två tuffa förstavarv och fick nöja sig med perset 2.39,61 (både han och jag och hans tränare Mikael Kroon hade trott på nedåt 2.35 på förhand; ja, jag hade spekulerat i att han till och med skulle knäcka Allan Bodares 29 år gamla tid 2.32,92, som förmodligen är det bästa en distriktslöpare gjort inomhus enligt friidrottsstatistikern Gunnar Johansson som dock reserverar sig med att han inte har separata årsbästalistor inomhus tidigare än 1999). I stället vann 17-årige Jonathan Gustavsson, som redan i fjol var distriktsetta på distansen, på nya perset 2.37,14. Se utvalda delar av loppet och intervjuer med Regborn och KFUM Örebro-debuterande fransmannen Thomas Chaillou (sjua på 2.41,66) i webb-tv här. Och så bjuds ett litet bildextra längst ned i bloggen.

Och så var det ju premiär i Sverigecupen i längdskidor, för seniorer, med fristilssprint i Idre. Förra helgens succéman Axel Ekström, från Garphyttan, visade att formen är på topp genom att bli sexa i kvalet och vinna sin semifinal, vilket är riktigt starkt gjort av en kille som aldrig varit en toppsprinter. I semifinalen tog det dock stopp, och Ekström fick nöja sig med en elfteplats totalt (morgondagens 15 kilometer i fristil kommer förstås passa mycket bättre). Annars hade länsåkarna en närmast osannolik otur i kvalet: Garphyttebröderna Marcus och Lucas Lennartsson körde in på exakt samma hundradel (!) och Vedevågssonen Filip Danielsson var närmast efter – som 31:a, 31:a och 33:a när 30 åkare går vidare till kvartsfinal.
Maria Gräfnings, som i år tävlar för Karlslund, blev 13:e i kvalet men åket ut i kvartsfinalen. Liksom Ekström lär hon göra betydligt bättre ifrån sig i morgondagens distanslopp som för damerna är tio kilometer långt.
Som en del i Idre-Särnatävlingarna, men inte ingående i juniorernas Sverigecup, avgjordes även juniortävlingar där Zinkgruvans Markus Johansson tog en ny topplaceringar när han blev tvåa i H20-klassen. Jag ringde upp Markus och tog ett snack om det och om junior-VM, som ni kan läsa här.

Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
Erika Bergentz klappas om av sonen Wilhelm efter målgång i rekordloppet. Foto: Jonas Brännmyr
KFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz.  Foto: Jonas Brännmyr
KFUM Örebros Olle Tyrsmo, Amin Abdirahman, Hilleröds Axel Vang Christensen (som slog danska P13-rekord på 1 000 meter med tiden 3.05,99) och Thorens Wilhelm Bergentz. Foto: Jonas Brännmyr
Tjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg.  Foto: Jonas Brännmyr
Tjalves Simon Hjortmark i tät efter två varv i P17-killarnas 1 000-meterslopp, närmast före KFUM-trion Melker Forsberg (debut i nya klubben), Olle Tyrsmo och Jack Tranderyd, Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Johan Alpberg. Foto: Jonas Brännmyr
Melker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16.  Foto: Jonas Brännmyr
Melker Forsberg (till vänster) spurtade ned Olle Tyrsmo och vann P17-loppet med 38 hundradelar, på 2.49,16. Foto: Jonas Brännmyr
Tjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman.  Foto: Jonas Brännmyr
Tjalves Simon Hjortmark tog tredjeplatsen före Thorens Wilhelm Bergentz och KFUM:s Amin Abidrahman. Foto: Jonas Brännmyr
Starten i herrarnas B-heat.
Starten i herrarnas B-heat.
IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96.   Foto: Jonas Brännmyr
IF Starts Heshlu Andemariam låg långt efter med varvet kvar, men drog på en långspurt och var en hundradel ifrån att plocka ned Örebro AIK:s Ludvig Börjesson. Men Börjesson drog längsta strået och vann på 2.49,96. Foto: Jonas Brännmyr
Efteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam.  Foto: Jonas Brännmyr
Efteråt var det glada miner mellan Ludvig Börjesson och Heshlu Andemariam. Foto: Jonas Brännmyr
William Fransson inför starten i herrarnas A-heat.  Foto: Jonas Brännmyr
William Fransson inför starten i herrarnas A-heat. Foto: Jonas Brännmyr
Jonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet.  Foto Jonas Brännmyr
Jonathan Gustavsson, som tog hem loppet, minuterna före start i herrloppet. Foto Jonas Brännmyr
William Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall.  Foto: Jonas Brännmyr
William Wickholm, en av alla talanger i Mikael Kroons stall. Foto: Jonas Brännmyr
Uppställning inför starten i herrloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
Uppställning inför starten i herrloppet. Foto: Jonas Brännmyr
Fransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund).  Jonas Brännmyr
Fransmannen Thomas Chaillou direkt efter debuten för KFUM Örebro (till vänster Tranås Arvid Berglund). Jonas Brännmyr

Helgens höjdare – tre premiär och fem varv i Tybblelundshallen

1) U23-världscupen i skridsko
Helgens tävlingar i Minsk är inte bara säsongspremiär för U23-världscupen i skridsko – utan dessutom den första tävlingen någonsin eftersom cupen, som ska bli ett mellansteg som mildrar den tuffa övergången från junior- till seniornivån inom skridskosporten, är helt ny. Någon officiell startlista är ännu inte publicerad, men klart är att Sverige bara ställer upp med en skrinnare: Kumlakillen Adam Axelsson. Sjukdomar har gjort att han inte tävlat sedan den 8 oktober, och det ska bli intressant att se om han ens kunnat bibehålla den formen eller till och med slipat fram en liten topp nu till premiären trots den rätt besvärliga säsongsinledningen. Axelsson ska hur som helst köra 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen, och eventuellt även teamsprint (på lördagen) med juniorerna Wilhelm Ekensskär och David Karlingsjö (som båda tävlar för Trollhättan), som är på plats för att köra juniorvärldscupen som avgörs samtidigt och som kan få kliva upp och bilda ett U23-lag med Axelsson.

2) Skidpremiärer
Dels är det dags för den individuella prologen till långloppsvärldscupen, med 40 procent av bröderna Impola på startlinjen (alltså två av fem, Bill och Bob …), som jag skrev om i onsdags. Men det är också dags för första två deltävlingarna i den nationella svenska cupen i längdskidåkning för seniorer, i Idre, som en del av de klassiska Idre-Särnatävlingarna (så det bjuds även på juniortävlingar, men deras nationella cup drar igång först om tre veckor). Av toppnamn som lämnades utanför världscuptruppen (de har ju också premiär, i Ruka) finns A-landslagsåkarna Martin Johansson och Viktor Thorn, men också Garphyttans Axel Ekström som, när specialdistansen (?!) 15 kilometer fristil står på programmet på söndag vuxit ut till något av en favorit efter andraplatsen bakom Marcus Hellner i premiärloppet i Bruksvallarna för exakt en vecka sedan.
Dagen före avgörs en fristilssprint där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson är fjärdeseedad i herrjuniorklassen på Fispoäng, och hoppas förstås på revansch efter förra helgen för att hålla JVM-drömmarna vid liv (det återstår bara två nationella juniorsprinttävlingar före junior-VM-uttagningen efter den här helgen, så det finns jättemånga möjligheter att visa att man ska ha en plats till Salt Lake City).
Revansch? Jo, ZIF berättar nu på sin hemsida om vad som egentligen hände i den där semifinalen i Bruksvallarna som jag skrev lite om. Och jag citerar: ”Efter en ordnad start blev [Markus] rejält omkullkörd av en norsk konkurrent med bruten stav som följd och även om han kom på benen och fick en ny stav så var den här dagen förstörd. Det var ingen glad Markus i mål och norrmannen fick veta både det ena och andra …”
Anmälda till tävlingarna är också Garphyttans Anton Andersson (H18), Kevin Henriksson (H20), Joel Lager (H20), Lucas Lennartsson och Marcus Lennartsson, Karlslunds Maria Gräfnings samt Filip Danielsson (örebroaren som tävlar för Torsbyklubben SK Bore). Alla kör båda dagarna utom Johansson, som står över söndagens distanslopp (där damjuniorerna kör fem kilometer, herrjuniorerna och damerna tio kilometer och herrarna 15 kilometer).

3) Triumfglasspelen (som själva i och för sig skriver Triumfglass-spelen för att få med alla tre S:n …)
Inomhussäsongens andra tävling i Tybblelundshallen bjuder på betydligt större och vassare medeldistansstartfält än den första. Totalt 34 löpare har anmält sig för fem varv runt hallen, alltså 1 000 meter. Damerna springer 16.45, herrarna tio minuter senare. I förstnämda loppet ska det bli intressant att se vilken form Erika Bergentz, som tog veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter förrförra inomhussäsongen, är i efter en sommar där hon mest kutat längre (Stockholm marathon) och mer kuperat (Sälen fjällmaratons halvmaraklass, terräng-SM). Men huvudnumret för hela tävlingen är herrarnas lopp där Martin Regborn, EM-bronsorienteraren som var SM-femma på 3 000 meter förra vintern, gör årets första inomhusstart och ställs mot fjolårets distriktsetta på distansen Jonatan Gustafsson, nyblivne KFUM-löparen Tomas Chaillou och en del andra. Jag skrev lite om det i tisdags.

Bubblare: Som jag tidigare noterat drar ju även Löpex vinterserie igång i helgen.

Peppes – cupen som ingen (?) bryr sig om

Med två deltävlingar i länet – finfina Munkastigen trailrun och mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra – och ett gäng habila långskubbare borde Peppes trailruncup, tävlingsserien som samlar flera av de största och tuffaste svenska trailloppen (alltså löpning på stig eller möjligen med inslag av obanad men uppmärkt terräng), vara en big deal här. Men ärligt talat verkar det inte vara någon som bryr sig om cupen längre. Jag var inte med när den drogs igång 2003, och när Per-Erik ”Peppe” Malmqvist skötte den (han gick bort 2005, och det var då cupen fick sitt nuvarande namn för att hedra hans minne), men jag inbillar mig att det åtminstone var lite mer drag de där första åren.
I år har, förutom Munkastigen och BLU även Ursvik ultra, Jättelångt, Irontrail i Kristinehamn (som gränsar till länet), Holaveden ultra, Sörmland ultra, Markusloppet och Blåfrusen (finalen över 73 kilometer som avgörs den 10 december) ingått i serien. Var för sig i princip enbart fantastiska arrangemang som bjuder härliga utmaningar och naturupplevelser, men inte en enda löpare har satsat på att ta hem sammandraget i år. Om jag räknar rätt i sammandraget har ingen löpt fler än tre lopp av de åtta som hittills avverkats.
Malin Hjalmarsson och Daniel Nilsson har sprungit, och vunnit, tre var (eller nja, Daniel har två segrar och en andraplats) medan det är så få som gjort ens mer än ett lopp att en enskild seger räcker till en tredjeplats på herrsidan och en femteplats på damsidan.
Örebros kommunalråd Sara Richert (mp) sprang de två första tävlingarna, var sexa i Ursvik och tvåa på Munkastigen, och ligger därför fyra i sammandraget.
Jag drömmer om att jag själv skulle göra en satsning på att springa hela serien 2017 eller 2018 (om den fortsätter att arrangeras, den nuvarande tillvaron är som sagt rätt tynande), men realistiskt går det inte att planera in åtta helglopp (plus resor) för någon som jobbar varannan helg …
Om jag hade tagit hem cupen 2017 bara genom att ställa upp? Näe, seger i enskilt lopp ger 100 poäng och målgång (bakom topp 15) ger bara en. Å andra sidan lyckades jag ju knipa tio poäng i BLU förra året, så någon typ av placering kanske jag skulle kunna kämpa mig till …
Hur som helst. Vad ville jag ha sagt med det här inlägget, egentligen? Tja, mest att jag tycker att Sverige förtjänar en fungerande trailcup som lockar fler av de bästa till fler tävlingar. Vad som krävs? Förmodligen bättre planering av kalendern, prispengar och marknadsföring. För ärligt talat: Hade du ens hört talas om cupen innan du läste det här inlägget?

Dags för en riktigt lång långloppsvärldscup

Sedan längdskidåkningens skiclassics, det jag här på bloggen brukar benämna som långloppsvärldscupen, drog igång vintern 2010/11 (dessförinnan sedan 1999, och faktiskt fortfarande även om ingen bryr sig om det, arrangerade internationella skidförbundet en officiell långloppscup) har den vuxit i princip varje säsong, liksom intresset för långlopp. Men utökning till årets säsong, som annonserades redan i maj, är något i hästväg. Touren växer från nio deltävlingar över åtta helger i sex länder (med två tävlingar efter Vasaloppet) till 13 deltävlingar över 13 helger i åtta länder och två världsdelar (med fyra tävlingar efter Vasaloppet).
De två enskilt största förändringarna är att norska Reistadløpet och finska Ylläs-Levi petas in i april, efter den tidigare finaltävlingen Årefjällsloppet, och att det kinesiska Vasaloppet (som startades och arrangeras av idrottsentreprenören Gåwert Wååg, från Kumla, och hans firma) blir första tävlingen någonsin utanför Europa (och man kan ju tänka sig att en hel del av de som flyger till Kina kommer passa på att köra hela kinesiska Tour de Ski, där det 50 kilometer långa Vasaloppet ingår som den tredje av fem etapper).
Men jag lär återkomma till det här på bloggen när det närmar sig. Den första och mest närstående förändringen slår nämligen igenom redan i helgen: Den premiärhelg som funnits de senaste åren med lagtempo i Livigno på fredag/lördag och La Sgambeda dagen efter delas i år upp på två helger, där lagtempot ersatts av en individuell ”prolog” över tio kilometer som i år förlagts till schweiziska Pontresina (den avgörs på söndag, och sedan följer La Sgambeda nästa lördag).
Av länsintresse finns i år främst två lag och namn att hålla koll på: Av det Örebrobaserade lag som gått under flera namn (som Sysarb/Oneway och Skistart.com/Bergslagen) finns inget kvar, men deras gamle teamchef Johan Kask är nu sportchef i Team Serneke, som knutit upp Skistart.coms tidigare åkare Martin Holmstrand som teamchef och plockat in Skistart.coms toppåkare Sara Lindborg – och dessutom värvat Kopparbergs Bob Impola, som körde i SK Bores långloppslag i fjol. Serneke kommer köra rubbet i vinter, inklusive det kinesiska Vasaloppet. Därtill finns Bobs storebror Bill Impola i Jörgen Brinks helt egna, nystartade lag Brink Ski Team. Bill kommer köra de två första deltävlingarna nu i december, men sedan är resten av säsongen avhängig hur det går med hans satsning mot den traditionella världscupen, berättade han när jag pratade med honom förra veckan.
Den svenska långloppscupen? Tja, den den består i år av fem deltävlingar där alla utom Wadköpingsloppet i Ånnaboda den 5 februari krockar med deltävlingar i skiclassics (även om många åkare under den yttersta elitnivån säkert drar till Orsa för Axa ski marathon istället för till Kina i början av januari).
Vad åkare som Kristina Roberto och Olivia Hansson kommer hitta på i vinter (mer än att Roberto är kvar i Karlslund och Hansson anslutit dit, liksom Maria och Kalle Gräfnings) har jag däremot sämre koll på. Men det lär utkristalliseras när snön lägger sig om det mest blir nationella eller även en del internationella långlopp för dem.

Vintersäsongen kickar igång – med en klassisk Regborndubbel

Man vet att det är vinter … när Martin Regborn är anmäld både till 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen i Tybblelundshallen på lördagen och premiären i Löpex vinterserie i Filipshyttan på söndagen. VM-orienteraren från Örebro har, när kroppen är hel och så tillåter, en vana att träningstävla furiöst som en del i sin vinterträning, och tar givetvis chansen när det bjuds en dubbel på hemmaplan. Regborn sprang 2.41,82 i samma tävling i Tybblelundshallen förra året, men var med det faktiskt bara distriktstvåa under den inomhussäsongen då då 16-årige klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jonatan Gustafsson sprang drygt två sekunder snabbare i Inneserien (någon officiell genom tiderna-statistik på distansen hittar jag inte, vilket kan bero på att 1 000 meter ju är en rätt udda gren).
Även Gustafsson finns med i lördagens startlista, liksom Tomas Chaillou som nu får göra sin officiella debut i KFUM-dräkten efter försöket att anmäla sig för klubben redan i Kilsbergsleden (det var några dagar före övergångsdatumet).
Med i startlistan finns de flesta av KFUM:s unga spänannde namn som Jack Karlsson, Tobias Tranderyd, William Fransson, William Wickholm, Alexander Larsson, och Melker Forsberg (som även han debuterar för KFUM efter övergången från Glanshammar), liksom Thorens Wilhelm Bergentz (och hans mamma Erika på damsidan som annars har ganska tunn startlista) och IF Starts Heshlu Andemariam.
Löpex vinterserie bjuder i år, liksom i fjol, på åtta deltävlingar varav två före och sex efter nyår. Daniel Attås är regerande mästare och leder dessutom maratontabellen inför den 15:e upplagan som nu påbörjas.

Äntligen en tävling jag vann – med chans till en ny julbock

Jag har ju, ärligt talat, haft ett helt bedrövligt tävlingsår. Långt från mitt personliga mål i Örebro backyard ultra, oförklarligt usel i Bergslagsleden ultra och sjuk i Borås 6-timmars. Det gick långsamt för det mesta även i träning, trots att jag försökte ta i, snäppa upp, bli starkare och toppa form. Men … allt sket sig, helt enkelt. Och just nu går jag alltjämt runt med den där Boråsförkylningen och snörvlar och är hängig och trött.
Allt det där sammantaget gör att det känns ännu roligare att jag trots allt får ett pris för mina insatser 2016: För andra gången på tre år har jag nämligen utsetts som en av vinnarna i Degerforsklassikern. Det handlar om att under året genomföra minst fyra av fem grenar (i år fyra av fyra eftersom längdskidåkningen blev inställd), och jag har i tur och ordning orienterat, sprungit, simmat och cyklat, och sedan haft turen att bli dragen som en av fem vinnare som får motta pris på skyltsöndagen på Medborgarplatsen i Degerfors på söndag (tyvärr jobbar jag då, så jag får skicka föräldrarna att hämta priset). Jag fullföljde klassikern även 2013 (då fick jag en reflexväst som tröstpris för att jag inte vann i utlottningen) och 2014 (då jag liksom nu vann och fick en finfin julbock [se bilden nedan]) medan jag i fjol på grund av coach- och supporteruppdrag under Pennybridge open missade Svartåloppet (då blev Degernässimmet inställt, så inte heller då hade man råd att missa en tävling). Nu hoppas jag förstås att det även i år ska finnas en bock på prisbordet! Jag lovar att återkomma med en rapport på söndag.

Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2016.  Foto: Jonas Brännmyr
Julbocken jag vann när jag fullföljde Degerforsklassikern 2016. Foto: Jonas Brännmyr

För övrigt fortsätter den ena halvan av min Bill Impola-intervju att snurra runt i skidvärlden (den andra, som handlar om mer sportsliga bitar, delas inte lika mycket …). Bland annat fick jag i dag motta en insändare från Narvik (!). Jack H Kehus tycker att Impola borde hålla käften: ”Å slenge dritt om mitt fedreland er ikke holdbart, Norges foreldre har fostret helter i mange grener helt fra før krigen, under krigen og etter! Fra skisporten har vi mange personer som har satt Norge på kartet, udødelige helter! Og vi er stolte av vårt fedreland og våre helter, Impola både du og andre svensker burde holde kjeften.” (Ett litet utdrag ur insändaren).
Impola själv skriver i dag på instagram att ”vad media skriver och jag sagt är två olika historier, en del av det dom skrivit har jag aldrig sagt” samt ”media vinklar alltid till deras fördel för att locka läsare, dom vill ha drama”. Eftersom jag inte har en aning om Bill syftar på vad jag skrivit eller på de rewrites som bland annat kvällstidningarna gjort kan jag inte gå i polemik, men jag kan säga att de citat jag använt är 100 procent korrekta utifrån vad jag uppfattade, och har det blivit några felaktigheter rättar jag dem gladeligen! (Att man som skribent ”vinklar” en text är ofrånkomligt, ”ovinklade” texter finns inte, att vinkla är att välja fokus, och man kan inte skriva utan att välja fokus.) Men jag hoppas förstås att Bill syftar på annan media än undertecknad, som tyckte att snacket var väldigt bra och givande, eftersom så många andra längdskidåkare försökt lägga locket på.

I dag togs för övrigt truppen till säsongens första världscupdeltävling i längdskidor ut, men det blir inga lokala åkare i Ruka. Axel Ekström, Filip Danielsson och de andra får i stället ladda om för premiären i svenska cupen i Idre medan långloppsåkarna med bröderna Impola i spetsen flyger till Schwiez för premiären i långloppsvärldscupen.