Regborn avslutade året med att krossa banrekordet: ”Ett fint kvitto”

Martin Regborn gjorde precis som förra året. Krossade både banrekordet (den här gången sitt eget) och konkurrenterna och tog hem Sylvesterloppet i Nora (läs mer i kollegans artikel här!). Den här gången gick han dessutom under 33 minuter på de 10 384 meterna (37 sekunder bättre än hans eget banrekord från i fjol) och eftersom ingen Haben Kidane kom till start i år (av hans instagramkonto att döma har han mest tvingats ägna sig åt rehabträning på slutet) blev segermarginalen nästan dubbelt så stor som i fjol; 4.47 ned till Ludvig Börjesson som blev tvåa närmast framför urstarke veteranen Ulf Hallmén (38.02 är sannerligen inte kattpiss av en 48-åring) medan Per Sjögren för ovanlighetens skull fick nöja sig med en fjärdeplats, 5.21 bakom Regborn och 18 sekunder från pallen.
”I år barmark men bitvis hård motvind. Sprang hem segern med tiden 32.59 och krossade därmed mitt eget banrekord från i fjol med 37 sekunder. Ett fint kvitto på att vinterträningen går åt rätt håll!”, skriver Regborn själv om loppet på sitt instagramkonto.
Damloppet var betydligt jämnare, och där dominerade orienterarna fullständigt. Norskan Kristine Fjellanger vann före fem OK Tisaren-löpare på de sju första platserna (om Fjellanger är en blivande Tisaren-värvning eller om hon var på plats av andra skäl återstår att se). Min förhandsfavorit Lilian Forsgren fick se sig slagen av landslagskollegan och klubbkompisen Josefin Tjernlund, som bara var 19 sekunder bakom Fjellanger som korsade mållinjen på 42.17 (Forsgren var 56 sekunder bakom). Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin och Lovisa Persson rundade av Tisaren-dominansen med placeringarna fem, sex och sju, bakom Örebro AIK:s Annika Larsson som ju haft ett finfint 2016 och avsluatde med dryga milen på 44.17. Totalt var tolv damer i mål inom samma marginal bakom Fjellanger som Regborn vann med.

Nyårsförfest Tisarenstyle 🍾🎉🏃💨 Årets siste seier i #Sylvesterloppet i #Nora

A photo posted by Kristine Fjellanger (@kristinefjellanger) on

Nu bänkar vi oss för Tour de ski-kvalet med Axel Ekström!

Helgens höjdare – dags för Tour de ski

1. Tour de ski
På nyårsafton drar det äntligen igång, Tour de ski. Ni kan läsa mitt långa reportage om Garphytteåkaren Axel Ekström här (med tillhörande videoklipp där han bland annat berättar om ”taktiken” i den inledande sprinten i Val Müstair), och där finns också det mesta att läsa i form av fakta om hur etapploppet är upplagt i år. Den slutgiltiga anmälningslistan är ännu inte publicerad men klart är att de flesta av de bästa (med några undantag som Petter Northug, de dopningsmisstänkta ryssarna, Johan Olsson och Calle Halfvarsson) finns på plats. Räkna med att det kommer bli mycket om touren i allmänhet och om Ekström i synnerhet på na.se och här på bloggen de närmaste dagarna!

2. Sylvesterloppet
Kan Martin Regborn kapa tid på sitt eget banrekord? Kan någon rå på Lilian Forsgren? Och vem kan överraska så här på året sista dag? Jag har ju skrivit lite inför Sylvesterloppet i Nora både här och där i veckan, och startlistan hittar ni här. Om jag själv ska ut och kuta? Nä, jag tror tyvärr att jag står över nyårslubbandet även det här året.

3. Avslutningen på omröstningen om Pulsklockan
Ni tänker att det först och främst är 2017 som ska firas när klockan tickar över midnatt på lördag? Eller möjligen att raketerna är tillägnade min 31-årsdag? Men nä, det handlar förstås om att den tredje vinnaren av NA:s och Löpex sports pulsklocka avgörs just i det ögonblicket. På torsdagskvällen hade Martin Regborn en stabil ledning på 180 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 70 ned till Axel Ekström på tredje plats, men som alltid kan det svänga snabbt i den här omröstningen, och inget är klart förrän klockorna på Skansen ringer i morgon kväll.

Kort säsongssummering med liten framåtblick

2016 blev året då jag tog min första pallplats i ett lopp som faktiskt betydde något för mig. Även om vi inte var så många startande i Örebro backyard ultra så lyckades jag faktiskt sega mig kvar tills bara oslagbare Hasse Byrén återstod.
Ändå kunde jag ju inte vara riktigt nöjd när jag inte klarade mitt eget mål att kuta 24 timmar där, och i övrigt kunde jag inte vara nöjd med någonting av löparåret 2016. Så någon vidare munter säsongssummering blir det inte den här gången.
Om 2014 var året då jag flög fram (med mina mått mätt) och 2015 var året då jag mest tävlade och rehabtränade på grund av skador men ändå nådde förvånansvärt bra resultat så var 2016 året då jag fick min stora backlash. Jag var hel och frisk redan från slutet av december 2015, tränade enligt plan men fick ingen som helst utdelning av det. Allt gick bara tungt.
Vid sidan om ÖBU var mina två övriga mållopp den här säsongen Bergslagsleden ultra och Borås sextimmars, och båda slutade med haveri. I Bergslagsleden tog jag totalslut och lunkade i mål på en tid som var 30 (egentligen 45) minuter sämre än 2014 och i Borås gick jag in i väggen på grund av förkylning och tog mig knappt framåt sista timmarna. En total misär.
Och att det inte var några tillfälligheter märktes på de totalt urusla prestationerna i mindre lopp som Svartåloppet. Det var helt enkelt ett skitår vad gäller känsla och resultat, så illa att jag ibland funderat på att gå iväg till läkare och få kroppen undersökt: Ska det verkligen vara så här illa? Samtidigt kan man ju knappast gå till sjukvården och sura över att konditionen är ofattbart dålig. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och träna hårdare och bättre och smartare och komma igen.

Inför 2017 är jag i dagsläget anmäld till fyra lopp (och så blir det förstås deltävlingarna i Degerforsklassikern), så den preliminära tävlingskalendern ser ut ungefär så här:
19 februari: Degerforsklassikern skidor.
20 maj: Stockholms brantaste (julklapp).
28 maj: Vulkanloppet (Degerforsklassikern cykel).
11 juni: Degerforsklassikern orientering.
17–18 juni: Örebro backyard ultra (mållopp).
(15 juli vill jag spring Skogsmaran i Sixtorpsloppen, men det är ännu inte klart.)
6 augusti: Degernässimmet (Degerforsklassikern simning).
12 augusti: Svartåloppet (Degerforsklassikern löpning).
20 augusti: Kommunrundan (Degerfosklassikern cykel).
3 september: Bergslagsleden ultra (mållopp).
23 september: Lidingöloppet 15/Halvklassikern (pacear åt sambon).

Roligaste ögonblicken vid sidan om mitt eget tävlande?
Tja, det var förstås sanslöst kul att få vara på plats och uppleva festen under orienterings-VM i Strömstad, när Martin Regborn dessutom slog till med en sjundeplats i sprinten. Och rätt coolt att få skildra Johan Röjlers och Peter Knoblachs väg mot rekordet på Bergslagsleden (ja, det var förstås intressant att följa många andra lokala idrottare också, men jag har inte varit på plats på så många andra större idrottshändelser i konditionsvärlden utan fått följa det mesta hemifrån datorn).
Och så har sambon idrottande tagit mig till platser som Aten, Limassol och Madrid, plus att bonusdottern inte bara sprang utan dessutom tog sina första riktiga vinster när hon var bästa F7:a i både Jordgubbslunken och Kilsbergsleden (trots att hon har ett år kvar i klassen).
Och själv lyckades jag ju vinna Degerforsklassikerns orientering för fjärde gången på lika många försök (och för genomförd Degerforsklassiker fick jag en julbock för andra gången på tre år).

Vill ni läsa en betydligt mer positiv säsongssummering rekommenderar jag Martin Regborns bildextra.

Lilian Forsgren springer Sylvesterloppet – blir det ett par marulkar på lördag?

Förra året krossade Martin Regborn Johan Olssons åtta år gamla banrekord över Sylvesterloppets 10 384 meter. Orienteraren, som sedan dess både tagit EM-brons och en sjundeplats på VM mycket tack vare sin exceptionella löpkapacitet, är som jag tidigare noterat här i bloggen anmäld även till årets lopp, som förstås avgörs på nyårsafton. Men faktum är att även damklassens marulkar i år kan gå till en VM-meriterade orienterare med EM-medalj på meritlistan: Hallsbergslöparen Lilian Forsgren har nämligen anmält sig. Än så länge ser hon dessutom ut som solklar favorit, men det kan ju tillkomma många namn i startlistan än så länge. Det kommer hur som helst bli väldigt intressant att se vilka tider Forsgren kan göra, jag har inte så många noteringar på henne i rena löptävlingar (i våras sprang hon tydligen en åttakilometare på 30.39, och så skrev jag lite om när hon tog en pallplats i premiären av Göteborgs brantaste i höstas). Banrekordet i Nora har faktiskt just en orienterare: Beata Falk som kutade på 37.56 juniorvärldsmästaråret 2008. Bakom Forsgren är Maria Eriksson det tyngsta namnet som hittills anmält sig på damsidan.
I omröstningen om Guldklockan ser det däremot tuffare ut för Forsgren. Hon ligger sist av de sex kandidaterna med bara 44 röster. Regborn har ryckt ifrån till en ledning med över 150 röster – har 630 jämfört med tvåan Emilia Fahlins 468 och trean Axel Ekströms 399 nu på onsdagskvällen. Omröstningen avslutas vid midnatt mellan lördag och söndag.

Noterar för övrigt att Regborn anmält sig till dubbla distanser på Örebro indoor games, hans friidrottsklubb KFUM Örebros stora inomhustävling som avgörs 14–15 januari, och kommer att kuta 3 000 meter på lördagen och 1 500 på söndagen precis som klubbkompisarna Per Sjögren, Tomas Chaillou och Jack Karlsson. Kan bli en spännande duell mellan Regborn och Sjögren!

Bob Impola slog till igen – vann Grönklitt julmarathon före brorsan

Bob Impola fick ju ett rungande internationellt genombrott i La Sgambeda för tre veckor sedan (läs mitt reportage om det, och inför fortsättningen på långloppsvärldscupen, här), och även om de här dagarna mellan jul och nyår mest handlar om långa, lugna pass och återhämtning för Kopparbergssonen så passade han på förmiddagen i dag på att åka Grönklitt julmarathon uppe i Orsa – och med nummerlappen på bröstet kom tävlingsdjävulen givetvis fram.
Bob och storebrorsan Bill kom loss från resten av fältet tidigt, och med runt milen kvar av det 42 kilometer långa loppet hängde Bob av även Bill och korsade mållinjen solo på 1.36.08, 44 sekunder före brorsan som höll undan till en andraplats.
Med i loppet fanns rutinerade långloppsåkare som Fredrik Byström (trea), Karlslunds Kalle Gräfnings (femma), Rikard Tynell (sexa), Adam Steen (åtta) och Dan Moberg (nia).
Med åtta dagar kvar till nästa deltävling i långloppsvärldscupen, kinesiska Vasaloppet i Changchun, kan ni kolla in karta och banprofil här.

Bill och Bob Impola på startlinjen i Orsa (näst längst till höger respektive längst till höger i första startled) Notera att Bob kör med ett vätskesystem på ryggen, något som blivit en taktik inför årets säsong då han slipper langning som kan vara tidsödande och svår att nå. Foto: Arrangörerna via Team Serneke

Fridh vann fjärde innemaran – och Torstensson var två minuter från rekord

Det sista (?) maratonloppet inne i Tybblelundshallen på ett tag ägde rum på annandagen – och som vanligt var det Tomas Fridh som tog hem segern. 43-åringen från Kumla, som kutar för Stocksäters IF, vann Decembermarathon 2014 på 3.12.54, Oktobermarathon 2015 på 3.08.26 och Februarimarathon i våras på 3.02.18 (gällande hallrekord), och följde nu upp med seger i Decembermarathon på 3.16.54 (enda maratonloppet i hallen han inte vunnit var Decembermarathon 2015 när ett magras gjorde att han fick nöja sig med andraplatsen).
Men den mest anmärkningsvärda prestationen svarade ändå KFUM Örebros Antje Torstensson för. Med tiden 3.23.57 var hon inte bara tvåa totalt i måndagseftermiddagens lopp (över 3,5 minuter före ”herrtvåan” Andreas Larsson, Team Ultrasweden) utan också bara två minuter från Victoria Borgs hallrekord på 3.21.52. Och det i hennes debut i den här typen av lopp. ”Första inomhusmaran slutar med vinst, illamående, krampkänningar och blodtrycksfall. Intressant upplevelse.Vore intressant att veta hur långt man faktiskt sprang, mestadels på ‘omkörningsbanan'”, skriver Torstensson på twitter.
Snudd på lika imponerande var Stig Söderström, som noterade ännu ett maratonlopp när han klarade sextimmarsgränsen med nio minuters marginal (jag vet inte exakt vilket i ordningen det var, men i somras passerade han 800 maratonlopp sedan debuten i Örebro city marathon 1981; det blir ett snitt på 23 stycken per år).
Jasko Jusufbegovic anmälde sig sist av alla till loppet och sprang hem segern i halvmaratonklassen på 1.26.41, medan Isabelle Henriksson, Patrik Husman och Pontus Lundgren vann tidsklasserna över tre, två respektive en timme.

Orienteringen, då? Jo, Per Jansson gjorde precis som i Djerfs julaftonsorientering och vann traditionsenliga Skinksvängen i Degerfors (tyvärr kunde jag inte vara med i år heller, på grund av jobb) med över fem minuters marginal, men fick ändå inte skinkan (den lottades ut, men tyvärr känner jag inte igen tjejen som tog hem den från bilderna). 46 startande tror jag är en rätt bra siffra för träningstävlingen i Råbäck.
I Arboga kom hela 133 löpare till start i den fjärde och avslutande etappen i Julserien, och bland dem fanns en viss VM-orienterare som tog tredje segern på tre starter. Martin Regborn vann över sju minuter före KFUM Örebros Erik Lindgren efter att ha varit snabbast av alla elva startande på 19 av 22 delsträckor. Regborn hade ju redan avgjort sammandraget, men på damsidan var det öppet mellan Milan-löparna Josefin Erlandsson och Lisa Westerberg. Så spännande blev det dock inte när den förstnämnda var över åtta minuter snabbare i finalen (och nästan sex snabbare än tvåan, Marie Hedar, OK Tor).

Därmed återstår väl egentligen bara Sylvesterloppet i tävlingskalender det här året, och det lovar gott eftersom det i en i övrigt än så länge rätt tunn startlista redan finns en fjolårssegrare tillika banrekordhållare anmäld.

Missa förresten inte mitt reportage om Bob Impola, som publicerades på na.se i förmiddags!

Sex dagar kvar – har Regborn avgjort omröstningen om Pulsklockan?

Vid midnatt är det exakt sex dygn kvar att avlägga sin åsikt i den direkt avgörande omröstningen om vem eller vilka som ska få NA:s och Löpex sports pulsklocka, priset till den länsidrottare som svarat för den främsta konditionsidrottsprestationen (eller prestationerna) 2016. När jag läser av omröstningen vid 21-tiden på juldagskvällen leder Martin Regborn 87 röster före Emilia Fahlin och ytterligare 69 före Axel Ekström. De tre, med 462, 375 respektive 306, är i särklass och har tillsammans håvat in mer än 88 procent av rösterna mot bottentrions knappa tolv, fördelat på 89 röster för Johan Röjler/Peter Knoblach, 32 för Matthias Wengelin och 28 Lilian Forsgren.
Efter senaste uppdateringen här i bloggen för fem dagar sedan (då Fahlin toppade, 71 röster före Regborn) blev Axel Ekström uttagen till Tour de ski samtidigt som hans klubb Garphyttan började lobba för omröstningen på Facebook (det hade Hagaby och Örebrocyklisterna redan gjort) – och vips var han uppe i ledningen. Men nu har alltså Regborn, som ledde precis i början av omröstningen, gått om båda och tagit en, som det ser ut, rätt betryggande ledning. Men Pulsklockans omröstningen är ett maratonlopp snarare än en sprint, och vi får väl se om det håller hela vägen i mål på nyårsafton.
Själva priset då, förutom äran. Den har jag inte nämnt mer än i förbifarten, men det är en Garmin Forerunner 230 som Löpex sport skänkt. Den kostar 3 200 kronor i butik och fungerar, förutom som en toppmodern puls- och gps-klocka, också som aktivitetsband och registrerar steg, kaloriförbränning, sömn och så vidare. Och så får man en liten blomma också … Så in och rösta, nu!

Jag träffade för övrigt Bob Impola i onsdags, och tog ett långt snack om bakgrunden till hans succédebut som proffs i långloppsvärldscupen, när han överraskade hela långloppsvärlden och tog en femteplats i La Sgambeda. Det visade sig att en rad lyckliga omständigheter hjälpt honom på vägen: Bland annat Proffsanbudet från Team Serneke (ett byggföretag som ville visa att de hellre satsar ungt och offensivt än på beprövade kort) som gör att han överhuvudtaget valde att satsa på skidåkningen igen (förra vintern åkte han nästan inte alls) – och inte minst de nya stavreglerna som initialt såg ut att förstöra för honom (han tvingades kapa sju centimeter) men som visade sig vara ett lyckoslag då han ”tvingades” lägga mer fokus än någonsin på tekniken vilket betalat sig. Intervjun publiceras på na.se i morgon.

Och så har sista startlistan till Decembermarathon publicerats på tävlingens Facebooksida. Fortfarande verkar det finnas platser kvar, om det finns någon som vill bränna julmaten över 219 varv i Tybblelundshallen.

Blyben och ”hårda” julklappar (som kanske kan motverka framtida blyben)

Julaftonens traditionsenliga orientering i OK Djerfs regi blev … Tuff. Efter två hårda pass onsdag och torsdag och långpass på fredagen hade jag ju lite i benen, men trodde ändå att jag skulle kunna skutta runt i hygglig fart. I stället var det blyben från start till mål. Ärligt talat har kroppen känts rätt bedrövlig ända sedan den där förkylningen jag drog på mig i samband med Borås sextimmars, och nu var det någon sorts nytt bottenrekord. Runt en mil 58.21, och över 16 minuter bakom segraren (förvisso grymme H45-löparen) Per Jansson. Varje julaftonsorientering brukar innehålla en överraskning, och årets var att kartan inte var av gängse orienteringssnitt utan utskriven från Google maps (se bild nedan). Bor man i Karlskoga och har sprungit upp och ned på gatorna ganska många vändor spelar det förstås mindre roll (”aha, fontänen framför Bofors hotell” eller ”nu sitter nästa bakom Kulturskolan, då är det genast att springa här”), men ändå villade jag bort mig en sväng på Rävåskullen (strecket mellan kontrollerna draget genom ett kilometerbrett buskage på Google maps …) och la sedan bort över två minuter på att förgäves stå i fel korsning och svära över att någon unge stulit en kontroll på självaste julafton (det kostade för övrigt en placering också). Men annars gick jag rent, och det allra mesta av mitt debacle till resultat berodde just på usel form.
Efter att ha tröstat mig med gröt, julfika och ett julbord med extra allt (och så lite mer fika, och lite julgotter på toppen) som knappast boostade formen inför framtiden fick jag tre julklappar av sambon som däremot kan göra det. Dels en anmälan till Stockholms brantaste (ett lopp jag sprungit två gånger tidigare och gillar skarpt, en sprint på runt kvarten där man tar Hammarbybacken tre gånger; och i och med den anmälan är jag nu klar för fyra lopp 2017, mer om den planeringen kommer senare), ett par nya kompressionsbyxor (jag lyckas alltid skrapa sönder knäna på dem) och ett omfattade fystest (maxpulstest, mätning av syreupptagningsförmåga, löpekonomi och så vidare) och ett utifrån det skapat personligt träningsschema. Det hela ska genomföras i början av mars, och jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Får deffa lite och köra igång med intervallerna tidigare än vanligt så man får ut något av plågeriet … Vad jag gav henne? Tja, massagebehandlingar, lättviktsstavar att använda när man springer i berg och ett underställ, typ.

Kartan från OK Djerfs julaftonsorientering 2017 (blixten slog lite olyckligt i plasten). Foto: Jonas Brännmyr

Julhelgens höjdare – från julaftonsträning till sista (?) chansen att springa maraton i Tybblelundshallen

1) Decembermarathon
Ola Nordahl testade konceptet med maratonlopp inne i Tybblelundshallen första gången i december 2014, och på annandagen avgörs det femte loppet i ordningen (Kumlas Tomas Fridh har vunnit tre av de fyra som arrangerats och har även banrekordet), vilket även kan bli det sista, om man ska tro arrangörernas hemsida. ”Sista året vi kör i denna inomhusform”, skriver Ola nämligen. Men sista maratonloppet som han arrangerar är det ingalunda. I vår blir det ett inne i Marieberg galleria och ett uppe på Svampens utsiktsdäck, och i Örebro backyard ultra är ju första maratonloppet bara ett litet delmål (jag passerade tre maratonlopp där i somras). Jag skrev lite om startlistan redan förra veckan. Decembermarathon blir för övrigt årets tionde och sista tävling i länet på maratondistans eller längre (Februarimarathon, Nora marathon, Munkastigen trailrun, Svampenmaran, Örebro backyard ultra, Viby marathon, Silverleden på en dag, Skogsmaran i Sixtorpsloppen och Bergslagsleden ultra; Käglanloppet skulle ha arrangerats men blev inställt), vilket torde vara någon form av rekord.

2) Julaftonsorientering
Ett enda orienteringsarrangemang finns anmält i Svenska orienteringsförbundets väldiga databas, som samlar allt från SM till träningstävlingar i Åvävla, på julafton – och det är Karlskogaklubben OK Djerfs traditionsenliga julaftonsorientering (en klubb som jag är medlem, ska jag väl skriva för transparensens skull). Den brukar ofta bjuda på något lite extra: Ett år var kartan klippt i tre delar och omkastad, en annan gång var den spegelvänd och ett år var poängen att man skulle göra en 180-graderssväng direkt i starten, när startskottet i masstarten ljudit och man fått vända på sin karta, vilket undertecknad missade och kutade i våldsam fart mot tvåan (strecket från första till andra kontrollen gick tillbaka rakt genom startpunkten, så det var lätt hänt, tycker jag). Hur som helst fattade jag ingenting när jag plötsligt var i ledningen, men tänkte inte mer på det förrän jag kom till femte kontrollen och insåg att det var den fjärde jag bevistade. Då var det lite sent att vända om, så det året slutade med en diskning … Hoppas på bättre lycka i år, annars får jag trösta mig med pepparkakorna och glöggen efteråt. Starten går 10.00 och ligger därmed perfekt i tid mellan risgrynsgröten (och crossfitpasset sambon håller i 9.00) och eftermiddagens övningar i frosseri och julklappsutdelning.

3) Skinksvängen
På annandagens förmiddag avgörs också den 42:a upplagan av Degerfors OK:s klassiska tävlingen Skinksvängen i Råbäck. Det är egentligen en skidorienteringstävling, men snöbristen har gjort att det alltsomoftast är fotorientering som gäller, liksom i år. Det mest kuriösa med tävlingen är egentligen att det mest prestigefyllda priset är en julskinka, som lottas ut bland alla startande: Jag menar – vem vill ha en julskinka två dagar efter julafton? Olle Hävert arrangerade de si sådär 40 första upplagorna av tävlingen på egen hand, och är nog med på ett hörn fortfarande, 93 år ung, men numera har Johan Lövgren tagit över som tävlingsledare. Det bjuds på fem klasser med olika längder och svårighetsgrader.

Konditionsbloggens julklappstips 2016

Har du fortfarande några, svåra nötter att knäcka vad gäller julklappar? Misströsta icke! En tävling i present blir nästan vem som helst glad av (tror jag): Den kan användas som motivation att komma igång och träna eller som sporre att köra hårdare, något att se fram emot eller helt enkelt som en kul grej. Så här är Konditionsbloggens förslag på julklappar 2016!

För den äventyrlige (och vane löparen):
Sixtorpsloppen avgörs 2017 den 15 juli, och är tävlingar på i brutalt vacker natur och på fina stigar där man kan välja distanser mellan tio och 42 kilometer. Anmälan öppnar inte förrän den 3 april, men redan nu kan man köpa sig ett presentkort på en start.
Bergslagsleden ultra (47,5 kilometer) och Kilsbergen trailrun (drygt 14 kilometer) är mina två favoritlopp i trakten, och har öppet anmälan sedan den 1 december.

För den galne:
Ola Nordahl är mästare på att arrangera speciella lopp, och under 2017 bjuder han både på ett maratonlopp inne i Mariebergs galleria och ett runt utsiktsdäcket på Svampen, och därtill ett backyard ultra i Kvinnersta. Tre fantastiskt roliga lopp, för den som har pannben.

För den som ”inte bara vill springa”:
Örebro actionrun erbjuder i år två olika distanser. En kort och hinderpackad femkilometersbana eller en lite längre och hindertekniskt svårare åttakilometare, allt i centrala stan.
För den som inte tycker att det räcker med ”bara” hinderbana presenterades så sent som i går nya Color obstacle rush, som är en kombination av enklare hinderbanelopp och färgkastningslopp (det ersätter Color me rad i Örebro 2017).

För den som vill sätta personligt rekord:
På våren brukar många sätta personliga rekord på tio kilometer landsväg både i Varvetmilen och Startmilen och fram på höstkanten erbjuder Åstadsloppet en snabb halvmara (ser dock inte om de sistnämnda öppnat anmälan än).
Eller varför inte utmana sin vän att springa 1 500, 2 000 och/eller 3 000 meter på inomhusbana? Inneserien ger den möjligheten och är dessutom en rekordbillig klapp – det kostar bara 30 kronor per person och lopp.

För nybörjaren/den som behöver en kickstart:
Har man aldrig tidigare sprungit ett lopp brukar jag rekommendera att börja med något lite, lokalt, familjärt, typ Svillingeruset (som heller inte verkar ha kommit igång med anmälan, men det går alltid att maila och höra).
Men jag vet att många andra hellre vill försvinna i någon folklig, festlig mängd av löpare, och i sådana fall är förstås VårrusetGubbracet (som också saknar information om anmälan, vad jag kan se) eller Blodomloppet att rekommendera.