Förhandsfavoriten som föll (och sedan tog fel på vecka …)

När jag stod och trängde mig i startfållan vid Stockholms brantaste i lördags (det är rätt tajt om man vill ha ett bra spår, och inte hamna bakom någon som börjar gå, uppför första backen) så hörde jag något jag sannolikt aldrig kommer få höra igen: ”Bland förhandsfavoriterna hittar vi [xxx], [yyy], och Jonas Brännmyr från Nature Running!” Jag blev alldeles fulliskratt. Jag undrar hur de hade kommit fram till det. Inte bara det här med att jag var 63:a mitt allra bästa år i tävlingen (och nu plötsligt alltså var en av fyra–fem favoriter …), utan att jag dessutom har någon skit i kroppen som gör att jag inte alls kan prestera efter ordning. Men det är alltid kul att bli omnämnd, och som journalist vet jag naturligtvis hur lätt det är att göra en fel-googling och råka påstå något som inte alls stämmer.
Själva loppet blev, som väntat, en enda lång plåga. Kroppen är just nu ungefär 25 procent sämre på allting än vad den borde vara, och därför satte jag som mål att inte tappa mer än 25 procent jämfört med 2015 års tid (senast jag sprang, och mitt personliga rekord i tävlingen, som består av tre varv uppför Hammarbybacken, totalt 255 höjdmeter på 3,3 kilometer), vilket blev 24.26 (jag gjorde 19.33 senast). Detta, väldigt modesta, mål reviderade jag när jag klev in i sista backen just när klockan tickade över 19 minuter till att gå under fyra minuter där, och i mål stannade klockan på 22.49, så även det gick enligt plan. Men vi kan väl säga så här; förhandsfavorit Brännmyr höll inte riktigt och fick nöja sig med en 90:e-plats (i klassen, totalt 139:a).
Till skillnad mot när jag är i ”vanlig” form så har jag det just nu extra tungt uppför, medan jag faktiskt lyckades ta mig förbi en del folk nedför. Sista 50–60 meterna före målet, på toppen, hittade jag ändå någon sorts kraftreserv till en minispurt mitt i mjölksyreinfernot, som blev till ett mentalt blodbad när en kille (Olle Jonsson, Hovsta) jag skulle kliva förbi började pressa emot och över mållinjen hade jag 187 i puls, ett slag över det max jag lyckades pressa mig till när jag gjorde ett maxpulstest på löpband för ett par månader sedan … Det är inte kul när kroppen är så rutten som den är just nu, och jag inte har en aning om varför den beter sig på det här sättet, men det var i varje fall skönt att få pressa ur max.
Espen Hultgren Weltzien vann tävlingen på 14.33, men det stora utropstecknet var Yoie Bohlin som krossade damernas banrekord (satt av en så stark löpare som Cecilia Kleist) med över minuten och bara hade fyra herrar före sig i mål på 15.26.

På söndagen skulle jag köra Vulkanloppet, ett cykellopp som efter vinterns inställda längdskidåkning utgör första deltävlingen i Degerforsklassikern. Eftersom jag inte hittade cykelstället till bilen så kliv jag upp extra tidigt och cyklade milen ned till starten i Degerfors, bara för att upptäcka att loppet går först nästa vecka (då bannade jag mig själv för att jag A) tyckte att inbjudan till loppet kom ut ovanligt sent och B) tyckte det var konstigt att loppet inte som vanligt avgjordes samma helg som Vänern runt; utan att reflektera över att jag kanske läst fel datum …). Men nu har jag i varje fall landsvägshojen i ordning inför nästa söndag, och dessutom trampade jag vidare 65 kilometer för att låta benen få smaka lite tills det verkligen är dags för 80-kilometerssvängen nästa vecka.

”Twisted by the dark side, young Regborn has become …”

Martin Regborn var ju hård mot sig själv efter två bommar på fredagens VM-test över långdistans i Estland, även om jag främst tror att det handlade om besvikelse över att han kände att VM-platsen i långdistans, den han åtrår allra mest, höll på att rinna honom ur händerna igen. Men på i dag blev det, som kollegorna redan skrivit om här, fet revansch för Örebroorienteraren när VM-testerna avslutades med medeldistans.
Av sträcktiderna att döma gick Regborn helt bomfritt den här gången, och han var klart snabbast av samtliga löpare under andra halvan av loppet. Regborn, som hela tiden fokuserat på långdistansen, kan därmed plötsligt vara aktuell för medel istället: Eller som Regborn, som är stor Star wars-fantast (”Jag kan i princip alla repliker utantill”), själv (eller Yoda?!) uttrycker det på twitter att det kanske är dags att gå över till den mörka sidan (underförstått; satsa på medeldistans: ”Twisted by the dark side, young Regborn has become …”
Å andra sidan har han nu tunga resultat att visa från samtliga VM-distanser (utom sprintstafett, han springer årets första på onsdag: Seger i långdistans i elitserietävlingen i Huskvarna (som var uttagningstävling), seger på förstasträckan i stafetten Tiomila, andraplats i sprint i elitserietävlingen i Bollnäs (som var uttagningstävling) och så segern i dag, i medeldistansen i VM-testet i Estland (det är tre av fyra tävlingar med full insats som Regborn gjort den här säsongen, den fjärde värdetävlingen var fredagens långdistans som han var så besviken över).
Och faktum är att söndagens resultat inte bara lyfter Regborn mot en skogsdistans på VM, utan därtill ger honom en jättemöjlighet att få springa world games (typ OS för icke-OS-idrotter) som avgörs i polska Wroclaw två veckor efter VM. Där är det nämligen just medeldistans och sprint på det minimalistiska orienteringsprogrammet, och Regborn har ju toppresterat på båda.
Innan VM- och world games-uttagningarna görs återstår nu bara världscuppremiären i Finland, som består av mixedsprintstafett på onsdag (Sverige har, till skillnad från många andra länder, ännu inte offentliggjort sina laguppställningar), sprint med kval och final på torsdag, medeldistans på lördag och långdistans med jaktstart på totalresultat på söndag.
Även Tisarens Lilian Forsgren (som sprang VM 2015) och Josefin Tjernlund finns med i svenska laget till världscuptouren, men måste göra något sensationellt för att slå sig in i VM-laget med tanke på hur få platser som finns att fördela (tre eller fyra per distans, beroende på om Sverige har regerande världsmästare eller inte). På söndagen kom de båda på nionde respektive sjunde plats (Andra Svensson kom inte till start) i VM-testet, drygt sju minuter bakom segrande Emma Johansson, Domnarvet. ”Varierad insats på helgens VM tester, bedrövligt i fredags och hyfsat i dag”, skriver Forsgren på instagram och fortsätter: ”Lite besviken men tur att det inte är hela världen.”

Två av ungdomarna som varit med i samma träningsgrupp i KFUM Örebro, under Mikael Kroon, som Regborn i vinter är Jack Karlsson och Alexander Larsson, och de löpte också bra i helgen. I Huddingespelen sprang båda hem personliga rekord över 800 meter med 1.59,85 respektive 1.59,86, och därmed blev de länslöpare 160 och 161 genom alla tider att gå under två minuter.

Monica Holler kom inte till start i Vincoloppet, tredje deltävlingen i svenska cupen i landsvägscykel, och därmed blev det inga länscyklister alls med där.

Det cyklades däremot i mountainbiketävlingen Borlänge tour i helgen. Alla resultaten finns här, och Fredrik Berg, som var ende elitcyklisten på plats från länet, skriver själv om sina tre topp tio-placernigar (tia, tia, sjua; vilket gav en sjätteplats i sammandraget) här.

Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Helgens höjdare: Därför missar Louise Wiker Göteborgsvarvet

1. Göteborgsvarvet
Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparen Louise Wiker tillhörde förhandsfavoriterna i SM-fältet i världens största halvmaraton, men tvingas ställa in sitt deltagande på grund av en överansträngd sena i ena foten. Därmed får Enhörnas Emma Björkman och Huddinges Hanna Lindholm axla favoritskapet till SM-guldet, medan chanserna till länsmedaljer ter sig väldigt små. Men det finns ändå ett antal intressanta länslöpare i elitstartlistorna: Mikaela Kemppi (som var tia i SM-klassen förra året och då faktiskt före Wiker, men som slitit med dålig känsla under inledningen av säsongen), Erika Bergentz, Linus Rosdal, Thomas Chaillou och Ingrid Ziegler kommer till start. Totalt är nästan 1 200 länslöpare anmälda till loppen under Göteborgsvarvets vecka.

2. VM-tester i Estland
Redan nu om en halvtimme (10.30) drar årets kanske viktigaste tävling hittills igång för Martin Regborn. Gör han en bra insats även i dagens långdistans på plats i Estland finns inget, utom en skada, som kan stoppa honom från att få springa långdistans i VM. Jag skrev ju lite om de här VM-testerna tidigare i veckan, och om Forsgren, Tjernlund och Svensson som också löper i Estland.

3. Vincoloppet
Vi är redan framme vid deltävling tre av fem i svenska landsvägscupen, och en viss Monica Holler, från Laxå, finns på startlinjen i Ystad (oklart hur det är med övriga länscyklister, jag hittar ingen av dem i startlistan). Den förra proffscyklisten och vinnaren av NA:s guldklocka gjorde ju smygcomeback i fjol, och har nu åter dragit på sig cykelbyxorna, även om hennes satsning även i år främst är inriktad på triathlon.

Bubblare: Själv ska jag på lördag springa Stockholms brantaste för tredje gången, och på söndag är det dags för första deltävlingen i Degerforsklassikern (eftersom vinterns lägndskidåkning blev inställd): Vulkanloppet.

Lokala rullskidstouren är tillbaka – här är hela programmet (och Bob Impola kör vidare i långloppsvärldscupen)

Det har bara gått några veckor sedan skidsäsongen avslutades (Maria Gräfnings var väl sist ut i Skarverennet), men redan nu är det dags för Moto eagle tour, den av Karlslund och entusiasten Mats Carlberg arrangerade lokala rullskidscupen. Förra året släpptes programmet deltävling för deltävling, men den här gången damp programmet för hela säsongen ned på tourens facebooksida redan i dag. Det blir nio etapper med start mellan Lanna och Lekhyttan på onsdag, den 24 maj, och final med mål uppe vid konferensanläggningen i Ånnaboda den 23 september. Just den avslutande etappen, 29 kilometer med avslutning uppför, är den längsta och mest prestigefyllda, men bland etapperna finns också jaktstarten som baseras på en tredelad prolog uppför Sanatoriebacken i Garphyttan och Karlslunds klubbmästerskap över 16 kilometer, med intervallstart. Hela programmet finns här, och lite information om förändring av reglerna finns här. Något sammanställning av fjolårets cupresultat tror jag aldrig gjordes, men Robert Brundin och Olivia Hansson lär ha vunnit (även om Bob Impola förstå var starkast de gånger han dök upp).

På tal om Impola så utlovar Team Serneke nyheter inom kort på sitt Instagramkonto, men redan nu skriver teamet att Bob ”efter mycket sjukdom [är] laddad inför kommande säsong”, vilket väl får tolkas som att han kör vidare i långloppsvärldscupen för det svenska laget även 2017/18. Programmet för nästa säsong av cupen släpps just nu dag för dag på hemsidan, hittills har vi fått veta att prologen liksom förra året kommer att köras i schweiziska Pontresina (i år den 26 november, liksom tidigare år som ett lagtempo men i år med en efterföljande jaktstart på herrarnas lagtempotider för damerna) och att La Sgambeda körs den 2 december.

Ett lopp jag gruvar mig över att missa – och Regborn laddade med Milans: ”Joggade runt, njöt och samlade mental energi”

Det finns två lopp jag aldrig tänker missa (om jag inte bryter ett ben eller träffas av en meteorit eller liknande): Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra. Det är utefter de två heliga graalarna (notera att rättstavningsprogrammet här vill ändra till ”gravlaxarna”) som jag planerar resten av min tävlingskalender under året. Och det var därför jag blev riktigt ledsen när jag såg att nya, på papperet superroliga, milloppet Run of mine avgörs just den 3 september, samma dag som Bergslagsleden ultra. Ett lopp i Zinkgruvans gruva, där tiokilometersklassen har vändpunkt tre kilometer (och 350 höjdmeter) under jord (så lutningen på de sex kilometer som är under jord är alltså nästan tolv procent nedför i tre kilometer följt av nästan tolv procent uppför i tre kilometer – mumma!). Och givetvis måste man ha hjälm på sig under loppet. Hade det inte varit för krocken finns inget som hade gjort att jag missat ett sådant lopp (ända sedan Dunderdygnet la ned 2006 [jag hade tänkt åka upp 2007] har jag grämt mig över att jag aldrig fick kuta det), men nu får jag önska de 500 andra lyckliga som anmäler sig ett trevligt lopp i stället, och så får jag hoppas på att arrangemanget återkommer på ett bättre datum nästa år. ”Om det här blir lyckat vill vi gärna att det blir ett årligt återkommande arrangemang” säger arrangören Monika Andersson till kollega Åsa Eriksson som skriver lite mer om Run of mine i en pluslåst artikel här.

Världscuppremiären i orientering nästa helg, där alltså tre länslöpare kommer att finnas på startlinjen, föregås av VM-tester i Estland den här veckan: Långdistans på fredag och medeldistans på söndag, och Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund finns förstås på plats, men också Tisarens förstaårsseniora landslagslöpare Andrea Svensson, som tar chansen att visa upp sig för förbundskapten Håkan Carlsson trots att hon inte får följa med till Finland nästa vecka.
Regborn inledde sin förladdning inför en extremt intensiv tävlingsperiod – två lopp i Estland och fem i Finland på tio dagar – med att jogga runt Milans sjätte poängtävling för året i går. Det gav en tredjeplats bakom klubbkompisen Jakob Wallenhammar och Milans egen Per Eklöf, och återtagen ledning i sammandraget eftersom Simon Hedlund för första gången i år inte kom till start.
Inte heller Elin Winblad, totalledaren på damsidan (även om det egentligen är en mixedtävling där hon ligger på fjärde plats totalt), kom till start, och i hennes frånvaro var Josefin Erlandsson snabbast runt.
”Drömterräng deluxe […]. Joggade runt, njöt och samlade mental energi inför det som komma skall”, skriver Regborn på instagram om Milans:

Om två veckor är det dags för Vårruset i Örebro, men redan i kväll avgjordes femkilometerstävlingen tio mil västerut. Inga toppnamn från Örebro hade valt att göra resan till Karlstad, men ex-karlskogingen och ex-Tisaren-/landslagsorienteraren Linda Take, som haft för vana att vinna den där tävlingen, tog i varje fall en tredjeplats, 40 sekunder bakom Malungs Sandra Olsson.

Bidrog med 264 meter i höjdmeterskampen (och visst blev det världscup för Forsgren och Tjernlund)

Först och främst: I dag presenterades den slutgiltiga truppen till världscuppremiären i orientering, minitouren i Finland nästa vecka, och visst blev det som jag tippade (och lobbade för) i söndagens blogginlägg: Både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fanns bland de sex namn som kompletterar Martin Regborn och de övriga elva förhandsuttagna. Mer om det kan ni läsa här.

Själv var jag också ute och sprang i terrängen i går, men utan karta. Team Nordic Trails Örebroavdelning arrangerade sin del i Höjdmeterskampen, en intern tävling mellan löptränings och -researrangörens olika orter om vilka som kan samla flest höjdmeter på 15 minuter. Det handlar helt enkelt om att locka så många löpare som möjligt till ett gratis träningspass, och sedan få dem att springa upp och ned för en backe så många gånger som möjligt. Och när jag fick lite tid över efter jobbet åkte jag givetvis till Sörbybacken och hjälpte till. Tolv vändor lyckades min sargade och motsträviga kropp klämma ur sig (de första fyra–fem strax under minuten per varv, de sista en bra bit över …), och det bidrog med 264 meter i kampen där vi, ett drygt 30-tal löpare, totalt lyckades skramla ihop 316 varv i backen för totalt 6 952 höjdmeter (ingen Mount Everest, alltså, som arrangören hoppats på på förhand, men bara nio meter från ett Aconcagua [världens högsta berg utanför Asien]). Jag fastnade också på en bild, som jag lånar från arrangörens facebooksida:

Konditionsbloggare på väg uppför Aconc… Sörbybacken.  Foto: Team Nordic Trail

På lördag blir det mer backlöpning, då springer jag Stockholms brantaste. Orienterarna, däremot, springer redan i kväll sjätte deltävlingen i OK Milans poängtävling, i Timanshyttan.

Först gick hon i backen – sedan låg Emilia Fahlin bakom tung världstourseger: ”Good finish!”

Ibland svänger det snabbt i livet som proffscyklist. Kolla in de här två faksimilerna nedan, den första tagen från Emilia Fahlins Instagramkonto efter fredagens andra etapp av Tour of California, den andra tagen mindre än 48 timmar senare, efter söndagens avslutande etapp:

Faksimil: Emilia Fahlin Instagram
Faskimil: Wiggle-High5:s Youtube

Så mycket kan skilja på två dygn. Först en krasch i en nedförsbacke som ledde inte bara till ett uppskrubbat ben utan därtill att Fahlin hamnade hjälplöst efter klungan och fick kämpa sig i mål över tolv minuter efter täten. Sedan ett perfekt uppdrag åt lagkompisen och ex-världsmästaren Giorgia Bronzini till en av årets tyngsta segrar för Wiggle-High5, etappsegern på den avslutande dagen av världstourdeltävlingen Tour of California. Det brittiska stallet kom, på grund av kinesiska världstourdeltävlingen Tour of Chongming Island, bara till start med fyra cyklister i Kalifornien, och tappade Amy Cure redan första dagen. Trots det lyckades Fahlin och Audrey Cordon få till ett perfekt uppdrag åt Bronzini.
– Ett fantastiskt slut på en tuff tour, jublar Fahlin i Wiggles eget Youtube-sammandrag från tävlingen där man också anar att upploppsfajten var tuff ur flera aspekter:
– Jag såg bakifrån och trodde du skulle gå i backen fem gånger, det var hemskt där ute, säger Fahlin till Bronzini.
Segern var förstås viktig för Bronzini och stallet, men också för Fahlin som haft en tung inledning på våren med ett gäng förkylningar som lett till uteblivna resultat och inställda tävlingar. Det här var ett stort steg i rätt riktning.
Slutresultatet från touren går att hitta här.
Jag har inte riktigt koll på vad som står på Fahlins schema framöver, om det blir ytterligare en träningsperiod eller om hon ska tävla mer inom kort, men av stora mållopp under året finns Giro d’Italia, som drar igång i slutet av juni, SM, EM, VM och Vårgårda GP kvar.

Emilia Fahlin, till vänster, rullade i mål som 17:e efter fullgjort spurtuppdrag. Giorgia Bronzini (till höger) tog segern. Faksimil: Internationella cykelförbundet

 

Svart på vitt: Tjernlund och Forsgren sprang till sig världscupplatserna

(UPPDATERAT 15 MAJ 10.30) Roade mig med att summera helgens elitseriefinal i Bollnäs med lite räknande. Fem svenska damer är ju redan uttagna till världscuppremiären, minitouren i Finland om knappt två veckor, men fyra platser återstår att fördelas. Och det ska de göras till stor del med utgångspunkt i helgens tre tävlingar. Så, vilka ska ha platserna? Jo, rent statistiskt faktiskt två Tisarenlöpare: Josefin Tjernlund (EM-debutant i fjol) och Lilian Forsgren (som tagit EM-silver, vunnit i världscupen och sprungit VM), plus Sara Hagström och ytterligare en löpare (Kristin Löfgren? Alva Olsson?). För kolla tabellen nedan, där helgens tre resultat är inskrivna (de kursiverade löparna är redan förhandsuttagna, de fetad placeringarna är respektive löpares bästa i helgen vilket tabellen i första hand är sorterad efter, resultatet på jaktstarten är sorterad på löptid, inte på slutplacering): Utöver världsstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson var det bara Tjernlund och Forsgren som lyckades ta topp tio-placeringar i alla tre loppen i helgen:

Tove Alexandersson: 11-2
Helena Jansson: 3-2-1

Karolin Ohlsson: 2-33-3
Emma Johansson: Ej start-3-ej start
Josefin Tjernlund: 7-4-5
Sara Hagström: 8-24-4
Kristin Löfgren: 17-4-17
Lina Strand: 4-17-ej start
Lilian Forsgren: 5-9-7
Alva Olsson: 6-21-10
Helena Karlsson: 12-23-6
Kajsa Risby: Ej start-6-14
Johanna Öberg: 15-7-11
Sara Eskilsson: 13-10-8
Anna Bachman: Ej start-8-ej start
Lisa Risby: 28-14-9
Moa Enmark: 9-stämplade fel-ej start
Emma Bjessmo: 10-25-19

Dagens lopp, då? Jo, Josefin Tjernlund startade som sjua i jaktstarten, 6.12 bakom Alexandersson och 4.36 efter tvåan Jansson, och tappade förvisso nästan 2,5 minuter mot världsettan och 4,5 mot segraren, men men hade sjätte bästa löptid av alla och tog sig förbi Forsgren och upp på sjätte plats i mål och därmed också i elitseriens slutställning. Forsgren hade sjunde bästa löptid, 28 sekunder sämre än Tjernlund, och tappade alltså klubbkompisen och blev därmed sjua i mål och i elitserien efter att ha startat jaktstarten som sexa. Ellinor Eriksson blev 13:e i sammandraget, Andrea Svensson 14:e. Daniel Attås sprang upp sig sju placeringar och därmed fick Tisaren en topp tio-placering i elitseriens sammandrag även på herrsidan (slutresultatet i söndagens jaktstart blir årets totalresultat). Filip Jacobssons tappade från fjärde till femte plats i sammandraget i H20-klassen efter att ha haft sjätte bästa tid på söndagen. Det var enda topp tio-placeringen för länet på juniorsidan.

En bild som Oskar Andrén bjusar på från i fredags – fem länslöpare som var topp fem i elitseriesprinten i Bollnäs: Filip Jacobsson (femma H20), Lilian Forsgren (femma), Martin Regborn (tvåa), Jonatan Gustafsson (femma H18, alltså samme Gustafsson som sprungit så bra på medeldistanstävlingarna i Inneserien i vinter). Foto: Oskar Andrén

Redan i går avgjordes ju Kungsholmen runt, en halvmara i Stockholm som alltid lockar stora startfält (och som var SM på distansen för några år sedan, men inte i år), med flera riktigt starka länslöpare på plats. Annemarie Eldholm var överlägset snabbaste 40-plussare och sjua totalt på 1.28.16, Ludvig Börjesson var bara 34 sekunder från personliga rekordet när han löpte in på elfte plats på 1.14.54, Mathias Lidson (numera LK Gränslöst) blev 15:e på 1.15.29 och Fredrik Johnsson persade med halvminuten när han tog 20:e-platsen på 1.16.52. Vilka som vann? Abraham Adhanom på 1.06.10 och Charlotte Karlsson på 1.17.16.

Örebro AIK-trion Fredrik Johnsson, Anders Larsson och Ludvig Börjesson njöt kall men alkoholfri öl efter målgång på Kungsholmen. Foto: Privat

Resultatlistan för Svillingeruset har nu dykt upp (och jag fick därtill ett antal bilder mailade till mig!), och det visar sig att Lisa Bergdahl, den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade långlöparen som är nyligen junior-EM-kvalad (men ännu ej uttagen) på 10 000 meter var på plats och sprang 15-kilometersloppet på 1.02.31. Seger med över tio minuter i damklassen, en andraplats totalt endast slagen av Niklas Bitén, som jag rapporterade om redan i går vann på 56.57.

Lisa Bergdahl vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf
Niklas Bitén vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf

Även i dag löptes det i länet, om än inte lika intensivt som i går – den här söndagen handlade det ”bara” om klassiska Spratacusstafetten, som ger klubbpoäng i långloppscupen. Mikaela Kemppi var tillbaka och tog säsongens sjätte seger i cupen (även om hon inte får räkna den här individuellt) i ett Örebro AIK-lag med Erica Lech och Annika Larsson. Lech sprang den inledande sexkilometersslingan på 22.56, Larsson andrasträckans tre på 11.49 och Kemppi avslutade med niokilometerssträckan på 35.26. Laget ledde från start till mål, vann med nästan fem minuters marginal och var mindre än minuten från banrekordet som Kemppi i fjol satte tillsammans med Liduina van Sitteren och Ingrid Ziegler (totalt nu 1.10.11 över de 18 kilometerna, i fjol 1.09.16).  Banrekord blev det däremot både i herrklassen (IF Start på 1.02.00 med Heshlu Andemariam på 20.16, David Berg på 10.10 och Per Arvidsson på 31.34) och i mixedklassen (IF Start på 1.04.21 efter Elias Zikas 21.21, Siri Englunds 12.13 och Cimmi Wignells 30.47).

I orienteringstävlingen Garphytteträffen tog Rebecka Nylin andra segern på lika många dagar efter den i Fellingsbro på lördagen, och visade att hon egentligen borde varit på plats i Bollnäs för elitserien. Marcus Millegård, Sävedalen, vann herrklassen med femman Jakob Wallenhammar, Hagaby, som bästa länslöpare tio minuter efter över tolv kilometer Kilsbergsorientering.

I dag kördes mountainbiketävlingar i Vårgårda med UCI-status (som alltså räknas mot världsrankningen), och som utgjorde såväl nordiskt mästerskap som ingick i Sverigecupen och Västgötacupen (om jag nu förstått saken rätt). Hur som helst kom inte Matthias Wengelin till start efter missräkningen i långloppscupen i går (kroppen svarade tydligen inte alls, se hans instagraminlägg nedan), och i hans frånvaro blev Almbys Axel Lindh bästa (och enda) länscyklist i herrklassen med en 13:e-plats, nio minuter bakom segraren Emil Linde som tillsammans med tvåan Sasu Halme var i särklass. Almbys Linda Meijer veteran-VM-silvermedaljör var tillbaka i gammalt gott slag och tog hem NM-guldet i D30-klassen och Susanne Jarl tog brons i D40.

Och i svenska mountainbikeorienteringscupen medeldistanstävling i Kinna var Karlskoga 16-åriga supertalang Erica Olsson bara minuten från seger i damseniorklassen. Hon slutade tvåa bakom Kajsa Engström, OK Kåre.

Emilia Fahlin har ännu inte hunnit i mål på sista etappen av Tour of California, så det resultatet får jag lov att återkomma till i morgon!

Tjernlund visade världscupklass, Kemppis svit bröt när Gerdevåg vann – och Wengelin femma på VM men bara fyra i länet

Mycket annat på jobbagendan i dag, så i kväll blir det bara en snabb odyssé genom resultaten för länsidrottarna.

** Emilia Fahlins Wiggle-High5 hade bästa dagen hittills i Tour of California. Italienska lagkompisen Giorgia Bronzini spurtade in som trea bakom Coryn Rivera, USA/Team Sunweb, och Arlenis Sierra, Kuba/Astana Womes Team, över den 118 kilometer långa och pannkaksplatta etappen med mål i Sacramento. Fahlin själv fanns med längre bak i den 75 cyklister starka tätklungan. Ingen av cyklisterna i Wiggles decimerade lag har något med sammandraget, som Katie Hall leder, att göra.

** Tisarns Josefin Tjernlund visade världscupklass när hon följd upp gårdagens sjundeplats i sprinten med en fjärdeplats i medeldistansen i Swedish league-tävlingen som vi sände på na.se. Hennes mer meriterade klubb- och landslagskompis Lilian Forsgren, som var femma i går, tog en niondeplats i dag (och Andrea Svensson blev elva). Och ja, jag har ju inte skrivit något om gårdagens sprint, insåg jag nu – och där var det stora utropstecknet förstås Martin Regborn som i sin tredje värdetävling för året tog sin tredje topp två-placering (seger i världscuputtagningstävlingen i Huskvarna, seger på Tiomilas förstasräcka, andraplats i går) efter att ha varit i ledning under stora delar av sprinten. Ännu ett steg närmare en långdistans- och sprintdubbel på VM för Regborn, alltså. Han avstår nu resten av elitseriehelgen i Bollnäs, men joggade på lördagen runt en öppen bana. I morgon avslutas det hela (för alla utom Regborn …) med jaktstart på totalresultatet i elitserien. Där går en viss Tove Alexandersson (seger i går, seger i dag) ut i ledning på damsidan, 1.36 före Helena Jansson. Forsgren är öfrsat länslöpare att starta, sex minuter efter att Alexandersson gett sig iväg (som sexa, med 3.24 upp till en pallplats) och tolv sekunder senare sticker Tjernlund iväg (drygt en minut senare fyller Ellinor Eriksson och Svensson på; i herrklassen går Daniel Attås ut som 17:e, 8.48 bakom ledande Emil Svensk). Redan i dag avslutades elitseriens U23-cup, och även om några officiella resultat ännu inte publiceras så är jag rätt säker på att Eriksson tappade till tredje plats bakom Sara Hagström och Johanna Öberg.

** För ovanlighetens skull var Matthias Wengelin (Örebrocyklisten som var VM-femma i fjol) bara fjärde bästa länscyklist, och 18:e totalt, i en nationell mountainbiketävling. Oklart vad som hände där. Men hans vapendragare Axel Lindh blev i varje fall fyra, best of the rest bakom en Serneke Allebike-trio med Emil Lindgren, Michael Olsson och Dennis Wahlqvist som bröt sig loss och distanserade övriga fältet med över fyra minuters marginal över 78 kilometer i svenska långloppscupens premiärlopp Billingeracet. Lindh kom loss med Almbykollegan Fredrik Berg där bakom, och de båda tog fjärde- och femteplatserna, medan Wengelin var över elva minuter bakom täten på sin 18:e-plats (slagen även av tiondeplacerade Almbycyklisten Johan Lindbom, som vann H30-klassen).

** I Hälleforsterrängen blev det en trippel för hemmalöparna i herrklassen – Peter Wiker 1.38 före Simon Sveder och ytterligare sju sekunder före Fredrik Rådström  med Kopparbergs maraton- och ultralöpningsveteran Johan Eriksson på fjärde plats – medan Josefin Gerdevåg kastade in en efteranmälan i damklassen och tog hem den 65 sekunder före förhandsfavoriten Liduina van Sitteren och ytterligare 54 före Annika Larsson. Därmed bröts Mikaela Kemppis svit med fem raka segrar i långloppscupen (hon kom inte till start i dag), men i sammandraget behåller hon förstås ändå ledningen.

** Från Svillingeruset har jag inte sett mer än att klubben på facebook skriver att Niklas Bitén vann långa herrklassen, 15 kilometer, på 56.57.

** Och jag har inte hittat något resultat alls från Lilla barnets lopp i Örebro – och jag vet inte ens om det tas tid i det välgörenhetsloppet.

** Energi- och miljöloppet i Karlskoga hade infört tidtagning till årets lopp (det kunde de, tycker jag högst egoistiskt i efterhand, att de kunde struntat i eftersom min kropp för tillfället inte svarar alls och jag slutade först på 30:e plats) vilket gjorde att vi bland annat kan utläsa att Oskar Eklöf vann herrklassen efter att ha gått nästan minuten under det årsgamla banrekordet på den 5,8 kilometer långa banan med 235 meters klättring. Hagabyorienteraren vann på 22.58, tio sekunder före Karlskogas Fredrik Skogman. Ida Larsson vann damklassen på 28.21, 2.14 före Sara Jakobsson.

** Annica Sjölund radade upp femte raka segern i damklassen i Örebro parkrun, och satte därtill nytt banrekord med 23.34. På herrsidan såg Oskar Larsson till att femte upplagan fick femte segraren, efter Per Arvidsson, Ludvig Börjesson, Morgan Pätsi och senast David Berg. I dag kom, trots konkurrensen från alla andra lopp, 50 löpare till start.

** I GIF-spelen i Garphyttan var Axel Sandberg, KFUM Örebro, den ende 17-åringen som kutade 800 meter. Han gjorde det på 2.19,28 (av 15-åringarna var Motalakillen Kevin Bodén snabbast på 2.11,61).

** Rebecka Nylin vann Fellingsbroträffen (liksom Umeås Lukas Peterson, som blev var 1.52 före Milanveteranen Per Eklöf i herrklassen).

** Erica Olsson var bara sekunder från finalen i seniordebuten (ja, fast hon har ju egentligen flera år kvar som junior, hon är fortfarande bara 16 år) i svenska mountainbikeorienteringscupen, 3.29 bakom segrande Nadia Larsson, Fredrikshofrs IF, och 26 sekunder bakom tredjeplacerade Kajsa Engström över en halvtimmeslång ”sprint”.