Återbud – då får Tjernlunds tvillingsyster chansen till landslagsdebut

Det var redan klart att fem löpare från Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle springa Euromeeting, ett sorts B-EM i orientering, i Norge i helgen. Nu står det klart att de blir sex. För när Lisa Risby, Kåre, lämnat återbud går reservplatsen till Ellinor Tjernlund, som är tvillingsyster till EM- och världscuporienteraren Josefin Tjernlund men som själv aldrig tidigare fått chansen i orienteringslandslaget. Av tolv herrar och lika många damer i landslagstruppen (där de flesta av de allra största namnen, som Hagabys Martin Regborn, vilar) finns alltså hela sex Tisarenlöpare: Systrana Tjernlund, landslagsdebutanten Ellinor Eriksson, Daniel Attås (som gör sitt andra Euromeeting men sitt första landslagsuppdrag på två år), förstaårsseniora landslagslöparen Andrea Svensson och mästerskapsveteranen Lilian Forsgren.
– De allra största namnen springer inte Euromeeting, men vi har ett gäng löpare med både världscup- och internationella mästerskapsmeriter. Sedan finns såklart ett antal unga talanger. Det ska bli väldigt spännande att se vilka som tar för sig, och för löparna kommer tävlingarna och det efterföljande lägret att erbjuda fina chanser att utvecklas. Jag ser fram emot fina tävlingar i VM-2019-relevant terräng. Det här kommer att bli både lärorikt och kul, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Tävlingarna i Norge inleds med en prolog redan på fredagen, därefter väntar jaktstart över medeldistans på lördag och långdistans på söndag. Resten av svenska landslaget ansluter sedan för ett läger med fokus på VM 2019 veckan därpå.

Jag noterar för övrigt att Regborn anmält sig till halvmaradistansen på Åstadsloppet i år (tävlingen avgörs den 14 oktober), mig veterligen hans första tävling på distansen. Det kommer förstås bli väldigt spännande att se vad han, som gjort fem kilometer under 15 minuter och distriktets näst snabbaste tiokilometare på landsväg genom tiderna, är god för över 21,1 kilometer. Mot sig får han dessutom bland andra Per Sjögren, som visat sån fin form på slutet (dubbel SM-tia på 5 000 och 10 000 meter, bland annat). Nu väntar vi bara på att Erik Anfält ska skicka in en anmälan också!

Emilia Fahlin fick inte riktigt den där drömutdelning jag hade trott på dagens tempolopp i Nederländerna, men så visade det sig (enligt hennes egen uppdatering på instagram, se ovan), att hon rullade runt och sparade ben i dag. Fahlin, som en riktigt bra dag absolut har potential att vara topp tio på den här typen av bana, fick nöja sig med en 51:a-plats, 2.22 bakom segrande Annemiek van Vleuten över 17 kilometer tempo, men å andra sidan hamnar det tidsavståndet i ett helt annat ljus om det var så att hon inte riktigt gick in för etappen. Boels rental tour avslutas med tre linjeetapper fredag–söndag, och nu känns det extra spännande att se vad Fahlin har sparat till dem.

VM-tian ned i gruvan på söndag

På söndag är det äntligen dags – och då tänker jag inte bara på Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som är några av mina favorittävlingar på hela året – utan på första upplagan någonsin av Zinkgruvan Run of mine. Jag skrev om tävlingen när den annonserades i våras, och jag tycker fortfarande att det är ett stencoolt koncept att springa fem kilometer rakt ned i en gruva och sedan vända och springa upp igen – och jag tycker fortfarande att det är svintråkigt att jag inte kommer kunna springa. Nu är den slutgiltiga listan över löpare som däremot kommer att delta släppt, och där märks framför allt ett namn: Frida Södermark. 39-åringen från Norrköping vann första upplagan av Svampenmaran (och har kvar banrekordet), men har framför allt tagit fyra SM-guld (2012, 2014, 2016 och 2017) och varit VM-tia (2016) på 100-kilometersdistansen samt sprungit mängder av lopp och arrangerat löparresor till olika länder. Några riktiga utmanare om segern i tävlingen går inte att hitta, men Zinkgruvans egen Daniela Bjärmark, mest känd som skidåkare, lär vara bästa budet. På herrsidan är bland andra Hällefors Simon Sveder och Stocksäters Tomas Fridh anmälda.

Redan i dag löptes andra upplagan av backloppet Göteborgs brantaste. Utan fjolårstrean Lilian Forsgren, som laddar för helgens Euromeeting i Norge, men istället med Fellingsbrofostrade U22-EM-löparen Lisa Bergdahl, som ärvde Forsgrens tredjeplats (men på en 23 sekunder bättre tid, 17.07 mot 17.30 över de 3 800 meter med 211 höjdmeter uppför Brudarebacken). Med det var hon 38 sekunder bakom segrande Karin Nilsson, Ullevi. Orienteraren Fredrik Bakkman tog andra raka segern på herrsidan, slipade sitt eget banrekord med två sekunder till 13.29.

Emilia Fahlin slutade på 17:e plats på första linjeetappen i världstourtävlingen Boels rental tour i dag, med långt framme i den 80 cyklister stora tätklungan. Hennes stall Wiggle-High5 verkar, av intervjun i Youtubeklippet ovan, ha kört för Fahlin i finalen, men tydligen var det en väldigt klurig avslutning (”farlig” och ”chansartad”, säger Fahlin i intervjun där hon också berättar att hon var nära att krascha precis på upploppet), vilket gjorde att hon inte lyckades blanda sig i den absoluta tätstriden. I morgon är det dags för tempoetapp.

Fahlin 41 sekunder – och 53 platser – från täten i Nederländerna

Det blev ingen sådär sprudlande tempoprolog för Emilia Fahlin i Boels rental tour, som var 42 sekunder bakom Annemiek van Vleuten över 4,3 kilometer med ett inledande motlut. Och eftersom den typen av sträckor är extremt jämna betydde det att Fahlin fick nöja sig med 53:e plats av 93 cyklister i listan.
I morgon startar touren på allvar med första linjeetappen, 133 kilometer med start i Eibergen och mål i Arnhem, där de sista fem milen är rejält kuperade med fyra branta, om än inte särskilt långa, motlut. Därefter väntar ett 17 kilometer långt tempolopp i Roosendaal som mycket väl kan avgöra om Fahlin kör tempot på VM eller inte. Därefter avslutas touren med tre linjeetapper fredag–söndag.
Resten av säsongen för Fahlin? Jo, därefter återstår bara världstourfinalen Madrid challenge den 10 september och VM i norska Bergen ett par veckor senare.

För övrigt vaknade jag i morse med en förkylning från helvetet. Jag som aldrig (aldrig!) är sjuk (inte haft en antydning sedan en skitförkylning hösten 2015, om man räknar bort influensan jag åkte på i samband, eller på grund av, Borås sextimmars i höstas) lyckas alltså dra på mig den här skiten samma vecka som årets stora mållopp, Bergslagsleden ultra på söndag. Jag var ändå och hämtade ut nummerlappen i dag, och hoppas att jag hinner kurera mig, men det känns långt borta just nu.

Betydligt mycket värre är det dock för Danny Hallmén, som missar Ö till ö på grund av ett brutet revben. Läs mer om det i min pluslåsta artikel här.

Örebrocyklistens genombrott: Topp tio i svensk elittävling

Nån kanske minns att jag intervjuade Jacob Ahlsson här på bloggen inför hans debutsäsong som senior. Redan då snackade vi om den tuffa debutsäsongen i elitklassen, och det har väl visat sig stämma rätt väl. Ahlsson har, precis som väntat, fått kämpa hårt för att hänga med i klungorna på de tävlingar han kört, och inte så ofta haft ben och lungor till att vara med där framme när det avgörs. Men i helgen fick han ett rejält genombrott i elitklassen när han slutade tia i Svanesunds 3-dagars, finalen i den Sverigecupen i landsvägscykel. Ahlsson var mindre än två minuter bakom totalsegraren Casper Folsach efter att ha varit sexa i det 20 kilometer långa tempoloppet som utgjorde den tredje av de fyra etapperna (där han var 1.44 bakom Folsach men mindre än 30 sekunder från pallen). Ahlsson var 34:a (16 sekunder från täten) på den kilometerlånga prologen och satt med i huvudklungan på de båda linjeetapperna. Tiondeplatsen gav hans första poäng i Sverigecupen, en finfin avslutning på den svenska tävlingssäsongen.
Veckan före var Ahlsson nere i Belgien och körde två tuffa kermislopp (tävlingar för amatörer, som håller rätt hög nivå; det här var i den näst högsta kategorin av kermislopp), och blev 26:a och 41:a i två tävlingar.

Jacob Ahlsson i tempoloppet där han blev sexa mot stora delar av Sverigeeliten. Foto: Jonas Ahlsson

Mer cykel: I morgon inleds Boels rental tour, säsongens näst sista deltävling i damernas världstour, med en 4,3 kilometer lång, individuell tempoprolog i sydöstra Nederländerna. Emilia Fahlin kör etapploppet för sitt Wiggle-High5 (som i sin förhandstext skriver att de främst jagar etappsegrar). Min egen (pluslåsta) förhandstext med Fahlin hittar ni här. Med sig på startlinjen har Fahlin starka klättrarna Elisa Longo Borghini och Claudia Lichtenberg med sig i laget, och spurtarna Amy Cure och Nettie Edmondson (plus Audrey Cordon), och får nog främst inrikta sig på hjälpryttaruppdrag på linjeetapperna (och själv glänsa på prologen och det längre individuella tempoloppet som väntar på torsdag). Etapploppet avslutas på söndag.

Det ska också nämnas att Örebrocyklisterna hade Johan Vennerstrand på veteran-VM i Frankrike i helgen, men Johan skriver själv på Facebook att han tvingades bryta linjeloppet (vilket gör att jag inte lyckats hitta honom i någon resultatlista): ”Bra start på tävlingen men efter sex mil blev det punka och ingen service. Lagade själv men det tar för lång tid att komma i kapp. Gjorde ett försök men vände hemåt rätt snart. Tråkigt avslut på en annars bra arrangerad tävling. Det är bara att bryta ihop och komma igen.”

Regborn tvåa i världscupen inför finalen – har avgörandet i egna händer

Martin Regborns världscupsuccé fortsätter. Den mäktiga placeringsraden 4–1–8 (efter att ha tagit fel karta vid kartbytet och tvingats springa följa John-orientering)–7–9–4–4, där de avslutande fjärdeplatserna är från fredagens medeldistans och söndagens sprint i Lettland, gör att Örebroorienteraren nu återtagit andraplatsen i den sammanlagda världscupen, och att han 33 poäng bakom ledande ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, har allt i egna händer inför finalen i just Schweiz 29–30 september (två segrar där skulle ge Regborn 200 poäng, med Kyburz då inte ens skulle behålla sin ledning om han plockade hem två andraplatser eftersom de ”bara” skulle ge 160 poäng). Fyra topp fyra-placeringar och sju topp tio-placeringar skvallrar en hel del om vilken nästan unik lägstanivå Regborn haft i förhållande till resten av världseliten den här säsongen (det är egentligen bara tillfälligheter som gjort att han tvingats lämna både VM och world games medaljlös) – och även den förra då han tog topp tio-placeringar i sex av sju världscuplopp (totalt alltså topp tio i 13 av sin 14 senaste världscupstarter efter att dessförinnan aldrig ha varit bättre än 15:e. I helgen var Regborn bara tre sekunder från pallen i medeldistansen och bara 18 sekunder från segern i sprinten (där han inledde söndagen med att vinna sitt kvalheat). Därtill växlade han som fyra, i tätklungan, i lördagens stafett.
Även Tisarens Josefin Tjernlund bjöd på dubbla styrkebesked i helgen, med en fjärdeplats i stafetten (där hon förde upp Sveriges tredjelag från 18:e till åttonde plats genom att notera tredje bästa tid på andrasträckan efter en mindre lyckad inledningssträcka av klubbkompisen Lilian Forsgren; Karolin Ohlsson tog sedan laget i mål) och en finfin niondeplats i söndagens sprint, Tjernlunds överlägset bästa individuella världscupplacering i karriären (tidigare hade hon som bäst varit 25:a), vilken lyfte henne till en 39:e-plats i sammanlagda världscupen (Forsgren, som var 21:a på söndagen, är 32:a där, elva poäng före). Tjernlund var bara 21 sekunder från andraplatsen i en mycket tajt sprint.

På hemmaplan var det Golden weekend i Köping som gällde för orienterarna, och där tog Tisarens euromeetingladdande Daniel Attås en dubbelseger i herrklassen, 39 sekunder före Hagabys Viktor Larsson i lördagens medeldistans och 1.32 före klubbkompisen Johan Aronsson i söndagens lopp över samma distans. Milans Josefin Erlandsson var trea på lördagen men bärgade segern före Rebecka Nylin (som sprang Östansjöloppet på lördagen) på söndagen. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 117 löpare till Nora i sin 83:e inkarnation. KFUM Örebro-löparen Jonatan Gustafsson var starkaste av de som valde att kuta längsta klassen.

Per Sjögren fortsätter visa grym form, och i friidrotts-SM i Helsingborg dundrade den mångsidige löparen (eller konditionsidrottaren, ska man väl skriva) till med länets snabbaste veterantider genom alla tider på både 5 000 och 10 000 meter. Och därtill personligt rekord på 10 000, 38 år gammal (det ska sägas att Sjögren tidigare under karriären prioriterade medeldistans). I fredagens final på 10 000 meter blev han tia på 30.48,70 (hans första lopp under 31), och på söndagen dundrade han till med 14.41,79 över halva distansen. En tid som förmodligen kunde varit ännu bättre om Sjögren fått gå i A-finalen, men trots fredagens tiondeplats seedades han in i B-heatet där han fick göra jobbet själv framme i täten. Segern där gav ännu en tiondeplats totalt (sedan Napoleon Salomon i A-heatet diskats). Lisa Bergdahl blev tolva i damernas 5 000-meterslopp på 17.35,86. Skadeförföljde Tim Sundström kom aldrig till start på 1 500 meter.

I mountainbikeorienterings-VM nådde Garphyttans Marcus Jansson i fredags till slut sitt stora mål att ta en individuell topp tio-placering, och som han gjorde det: Över en två timmar lång långdistans var han bara fyra minuter från medalj på sin tiondeplats. När VM på lördagen avslutades med sprint fick han däremot nöja sig med en 40:e-plats. Karlskogingen Erica Olsson avslutade VM med en 22:a- och en 26:e-plats i juniorklassen, där hon har tre år kvar.

Maria Eriksson följde upp sina dubbla medaljer från veteran-SM i friidrott förra helgen med ett brons i K40-klassen när veteran-SM i halvmaraton avgjordes i samband med Mariestadsloppet. IF Start-löparen avverkade de 21,1 kilometerna på 1.37.23. Kumlas Åsa Höög fick kliva hela vägen upp på prispallen efter seger i K45-klassen på 1.25.47, medan Starts Elias Zika blev fyra i M35.

I Alliansloppet, ett av säsongens största rullskidrace, lämnade Bob Impola återbud till start, men Karlslundskollegan Maria Gräfnings visade imponerande styrka när hon gick med i en tätgrupp med åkare som Britta Joansson Norgren, Katerina Smutna och Laila Kveli. Och faktum är att Gräfnings höll sig före både Kveli och Britta i spurten efter 48 kilometer, men fick se sig slagen av Maja Dahlqvist, Maria Nordström och Smutna, åtta sekunder bakom efter två timmars stakning.

Östansjöloppet var något åderlåtet av torsdagens BlodomloppetI men Liduina van Sitteren sprang båda (trea i Örebro, etta i Östansjö) och gjorde vad hon kunde för att hålla liv i sammandraget i långloppscupen, där hon fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp Mikaela Kemppi. van Sitteren avverkade de tio kilometerna stig med individuell start på 40.59, och var med det nästan fyra minuter snabbare än tvåan Rebecka Nylin. På herrsidan stärkte Per Arvidsson sin tredjeplats i cupen genom att vara snabbast av alla på 36.12, närmast före IF Start-junioren Mohamed Hassan på 37.23.

De riktiga snabblöparna saknades även i Örebro parkrun, vars 20:e upplaga lockade 40 löpare där Elin Winblad (20.34) och Anton Calmerfalk (18.50) noterade de snabbaste tiderna runt de fem kilometerna.

Beata Falk, den gamla juniorvärldsmästaren i orientering, visade att löpformen alltjämt är god när hon sprang hem Sälen fjällmaraton på 3.42.52, med dryga minutens marginal till tvåan Åsa Eriksson.

Och Matthias Wengelin fick lite revansch för senaste tidens strul när han tog hem Billingeloppet XC, en deltävling i Västgötacupen. Någon resultatlista från tävlingen har jag däremot inte lyckats hitta ännu.

Helgens höjdare

1. Världscupen i orientering och VM i mountainbikeorientering
I Lettland står medeldistans, stafett och sprint på programmet för världscuptvåan Martin Regborn, Tisarduon Lilian Forsgren (bara sprint) och Josefin Tjernlund och de andra i världscpen i orientering, och en bit söderut, i Litauen, avslutas VM i mountainbikeorientering för Garphyttans Marcus Jansson och karlskogingen Erica Olsson med långdistans i dag, fredag, och sprint i morgon, lördag.

2. Friidrotts-SM
I sprint och hopp kan länet håva in ett gäng medaljer när årets friidrotts-SM avgörs i Helsingborg med start i dag. På medel- och långdistans finns inte riktigt de förutsättningarna. Men Tim Sundström, som varit rejält skadedrabbad i år, är först ut och springer 1 500-metersförsök 15.00 i eftermiddag, och 18.10 i kväll springer Per Sjögren 10 000 meter, måhända med Erik Anfälts distriktsrekord för H35-löpare, 31.44,37, på näthinnan. På lördagen är det eventuell 1 500-metersfinal för Sundström, och på söndag springer både Sjögren och Lisa Bergdahl 5 000 meter.

3. Östansjöloppet
Långloppscupen enda tävling med individuell start börjar bli något av en klassiker nu när det är inne på sitt 14:e år. En finfin miltävling på stigar. Många verkar ha valt att springa Blodomloppet i går i stället, men några starka namn finns ändå i startlistan; som Liduina van Sitteren (trea i Blodomloppet i går, tvåa i långloppscupen), orienteraren Rebecka Nylin, Johan Ingjald, Dan Bäck och Henrik Eknor. Men man vet ju aldrig vilka som kommer och efteranmäler sig …

Anfält dök upp och vann Blodomloppet – fem dagar efter Ultravasan

Snacka om bra återhämtningsförmåga. Erik Anfält kände sig tillräckligt fräsch i kroppen för att slänga in en efteranmälan till Blodomloppets tiokilometersklass – och bara fem dagar efter segern och banrekordet i Ultravasans 45-kilometersklass sprang han i kväll hem sin sjunde seger (på tio kilometer 2008, 2010, 2011, 2013, 2015, 2017, på fem kilometer 2009) och tionde pallplats (även tvåa 2012, 2014, trea 2007) och när tävlingen firade 20-årsjubileum. Anfält berättar om loppet på instagram: ”Ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med.” Faktum är att Anfält aldrig sprungit fortare i Blodomloppet, och på landsväg bara överträffat tiden två gånger (i Startmilen 2013 och 2016).
”Alexander” heter Söderberg i efternamn, tävlar för Spårvägen men bor numera (sedan 2014) i Karlskoga (har tidigare sprungit och pluggat på college i USA och gjort milen under 30) och tog andraplatsen på 32.29, över minuten före Hallsbergsorienteraren Daniel Attås som laddar för fullt för karriärens andra landslagsuppdrag i Euromeeting. 18-årige Jack Karlsson tog fjärdeplatsen på 34.41.
På damsidan tog förhandstippade Josefin Gerdevåg hem segern på 37.29 (fem dagar efter segern i Vasakvartetten), men utmanades hårt av Mikaela Kemppi, som efteranmälde sig och bara var fem sekunder bakom i mål. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen på 39.10, och även fyran Hanna Torold gick under 40 minuter.
Askersunds Evelina Päiväniemi (18.28) och KFUM Örebros William Wickholm (16.48) vann femkilometersklassen.
OS-cyklisten och blodomloppsambassadören Emilia Fahlin? Jodå, hon lyckades tygla tävlingsdjävulen och joggade runt femkilometersbanan på 36.50.
NA sänder för övrigt direkt från tävlingen, en sändning du kan se i efterhand här.

Formen håller i sig 😊 Även om det var rätt kämpigt att ladda om idag…. Insåg redan på startlinjen att om jag skulle ha chans att inte "bara" ta en pallplats utan t.o.m. bärga min sjunde seger i loppet skulle jag behöva springa riktigt bra. Starten går och ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet ✌. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med. Sen hade vi picknick i gröngräset, jag och mina trevliga kollegor. Kort och gott en riktigt bra torsdagskväll. 📸Ann Hermasson Alm #blodomloppet #hyresgästföreningen #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Emilia Fahlin hemma – för att ”springa” Blodomloppet: ”Risk att tävlingshornen kommer fram”

Emilia Fahlin har ju, efter en på grund av sjukdomar till stora delar förstörd vår och försommar, kommit igång och toppresterat senaste månaden (i BeNe Ladies Tour, EM, Vårgårda GP och Ladies tour of Norway) och om allt det, och kommande uppdrag, passade jag på att snacka med henne om tidigare i dag. Det kommer i en pluslåst intervju på na.se under de närmaste dagarna. Men redan i morgon gör Fahlin sitt nästa lopp – och det med löparskor på fötterna. Fahlin är nämligen ”lokal ambassadör” för Blodomloppet (i fjol var det Martin Stenmarck), som firar 20-årsjubileum i Örebro i morgon. Det innebär att hon kommer vara på plats och prata och skriva autografer – och själv delta i femkilometersloppet.

– Jag blev tillfrågad tidigt i vintras, och tyckte att det var kul att bli påtänkt. Och jag visste att jag skulle vara hemma under den perioden, mellan Norge och Holland, så det passade bra. Blodomloppet har ju hållit på i så många år och är för en så bra sak (loppet uppmuntrar till blodgivande), så känner de att jag kan göra någonting för att bidra vill jag givetvis hjälpa till, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur hårt kommer du springa?
– Jag var ambitiös först och tänkte springa tiokilometersloppet, men sedan kom verkligheten i kapp mig. Jag insåg att Holland ligger så nära (Boels rentals tour drar igång på måndag), och jag har inte kört någon löpning, så risken är att jag inte kan cykla nästa vecka om jag går på för hårt (skratt). Så jag kommer nog jogga runt femkilometaren. Risken är att tävlingshornen kommer fram, men jag får försöka tagga ned.
Cyklister är inte så mycket för att springa generellt sett, va?
– Nja (skratt). Norskorna brukar gilla löpning, de tycker att det är bra som nedvarvning. Men jag tycker att det sätter sig i musklerna. Jag tycker det är slitigt att göra det under säsong. Jag har sprungit lite på vintrarna förut, det är ju enkelt att komma ut och köra. Men det är inte som cykel, det går ju inte att vila i nedförsbackarna …

Per Sjögren vann herrarnas femkilometersklass på 16.14 förra året, men står i år över Blodomloppet eftersom han laddar för friidrotts-SM i helgen. Inte heller damsegraren på distansen, Cecilia Svedin, verkar komma till start. Och den ende topp fem-löparna från fjolårets tiokilometerslopp jag hittar i startlistan är damfemman Ingrid Ziegler, som kutade på 41.11 då (och blev femma). Vilka som kommer till start är jag däremot sämre påläst om, eftersom det är svårt att hitta bland de 4 725 anmälda, men Josefin Gerdevåg är i varje fall anmäld och får givetvis räknas som förhandsfavorit.

Stafetterna i mountainbikeorienterings-VM? Tja, Sverige blev åtta på damsidan och nia på herrsidan. På damerna var Erica Olsson, karlskogingen som har tre år kvar som junior, ankare i seniorlaget, och försvarade den tiondeplacering som Nadia Larsson och Sara Forsgren fört henne till (men väl i mål räknades Finlands och Rysslands andralag bort, varför det slutgiltiga resultatet blev en åttondeplats). Garphyttans Marcus Jansson körde andrasträckan för Sveriges herrlag, och förde via femte bästa sträcktid upp Sverige från 14:e till åttonde plats (Linus Karlsson Mood tappade över fem minuter på täten på förstasträckan), Marcus Wadell på tredje tappade sedan till elfte plats innan andralagen räknades bort. I morgon är det vilodag.

I går var det förresten säsongens näst sista deltävling i Närkeserien i mountainbike, i Lindesberg, och NA var på plats (läs en pluslåst artikel med massor av bilder här). Någon resultatlista har jag däremot inte sätt än.

Regborn inför världscupen: ”Laddat upp mentalt med fina myspass i Kilsbergen”

Martin Regborn tog ju ledningen i världscupen redan efter andra tävlingsdagen, och behöll den över de nästkommande två. Schweizaren Daniel Hubmann klev om i samband med långdistansen på VM, och drygade ut försprånget när Örobroorienteraren inte blev uttagen till medeldistansen där. Men Regborn är alltjämt kvar på andraplatsen när det är dags för den tredje av säsongens fyra världscuphelger, i lettiska Cesis, som bjuder medeldistans på fredag, stafett på lördag och sprint på söndag.
Världscupens regler säger att poängen från en av de åtta första deltävlingar måste räknas bort (för Regborns del blir det förstås VM-medeldistansen som han inte fick springa) inför finalen i Schweiz i september (där världscupen avslutas med en lång- och en medeldistans som båda måste räknas). Något som gör att Hubmann, som sprungit alla sex tävlingar hittills med en 15:e-plats som sämsta resultat, i praktiken bara är 13 poäng före Regborn och inte 39 som världscupställningen visar. Däremot behöver inte jagande Matthias Kyburz (sju poäng bakom Regborn), Olav Lundanes (44 poäng bakom) eller Magne Daehli (46 poäng bakom) räkna bort några tävlingar.
Svenska orienteringsförbundet har snackat med Regborn inför tävlingarna i Lettland, och där är han, med tanke på utgångsläget, rätt blygsam i sin målsättning inför världscupavslutningen.
– Topp-tre är en dröm, men jag tror att topp-fem är ett mer realistiskt mål i år, säger han till förbundets hemsida.
Regborn berättar också i intervjun att han känner sig i riktigt bra fysiskt slag, men att det tagit tid att ladda om mentalt efter VM och world games tidigare i somras.
– Mentalt har det varit lite tuffare efter VM och World Games. För mig tar det väldigt mycket energi att ladda upp mentalt inför viktiga tävlingar så det blir rätt tomt efteråt, säger han och berättar om tricket för att ladda om:
– Jag har inte gjort något speciellt överhuvudtaget utan bara varit hemma i Örebro och tagit det lugnt efter en ganska intensiv vår och sommar med många resor. Laddat upp mentalt med fina myspass i Kilsbergen helt enkelt.
Förutom Regborn är också Tisarduon Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren uttagna till världscupen i Lettland. Tjernlund till båda de individuella distanserna, Forsgren bara till sprinten (Anna Bachman, Lidingö, tar hennes plats på medeldistansen). Forsgren är 33:a i världscupen och Tjernlund ligger på 49:e plats, men båda lider förstås poängmässigt av att inte ha fått med sig några poäng från VM, dit de inte blev uttagna. Regerande världscupsegraren Tove Alexandersson (hon har vunnit totalen de tre senaste åren) toppar sammandraget i år också efter tre vinster och en andraplats på de sex första tävlingarna.
På herrsidan har någon svensk inte vunnit totala världscupen sedan Johan Ivarssons triumf 1996 (då var Regborn fyra år gammal …), och senaste pallplatsen tog Peter Öberg 2009.

Mountainbikeorienterings-VM fortsatte i dag med masstart, men Marcus Jansson lyckades inte upprepa gårdagens succé med en 15:e-plats. I stället fick han nöja sig med en 28:e-plats i de litauiska skogarna, efter att ha gått i mål drygt sex minuter efter något som måste ha varit en episk spurtduell med fyra cyklister inom en sekund och sju inom sex sekunder (italienaren Luca Dallavalle tog guldet), och hela 14 cyklister kom i mål inom en minut. Linus Karlsson Mood blev bästa svensk på 18:e plats. Karlskogingen Erica Olsson, enda svensk i damernas juniorklass, slutade på 20:e plats. I morgon är det dags för stafetter.

Marcus Jansson inledde VM med bästa placeringen någonsin – närmare sig stora målet

I dag inleddes VM i mountainbikeorientering – för fjärde året i rad med Marcus Jansson på startlinjen. Garphyttecyklisten har, sedan jag snackade med honom första gången (det måste ha varit inför VM 2015), haft en uttalad målsättning att bli förste svenske herråkare att nå en topp tio-placering på VM, och i dag kom han – placeringsmässigt – närmare än någonsin tidigare. För efter att tidigare ha haft två 17:e-placeringar som bästa resultat, från fjolårets VM, slog Jansson i dag till med en 15:e-plats när årets VM, som avgörs i litauiska Vilnius, inleddes med medeldistans. Tidsmässigt skiljde nu tre minuter och tio sekunder upp till den där tiondeplatsen (när Marcus blev 17:e i sprinten i fjol hade han bara 42 sekunder upp, men det går förstås inte att jämföra olika distanser på det sättet), men det skiljde bara drygt två minuter till elfteplatsen. Precis som vanligt var han bäste svensk, landslagskompisen Linus Karlsson Mood var elva placeringar och över fyra minuter bakom i mål.
Förbundskapten Peter Olsson, från Karlskoga, var mycket nöjd med Janssons insats:
– Det är riktigt bra faktiskt. Klart att vi alltid hoppas nå podiet, men det är väldigt tight och Marcus bör vara nöjd med dagens placering, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Karlskogas Erica Olsson, som är enda svenska juniordam på plats i Litauen, hade en tuffare dag och var distanserad med nästan 28 minuter (motsvarande över 50 procent av segrartiden) på sin 24:e-plats. Men så ställs supertalangen också mot tre år äldre motståndare i junior-VM.
VM fortsätter med masstart i morgon, stafett på onsdag och långdistans på fredag innan det avslutas med sprint på fredag. Ytterligare tre chanser för Marcus att nå den där topp tio-placeringen, alltså.

Alla Marcus Jonssons VM-resultat som senior:

2014:
Långdistans: 34.
Medeldistans: 35.
Sprint: 78.
(Åtta i stafett)

2015:
Långdistans: 24.
Medeldistans: 22.
Sprint: 33.
(Felstämplade i stafett)

2016:
Långdistans: 17.
Medeldistans: 42.
Masstart: Ej start.
Sprint: 17.
(Sjua i stafett)

2017:
Medeldistans: 15.