Helgens höjdare – Regborn kan vinna världscupen och Kemppi långloppscupen

1) Världscupfinalen i orientering
Förstås. Martin Regborn jagar den första svenska totalsegern i herrarnas världscup sedan Johan Ivarsson 1996, eller i varje fall den andra svenska pallplatsen på herrsidan under hela 2000-talet (efter Peter Öbergs tredjeplats 2009). Den vankas säsongens höjdpunkt (enligt bloggaren) redan i eftermiddag med en riktigt brutal långdistans, och sedan avslutas individuella världscupen med en medeldistans på lördagen innan säsongen stängs helt med en mixedsprintstafett på söndagen (Sverige har dock redan säkrat totalsegern i stafettvärldscupen, så den är mest av akademiskt intresse). Läs allt om förutsättningarna inför helgen i gårdagens blogginlägg.
Juniorerna avslutar den internationella säsongen med den eurpeiska juniorcupen i orientering (JEC), inofficiella junior-EM, med stafett på fredagen, långdistans på lördagen och sprint på söndagen. Filip Jacobsson, degerforsaren som bor i Hallsberg och tävlar för Tisaren, gör där sitt sista landslagsuppdrag som junior.
På hemmaplan avgörs Dubbelfajten, på stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda.

2) Annaloppet
Karlslundsloppet, som skulle ha löpts på lördagen, blev inställt, men Annaloppet i Nora på söndag blir av. Tävlingen, ett terränglopp över 5,2 kilometer med namn efter ”Nora-Anna” Larsson (som slog fyra världsrekord 1944–1945), har start och mål på Norvalla och ingår i långloppscupen. Orienteraren Josefin Erlandsson och Örebro AIK:s Pär Englund vann i fjol. Någon anmälningslista är inte publicerad, men dyker Mikaela Kemppi upp och blir sämst fyra så säkrar hon totalsegern i långloppscupen. På herrsidan är det fortfarande betydligt jämnare. Vill man ha mer löpning som samarrangeras Örebro parkrun den här helgen med IF Start.

3) Klarälvsloppet
På lördagen är det premiär för det Sveriges längsta rullskidtävling, nio platta mil på den gamla banvallen mellan Hagfors och Karlstad, och en hygglig del av världseliten i långlopp ställer upp, med namn som Britta Johansson Norgren, John Kristian Dahl och Jörgen Brink. Karlslunds egen Olivia Hansson är, om man utgår från startnumren, seedad som tvåa i damklassen bakom Johansson Norgren, medan klubbkompisen Bob Impola fått startnummer fyra i herrklassen. Till start finns också bland andra Kifs Robert Brundin, som imponerat så mycket i Moto tour.

Dags för Regborn att jaga världscuppallen – här är alla förutsättningar: ”Blir så brutalt att det inte är sant”

Jag skrev ju en del om förutsättningarna för Martin Regborn inför världscupfinalen i Schweiz, som förutom den avslutande mixedsprintstafetten som inte har något med den individuella världscupen att göra, avgörs med en tuff och härligt hårt kuperad långdistans på fredagen och en medeldistans på lördagen, efter senaste världscupomgången i Lettland, men nu när det äntligen är dags för avgörandet tänkte jag friska upp minnet:
Eftersom 200 poäng står på spel kan, rent teoretiskt, fortfarande elva olika löpare ta hem världscupen. Men i praktiken har fyra löpare realistisk chans på totalsegern (och är det ingen där bakom som tar en dubbelseger eller liknande så lär det bara finnas fem som gör upp om pallplatser). Vi snackar:
1) Schweizaren Matthias Kyburz, som är regerande världscupsegrare och som till och med förra säsongen representerade Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (och som har fyra VM-titlar på meritlistan). Han har 388 poäng, och för att säkra en ny totalseger räcker en seger och en femteplats i de två finaltävlingarna oavsett vad alla andra gör (däremot räcker det inte med två andraplatser om Regborn vinner båda tävlingarna).
2) Örebroaren Martin Regborn, som tävlar för Örebroklubben Hagaby och som kommer med fina formbesked från SM (medeldistanssilver) i ryggen. Han har varit jämnheten själv den här säsongen, är den enda herrlöparen som varit topp tio i alla världsscuplopp han sprungit i år, men har å andra sidan bara tagit en pallplats. Han har 355 poäng, och för att säkra totalsegern, utan att behöva bry sig om vad de andra gör, krävs två segrar i helgen. För att säkra en pallplats krävs, oavsett allt, krävs en andra- och en tredjeplats (vid två tredjeplatser kan han tappa till fjärde plats i sammandraget med riktig oflyt med de andra resultaten), men troligt är att något lägre placeringar räcker (allt är dock beroende av vad de andra löparna gör.
3) Schweizaren Daniel Hubmann, är världscupkungen nummer ett med sex sammanlagda titlar (20008–2011, 2014–2015) och pallplatser i sammandraget elva av de tolv senaste säsongerna (plus sex VM-guld). Han har 338 poäng, och är alltså 50 bakom Kyburz och 17 bakom Regborn. Är Hubmann etta eller två på fredagen är han förbi Regborn om han har honom bakom sig, en dubbelseger i helgen räcker till totalsegern i världscupen om Kyburz är tvåa och trea (men inte om Kyburz är tvåa i båda tävlingarna).
3) Olav Lundanes, Norge, har varit trea i sammanlagda världscupen de två senaste säsongerna (men gjort ännu starkare resultat på VM, där han tagit sju guld varav fyra de två senaste åren) och är den ende som vunnit två deltävlingar den här säsongen. Han har precis som Hubmann 338 poäng, och alltså exakt samma förutsättningar inför finalen.
5) Vojtech Kral, Tjeckien, vann senaste världscuptävlingen, sprinten i Cesis, men utmanar främst om pallplatserna och inte om segern i totala världscupen om inte Kyburz klappar igenom i finalen. Han har 295 poäng, och är alltså 43 bakom de dubbla treorna Hubmann och Lundanes. Behöver sannolikt två pallplatser för att ta sig upp på topp tre i sammandraget.
Poängen som ges i världscupdeltävlingarna är 100 för seger, och därefter en sluttande skala med 80–60–50–45–40–37–35–33 poäng ned till niondeplatsen, och därefter skiljer en poäng per placering, från 31 ned till 1, för placering 10–40.
Regborn går ut som 80:e man i långdistansen, startar 14.54. Hubmann, Kyburz och Lundanes rundar av fältet och startar 15.06, 15.08 respektive 15.10.
– Det blir så brutalt att det inte är sant. Vi ska upp 760 höjdmeter på 11 kilometer. Jag springer i slalombacken hemma, och den är ganska brant och när jag springer 11 kilometer där så blir det motsvarande hur det kommer att vara i Schweiz, sa Regborn för ett par veckor sedan om just den här långdistanstävlingen, i en intervju med Svenska orienteringsförbundet (läs också mitt förhandssnack inför förra helgens medeldistans-SM, där Regborn alltså blev tvåa, där det även talas en del om världscupfinalen).
Även Josefin Tjernlund, Tisarens SM-bronsmedaljör i långdistans, är ju på plats i Schweiz. Hon har sprungit fem världscupdeltävlingar i år, har placeringsraden 25–41–27–39–9 (sprinten i Cesis), och ligger på 39:e plats i sammandraget, med stor möjlighet att klättra rejält om hon gör bra resultat. Tjernlund går ut med startnummer 41, 13.51 i morgon.

Därför ställs Karlslundsloppet in: ”Alltför få anmälda”

På lördag förmiddag skulle Karlslundsloppet, milloppet på fint, mjukt underlag på Väster som avgjorts årligen sedan 1999, med start och mål vid Karlslunds motionscentralha avgjorts. Men i dag meddelade arrangörerna i Karlslunds IF via sin facebooksida att tävlingen är inställd på grund av för få föranmälningar.
”Beslutet grundar sig i att det var alltför få anmälda för att kunna genomföra ett högkvalitativt arrangemang. Förbetalda återbetalas 100 procent”, skriver arrangörerna.
Vi får se om fjolårets upplaga, som drabbades av en del strul, blir den sista, eller om tävlingen återkommer 2018. Anette Carlsson och Thomas Chaillou får hur som helst fortsätta vara regerande mästare ett år till, och länets löpare får i stället ta sikte på Annaloppet i Nora på söndag.
Det var för övrigt redan på förhand klart att Karlslundsloppet i år inte ingick i långloppscupen, så den inställda tävlingen påverkar inte utgången där.

2018 års tävlingsprogram i löpning växer nu fram dag för dag på Närkes friidrottsförbunds hemsida, och sedan jag skrev senast har nu ytterligare tolv tävlingar ansökt om sanktion. Vi snackar inga stora överraskningar, direkt. Enda förändringen är att Semesterhalvmaran och Sommarmilen, LK Gränslös båda arrangemang mellan Fjugesta och Kumla, flyttar från tredje till andra lördagen i juli, och alltså avgörs den 14 juli 2018.
Varvetmilen, som tidigare hette Göteborgsvarvets seedningslopp (en snabbsprungen milbana på Väster i Örebro) flyttade inför årets säsong från slutet av augusti till sista söndagen i mars (två helger före Startmilen), där den ligger kvar även 2018. Örebro AIK halvmaraton ligger kvar på tredje onsdagen i april, vilket gör att den 2018 hamnar bara elva dagar efter Startmilen (och korta terräng-DM ska väl in däremellan, det är inte inlagt i schemat än). Hälleforsterrängen, det klassiska terrängloppet med start och mål vid Hurtigtorpet, behåller andra lördagen i maj, Fröviloppet ligger kvar på tredje lördagen i juni, Viby marathon avgörs precis som i fjol två veckor senare, Östansjöloppet (tävlingen med intervallstart) kommer, precis som i år, att avgöras den fjärde lördagen i augusti (då som nu två dagar efter Blodomloppet), Kilsbergsleden springs den första lördagen i november och Lucialoppet arrangeras den sista lördagen före Lucia.
Mer intressant blir det förstås när vi har hela listan med arrangemang och kan vilka tävlingar som försvinner (och förhoppningsvis framför allt om några nya tillkommer). Och vi får förstås se vad som händer med Karlslundsloppet 2018.

Karlskogapar springer halv-Marathon des sables

Regina och Tom Johnsson från Karlskoga, som bland annat sprungit båda upplagorna av Örebro backyard ultra, är just nu på kanarieön Fuerteventura och springer ett helt nytt lopp: Half Marathon des Sables Fuerteventura. Det är klassiska superhårda ökenloppet Marathon des Sables, som avgjorts sedan 1986, som nu ynglat av sig och börjat starta fler lopp runt om i världen, och bland dem den här halvvarianten. ”Halv” betyder i sammanhanget 120 kilometer i stället för de runt 250 som originalet består av. De 120 fördelas på tre etapper, och startar i dag, tisdag, med en cirka 25 kilometer lång etapp, med en riktigt ordentlig stigning (runt 350 höjdmeter på knappt fem kilometer), längst söderut på ön. I morgon väntar kungaetappen, drygt 60 kilometer där löparna förväntas behöva använda även natten till torsdagen för att nå målet, och på fredag avslutas tävlingen med den sista etappen.
Precis som vanligt när det gäller Marathon des Sables måste löparna bära med sig all sin utrustning i ryggsäckar genom hela loppet, och det är spartanska övernattningar i tält som gäller. Men till skillnad från ökenhettan (och nattkylan) från originalet så verkar det bli fina 27 grader på dagarna och just under 20 på nätterna på Fuerteventura.
Det har inte ramlat in några resultat för Johnsson-laget än, men ni kan följa livetrackingen via första länken i inlägget. Stockholmarna ”Marathon-Mia” Thomsen, Stefan Kindgren, Henrik Kindgren och Alexandre Fleury springer också loppet. Spanjoren Alejandro Fraguela Breijo och britten Anna-Marie Watson var först i mål på tisdagen, på 2.23 respektive 3.04.

Att utmana sig – förlorar gör bara den som inte försöker

Helgen som gick handlade för min del mycket om att utmana sig – att ge sig ut på okänd tävlingsmark. Som jag skrev om redan i gårdagens blogginlägg supportade jag på lördagen sambon som sprang Lidingöloppets 15-kilometerslopp. Det är bara några år sedan hon gick från att tycka att löpning var pest till ok – och så sent som i juli bröt hon dessutom en tå som gjorde att uppladdningen inför Lidingö handlade mer om att lära sig gå normalt igen än att springa. Ändå genomförde hon loppet på ett helt briljant sätt – hon har aldrig gjort milen under timmen och var nu bara fem sekunder ifrån trots att vid milpasseringen återstod fem kilometer, och trots att Lidingöbanan är långtifrån platt.
Dagen därpå var det hur som helst min tur att utmana mig. Sambon, som tävlar i crossfit, hade inte lyckats få tag i någon lagkamrat till årets team series (typ ett par-VM, där man på sin egen hemmaplan utför ett antal grenar och lämnar in resultaten [och videos så det går att kontrollera utförande] på nätet), och jag är ju inte den som bangar så jag sa att ”då kan väl vi köra?” Och det gjorde vi, i går.
Problemet är ju bara att jag är betydligt svagare vad gäller framför allt armstyrka än vad sambon är när det gäller löpning: Jag hade helt enkelt problem att över huvud taget genomföra flera av grenarna.
Vi började med en gren där man synkroniserat skulle kasta en niokilosboll (sex kilo för damerna) till en punkt tre meter upp på en vägg, och där varje kast måste starta ur ett knäböj. Det var tungt, men gick ok: Problemet var bara att man därefter skulle dela på 30 frivändningar på 61 kilo för herrar och 43 kilo för damer – och att respektive deltagare var tvungen att göra minst en frivändning. Och let’s face it: Jag är inte nog stark för att frivända 61 kilo. Så när sambon hade gjorde 43 frivändningar var grenen över för oss, trots att vi hade tid till godo (efter 30 frivändningar skulle man tillbaka till bollarna).
En annan gren innehöll 45 thrusters (frontböj där man, när man kommer upp ur böjen, i samma rörelse fortsätter med stången upp över huvudet) på 43 kilo. Det ligger extremt nära mitt max, jag kanske kan göra 47 en bra dag, så det tog sin tid. Därtill fanns det ingen maxtid. Ja, det är bara att erkänna: Av 1 570 lag som lämnat in resultat för den grenen ligger vi på 1 570:e plats, med över fem minuter fram till laget på 1 569:e. Men som sambon sa, när jag bad om ursäkt för att jag drog ned henne så mycket (hon hade kunnat genomföra den grenen på sju minuter själv, nu tog det 26.53 med mig att släpa på): Förlorar gör bara den som inte försöker.
Och jag fick ändå avsluta stolt: Jag lyckades prestera sju chest to bar-pullups (där man hänger raklång i en stång och drar sig upp med sådan kraft att bålen slår i stången under nyckelbenet) trots att jag inte på uppvärmningen, eller över huvud taget sedan tidigt i våras, gjort en enda (det gjorde att vi är 1 167:a i världen just i den grenen. Och i allra sista grenen blev det rodd, så där fick jag dra lite.
Nästa vecka avslutas team series med ytterligare ett antal grenar som inte är presenterade ännu. Vi kan väl hoppas på något mer konditionskrävande då. Och en sak är säker: Det är jävligt kul att utmana sig.

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Helgens höjdare

1. Cykel-VM
Emilia Fahlin avslutar säsongen (även om hon, när jag pratade med henne inför VM-starten, flaggade för att det möjligen kunde bli ett litet endagarslopp som avslutning i början av oktober eller så) med landsvägsloppet vid cykel-VM i Bergen på lördagen. Banan består av åtta tuffa varv på en rätt centralt belägen 19,1-kilometersslinga, där det enligt Fahlin inte finns något utrymme någonstans för att vila. Årets VM är Örebrocyklistens tionde, men det första där hon inte är hjälpryttare åt Emma Johansson. Det kommer förstås bli spännande att se var det tar vägen, och vad benen räcker till. Ett längre, pluslåst förhandssnack med Fahlin kommer på na.se inom kort!

2. Orienterings-SM
Det mäktiga SM-året i Örebro län avslutas med medeldistans-SM i Åsbro på fredag (kval) och lördag (final) och stafett-SM i Ånnaboda på söndag. Bortsett Fredrik Bakkman är hela den svenska delen av världseliten på plats, och det ska bli spännande att äntligen få se Martin Regborn tävla (han har ju, av olika anledningar, missat de fem första SM-tävlingarna som avgjorts i länet), och därtill om Josefin Tjernlund kan förvalta höstens superform. Jag skrev ju lite inför tävlingarna redan i onsdagens blogginlägg.

3. Lidingöloppet och Berlin marathon
När Erik Anfält postade sitt senaste instagraminlägg var han fortfarande i valet och kvalet om han skulle dyka upp och kuta Lidingöloppet i morgon, och även Linus Rosdal (de två har ju haft några bataljer tidigare) saknas alltjämt i startlistan. Så vi får väl se, tills vidare är Fellingsbrolöparen Lisa Bergdahl det mest intressanta länsnamnet som garanterat startar i 30-kilometerstävlingen (jag har ju skrivit om det tidigare). Dagen därpå är det dags för Berlin marathon, som inte bara kommer innehålla ett världsrekordförsök utan dessutom ett gäng starka Örebro AIK-löpare med Morgan Pätsi, Sören Forsberg, Anders Larsson och Andreas Ingberg (om hans högervad håller).

Regborn om Åstadsloppet: ”Stor sannolikhet att jag står på startlinjen”

Pratade med Martin Regborn i morse, om stundande medeldistan-SM och världscupfinal (en pluslåst artikel dyker upp på na.se under fredagsmorgonen), men passade givetvis på att fråga om Åstadsloppet, som jag tidigare skrivit om här i bloggen att han anmält sig till. Örebroaren, som inte bara är tvåa i totala världscupen i orientering utan därtill gjort 30.30 på landsvägsmilen (näst snabbaste länslöparen genom tiderna på distansen) och 14.57 på fem kilometer landsväg (och distriktsrekordet 8.15,81 på 3 000 inomhus när han var SM-femma i fjol), påpekade att det är hans tränare Mikael Kroon som anmält honom och inte han själv, men tillade också:
– Om jag känner mig pigg och fräsch så springer jag. Det är stor sannolikhet att jag står på startlinjen.
Regborn berättade också att tävlingen, tvärtemot vad jag skrev, inte blir hans debut på halvmaran – han var anmäld till Åstadsloppet 2012 men bröt då halvvägs med sjukdomskänningar. Åstadsloppet 2017 kan därmed bli den första halvmara han fullföljde. Jag sa åt honom att jag tyckte det skulle bli otroligt intressant att se honom på distansen, med tanke på hans resultat på milen, men Regborn själv menade att det blir en helt annan sak att springa drygt dubbla distansen och att det även fysiskt kommer kräva helt andra saker än han är van vid trots att tävlingstiden på halvmaran är betydligt kortare än i de längre orienteringstävlingarna. Farten är högre, asfalten är hårdare och det finns ingenstans att gömma sig, typ.
Hur som helst ser ju startfältet farligt intressant ut med Regborn, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren och Thomas Chaillou anmälda sedan länge (och förhoppningsvis dyker Erik Anfält upp också).

Bakkman enda landslagslöparen som saknas i jättestartfält

Knappt har man hunnit landa efter långdistans-SM så är det dags för de sjätte och sjunde, och avslutande, SM-tävlingarna i orientering under det här året av mästerskap i länet. Först ut under den avslutande helgen är medeldistansen, som avgörs i skogarna strax utanför Åsbro, söder om Hallsberg, med kval på fredag eftermiddag och final på lördag. Totalt är 782 löpare anmälda, varav 137 i damklassen, 213 i herrklassen och 432 i de fyra juniorklasserna. 15 av 16 A-landslagslöpare är anmälda (den enda som saknas är IFK Göteborgs Fredrik Bakkman) och 15 av 17 löpare i utvecklingslandslaget (Tisarens egen VM-löpare Lilian Forsgren tvingas avstå på grund av terrängkännedom, Sävedalens Amilia Björklund avstår också). Bland dem regerande Tove Alexandersson, Helena Bergman, Lina Strand, Jerker Lysell, Jonas Leandersson och Emma Johansson.
Från länet deltar sex löpare som sprungit för svenska seniorlandslaget 2017 i Hagabys världscuptvåa Martin Regborn och Tisarens Josefin Tjernlund (SM-bronsmedaljör i långdistans-SM så sent som i söndags och uttagen till världscupfinalen), Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson, Ellinor Eriksson och Daniel Attås. Till start i seniorklasserna finns också Hagabys Viktor Larsson, Josefine Wallenhammar, Amélie Wallenhammar och Linnéa Holmqvist, Milans Per Eklöf, Lisa Westerberg,Jessica Nilsson och Jonas Lindahl, KFUM Örebros Elin Fjellström och Tisarens Erik Lindgren. Därtill finns ex-karlskogingen Linda Take och ex-örebroaren Maria Magnusson (båda därtill ex-landslagslöpare) anmälda, men för Magnusson finns det stora frågetecken eftersom hon fick vänsterarmen genomborrad av en pinne för 1,5 veckor sedan (det var det som gjorde att hon tvingades lämna återbud till långdistans-SM). Något hon berättar om på sin blogg, där hon också visar upp bilder för okänsliga läsare.
Kvalet avgörs för herrarnas del över sex heat där de sju bästa från varje går till lördagens final, för damerna med fyra heat där de tio bästa från varje går till final.
Allra sist ut under länets SM-år är stafett-SM i Ånnaboda på söndag. 86 herrlag, 63 damlag och 116 juniorlag är anmälda, samtliga med tre löpare i varje, men själva laguppställningarna behöver inte lämnas in förrän 20.00 på lördag kväll. Från länet har Tisaren två herr- och tre damlag anmälda och Milan ett herr- och ett damlag.