Erik Anfälts besked – springer Valencia marathon: ”All-in”

Erik Anfält hade tårar i ögonen när han efter ett års skadehelvete klev i mål som segrare i Ultravasans 45-kilometersklass för två månader sedan. Sedan har han, med Erik Anfält-mått mätt, fortsatt att tävla rätt sparsamt (seger i Blodomloppet bara fem dagar efter Ultravasan, förvisso, men sedan ”bara” Bergslagsleden ultra [kross av egna banrekordet], Lidingöloppet [en 20:e-plats] och Åstadsloppet [en tredjeplats som blev en seger som blev en tredjeplats] på två månader). Men nu har Anfält bestämt sig för att inte avsluta säsongen utan tvärtom försöka kräma ur något ännu bättre ur den 41-åriga kroppen: I Valencia marathon den 19 november. Det meddelar Anfält på instagram.
Det var där Anfält satte sitt personbästa (2.25.03, nettotiden 2.24.55) för två år sedan, den bästa tiden av en länslöpare sedan Lars Hagbergs och Rolf Barrs dagar på 80-talet. Kan det bli en ännu bättre tid den här gången? Kanske.
”Med exakt fyra veckor kvar till Valencia marathon tycker jag att jag ligger i perfekt slagläge. Långt ifrån toppform och långt ifrån perfekt känsla i kroppen men det går helt klart åt rätt håll och viktigast av allt, motivationen finns där”, skriver Anfält på instagram. Stefan Ehrin frågar honom i kommentarsfältet vad planen är. Svaret? ”All-in”.

Zika sprang 2.53 i ”debuten” – och Englund klättrade 66 platser i genom tiderna-statistiken

Elias Zika sprang ju Marieberg galleria marathon i våras och tog, trots en hel del bekymmer med det hårda underlaget, till slut andraplatsen på 3.05.46. Men om jag inte missat något lopp däremellan så blev Växjö marathon på lördagen Örebrolöparens ”riktiga” maratondebut – utomhus och på en bana som inte består av 120 varv i ett köpcentrum … Och då pressade Zika ned perset hela tolv minuter, och tog mållinjen efter 2.53.49, vilket gav en tredjeplats i M35-klassen och en elfteplats totalt i tävlingen. Wedevågs Pär Englund var ännu lite snabbare, sprang på 2.50.35 (tidigare perset låg på 2.56.22, från Stockholm 2013) vilket gav andraplatsen i M40 och sjundeplatsen totalt – och därtill en klättring på 66 placeringar i distriktets genom tiderna-statistik på distansen, upp till en preliminär 126:e-plats (listan uppdateras efter varje säsong, så någon kan ju ha klämt sig in före och puttat ned Englund något snäpp).

Rihard Darzins var, för andra vecka i rad, snabbast av alla i Örebro parkrun på lördagen, precis som klubbkompisen (i Lynx multisport team) Sara Gunnarsson, på 19.47 respektive 21.11. Danny Hallmén (multiidrottaren som har världsrekord i paddelmaskin, EM-medalj i quadrathlon, landslagsmeriter i kanot och en gedigen triathlon-, swimrun- och multisportbakgrund) gjorde debut och blev fyra på 21.07. ”Riktigt roligt (och jobbigt)”, skriver han på instagram.

Mikaela Kemppi gjorde comeback – och tog hem långloppscupen (och tolv DM-guld 2017)

Efter över två månader utan tävling – en evighet med Mikaela Kemppis mått mätt – och hennes längsta uppehåll från löpningen sedan hon senast blev mamma för fem år sedan (nu på grund av förkylning och en ”gnällig sena i baksida lår/rumpa”) gjorde den förra landslagslöparen från Örebro på lördagen comeback i långa terräng-DM. Hur det gick? Tja, förvisso fick hon för första gången sedan korta terräng-DM i april 2013 se sig slagen av en annan länslöpare än Josefin Gerdevåg i en tävling i långloppscupen (en nätt liten skalp för Liduina van Sitteren), men Kemppi lämnade ändå Knottebo i Åsbro med fyra tunga titlar: Veteran-DM-guld, lag-DM-guld, veteranlag-DM-guld och totalseger i långloppscupen för femte året i rad. Tja, och så ett silver i DM, då, efter att ha avverkat de åtta kilometerna på 33.26, 42 sekunder långsammare än van Sitteren (men 28 snabbare än trean Julia Johnsson). Samtliga tre springer för Örebro AIK som därmed cashade in lagguldet med mer än elva minuters marginal, och i veteranlaget fick Kemppi och Johnsson sällskap av Märta Sjölander högst upp på prispallen.
Kemppi blir den är den första löparen genom tiderna att vinna långloppscupen fem år i rad, och är nu bara en titel från Åsa Höögs rekord på sex (Erik Anfält har också fem).
På herrsidan tog orienteraren Daniel Attås, som sprang i blågult i Euromeeting i september och står precis utanför det ordinarie landslaget, hem tävlingen med tiden 42.40 över tolv kilometer, närmast före Per Arvidsson (40 sekunder bakom) och fjolårsmästaren Andreas Ingberg (56 efter) som nu fick nöja sig med att vara bäste veteran.
I herrarnas långloppscup skapar Arvidssons sju poäng spänning i toppen: Med Kilsbergsleden och Lucialoppet kvar att springa har han nu 47 poäng, och är bara fem bakom Sjögren. Arvidsson har sprungit nio tävlingar och får alltså räkna en till (utan att behöva räkna bort den sämsta), vilket innebär att en seger i Kilsbergsleden eller Lucialoppet räcker för att han ska gå förbi Per Sjögren (om ”Peiza” inte tar någon mer poäng; även två andraplatser eller en andra- och en tredjeplats räcker för Arvidsson). Hamnar de på samma poäng vinner däremot Sjögren på fler segrar totalt (just nu 7–1). Heshlu Andemariam är borta från kampen om totalsegern efter sin femteplats på lördagen.
Vid sidan om Ingberg (M35) och Kemppi (K40) fick även Magnus Persson (M40), Ulf Hallmén (M45), Patrik Johansson (M50), Jonny Larsson (M55), Tauno Mertala (M60), Mats Stenmarck (M65), Sven-Olov Olofsson (M70), Arne Evertsson (M75, Anders Källman (M80), Lisa Hjalmarsson (K35), Marie Dasler (K45), Märta Sjölander (K50), Maria Engström (K55), Rose-Marie Enmalm (K60), Susanne Malmqvist (K65) och Birgitta Jansson (K75) med sig varsitt veteran-DM-guld hem. IF Start vann herrarnas lagtävling med Arvidsson, Heshlu Andemariam och Johan Ingjald i laget, medan Örebro AIK vann veteranlagtävlingen på herrsidan med Ingberg, ROnny Collin och Roger Elimä.
Noterbart är att KFUM Örebro, distriktets största friidrottsklubb (just nu sexa i långloppscupens lagtävling) med löpare som Per Sjögren, Martin Regborn, Josefin Gerdevåg och en lång rad mycket lovande juniorer, bara hade en startande i dagens tävling: Gösta Carlsson (2.28.27 på maran 1973), som blev trea i M70-klassen.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per ?

Så här gick det för Mikaela Kemppi i DM-tävlingarna 2017:
Korta terräng-DM, damer: Guld nummer ett.
Korta terräng-DM, D40: Guld nummer två.
Korta terräng-DM, damlag: Guld nummer tre.
Korta terräng-DM, veterandamlag: Guld nummer fyra.
Halvmaraton, damer: Guld nummer fem.
5 000 meter, damer: Guld nummer sex.
5 000 meter, D40: Guld nummer sju.
Maraton, damer: Ej start, Kerstin Liljerås tog guldet.
Maraton, D40: Ej start, ingen kom till start (!).
10 000 meter, damer: Guld nummer åtta.
10 000 meter, D40: Guld nummer nio.
Halvmaraton, D40: Ej start, Erica Lech tog guldet.
Långa terräng-DM, damer: Silver bakom Liduina van Sitteren.
Långa terräng-DM, D40: Guld nummer tio.
Långa terräng-DM, damlag: Guld nummer elva.
Långa terräng-DM, veterandamlag: Guld nummer tolv.

Helgens höjdare – Kemppi anmäld till terräng-DM

1) Långa terräng-DM
För andra året i rad avgörs på lördagen långa terräng-DM i Åsbro, på en fyrakilometersbana (som löps ett, två eller tre varv) med start och mål vid Knottebo. Det största utropstecknet är att regerande mästaren Mikaela Kemppi anmält sig, och kommer hon verkligen till start (hon har haft skadebekymmer och inte tävlat sedan början av augusti, läs mer på hennes instagramkonto här) räcker en femteplats för att säkra totalsegern i långloppscupen. Skulle hon vinna, och om Örebro AIK samtidigt tar hem lagsegern på damsida, så inkasserar Kemppi dessutom DM-guld nummer nio (damer), tio (damveteraner) och elva (lagtävlingen) av 14 möjliga den här säsongen. På herrsidan är regerande mästaren Andreas Ingberg anmäld, och han har dessutom hunnit bli veteran sedan senast, så han kan också ta dubbla, eller trippla, DM-guld. Han utmanas främst av Daniel Attås, om jag inte missar något starkt namn i listan eller om någon (Per Sjögren?) dyker upp och efteranmäler sig.

2) Växjö marathon
Maran i Växjö var tidigare ofta Sveriges näst största bakom Stockholm, sett till antalet deltagare, men har senaste åren halkat nedåt i statistiken. I år är det ändå 317 föranmälda mot 129 fullföljande i fjol, och bland de finns IF Starts Elias Zika som gör en intressant start.

3) Örebro parkrun
Löpning, löpning … och löpning! Med cykel-, triathlon och orienteringsäsongerna i stort sett över och innan skidorna och skridskorna dragit igång så är det löpning som gäller för hela slanten. Och för den som inte vill betala den där slanten alls finns Örebro parkrun, varje lördag 9.30 alldeles gratis. Helgens upplaga är den 28:e i ordningen.

Anmälan stängde – många tunga namn saknas till terräng-SM

Ingen Martin Regborn, Mikaela Kemppi, Per Sjögren, Josefin Gerdevåg, Erik Anfält, Erika Bergentz eller Linus Rosdal (och förstås inte heller någon Louise Wiker eller Haben Kidane) så långt ögonen når. Näe, när ordinarie anmälan till terräng-SM, som avgörs i Huddinge nästa helg, stängde nu vid midnatt saknades samtliga tunga länsnamn. Nu går det förvisso att efteranmäla sig ända in på tävlingsdagen, till förhöjd avgift, men det verkar inte troligt att det blir några större framgångar för länslöparna i terräng-SM den här gången.
Förra året tog ju Wiker brons (och guld i lagtävlingen), Bergentz guld i K40, Sjögren silver i M35 och både Rosdal och Regborn var topp 15 i herrarnas elitklass. Nu står i stället hoppet främst till Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen Lisa Bergdahl, som tillhör guldfavoriterna i K22-klassen, som vann Lidingöloppet i den åldersklassen i höst och som har möjlighet att få springa både NM och EM i terränglöpning i höst efter att ha sprungit 10 000 meter i U22-friidrotts-EM i somras.
IF Starts veterandamer tog SM-silver i lagklassen i fjol, och har ett ramstarkt lag även i år med Anna Pettersson, Marie Dasler och Maria Eriksson. I P15 tillhör Wilhelm Bergentz, Thoren, favoriterna precis som Sören Forsberg, Örebro AIK, i M50. och i M22 gör Heshlu Andemariam, Start en intressant start.
De enda länslöparna som springer seniorklass är Örebro AIK:s Liduina van Sitteren och KFUM Örebro-grabbarna Jonatan Gustafsson, Abdigani Khadar och William Wickholm, som utöver sina ordinarie juniorklasser på söndagen anmält sig till lördagens seniorlopp över fyra kilometer (ungdomar, juniorer och veteraner springer ju bara en distans, seniorerna springer fyra kilometer på lördagen och åtta/tolv kilometer på söndagen).
Vi får väl se om det tillkommer några fler namn när vi närmar oss. Men först väntar ju terräng-DM i Åsbro i helgen.

Efter succéhösten: Josefin Tjernlund klar för A-landslaget (men Lilian Forsgren åker ur utvecklingslandslaget)

Lilian Forsgren, den Hallsbergsbördiga orienteraren som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren fast hon sedan 2013 bor i Göteborg, gjorde flera säsonger i det svenska A-landslaget fram till och med 2015 (2014 tog hon EM-silver i stafett, 2015 en världscupseger i mixedsprintstafett, och på VM fick hon springa både medeldistans och mixedsprintestafetten det året). Men senaste åren har hon inte presterat på samma nivå – eller om det är de andra löparna som höjt sig. För efter att de två senaste säsongerna fått nöja sig med en plats i utvecklingslandslaget åkte den nu 27-åriga löparen, när 2018 års trupper presenterades, på onsdagen helt ur landslaget. Detsamma hände, inte lika dramatiskt, med Andrea Svensson som haft ett tungt förstaår som senior.
Forsgren fick chansen i världscupen i Finland i våras, men var bara topp 20 i sprinten. Sedan blev det inga fler landslagsuppdrag förrän Euromeeting, B-VM i Norge i september, där hon förvisso tog en femteplats men uppenbarligen inte presterade nog för att få förtjäna en fortsatt plats i landslagstruppen. Nu får hon i stället börja om utanför landslaget 2018, vilket inte alls behöver betyda att dörren är stängd till EM i Schweiz i maj, om hon presterar i vårtävlingarna.
– Vi vet att många duktiga löpare har bra stöd och möjligheter i sina hemmaklubbar och elitmiljöer, och en landslagsplats nu är inte alls synonymt med en biljett till EM. Till våren är det upp till bevis, för alla. EM-testerna sker i samband med Swedish League-tävlingar i Skåne i mitten av april, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Desto roligare nyheter att länet, vid sidan om givne världscupfyran Martin Regborn (örebroaren som tävlar för Hagaby), fick ytterligare en orienterare i A-landslaget på onsdagen: Höstens succélöpare Josefin Tjernlund, som tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, tar plats som en av endast sju damer i A-landslaget (tillsammans med namn som Tove Alexandersson och Helena Bergman …).
– Enkelt uttryckt kan man säga att alla i den spännande trion har slagit genom internationellt i år. De har bevisat att de nu kan vara med och konkurrera på allvar i den yttersta eliten, och alla tre har hög potential i internationella mästerskap, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan har en rejäl bantning skett av landslaget: Från 18 till elva löpare (Emma Johansson lägger ned sin satsning och lämnar A-landslaget, Anna Bachman, Amilia Björklund, Elin Carlsson, Forsgren, Tilda Johansson, Elin Månsson, Lisa Risby och Svensson åker ur utvecklingslandslaget, Linnéa Golsäter kommer in där, medan Tjernlund, Sara Hagström och Lisa Risby flyttas upp från utvecklingslandslaget till A-landslaget). På herrsidan är A-landslaget helt intakt (elva löpare), medan utvecklingslandslaget krympts med en löpare (Simon Hector in, Johan Högstrand och Ola Martner ut).
– Landslagsgrupperna baseras dels på resultat under 2017; vilka löpare visar potential att nå världstoppen i orientering? Sedan har vi också tittat på löparnas utvecklingskurva de senaste åren. Vi väljer att ta ut lite färre löpare i utvecklingslandslaget i år. Ekonomiskt vill vi under 2018 lägga mer resurser på att höja kvaliteten ytterligare på de tekniska förberedelserna och träningarna på vinterns landslagsläger, säger Carlsson till förbundets hemsida.
Förutom EM i Schweiz vankas det också VM i Lettland och världscup nästa säsong. I vinter väntar landslagsläger i Kolmården, Alicante, Madrid, Barecelona och Göteborg.

Rättvisa skipades till slut: Regborn inte längre diskad

Nej, det är klart att man inte ska bli diskad för att funktionärerna visar en fel så att man springer för långt, även om det som tidigare påpekats naturligtvis är så att det är upp till varje deltagare att ha koll på banan i till exempel löp- och skidtävlingar. Men nu har tävlingsledningen för Åstadsloppet i varje fall gjort det enda rätta och dragit tillbaka diskningarna av segraren Johan Fagerberg och tvåan Martin Regborn, och den återigen korrigerade resultatlistan finns nu att läsa här. Jag har också skrivit en längre, pluslåst, artikel om beslutet som går att läsa här.
I långloppscupen, som också uppdaterat sina poäng nu, innebär ändringen främst att Erik Anfält och Ludvig Börjesson tappar varsin poäng i kampen om platserna bakom topp tre (ja, Anfält har ju chans på andraplatsen fortfarande, om han springer de tre tävlingar som är kvar, men det är väl mer tveksamt om han gör; å andra sidan kutade han ju både lång terräng-DM och Lucialoppet för två år sedan, senast han var frisk den tiden på året, så man ska väl inte säga inte).
I genom tiderna-statistiken innebär resultatet att Regborn redan i sin debut i halvmaratonsammanhang (eller i sin fösta målgång, ska man väl skriva, eftersom han startat Åstadsloppet en gång tidigare men då brutit) slår sig in som sjua i distriktet genom alla tider, två sekunder före Kjell-Arne Sjögren (som är den enda som gjort landsvägsmilen snabbare än Regborn, 30.27 mot 30.30). Men med lite mer asfalt i benen lär Regborn ha en bra chans på distriktsrekordet på halvmaran, om han skulle vilja och satsa på det.
En intressant reflektion i sammanhanget, som statistikern Gunnar Johansson mailar mig om, är att Malungs Håkan Eriksson, den ende som var före Kjell-Arne i ”rekordloppet” i Örebromilen 1983 faktiskt sprang Åstadsloppets tiokilometersklass i helgen. och den numera 56-årige löparen kan än: Han klämde i med milen på 34.25. Ruskigt imponerande!

Ny seger för Bergdahl – dags för terrängmästerskapen

I helgen avgjordes Billingehusloppet i Skövde, en trevlig tävling som jag var på plats och tittade på för ett par år sedan (sambon och bonusdottern sprang, själv var jag skadad). Det är alltid ont om örebroare i start- och resultatlistorna eftersom tävlingen krockar med Åstadsloppet, men en utflyttade Fellingsbrolöpare fick i varje fall kliva upp överst på prispallen: Lisa Bergdahl, som sprang 10 000 meter på U22-EM i friidrott i somras och sedan dess bland annat hunnit med att vinna U22-klassen på Lidingöloppet, visade att terrängformen är fortsatt god och utklassade konkurrenterna i motionsklassen över fem kilometer (17.42 på en kuperad och rätt mjuk bana gav en segermarginal på sex [!] minuter till tvåan). Det hade förstås varit mer intressant att se henne mäta krafterna med klubbkompisarna (i Göteborgsklubben Sävedalen) Sara Christiansson, Linn Söderholm och Malin Strand, som blev etta, trea och fyra på 37.44, 39.53 respektive 40.18 i 10,5-kilometersklassen.
Och även om vi länge befunnit oss mitt i terrängsäsongen växlar den nu upp ytterligare ett par snäpp när Örebro läns långa terräng-DM avgörs i Åsbro på lördag (den preliminära startlistan är nu släppt efter att föranmälan stängde i går, med Daniel Attås och Heshlu Andemariam i herrarnas 12 000-metersklass och Liduina van Sitteren, Anna Pettersson och Maria Eriksson i damernas 8 000-metersklass, men utan löpare som Erik Anfält, Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Josefin Gerdevåg och Linus Rosdal), terräng-SM löps i Huddinge helgen därpå och NM i Danmark följer ytterligare två veckor senare (däremellan är det Kilsbergsleden) och därefter EM i Slovakien, där Svenska friidrottsförbundet har ”ambitionen är att delta med lag”, vilket bör göra att Bergdahl ligger mycket bra till för en av sex svenska K22-platser. Men då gäller det förstås att fortsätta prestera på samma sätt som i Skövde.

Om man bortser från de riktig tunga (tioåringarna) blev det inga pallplatser för länslöparna i Daladubbeln, den klassiska stafett- och patrulltävling i Falun som avslutar ungdoms- och juniororienterarnas tävlingssäsong, i Falun i helgen. Men i de öppna motionsklasserna som samtidigt avgjordes, och som lockade över 700 löpare både lördag och söndag, fanns en hel del tunga namn med (alla från Jonas Buud till William Lind), och på söndagen tog Hagabys Viktor Larsson en andraplats på den längsta banan.

Tävlingsledningens beslut: Både Fagerberg och Anfält fick förstapris

Diskningen av tätduon i Åstadsloppet fortsatte att röra upp känslor i sociala medier även under söndagen. Per Sjögren, som är lika pålitlig som twittrare som löpare, la upp en skiss på felspringningen efter att Lorenzo Nesi, som är landslagsledare för landsvägs- och terränglöpning på Svenska friidrottsförbundet, ifrågasatt diskningen:

Och för löparmagasinet Spring berättar KFUM Örebros Daniel Persson lite mer utförligt om valet att diska Johan Fagerberg och Martin Regborn:
– De fick springa lite längre (20-30 meter) och blev därför diskade. Då felet låg hos oss gav vi löparna priser för sina respektive placeringar och kompenserar i efterhand Erik Anfält så att han får samma pris som motsvarar förstaplatsen, säger Persson till tidningen.
Spring: Är det inte konstigt att diska löpare som springer för långt?
– Vi kan inte räkna med tider som inte gäller aktuell sträcka. De inblandade löparna var eniga i att detta var det rätta. Vi kompenserar som sagt alla inblandade. Felet låg hos oss. Det var en liten miss, men ändå en miss.
Poängen från tävlingen kommer hur som helst att räknas i långloppscupen, vilket jag spekulerade lite i under gårdagen. Att Heshlu Andemariam inte blev topp tre i Åstadsloppet innebär för övrigt att han nu fallit bort från segerchanserna i cupen, som nu står emellan Per Sjögren och Per Arvidsson. För att den senare ska nå ikapp måste han ta 16 poäng mer än Sjögren under de tre avslutande tävlingarna (där 20 poäng står på spel), vilket känns som en omöjlighet. I damklassen handlar allt fortfarande om ifall Mikaela Kemppi kommer till start i någon mer tävling den här säsongen. I sådana fall lär hon säkra segern, annars har Liduina van Sitteren möjlighet att knycka titeln via en topp två-placering i långa terräng-DM nästa helg.

Örebro parkrun hade förstås svårt att locka folk i konkurrensen med Åstadsloppet, och efter fem raka veckor över 50 deltagare kom bara 38 till start på lördagsmorgonen – och bara en enda sprang under 20 minuter: Hinderbanelöparen Rihard Darzins som faktiskt gjorde en dubbel och kutade både parkrun och Åstadsloppet (på 19.53 respektive 1.45.25). Bella Lagrange var snabbaste dam för andra veckan i rad med tiden 22.41.

Anfält vann Åstadsloppet – när ”vinnaren” och Regborn diskades: ”Snöpligt tilldelad förstaplatsen”

Efter en arbetsdag i Stockholm kom jag hem till Örebro och nåddes av märkliga besked. Både ettan och tvåan i Åstadsloppet, Johan Fagerberg från Finspång och Örebros orienteringsstjärna Martin Regborn, diskades – efter att av förcyklisten ha letts fel och sprungit för långt (!). Jag har tyvärr inte hunnit prata med någon av de inblandade, och nu är klockan lite mycket för att börja ringa runt, men det är ju inte utan att man drar en direkt parallell till Bill Impolas diskning i La Diagonela häromåret (då han i klar ledning och på väg mot karriärens största seger leddes fel av tv-skotern). Man har ju alltid som idrottare ett personligt ansvar att hålla koll på banan, men det är ruggigt snöpligt när funktionärerna visar fel väg. Och frågan är varför de kände sig tvungna att diska Fagerberg och Regborn, enligt min mening ger Svenska friidrottsförbundets paragrafer för landsvägslopp ett visst utrymme för tolkningar: ”Tävlade får tillfälligt lämna markerad bana under förutsättning att han/hon därmed ej förkortar sin löpsträcka” och även om de kom upp på vägen längre fram så är det bara ”normalt” och inget krav att ”tävlande [skall] gå in på bana på samma ställa som han/hon lämnade bana”. Om löparna inte vann någon fördel av fadäsen, vilket jag förstått att de inte gjort, och det inte heller fanns någon intention att fuska, vilket det definitivt inte gjorde, borde det därmed finnas utrymme för att låta resultaten stå. Men KFUM Örebro, som arrangerar tävlingen, kände sig uppenbarligen tvungna att diska duon (och jag har alldeles för lite fakta för att bedöma om det var riktigt, jag vet ju inte ens var de sprang fel), vilket gjorde att Erik Anfält fick segern i herrklassen på 1.10.58 (exakt två minuter före Akeles Fredrik Eriksson, Ludvig Börjesson blev näst bästa länslöpare på sjätte plats med 1.16.06, även Oskar Arlebo, Fredrik Johnsson och Fredrik Rådström, på 1.18.01, 1.19.46 respektive 1.19.58 gick under 1.20). Fagerbergs och Regborns strukna tider var 1.08.39 respektive 1.09.01 (vilket hade gjort Regborn till sjua genom tiderna i distriktet, men liksom i sin första halvmara fick han inte heller nu i sin andra något resultat med sig …).
Inte det roligaste sättet att få en seger, naturligtvis, vilket Anfält konstaterade på instagram: ”Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad förstaplatsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan Martin Regborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet.”
”Har tagit det rätt lugnt i veckan och är inte alls tränad för 21 kilometer platt asfalt, så tiden 69.01 är inte så mycket att skryta med. Tyvärr inte pb då jag och vinnaren i loppet blev visade fel av ledarcykeln på ett parti av banan. Blev visserligen 20 meter längre för oss, men vi sprang ju inte den korrekta banan. Brorsan Fredrik Regborn innehar därmed fortsatt familjerekordet på halvmaran”, skriver Regborn på sitt instagramkonto.
Regborn tog ju på något sätt ändå hem den av mig så emotsedda superfajten (om man räknar den strukna tiden, men löpmässigt var han ju i varje fall starkare än Anfält för dagen även om det var lätt ironiskt att det var orienteraren som sprang fel), som kom av sig lite när Linus Rosdal lämnade DNS och Thomas Chaillou sprang (och vann) tiokilometersklassen i stället.

Förra året ströks ju alla poäng från Karlslundsloppet i långloppscupen när funktionärer viftade täten åt fel håll, men då var det fler än två löpare som sprang fel, och dessutom påverkade resultatet totalställningen i cupen vilket inte är fallet den här gången (Fagerberg tävlar ju för Finspång, och Regborn gjorde sin första start för året).
Josefin Gerdevåg var starkast av länsdamerna på halvmaran, om än nästa 7,5 minuter över sitt eget distriktsrekord från förra våren (sedan dess har hon ju hunnit föda barn) när hon tog andraplatsen bakom Finspångs Ida-Maria Nicklasson på 1.24.05. Erica Lech och Liduina van Sitteren var övriga damer under 1.30, med 1.24.46 respektive 1.25.12.
Den insats som imponerade mest på mig var nog ändå 15-årige Wilhelm Bergentz seger, och tid, i herrarnas femkilometersklass: 16.36. Fem år äldre Abdiqani Khadar var fyra sekunder bakom, hade möjligen vunnit om det inte vore före att även han sprang fel i början (men han klarade sig från diskning).
Julia Johnsson var bästa länsdam på milen, trea totalt på 42.08 bakom Götas Anne Ellström och Team Cykelcitys elittriathlet Emma Graaf, medan Louise Sundström var snabbast på femkilometaren med 19.30, 18 sekunder bakom segraren Jennie Hurkmans från Tureberg.
Kollegorna från allmänredaktionen bjussar på massor av bilder och tv från tävlingen i den här pluslåsta artikeln!

Bild från dagens Å-stadslopp. Ett mycket fint lopp och arrangemang som jag har deltagit i de flesta upplagor sen 2006 då loppet arrangerades för första gången. Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad första platsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan @martinregborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet. Men åter till mitt lopp. Tiden i mål 1.10.58 är jag ganska nöjd med. Ingen kanon tid men i alla fall årsbästa och två minuter bättre än förra året. När det gäller känslan i kroppen (rygg/ljumske) så var den på rätt väg… 📸Daniel Edwall #åstadsloppet #salomonrunningswe #örebroaik

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on